Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 12. (638.) 21 mars 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
SVENSK LÄRARETIDNING.
hvad »de flesta inträdessökande redan nu
torde i sitt hem eller i förberedande skola
hafva inlärt». Uraktlåtenheten att i detta
sammanhang ens nämna folkskolan torde
svårligen kunna tolkas som annat än ett
principiellt afvisande af allt samband
mellan folkskola och allmänt läroverk, äfven
på det stadium, där ett dylikt samband
kan åstadkommas utan minsta rubbning af
den nu bestående organisationen.
*
Måhända skulle det nu anförda ej
kunna anses innebära tillräcklig anledning för
aflåtande af en framställning i ämnet till
k. m:t, enär hvad som därmed kunde
vinnas i alla händelser ej vore något
särdeles betydande. Just nu synas emellertid
särskilda skäl för en dylik framställning
föreligga. Enligt hvad åtskilliga
omständigheter gifva vid handen, lärer man
nämligen under den närmaste framtiden hafva
att förvänta utfärdandet af en ny
läroverksstadga. Under sådana förhållanden kan
det icke anses olämpligt, att riksdagen,
innan den nya stadgan träder i kraft,
genom en skrifvelse till k. m:t framhåller
såsom sin önskan, att i densamma måtte
tagas så mycken hänsyn till folkskolan, att
de hinder för ett samband mellan folkskola
och allmänt läroverk komma att
undanrödjas, hvilka uteslutande bero därpå, att
fordringarna för inträde i läroverkets lägsta
klass icke sammanfalla med fordringarna
för inträde i folkskolans andra årsklass.
#
Utskottet har i det föregående utgått
från den uppfattningen af motionärens
förslag, att han med uttrycket
»elementarläroverk» närmast afsett de
undervisningsanstalter, som allt sedan 1878 bara
namnet »allmänna läroverk». Af den j hans
yrkande inskjutna parentesen (»såväl för
manlig som för kvinnlig ungdom»)
framgår emellertid, att han måste hafva tänkt
äfven på andra slag af skolor: vare sig
det statens elementarläroverk, hvilket såsom
öfningsskola är förenadt med högre
lärarinneseminariet och benämnes
»normalskolan för flickor» eller derjämte äfven de
privata »elementarläroverken» för gossar
och flickor, af hvilka somliga åtnjuta
statsunderstöd, andra icke. Som emellertid
motionen i detta afseende- är alldeles
obestämd, anser sig utskottet sakna anledning
att inlåta sig på frågan om möjligheten
och lämpligheten af »bestämmelser»
rörande inträdesfordringarna vid läroverk af
dylikt slag.
*’
I den senare delen af sitt yrkande
hemställer motionären om sådana förändrade
bestämmelser för undervisningen vid rikets
folkskolor och »elementarläroverk», att, »i
den mån sådant låter sig göra, ett mera
planmässigt samarbete emellan
ifrågavarande läroanstalter åvägabringas».
Såsom motivering for denna del af
yrkandet får man väl uppfatta motionärens
korta antydan, »att med afseende å såväl
läroböcker som undervisningsmetoder vid
de olika läroanstalterna större skiljaktighet
är rådande än önskligt vore».
Att så verkligen förhåller sig, torde
svårligen kunna bestridas. Det är ock lätt
förklarligt. Så länge folkskolan och
allmänna läroverket betraktas såsom tvänne
till sjä’fya sin art skilda bildningsanstalter,
måste man finna det i sin ordning, att de
använda väsentligen olika undervisningssätt
och undervisningsmedel. Men i samma
mån som den uppfattningen vinner
utbredning, att bådas arbete är af väsentligen
lika art, i samma mån komma ock alla
sådana olikheter att försvinna, hvilka icke
med nödvändighet äro betingade däraf, att
lärjungarne i folkskolan och lärjungarne i
allmänna läroverket befinna sig på olika
stadier af utveckling.
Det vill synas, som om motionären
ansett en större likformighet i metoder och
läroböcker böra sökas på reglementerandets
väg. Huru sådant skulle kunna låta sig
göra, har han dock icke ens antydt, och
det är äfven ytterst svårt att föreställa sig.
Men äfven om ett dylikt
reglementeran-de i fråga om undervisningssätt och
läroböcker kunde anses tänkbart, så skulle*’
det dock, enligt utskottets mening,
åstadkomma vida mera skada an gagn. Det
oundgängliga villkoret för allt verkligt
framåtgående på metodikens och
undervisnings-litteraturens fält är nämligen den fria
utvecklingen, och denna skulle genom
regle-menterandet komma att helt och hållet
förk väf vas.
Den senare delen af motionärens
yrkande har utskottet därför ansett böra lämnas
helt och hållet utan afseende.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
får utskottet, med anledning af förra
delen af hr Zetterstrands hemställan, föreslå
att andra kammaren måtte för sin
del besluta, att riksdagen genom
skrifvelse till k. m:t anhåller om sådan
ändring af fordringarna för inträde i
allmänna läroverkets lägsta klass, att dessa
bringas till fullständig öfverensstämmelse
med de kurser, hvilka enligt gällande
normalplan för undervisningen i rikets
folkskolor skola vara genomgångna vid
inträdet i andra årsklassen af fast
folkskola litt. A.
Då förestående utlåtande i lördags
middag föredrogs i andra kammaren,
begärdes ordet af motionären, br T.
Zet-terstrand. Han tackade utskottet för
den omsorgsfulla utredning det ägnat
hans förslag och för det tillmötesgående,
hvarmed det upptagit den väsentligaste
delen däraf. Att motionen icke varit
sådan, att den i allo kunnat tillstyrkas,
hade berott därpå, att motionären icke
varit speciellt sakkunnig. Utskottet hade
emellertid, med den fackmannainsikt
hvaröfver det förfogade, gjort af motionen
hvad göras kunde, och det var därför
med synnerlig tillfredsställelse han nu bad
att få yrka bifall till dess förslag.
Utlåtandet blef därpå enhälligt och
utan votering af kammaren godkändt.
*
Ärendet går nu till första kammaren,
som synes komma att ägna frågan mer
än vanlig uppmärksamhet. På förslag
af biskop Billing har nämligen
kammaren beslutat att för ärendets behandling
tillsätta ett tillfälligt utskott, bestående
af 5 ledamöter och 2 suppleanter.
Utskottet väljes vid plenum första lördagen
efter påsk.
Gymnastiken i skolorna.
Pedagogiska sällskapet härstädes
sammanträdde sistlidne lördag i
läkaresällskapets lokal. Skolgymnastiken utgjorde
därvid föremål för en sakrik och liflig
öfverläggning. Denna inleddes med ett
föredrag af professor L. M. Törngren.
Många äro de, yttrade inledaren, hvilka
tro, att friskgymnastik är liktydigt med
en större eller mindre mängd rörelser,
svåra att utföra till följd af sin
våldsamhet eller konstfärdighet samt kastade om
hvarandra utan allt inre sammanhang. En
sådan uppfattning härleder sig från det
fullständiga förfall, hvaruti
kroppsöfningar-na såsom uppfostringsmedel befunno sig
under medeltiden och långt 4u i nyare
tiden. De enda gymnastiska öfningar, som
då förekommo, voro de kraftprof och
konstfärdigheter, hvilka brukade förevisas på
marknader o. d. Då%Ling föreslog
införandet af gymnastik vid våra skolor, ack
han ock det betecknande svaret:
»Gycklare och lindansare få vi nog ändå utan
att uppfostra folk därtill.»
Hvad är då gymnastikens ändamål? Det
är att pånyttföda människosläktet genom
att förse detsamma med en sund kropp.
Kroppen är själens redskap. Liksom en
handtverkare förskaffar sig de bästa
redskap, han kan erhålla, så bör ock
människan söka skaffa själen ett så godt
redskap som möjligt. Men kroppen blir icke
ett sådant redskap med mindre den därtill
beredes under utvecklingen. Härtill är
den Lingska pedagogiska gymnastiken det
yppersta medlet. Den härdar och stärker
muskulaturen och nervsystemet och
förekommer därigenom hjärtats
öfveransträng-ande, utvecklar bröstkorgen samt
befrämjar närings- och afsöndringsverksamheten,
med ett ord: verkar välgörande på hela
organismen.
Gymnastiken har dock äfven ett högre
mål: kroppens och dess förmögenheters
underkastelse under den sedliga viljan.
Den skall tjäna människans andliga
utveckling genom att gifva kroppen vana
och förmåga att oreflekteradt hörsamma
minsta vink från högkvarteret. En sådan
kropp är icke upprorisk och fordrande.
Den tynger icke på de andliga
förmögen-heterna utan är i stället dessas trofaste
tjänare.
Sålunda uppfattade blifva
kroppsöfning-arna ett det förträffligaste
uppfostringsmedel. Men för att de verkligen skola
kunna fylla sin uppgift såsom ett sådant
medel, fordras det, att de, som leda
ungdomens andliga utveckling, samarbeta med
dem, som leda den kroppsliga. De förra
böra sätta sig in uti de senares sätt att
gå till väga, och de senare böra
tillgodogöra sig de förres råd och upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0149.html
