Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (702.) 12 juni 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 24
och skicklighet, med hvilken han såväl
munt-ligen som i skrift fört dess talan, gjort sig
förtjänt af kårens fulla förtroende. Låtom oss
därför samfälldt vid valen gifva våra röster åt
honom!
Arlöf den 7 juni 1895.
S. A. Tornberg.
Herr Redaktör!
Till ledamot i centralstyrelsen för S. A. F.
ber undertecknad att på det lifligaste få
föreslå folkskolläraren Nils Lundahl i Lund. Hr
L. torde, kort sagdt, på grund af sin klara
omdömesförmåga och praktiska duglighet vara
i sällsynt grad skickad att fylla detta värf.
Hvad åter valet af revisorer beträffar, tillåter
jag mig att som min mening uttala, att
därtill böra i föreningens ekonomiska intresse
utses lärare i hufvudstaden eller dess närhet.
Det uppdraget kräfver näppeligen andra
kvalifikationer än sädana, som nära nog hvilken
föreningsmedlem som helst är i besittning af.
Hvarför skall man då aflas att till revisorer
välja personer, hvilka föreningen måste betala
relativt stor reseersättning?
Espö den 7 juni 1895.
Ola Bergström.
Herr Redaktör!
Sedan S. A. F:s mångårige ordförande afgått,
får jag till hans efterträdare i centralstyrelsen
föreslå folkskolläraren P. Lagerblad i Tumba.
Inför sörmländingar behöfvas inga
rekommendationer för hr Lagerblad. Men till ledning
för dem, som icke känna honom, må
meddelas, att han både som person och lärare är en
prydnad för kåren, och genom sin förmåga,
icke minst på det parlamentariska området,
skulle han blifva en värdig representant i vår
centralstyrelse. Moderat i åsikter och
hänsynsfull i uppträdande, bör han kunna samla
omkring sig allas röster, liksom just han kan
anses vara rätta mannen att fylla det tomrum,
som uppstått efter pastor Skoglund. Han är
också från pastor Skoglunds trakt, hvadan hans
resor till centralstyrelsens sammanträden ej
böra åsamka föreningen stora utgifter, och -
något som ej bör förbises - landslärare och
bland dessa troligen den ende lämpliga att
tillhöra centralstyrelsens verkställande utskott.
Han är ordförande i Södermanlands lärarekårs
sjukhjälpsförening och var af regeringen insatt
i den kommitté, som utredde frågan om
statsbidrag vid lärares sjukdom. - Låtom oss
därför mangrant rösta på P. Lagerblad i Tumba!
Eskilstuna den 8 juni 1895.
B. J. Landegren.
Till kretsarna i S. A. F.!
Vilja vi göra ett godt val, böra vi enas om
att till centralstyrelseledamöter välja:
Fridtjuv Berg, Stockholm,
A. Dalin, Huskvarna,
J. Söderberg, Lidköping,
Hulda Lundin, Stockholm,
Augusta Larsson, Öxnered, och
J. Franzén, Lund.
Kretsordförande.
Kvinnliga kandidater.
Vid Stockholmslärarinnornas profval, till
hvilket samtliga kvinnliga medlemmar i
Stockholmskretsen kallats, uppsattes efter diskussion
och sluten omröstning såsom lärarinnornas
kandidater vid centralstyrelsevalet:
Augusta Larsson i Öxnered (med stor majoritet),
Hanna Andersson i Stockholm (något öfver
hälften).
Närmast i röstetal kommo:
Hulda Lundin i Stockholm (ej fullt hälften),
Anna Larsson i Göteborg.
»Oppositionen», såsom . en tidning mycket
uppriktigt kallat den fraktion inom
Stockholmskretsen, som väsentligen ledes af
»folkskolevänner» och som satt till sitt mål att opponera
sig mot nästan allt, hvad den nuvarande
centralstyrelsen gör, var emellertid ej nöjd med
våra kandidater utan uppsatte i splittringssyfte
en femte kandidat. Genom ihärdig och kraftig
agitation (omkring 60 valsedlar hade
uppsamlats af sådana, som ej själfva infunno sig vid
valet) lyckades det ock för »oppositionen» att
vid valet skaffa denna kandidat 12 rösters
öfvervikt öfver vår speciella landsortskandidat.
Att den af oppositionen uppställda
kandidaten (fröken Quint) icke, trots att hon
föreslogs, blef godkänd vid lärarinnornas möte
utan först kom sorn den åttonde i ordningen,
berodde väsentligen på följande skäl, som
torde förtjäna att blifva bekantgjorda: 1) att
hon har tjänstledighet från sin
lärarinnebefattning, 2) att hon är så upptagen af andra
göromål, att hon ej kan antagas hafva tid att
ägna sig åt det maktpåliggande
centralstyrelseuppdraget, och 3) att af hennes härvarande
kommissionärer, hvilka väl bäst böra känna
hennes lämplighet för uppdraget, samtliga på
ett enda undantag när röstade mot henne.
Det är att beklaga, att fröken Jänny Olsson
i Norrköping, som först af oss ifrågasattes,
icke kunnat förmås att åtaga sig kandidaturen.
Omkring hennes namn hade helt visst alla
kunnat ena sig. Att nu, sedan valet redan
börjat, uppställa ännu flera kvinnliga
kandidater, är väl ej gärna lämpligt. De
medlemmar af S. A. F., som i likhet med
undertecknade uppriktigt önska, att två lärarinnor
måtte få säte i centralstyrelsen, hafva nu
antagligen ej annat att göra än välja mellan
de fyra af Stockhohnslärarinnorna med högsta
röstetalen uppställda kandidaterna (två från
Stockholm, två från landsorten), nämligen:
Augusta Larsson i Öxnered (sekreterare i
Vänekretsen),
Hanna Andersson i Stockholm (andre
sekreterare i Stockholmskretsen),
Hulda Lundin i Stockholm (bestyrelsemedlem
i sjunde nordiska skolmötet),
Anna Larsson i Göteborg (ordförande vid 1893
års lärarinnemöte i Göteborg).
Hvilka som än af dessa väljas torde
centralstyrelsen få god förstärkning och
lärarinnekåren blifva värdigt representerad. Alla äro
de förut profvade i föreningsarbetet och alla
arbeta de aktivt i folkskolans tjänst.
Lärarinnor.
»Oppositionen» mot hr Fr. Berg.
Herr Redaktör!
Då en insändare i Eder ärade tidning tagit
till orda i fråga om centralstyrelsevalet för
Stockholmskretsen och därvid omnämt ett af
mig vid ett förberedande valmöte hållet, delvis
skriftligt anförande samt gifvit detta betyget
»ett högst egendomligt aktstycke» och
dessutom däri inlagt ett innehåll, som jag icke kan
kännas vid, så anhåller jag härmed få anföra
dess lydelse.
»Det kan ej vara klokt, att lärarekåren till
förtroendemän väljer personer af i politiskt
afseende utprägladt radikal anstrykning, helst
om dessa mindre äro lärare än socialpolitiska
agitatorer. Jag vill ej påstå, att hr F. Berg är
socialist, men faktum är, att han af
socialdemokraterna anses såsom en af deras
föregångare och af dem hedras. Jag ber att såsom
bevis härpå få hänvisa till tidningen
»Socialdemokraten» för den l maj d. å., där hr Berg
jämte fyra socialistchefer från andra land
finnes afbildad. Hade hr Berg varit mån om
S. A. F:s anseende och rätt känt sin ställning
såsom dess förtroendeman, så hade han
åtminstone afgifvit en förklaring, att han ej ville
räknas bland socialisterna, fastän han
hedrades af deras organ. Detta har han, så vidt
jag vet, underlåtit. Bara det, att tidningen
»Socialdemokraten» anser sig ha skäl hedra
hr Bergs verksamhet på antydda sätt, och att
br B. utan reservation mottager denna
hyllning, bör, tycker jag, göra honom olämplig att
representera oss. Icke starkes den stora
allmänhetens samt ännu mindre de högre
samhällsklassernas och myndigheternas förtroende
till vår förening och våra sträfvanden genom
dylika förtroendemän.
De politiska förhållandena f. n. och
stämningen gent emot folkskolan äro icke sådana,
att man har råd att genom val af sådana
förtroendemän minska förtroendet till folkskolan
och dess lärarekår. Personen är för den
utomstående ofta detsamma som saken, och en kår
bedömes ofta efter de förtroendemän, den
väljer. Vilja vi stärka S. A. F:s och lärarekårens
sak, så böra vi undvika att lämna vårt
förtroende till såväl politiska som religiösa
agitatorer. Vi handla helt visst klokt, om vi i
enlighet med stadgarna för S. A. F. icke
sammankedja våra önskemål med politiska och
religiösa åskådningar och tvistefrågor, som
ligga fjärran från det, vi ha att arbeta för.
Jag tror därför, att S. A. F. förlorat på att
vara representerad af en af våra rödaste
politiker. Det är en ogrannlagenhet mot den
stora del af kåren, som till sin politiska
åskådning är mindre avancerad, att den genom
förtroendemäns och ledares tilltagsenhet skall
hallstämplas såsom omstörtningslysten i ena
eller andra afseendet. Det är rätt ofta, man
nu för tiden af utom kåren stående får höra,
att skollärarne äro radikala omstörtningsmän
o. d., omdömen, som man lätt kunde sätta
sig Öfver, om de icke hade en skenbar grund.
Hvilket förtroende skola vi väl kunna påräkna
för vår skola och oss själfva genom att till
förtroendeman välja en politisk agitator?
Sanktionera vi icke fastmera med dylikt
handlingssätt nyss berörda utsagor om oss? Skola icke
de folkklasser, hvilkas medverkan för våra
sträfvanden vi så väl behöfva, snarare stötas
bort och ännu mer än hittills draga sig för
att sända sina barn till en skola, hvars lärare
med eller utan skäl misstänkas vara
omstörtningsmän? Hvad blir folkskolan i så fall, om
icke en ’fattigskola’? Hvad har S. A. F. då
vunnit med allt arbete för att höja folkskolan
till en för alla samhällsklasser gemensam skola?
Hvad har vunnits för lärarekårens sociala
ställning?
Låtom oss därför först söka vinna förtroende
hos myndigheterna och hos dem, hvilkas barn
vi önska skola rekrytera vår skola! Låtom oss
till förtroendemän välja personer, som kunna
tjäna oss i detta afseende! Hr F. Berg kan,
om han så vill, på det rent politiska området
på sitt sätt verka för skolans och kårens
bästa, ifall hans ord i hithörande frågor vinna
något gehör i riksförsamlingen. Såsom
förtroendeman inom S. A. F. har han hittills gjort
det med mindre framgång. Detta tror jag vara
en följd af hans politiska ståndpunkt.
Arbetet för förverkligandet af S. A. F:s önskemål
har ej skridit synnerligen långt framåt. Ett
djupt rotadt misstroende gent emot föreningen
och dess sträfvanden har i stället kommit
henne till del från myndigheternas och
allmänhetens sida. Detta misstroende skulle
möjligen kunnat undgås; åtminstone kunde det vara
onödigt att direkt framkalla det, ty nog finnas
inom S. A. F. män, hvilka kunna arbeta för
att föra föreningens sak framåt utan att med
sin personlighet förskaffa henne ett
misstroende, som hon ingalunda borde förtjäna.
Om såsom förtroendemän insattes personer,
som ville verka för föreningens program men
afhölle sig frän politisk eller religiös agitation,
så skulle detta stärka folkskolans, lärarekårens
och S. A. F:s sak. S. A. F. borde på fullt
lojalt sätt och utan att uppgifva sina intressen
söka vinna myndigheternas förtroende för att
sedan genom deras medverkan få sina
önskemål förverkligade. På någon annan väg lär
hon svårligen kunna uträtta något. Härför
kräfves, att i centralstyrelsen sitta personer,
som äga såväl föreningens som
myndigheternas förtroende. Hr F. Berg är då icke
mannen. Han är, såsom förut sagts, mera
beryktad såsom socialpolitisk agitator än som
skolman. Den ovilja, ban såsom politiker ådragit
sig inom de inflytelserikare samhällsklasserna,
gör, att äfven hans bästa sträfvanden icke
vinna sådant gehör, som de måhända förtjä- *
nåde.»
Då af insändarens referat kan dragas den
slutsatsen, att hr Ahlén, Grängesberg, vore
äfven min kandidat, ber jag få upplysa, att så
icke är fallet. För egen del röstade jag på
skolföreståndaren B. G. Rodhe, Göteborg,
hvilken syntes mig vara den lämpligaste att sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
