Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (664.) 19 september 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 38
festmåltiden. \
I ett par timmar fortgick det här, slag
i slag, med tal på danska, svenska, norska
och finska för allt, som hörer till
folkhögskolearbetet. Här framfördes tack till
folkhögskolan från universitetet, från de lärda
skolorna, från prästerskapet, från folkskolan.
Här höllos tal för folkrepresentanterna, för
de olika nationerna o. s. v.
Eftermiddagsmötet
vid Skibelund Krat (en liten ekdunge,
belägen nära gränsen mot Sönderjylland)
räknade 3 å 4,000 deltagare från båda
sidor af gränsen, den största folksamling,
man sett därstädes på många år. Vid
ingången var en äreport, festplatsen var
smyckad med flaggor och talarestolen prydd
med flaggor och grönt. Det var en
imponerande anblick att se den stora skaran,
tätt samlad i den lilla dalsänka, som
bildade själfva mötesplatsen, lyssnande till
hvarje ord från talarestolen.
Föreståndaren L, Schröder bjöd
välkommen. Vi skulle ha mötts i Rödding. Det
kunde vi icke. Så mycket gladare må
vi därför vara vid, att vi kunna samlas
i ett fritt land. För Nordens länder och
Nordens kungar ett niofaldigt lefve!
Första delen af kantaten blef åter
sjungen, hvarefter folkhögskoleföreståndaren d:r
J. Nörregärd erhöll ordet.
Man firade i dag en födelsedagsfest. Den
lilla plantan, som blef planterad i Rödding, hade
vuxit ut till ett stort träd, som öfverskuggade
Danmark, Norge och Sverige, ja sträckte sina
grenar utöfver Finland och Amerika. Då hade
man en skola; nu räknar man dem i
tiotal. Då räknades eleverna i tiotal; nu räknas
de i tusental. Då blef skolan understödd
endast privat; nu understödes den rikligt af de
offentliga myndigheterna.
Det lärda ståndet har hämtat sin kraft från
alla samfundslager, men när så skett, ha
vederbörande gått ut af sitt stånd och in i ett
annat. I folkhögskolan har det varit folk af
alla samfundsklasser, men när de Jämnade
skolan, gingo de åter till sin ställning igen.
Den allmänna kulturströmmen förer i regeln
bort från det grofva arbetet, men folkhögskolan
gör icke gemensam sak med denna kulturström ;
den ställer sig alldeles emot den. Den häfdar,
att det icke finnes något arbete, som är för
ringa att utföra. Det kan ju hända, att elever
icke följa våra anvisningar, men så räkna vi
dem icke som goda elever utan som afskurna.
Ett obestridligt faktum är, att när folk vill
hafva goda och duktiga arbetare, komma de så
ofta till folkhögskolan, att man icke kan fylla
efterfrågan.
Samtidigt som vi samla folk till vår skola,
söka vi öppna sinnena för Kristi evangelium,
och ju bättre vi i det fallet lyckas, desto bättre
lyckas vi i vårt folkliga arbete. Skulle någon
folkhögskola söka nå sitt mål på annat sätt,
då har den förlorat sitt första grunddrag.
Vi ha i dag orsak att tacka Gud för den
tid, som gått, och för de krafter, han gifvit.
Må vi i dag vara fulla af lof till honom, som
hulpit fram, äfven där krafterna varit svaga.
Andra delen af kantaten afsjöngs,
hvarefter riksarkivarien A. D. Jörgensen fick
ordet.
Han talade om konung Kristian VIII, hvars
sista regeringshandling var att underskrifva
förordningen om folkhögskolan i Sorö.
Talaren framställde denna af danskarne föga
prisade konung i en alldeles ny belysning,
därtill föranledd af studier i konungens
efterlämnade papper. Kristian var fosterländsk och
mer dansksinnad än de flesta på hans tid. Han
gjorde mycket för att stärka danskhetens sak, men
döden kom för hastigt öfver honom. Den
afbröt hans arbete, och den nya och stora
omhvälfningen böljade fram öfver hans minne
och liksom sköljde bort hans arbete. För
eftervärlden kom han att stå som den svage och
vacklande mannen. Vi äro skyldiga honom
upprättelse och nämna hans namn, då vi
nämna goda danska män.
Landtbruksskoleföreståndaren, kapten /.
C. la Cour gaf en öfversikt af
landtbruks-undervisningen sedan äldsta tider och
påvisade det goda inflytande,< som
folkhögskolorna utöfvat i detta afseendet. Han
bragte ett hjärtligt och varmt tack till
folkhögskolan för det föregångsarbete, som
hon utfört. Gud gifve den en framtid, så
att den må lösa sin uppgift gent emot det
danska folket.
Efter ett uppehåll i förhandlingarna
framfördes tacksägelser från den danska
språkföreningen i Sönderjylland, den
nordsles-vigska valföreningen och skolföreningen i
Nordslesvig.
Skolföreståndaren H. Odhner talade äfven
och bragte i varma ordalag en hälsning
öfver till sönderjyderna, med hvilka man
alltid känt sig hafva gemensam sak. Nu
vore denna känsla starkare och varmare
än förut.
Efter hemkomsten var ett festligt
samkväm,
där tal aflöste tal i oafbruten följd. Vi
anteckna härifrån endast, att professor 8.
Ribbing från Lund, hvilken varit förhindrad
att förrän nu infinna sig, hade ett längre
anförande.
Under dagens lopp ingingo
lyckönskningstelegram i stor mängd från alla
Nordens länder, ja ock från Tyskland! Det,
som förtjänar största uppmärksamheten,
är helt visst det, som anlände från danska
kultusministern. Det blef också mottaget
med stort jubel af den stora folkmassan,
när det upplästes i Skibelund. Det var
af följande lydelse:
/ hopp om-, att folkhögskolesaken må gå en
lycklig framtid till mötes till gagn för vårt
f österland j ber jag Eder mottaga min bästa
lyckönskan i anledning af jubileumsfesten.
Ensamt under jubileumsdagen höllos
sammanlagdt 51 tal.
Universitetskurser för folkhögskolans
lärare.
Det viktigaste öfverläggningsämnet vid
det i samband med folkhögskolejubileet
hållna fjärde nordiska folkhögskolemötet
var onekligen frågat) om universitetskurser
för folkhögskolans lärare.
Skolföreståndaren Alfred Povlsen, som nyligen
hemkommit från en studieresa i England,
därunder han bevistat sommarkurserna i
Oxford, inledde förhandlingarna om detta
ämne.
Det är, yttrade han, knappast någon, som
det ställes så stora kraf på som en
folkhögskollärare. Man fordrar icke blott, att han
dagligen skall verka i sin skola, utan också,
att ban under ferierna skall resa omkring och
tala i föredragsföreningar, såsom sed är i
Danmark, och han skall vara med om mycket
annat. Det är blott öfverlägsna förmågor, som
äro i stånd till allt detta. Vanliga dödliga må
begränsa sig. Vårt arbete skall blifva godt
eller dåligt, allt efter som vi förstå att begränsa
oss. Det är äfven nödvändigt att
understundom lämna katedern för att studera och för
att samla sig om sig själf och sålunda utbilda
sina egna anlag.
När det gäller vår utdaning, är det af vikt
att göra något gemensamt, dock icke så, att
vi få en patenterad utbildning, ty det är
lyckligt med en mångsidighet af krafter.
Det bör anordnas större kurser, i hvilka alla,
män som kvinnor, kunna deltaga, och dessa
böra helst förläggas till universitetet, där den
grundligaste upplysningen kan erhållas. :
Talaren redogjorde därefter för de
erfarenheter, han gjort under sin res*a till England
för att studera »universitetsutvidgningen».
Verksamheten där vore hufvudsakligen tvåfaldig:
dels sändas lärare ut till de kretsar, som kalla
dem, och dels hållas sommarkurser vid
universiteten. Hufvudvikten lades där som i
Danmark uppå den historiska upplysningen. Dock
vore en viss skillnad mellan det engelska och
danska upplysningsarbetet. I England hålles
det politiska fram, i Danmark lifvet, det som
kommer människan till hjälp, som kan bereda
henne en större rikedom af lycka. I England
går universitetet ut till folket, men detta låter
sig ej göra hos oss; vi måste till universitetet.
I Danmark är september månad bäst.
Historia bör vara hufvudämnet.
Man hade inledt underhandlingar med
uni-versitetslärarne, och dessa hade mött saken
med sympati och med löften om hjälp.
Hufvudsaken vore nu, att lärarne uttalade sig för
sådana kurser, och att de förklarade si^ vilja
deltaga däri.
Därpå följde ett par timmars diskussion,
som gick åtskilligt utöfver själfva ämnet,
men som likväl var af största intresse.
Först begärdes ordet af professor M.
Weibull från Lund, som talade med en
alldeles särskild värma. Han hade ju
också tillfälle att komma in på det
gemensamt nordiska, detta som ligger honom
så nära om hjärtat.
Det vore, yttrade professor W., visserligen
af intresse att kasta blicken öfver till det
brittiska öriket, ty där hade man mycket att lära,
men i denna fråga hade engelsmännen mera
att lära af oss än vi af dem. De äro
förekomna af folkhögskolan och måste med afund
kasta blicken öfver till oss. De kunna ej med
sin nuvarande utveckling åstadkomma samma
resultat som den nordiska folkhögskolan under
sina 50 år. Här är en verklig folkupplysning,
som afser hela människan. Detta är det stora
i den från Danmark utgångna
folkhögskoleinstitutionen. I Sverige ha vi i alla större
städer föreläsningskurser, och såväl vid dessa
som vid åtskilliga folkhögskolor (t. ex. Hvilan)
hafva universitetsmännen trädt till hjälp.
En sådan universitetsutvidgning, att
professorerna ginge ut på landet, skulle misslyckas. Vi
få ej undergräfva de skapelser, som redan
förefinnas. Folkhögskolans egendomliga lif skulle
störas af en efterapning af det engelska.
Det måste äga rum en ordnad förbindelse
mellan folkhögskola och universitet. Detta
vore ett stort mål, som vi alla önskade Men
detta mål kunde endast nås, när det på båda
ställena uppkommit en djup känsla att fylla
sin fosterländska plikt - utvecklingen af
andan.
Det måste ordnas så, att vi sida vid sida
höra danska, svenska och norska, att vi
tillsammans studera Nordens historia. Detta är
ju en tanke, tagen direkt ur folkhögskolans
hjärta. Folkhögskolan har initiativets stolta
rätt i våra dagar. Det var universitetet, som
först förde den nordiska tanken fram. Nu är
det folkhögskolan, som har initiativet;
universitetet följer med.
Det är endast skada, att det icke finnes
organer vid universiteten att förhandla med;
konsistorierna lämpa sig icke för detta.
Från svensk sida dugde ej september
månad; augusti vore bäst; kanske en vecka i
augusti och en i september.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
