Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (644.) 2 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 18
För svenska folkskolan i det hela taget |
har 1893 varit ett betydelsefullt år.
Bland dess i detta afseende viktigaste
händelser märkes i främsta rummet det
beslut, som riksdagens andra kammare
fattat i fråga om läroverksorganisationen,
i det den yrkat, att de så länge
omtvistade småläroverken borde ombildas till
Öfverbyggnader på folkskolan, samt att
läraretjänster vid dem borde vara
tillgängliga äfven för mera meriterade medlemmar
af folkskollärarekåren. Härmed är en god
utgångspunkt för framtiden gifven för vårt
offentliga undervisningsväsendes
omorganiserande på folkskolan såsom bottenskola
samt för vidtagande af åtgärder från
statens sida till främjande af fortsatt utbild- j
ning för^folkskolans lärare och lärarinnor.
Det i augusti hållna elfte allmänna
folk-skolläraremötet i Göteborg har sin
förnämsta betydelse däruti, att det på ett
synnerligen klart sätt uttryckte de svenska
folkskolläraremötenas nu fullbordade öfvergång
från att hafva varit möten med
folkskollärare till att i hufvudsak vara möten af
folkskollärare, naturligtvis i bästa
samförstånd med alla verkliga vänner af en
själfständig och framåtsträfvande lärarekår. Af
denna karaktär präglades ock de gjorda
uttalandena. Sålunda protesterade mötet
mot de reaktionära sträfvanden, som tagit
sig uttryck i de s. k. minimikurserna; det
yrkade en sådan reform af
folkskoleinspektionen, att denna ej fortfarande måtte
hand-hafvas såsom en bisyssla, utan anförtros
åt personer, som fullt ägna sig åt
densamma och genom praktisk verksamhet
gjort sig kompetenta därför; det förordade
införande af en begynnelsekurs i tyska
språket vid seminarierna, det uttalade sig
på det bestämdaste mot den mekaniska
utanläsningen o. s. v.
En särskildt glädjande företeelse utgjorde
ock de under senare hälften af augusti
anordnade akademiska sommarkurserna i
Uppsala. Faktiskt kommo dessa att blifva
kurser hufvudsakligen för folkskolans
lärare och lärarinnor, och antagligen kornma
de ock att för framtiden så förblifva.
Genom dem blef för första gången i vårt
land en förbindelse knuten mellan
högskolans och folkskolans män, mellan
universitetsbildning och folkbildning, hvilken
måste lända båda till gagn, och hvilken
åtminstone för folkskolan bör kunna blifva
af en betydelse, som svårligen låter sig
öfverskåda.
Att dessa tre hufvudhändelser i det
gångna årets folkskolehistoria här
omnämnas, beror icke allenast därpå, att de hvar
i sin mån kraftigt främjat det mål, som
är Sveriges allmänna folkskollärareförenings
första och viktigaste, nämligen svenska
folkskolans och folkbildningens höjande,
utan lika mycket därpå, att denna förening
med tillfredsställelse kan säga sig själf, att
den i dem har en viss andel. Utan det
förberedande arbetet inom Sveriges
allmänna folkskollärareförening skulle
uppfattningen i den stora grundfrågan om
folkskolans plats i vårt skolsystem säkerligen
hvarken bland allmänheten eller inom
riksförsamlingen hafva nått den klarhet och
bestämdhet, som den nu dess bättre
vunnit. Utan samma förberedande arbete
skulle folkskollärarekårens medlemmar
svårligen kunnat träda fram så väl utrustade
för det offentliga meningsbytet, dels genom
.parlamentarisk vana, dels genom på
förhand noga öfvervägda åsikter, som vid de
senaste allmänna svenska
folkskolläraremötena visat sig vara förhållandet. Utan
samma förberedande arbete skulle
slutligen det bildningstillfälle, som genom de
akademiska sommarkurserna erbjöds
folkskollärarekåren, icke på långt när blifvit i
den utsträckning begagnadt, som det nu
till inbjudarnes stora öfverraskning blef.
Det är i själfva verket inom Sveriges
allmänna folkskollärareförening, som krafvet
på en vidgad lärarebildning och särskildt
på dennas förbindande med
universitetsbildningen först vaknat till något
kraftigare lif.
Det gångna året har sålunda gifvit
påtagliga bevis därför, att Sveriges allmänna
folkskollärareförenings verksamhet
ingalunda varit förgäfves. Väl har det
understundom kunnat synas, som om det icke
betydde särdeles mycket, hvad Sveriges
folkskollärare och folkskollärarinnor
afhandlade inom sina små kretsar här och där ute
i landet, och som om dessa lärares och
lärarinnors samlade och genom
föreningens årsskrift offentliggjorda uttalanden icke
just medförde några särdeles skönjbara
verkningar. Men om man blickar några
år tillbaka, så finner man dock, att våra
sträfvanden alldeles icke varit utan frukt.
I samma mån som sammanslutningstanken
vunnit seger och folkskollärarekåren genom
det fortgående meningsbytet kommit till
allt större klarhet om hvad den tänker och
vill, i samma mån har det ock visat sig,
att den kan räkna på gehör och
tillmötesgående från de utomståendes sida samt
slutligen få sina önskemål förverkligade.
Häri ligger en kraftig uppfordran för
föreningen att med oförtröttadt intresse
skärskåda de på dagordningen stående
skolfrågorna samt att med frimodighet uttala
hvad den i dem tänker.
Till årets ljusaste och för föreningens
framtid löftesrikaste minnen hör utan
gen-sägelse dess tredje ombudsmöte i Göteborg
den 8 augusti. - - -
Hvad som framför allt utmärkte detta
ombudsmöte var den varma
samhörighetskänsla, som präglade detsamma och som
kraftigt bidrog att skänka lyftning och
entusiasm äfven åt det omedelbart därpå
följande allmänna folkskolläraremötet. Denna
stämning framträdde så tydligt, att den
föranledde uttryck af öfverraskning och
erkännande från de utom kåren ståendes
sida, och det var på den, som det
allmänna mötets högt aktade ordförande
syftade, då han i sitt gripande afslutningstal
särskildt framhöll vikten af att »underhålla
och stärka den broderskapets anda, den
varma solidaritetskänsla, som på ett så
vackert sätt utmärkt och utmärker vår
folkskollärarekår. »Ty om det är godt» -
tillade han - »att ha ett stort och ädelt
mål att verka för, så är det än bättre att
känna sig som en lefvande lem af en
organism, som verkar för samma höga
ändamål. »
Den styrka, hvarmed
samhörighetskänslan nu liksom kommit till genombrott inom
svenska folkskollärarekåren, torde äfven
utgöra djupaste förklaringsgrunden [därtill,
att föreningen just på denna punkt af sin
utveckling erhållit inbjudningar att träda i
förbindelse med motsvarande
sammanslutningar inom andra land. Särskildt
glädjande har härvid varit, a»t den första
inbjudningen af detta slag kommit från
Finlands folkskollärare- och lärarinneförening,
alltså från våra bröder inom den nation,
som ständigt stått svenska folkets hjärta
närmast, och som i så många
århundraden varit dess trofaste kamrat och
medkämpe på odlingens fält.
Att denna samhörighetskänsla inom
svenska folkskollärarekåren redan vuxit sig så
stark, det är den bästa frukten af
Sveriges allmänna folkskollärareförenings
verk-| samhet och den säkraste borgen för dess
lyckosamma framtid.
Kofodersfrågan
står fortfarande olöst. Första kammaren
sade nämligen äfven i år rent nej. Så
mycket har emellertid vunnits genom
frågans behandling i år, att man kommit
till visshet om, att andra kammaren
verkligen önskar denna fråga löst ju förr dess
hellre och på hvilket sätt som än kan
ske. Då i fjor förslag förelåg om
statsbidrag med två tredjedelar i det fall, att
kofodret ersattes med minst 100 kr., gaf
andra kammaren sitt samtycke härtill,
medan första kammaren t. o. m.
vägrade gemensam omröstning. I år gällde
det att bestämma sig för kofodrets
utbytande mot 100 kr., utan att
församlingarna skulle erhålla något statsbidrag,
och äfven nu var andra kammaren -
trots att icke någon af
allmogerepresentanterna reserverat sig inom lagutskottet
- med härom. Sedan första kammaren
kommit till insikt om, att medkammaren
verkligen önskar detta tvistefrö bort ur
världen, torde den emellertid icke i
längden kunna bibehålla sin negativa
ståndpunkt.
Lagens auktoritet
torde böra upprätthållas äfven gent emot
minderåriga förbrytare. Oaktadt detta
är en så klar sak, att icke ett enda ord
kunde behöfva spillas därpå, kunna dock
rätt häpnadsväckande saker i fråga om
lagars tillämpning få tullfritt passera -
till och med inom själfva hufvudstaden.
Såsom exempel härpå må här anföras,
hvad en insändare med det
genomskinliga märket C. G. B. skrifver i Vårt
Land under rubriken: Vördsam förfrågan
till vederbörande.
Under de fyra sista månaderna af förra året
dömdes vid domstol fyra gossar här i staden
i åldern 11, 12 och 13 år att på grund af
tillgrepp, föröfvade genom inbrott eller ur andras
fickor, att intagas i allmän uppfostringsanstalt.
Inträde blef dem ock beviljadt af styrelsen för
åkerbrukskolonien Hall, men med det tillägget:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
