Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (687.) 27 februari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
SVENSK LÄEARETIDNING.
N:r 9
Barnantal. Kronor.
Göteborgs afsöndringsskola ... 99 140
Malmö internat..................._. 30 270
Räddningsinstitutet på Hisingen 17 480
Räddningshemmet
Margretelund .............................. 14 355
Råby räddningsinstitut_____ 30 400
Hallands läns räddningshem... 23 350
Östergötlands läns
räddningshem.............................- 18 280
Kolonien Hall..................... 175 300
Ulfsnäsöns uppfostringsanstalt
(Norge) ............................ 26 450
Lindöns uppfostringsanstalt
(Norge) ........................... 25 400
Det är ju en rätt betydlig skillnad i
utgifter vid de olika anstalterna. Vid
hvilkendera man än låter ögat stanna, tränger
sig den tanken fram: det är ju enorma
summor, som offras på dessa barn. Ja,
det är sant, men må man också
besinna, att hvad som har offras kommer
tillbaka i form af minskade utgifter för
fattigvård och fångvård. Härtill kommer
ock något ännu mera tröstande.
Erfarenheten visar, att 75 å 80 procent af de i
anstalterna intagna barnen kunna räddas
och blifva nyttiga samhällsmedlemmar.
Detta är väl vardt ganska stora
uppoffringar.
Minsta kostnaden utvisar Göteborgs
afsöndringsskola. Denna skiljer sig från en
vanlig folkskola endast däri, att barnen
här sysselsättas något mera med slöjd, att
de få frukost och middag vid skolan, att
de vid behof erhålla kläder, och att de
stå under en strängare disciplin. Till
denna skola sammanföras alla skolkare och
med moraliska lyten behäftade barn inom
Göteborgs folkskolor. Härmed har man
visserligen befriat folkskolan från de
skadliga elementen, men huruvida man på
samma gång fullt tillgodosett de fallnas
återupprättelse, blir en annan fråga. Man må
ingalunda påstå, att meningen med
inrättandet af Göteborgs afsöndringsskola ej
varit den bästa eller att ledningen af
densamma ej skulle vara god. (Likartade
skolor förekomma äfven i Norge under
namn af hjälpeklasser och sinkeklasser.)
Men det ligger i skolans organisation,
att den ej kan uträtta, hvad den åsyftar.
Hit samlas kl. 8 f. m. från hela staden
alla små skälmar, skolkare och förbrytare.
Efter 6 timmars undervisning släppas de
åter ut i det fria kl. 3 e. m. Hvem borgar
för, att de då återvända till sina hem,
utan att de slå sällskap med hvarandra
för att drifva ofog, ja, till och med stanna
ute om natten. Och då hemmet är dåligt,
så händer det nog, att i detta under
aftonen alla de goda frön, hvilka i skolan
blifvit nedlagda i barnens själ, förkväfvas.
En annan sak är, att dessa barn under
fritiden komma i beröring med välartade
barn, hvilka kunna förledas af dem, -
Dock säges Göteborgs afsöndringsskola
hafva uträttat mycket godt.
De egentliga uppfostringsanstalterna, i
hvilka barnen under en längre eller
kortare tid få ett hem och föräldravård, skilja
sig - med afseende på den sysselsättning,
de förutom ren skolundervisning gifva sina
barn - i trenne slag:
1) Anstalter med blott slöjd eller arbete
inom hus (Malmö internat; Stockholms upp-
fostringsanstalt och Trasskolan i Stockholm;
den senare lämnar sina elever sysselsättning
med hvarjehanda landtliga göromål under
sommaren, då den är förlagd i
skärgården).
2) Anstalter med slöjd och
trädgårdsskötsel eller arbete äfven i det fria
(räddningsinstitutet på Hisingen och Gäfle stads
räddningshem).
3) Anstalter med slöjd, trädgårdsskötsel,
åkerbruk och husdjursskötsel (de båda
länsanstalterna, Hall, Margretelund, Råby och
de norska anstalterna Toftes Gåve på
Helgon i Mjösen, Ulfsnäsön öster om Bergen
och Lindön vid Stavanger). Vid
Ulfsnäsöns anstalt förekommer dock ingen
sädesodling, enär åkerjorden blifvit igenlagd till
gräsvallar.
Malmö internat skiljer sig väsentligen
från de öfriga anstalterna. Det behåller
barnen blott Va till l Va år - stundom
något längre - eller till dess de hunnit
vänja sig vid snygghet, ordning och
arbetsamhet och vunnit så pass stadga, att man
vågar gifva dem mera frihet. De
utackorderas då på landsbygden. Genom denna
anordning kan anstalten dels upptaga ett
större barnantal, och dels blir kostnaden
betydligt mindre än vid de anstalter, som
behålla barnen, tills de kunna vinna
anställning som tjänare eller lärlingar. Af
internatets 30 barn äro l 6 internerade och
14 utackorderade. Interneringskostnaden
för de förra belöper sig till 430 kronor
för hvarje barn, under det att
medelkostnaden för hela barnantalet stannar vid 270
kronor.
Ett väsentligt fel, som vidlåder så väl
Malmö internat som de båda anstalterna
i Stockholm, är, att de ligga i stad.
Barnen måste därigenom vistas på ett mycket
begränsadt utrymme, och allt egentligt
kroppsarbete måste ske inom hus. Bullret
utifrån staden utgör ock en ständig
påminnelse om det förra fria lifvet på gatan,
och medvetandet om, att de äro så nära
hemmet och de gamla kamraterna, utöfvar
nog på barnen en stark lockelse till flykt
ur fångenskapen, och så länge barnen
umgås med tankar på rymning, lär man ej
komma långt med deras förbättring.
Äfven det, att anstalten ligger i närheten
af en stad, såsom institutet på Hisingen,
Råby institut och Margretelund göra, är
ej lämpligt. Det är nämligen i så fall lätt
för barnens närmaste anhöriga att göra
påhälsningar. Det klagas öfver, att dessa
vid sina besök gärna vilja kritisera allt
och alla och därmed göra barnen missnöjda
med sin ställning.
Lyckligast lottade äro de anstalter, som
blifvit förlagda några mil ifrån stad samt
äga en större trädgård eller ännu bättre
ett jordbruk. De barn, hvilka lefvat i en
nästan obegränsad frihet och fört ett
vagabonderande lif, äro ej fallna för stillasittande
arbete inom fyra väggar utan behöfva godt
svängrum och rik omväxling i göromålen.
Deras krafter och förmåga måste också
tagas i fullaste anspråk, så att de glömma
bort de stygga tankarna och så, att deras
vilja starkes. Arbete på åker och äng, i
skog, trädgård och ladugård verkar lug-
nande på sinnet. Hvilket förädlande
inflytande skötsel af husdjur utöfvar på
barnasinnet behöfver ej påpekas. Anstalternas
lärjungar äro oftast råa och hårda naturer.
Dessa äro i synnerhet i behof af att lära
sig att vänligt behandla djuren.
Vårdandet af djuren skall helt visst mången gång
värma deras hjärtan mera än den bästa
lektion.
I ekonomiskt hänseende är det nog
fördelaktigt att få anstalten förenad med ett
större landtbruk, enär detta till
hufvudsaklig del kan bära utgifterna för barnen.
Men därvid föreligger den faran, att
föreståndarens tid och intresse kan så
upptagas af egendomens skötsel, att barnens
uppfostran kommer att lida men. En
annan sak är, att det ställer sig svårt att
få en föreståndare, som på samma gång
är en skicklig uppfostrare och en praktisk
landtbrukare. Man kan härvid invända,
att en person kan sköta det ena och en
annan det andra. Det har dock sina
betänkligheter. Föreståndaren bör ha
uppsikten öfver och vården om anstalten i sin
helhet, hans auktoritet måste i alla
.afseenden stå högt och väl bevaras inför dessa
barn, om han skall uppnå det med
anstalten åsyftade ändamålet. För den skull
tyckes man ha kommit målet närmast, där
man förlagt anstalten på en så stor
egendom, att dennas produkter nätt och jämt
räcka till för hushållet.
Af det föregående följer, att barnantalet
ej bör vara för stort. Skall anstalten
skötas af en föreståndare - på samma gång
lärare - med biträde af en slöjdlärare,
en dräng och nödig kvinnlig betjäning, så
anses maximiantalet utgöra 20. Vid de
små anstalterna i Norge är barnantalet 30.
Föreståndaren biträdes här vid
undervisningen af en särskild lärare. Äro barnen
många, så måste vården om dem fördelas
på allt för många händer, och härvid
besannas ofta det gamla ordspråket om de
många kockarne. Det blir i så fall också
en omöjlighet för föreståndaren att direkt
kunna inverka på hvarje särskildt barn.
Alltsammans kommer lätt in i ett
mekaniskt spår, anstalten belägges med en
tvångströja, och barnen finna sig ej som
i ett hem utan snarare som i ett fängelse.
När barnen så omsider lämna det
maskinmässiga lifvet inom anstalten och komma
ut i världen för att reda sig på egen hand,
så stå de bortkomna och känna ej igen
De åsikter om, huru en
uppfostringsanstalt för vanartade barn på
ändamålsenligaste sätt bör vara ordnad, och hvilka
omfattas af föreståndarne vid de flesta
anstalter,, som jag under förliden sommar
besökte, äfvensom af andra personer, af
hvilka jag haft förmånen att muntligen eller
skriftligen inhämta upplysningar och råd,
kunna sammanfattas i ungefär följande
punkter:
1) Anstalten bör förläggas på landet och
så långt ifrån stad, att barnen helt och
hållet blifva skilda från inflytande af
föräldrar, öfriga anhöriga och dåliga
kamrater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
