Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (696.) 1 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 18
Vid utarbetandet af sådant lagförslag torde
de nu framlagda grunderna för ordnande af
berörda undervisning kunna i hufvudsakliga
delar göras gällande. Dock här det synts
utskottet, särskildt ined afseende därå, att
skolplikten för döfstumma barn är för närvarande
bestämd till högst 8 år, kunna ifrågasättas,
huruvida omständigheterna påkalla, att den
obligatoriska undervisningstiden för de blinda
skulle, på sätt k. m:t nu föreslagit, i vanliga
fall utsträckas till 10 år. Betydelsen af ett
sådant stadgande, ej minst ur ekonomisk
synpunkt, torde böra föranleda en ytterligare
utredning och pröfning af denna fråga.
Beträffande undervisningsanstalterna för
blinda har utskottet funnit hvad i detta ämne
blifvit förebragt icke innefatta tillräckligt stöd för
ett afgörande, huruvida den redan inrättade
förskolan för blinda skall för framtiden vara
förlagd i Växjö. På sätt af 1893 års
kommitterade framhållits torde nämligen böra
ytterligare utredas, huruvida, med afseende å en
för blindskolan föreslagen nybyggnad, för hvars
uppförande den hittills ifrågasatta kostnaden
dock synes vara allt för stor, tomtplats kan i
Växjö eller annan välbelägen ort erhållas
antingen utan afgift för statsverket eller
åtminstone till väsentligt billigare pris än det, som
fordrats för den af skolans styrelse förordade
tomten. Först efter en tillfredsställande
utredning i detta syfte torde platsen för denna
förskola böra definitivt bestämmas; och så
länge frågan härom ännu är sväfvande, anser
utskottet icke lämpligt att anslaget till skolan
varder, i enlighet med k. m:ts förslag, å
ordinarie stat uppfördt. Jämväl för
nästkommande år torde sålunda anslag till berörda
blindskola böra med samma belopp, som senast af
riksdagen beviljats, utgå på extra stat.
Hvad slutligen angår det af k. m:t
anslaget till byggnad för en förskola för blinda
vid Tomteboda, har utskottet, vid det
förhållande att, enligt hvad ofvan uttalats, frågan
om blindundervisningens ordnande icke synes
böra af riksdagen nu företagas till slutligt
afgörande, och då anordnandet af den föreslagna
nya förskolan är beroende på det beslut,
riksdagen kommer att fatta med afseende å
nyssnämda fråga, icke kunnat för närvarande
tillstyrka bifall till denna k. m:ts framställning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
hemställer utskottet:
.a) att riksdagen, med afslag å k. m:ts
framställning om godkännande af grunder
för blindundervisningens ordnande, må i
skrifvelse till k. m:t anhålla, att k. m:t
täcktes låta utarbeta och för nästkommande års
riksdag framlägga forslag till lag angående
blindundervisningen i riket;
b) att riksdagen, i anledning af k. m:ts
framställning om uppförande å ordinarie stat
af årligt anslag till förskolan för blinda i
Växjö m. m., må på extra stat för år 1896
till blindskolan i Växjö anvisa anslag till
enahanda belopp, .som för innevarande år
blifvit beviljädt, eller 14,100 kronor; och
c) att hvad k. m:t föreslagit beträffande
anslag till byggnad för förskola för blinda
vid Tomteboda icke må för närvarande af
riksdagen bifallas.
Hvad utskottet sålunda hemställt
godkändes utan votering af båda kamrarna.
Ecklesiastikministern framhöll i båda
kamrarna vikten af att denna fråga snart blefve
definitivt afgjord. Utskottets ståndpunkt
försvarades i första kammaren af biskop
Billing och i andra af lektor von Friesen.
Annonseringen i Posttidningen.
Båda kamrarna hafva med anledning af
motion af hr Lasse Jönsson beslutat att i
skrifvelse hos k. m:t anhålla om
utredning, i hvilka fall inskränkning i den
genom lag och författningar stadgade legala
annonseringen må äga rum, samt om
förslag i ämnet till riksdagen.
Under diskussionen i första kammaren
påpekade kyrkoherden G. F. Pettersson
i Sundborn särskildt olämpligheten af den
nuvarande föreskriften om
folkskollärare-tjänsts annonsering i Posttidningen tre
gånger, ehuru nämda tidning väl icke
lästes af en enda folkskollärare.
Skolan och den sociala frågan.
Vid Lunds pedagogiska sällskaps
sam-rtiariträde den 24 april behandlades ofvanr
nämda ämne, hvilket inleddes tned ett
föredrag af lektor B. J. Bergqvist, af
hufvudsakligen följande innehåll,
»Skolan» tages här i betydelse af
folkskolor samt högre skolor för manlig och
kvinnlig ungdom. Det gemensamma för
alla dessa skolor är, att de på en gång
äro undervisnings- och
uppfostringsanstalter, eller med andra ord att de på samma
gång de afse att rikta den uppväxande
medborgarens intelligens med den fond af
kunskaper och vetande, som kan vara
erforderlig för hans blifvande
lefnadsställning, de äfven åsyfta att hos honom eller
henne grundlägga och utveckla en
karaktär, så beskaffad, att den enskilde och
samhället däraf kunna hafva största möjliga
välsignelse och gagn.
Skall nu skolan kunna förverkliga den
sistnämda sidan af sitt syftemål, måste hon
i ganska vidsträckt mån komma att syssla
med sedliga spörsmål, både med
individuella och socialt sedliga frågor. Det "sätt
hvarpå och den omfattning i hvilken detta
i de speciella fallen kommer att ske beror
på de särskilda skolornas egen art. Då
emellertid ingen enda skolans lärjunge kan
under sitt fortsatta lif undgå att träda i
ett bestämdt förhållande till någon af de
tre samfundskretsarna: familjen, staten och
kyrkan, så är därmed ock gifvet, att hvarje
särskildt slag af ofvannämda skolor, för så
vidt dess mål skall uppnås, måste på ett
lärjungarnes utvecklingsstadium
motsvarande sätt taga hänsyn till sådana sedliga
spörsmål, nom i väsentligare och
betydelsefullare mån afse förenämda
samfundskretsar. Endast och allenast om så sker,
till-lämpas i sanning den gamla grundsatsen:
Vi lära ej för skolan utan för lifvet.
Hvad menas med den »sociala frågan»?
I sin vidsträcktaste och egentligaste
betydelse betecknas ju därmed frågan om det
mänskliga samfundslifvet i dess allt
omfattande helhet. Men i denna betydelse
tages icke uttrycket här utan i den
inskränktare betydelse det fått i våra dagar,
då det allt mer kommit att på det
närmaste knyta sig till diskussionen af de
s. k. socialistiska eller socialdemokratiska
rörelserna. Med den sociala frågan förstå
vi sålunda här den speciella frågan, som
angår ordnandet af det inbördes
förhållandet mellan de olika samhällsklasserna,
frågan om huruvida socialismens fordran på
en helt förändrad och ny samfundsordning
är i den utsträckning och på det sätt, som
från det hållet yrkas, berättigad eller icke.
Är den sociala frågan på detta sätt
fattad en sedlig fråga? Vi svara: ja, men
måste tillägga: icke ensamt eller uteslu-
tande. Det gifves nämligen knappast
något mänskligt, hvarmed icke denna rörelse
på närmare eller fjärmare håll inlåtit sig.
I sina förutsättningar och konsekvenser
berörande människolifvets högsta och
viktigaste angelägenheter omspänner den
sociala frågan hela den mänskliga tillvaron.
Sålunda har den sociala frågan blifvit både
en religiös, en sedlig, en politisk, en
nationalekonomisk och en rättslig fråga. För
så vidt vi emellertid med ett sedligt
handlande mena hvarje människas fria
handlande, som går ut på förverkligandet af det
goda, af människans och mänsklighetens
högsta mål och bestämmelse, så är för
visso den sociala frågan i grund och
botten en mycket viktig sedlig fråga och den
bevisar sig också särskildt för det kristna
medvetandet just såsom en sådan, enär
den icke kunnat undgå att slå under sig
spörsmålen om religion och religiöst lif.
Är nu den sociala frågan en sådan
omfattande och betydelsefull sedlig fråga, är
hon en fråga, som på det allra närmaste
sysselsätter sig med det samfundslif, som
en hvar skolans lärjunge redan tillhör och
med afseende på hvars utveckling han efter
slutad skölkurs måste komma att verka
befrämjande eller hämmande, så är
därmed ock på grund af det förut anförda
gifvet, att hon är en af de sedliga frågor,
med hvilka skolan har och måste hafva att
skaffa. .
Väl har man häremot invändt, att
oaktadt denna fråga är en viktig sedlig fråga
hon icke bör eller kan förekomma i
skolan, ty hon är, menar man, så beskaffad,
att hon onödigtvis fäster lärjungens
ttpp-märksamhet på en mängd falska åsikter
och orätta handlingssätt, hvilka böra vara
förborgade för lärjungen, helst de icke stå
i omedelbart sammanhang med hans eget
skollif.
Men hvilket är att föredraga: antingen
att våra lärjungar helt oförberedda på hvad
denna och med henne besläktade frågor
innebära efter slutad skolgång öfverlämnas
åt tillfälligheten och den egna förmågan
eller oförmågan att reda sig, eller M de
på ett sakligt, allvarligt och kristendomens
ande motsvarande sätt redan i skolan
uppmärksamgöras på det moderna lifvets
stora problem och på de rätta afgörande
krafterna och synpunkterna?
Hvilket är farligast, fråga vi, antingen
att läraren, på det sätt han nu förmår, i
sammanhang med hela den öfriga l^ro^
framställningen leder de mognare
lärjungarna in i dagens frågor, eller att de
kvar-hållas i barnslig ovetenhet ända tills de
utträdt ur skolan, och då plötsligen allt
efter som tillfälligheten vänder saken
öfverlämnas åt hvilka ledare eller förledare
som helst? Svaret på dessa frågor torde
svårligen kunna utfalla mera än på ett
sätt.
Sålunda: i den man den sociala frågan
är en sedliga fråga och i den mån hon
berör sådana angelägenheter, hvilka icke äro
helt främmande för lärjungens
utvecklingsstadium och begreppssfär, både kan och bör
hon blifva foremål för behandling i skolan,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
