Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3. (733.) 15 januari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
SVENSK LÄEARETIDMNG.
37
skulle blifva en följd, om inan beviljade
detta andra ålderstillägg på det sätt
motionären föreslagit. Hr Henricson hade
nämligen föreslagit, att detsamma i likhet
nied det första skulle utgå helt och hållet
af statsmedel. Beträffande det första
ålderstillägget har utskottet nu föreslagit, att
a/3 skulle utgå af statsmedel och Va af
kommunen. Arbetaren är sin lön värd, och
jag tror icke, att någon kan säga att en
folkskollärare, som tjänstgjort oförvitligt i
tio år, icke är värd en aflöning af 900 kr.
Emellertid vet jag väl, att riksdagen och
särskildt denna kammare skola ställa sig
tveksamma inför yrkandet om ett sådant
andra ålderstillägg i betraktande af de stora
kraf på statens tillgångar, som redan vid
denna riksdag blifvit gjorda, och jag skall
därför icke för närvarande framställa något
yrkande, i förhoppning att saken en annan
riksdag skall komma fram och då med större
utsikter till framgång.
Hr Edl)> Suensson i Karlskrona: Jag
skall be att i allo få instämma med hr
Lilienberg. Därtill vill jag fästa
uppmärksamheten uppå, att riksdagen nyligen
beviljat åt extra lärarne vid
elementarläroverken en mininiiaflöning af 1,800 kronor att
genast tillträdas. Motionären hr
Henricson har här föreslagit, att ordinarie
folkskollärare skulle efter tio års oförvitlig
tjänstgöring få ett andra ålderstillägg.
Folkskollärarne skulle då först efter tio års
tjänstgöring få jämt hälften af den lön, som extra
lärarne vid elementarläroverken genast få.
Härtill kommer visserligen, att folkskollärarne
åtnjuta fri bostad samt vissa
natura-presta-tioner; men det är i alla fall en betydlig
skillnad mellan 900 och 1,800 kronor.
Naturligtvis skall jag nu icke framställa
yrkande om bifall till hr Henricsons
förslag, men jag har velat nämna detta i
förhoppning, att frågan snart må återkomma
till riksdagen och då vinna en lycklig
lösning.
Hr A. Henricson i Karlslund: Det måste
erkännas, att utskottet på ett välvilligt sätt
behandlat denna fråga. Flera af
motionärernas framställningar hafva vunnit
utskottets förord. Dit hör förslaget oni en
önskvärd förenkling i aflöningssättet. Dit hör
också förslaget om förhöjning i statens
bidrag till lärarean1 öningen, en åtgärd som i
någon mån innebär en jämnare fördelning
af skattebördan för folkskolans understöd.
Dit hör ock slutligen den föreslagna
bestämmelsen, som åsyftar att göra lärarnes
ålderstillägg obligatoriskt.
Emellertid måste jag såsom motionär i
denna fråga beklaga, att ett af de i min
motion uttalade önskningsmålen icke vunnit
utskottets understöd. Jag menar här
förslaget om ett andra ålderstillägg. Och jag
beklagar detta så mycket mera, när jag ser
på, huru utskottet motiverat sitt afslag i
denna del. I fråga härom får man
nämligen på sid. 13 i betänkandet läsa följande.
»Införandet af det föreslagna andra
ålderstillägget anser, utskottet icke vara af
verkligt behof påkalladt.» Gent emot detta
uttalande vågar jag påstå, att här föreligger
ett verkligt, ett trängande behof.
Redan vid 1883 års riksdag framställdes,
som kändt är, ett förslag om
löneförbättring till samma belopp som det i min.
motion föreslagna. Motionen i ämnet väcktes
då af hr Abraham Kundbäck. Hans
sakkunskap och mångåriga erfarenhet på
folkskolans område lärer väl ingen i denna
kammare vilja jäfva och han, hr Rundbäck,
var till och med tveksam, huruvida icke ett
ännu högre belopp bort begäras. Sedan dess
hafva anspråken på folkskolan ingalunda
blifvit sänkta. Tvärtom; dessa anspråk
stegras mer och mer, och detta med rätta.
Därtill kommer, att lefnadskostnaderna i en ej
oväsentlig mån ökats under de senare åren.
For öfrigt säger det sig själft, att en
årsinkomst af 900 kr. efter 10 års ordinarie
tjänstgöring under för handen varande
förhållanden måste anses långt ifrån högt
tilltagen, när det gäller den klass af löntagare,
hvarom nu är fråga. Man bör bland annat
komma ihåg, att seminariekursen numera
är fyraårig. De personer, som ägna sig åt
folkskolans tjänst, äro vanligen obemedlade.
Det kan därför ej undvikas, att de under
sin lärokurs ådraga sig skulder, hvarå
sedan ränta skall betalas» Om vidare själfva
lärarekallet skall kunna utöfvas ined
framgång, äro fortsatta studier af nöden. Något
måste således offras på bokinköp, om det
också ej kan blifva annat än mycket
måttliga belopp. Man får ej heller glömma, att
lärarekallet kräfver sinneslugn och jämnmod.
Men detta är något, som ej står i mänsklig
makt att bibehålla, om näringsbekymren äro
allt för tryckande. Då emellertid utskottet
icke tillstyrkt förslaget om ett andra
ålderstillägg åt folkskolans lärare, anser jag mig
icke för närvarande böra framställa något
yrkande därom. Men det vågar jag påstå,
att behofvet af denna lilla löneförbättring
är verkligt. Och det är för
folkundervisningen af vikt, att detta behof erkännes
och så snart som möjligt tillgodoses. I
motsatt fall är fara vardt, att folkskolan
går miste om de mest dugande krafter, som
eljest kunde vara att påräkna.
Hr talman, jag har som sagdt intet
yrkande.
Hr Ola Bosson Olsson: Jag hör
visserligen till de i allmänhet sparsamme, så jag
vill hushålla både med kommunens och
statens medel. Men här är det fråga om en
lärarekår, som är allt för knappt aflönad,
och därför är dessa lärares behof af en
ytterligare löneförbättring synnerligen stort.
Såsom exempel därpå vill jag erinra om
något, som den näst föregående talaren endast
med några få ord vidrörde. Dessa lärares
seminariekurs är numera fyraårig, och de
äro vanligen obemedlade, hvilket gör, att de
få försöka låna sig fram och nödgas ofta
nog skuldsätta sig ganska betydligt i
förhållande till sina blifvande löner. När de
sedan fått en lärareplats, gifta de sig
vanligen, hvilket gör, att hushållet och
lefnadskostnaderna ökas allt mer och mer, och då
räcker icke deras lön. Jag har många
exempel härpå från min trakt och kan
åberopa särskildt ett fall från den församling
jag tillhör. Läraren där har 700 kr. i
kontant lön jämte 100 kr. i ’ersättning för
kofoder, men detta oaktadt och fastän han
lefver mycket sparsamt, måste han och hans
familj föra ett mycket tarfligt lif, då han
har många barn. Och det är ett liknande
förhållande med flera andra lärare, så att
deras lönetillgångar icke räcka till.
Oni man jämför denna tjänstemannakår ined
till exempel vaktmästareklassen, skall man
finna, att en hel massa vaktmästare har ända till
1,100 kr. i lön, låt också vara, att bostaden
då däri ingår, och att den kontanta lönen i
sådant fall ej uppgår till mer än 900 kr.
Dessa vaktmästare behöfva dock icke skuld
sätta sig för att inhämta de kunskaper, som
erfordras för att sköta sådana platser,
medan däremot med skollärare är det
förhållandet, att de ofta måste i betydlig grad
skuldsätta sig. Vill man jämföra dessa båda
kategorier, skall nian således finna, att det
mellan dem är en stor skillnad. Jag vill
emellertid härmed icke säga, att
vaktmästarne hafva för stora löner, men säkert är,
att lärarnes löner äro alldeles för små.
Då utskottet i de flesta fall varit
välvilligt mot folkskollärarne, hade jag trott, att
utskottet skulle bevilja äfven det andra
ålderstillägget. Jag vill i detta afseende
erinra, att bland andra tjänstemän hafva
lärarne vid läroverken icke mindre än fyra
ålderstillägg och de flesta andra tjänstemän
hafva två ålderstillägg. Därför tycker jag,
att äfven folkskollärarne gärna kunde erhålla
två ålders tillägg, allra helst som det icke
erfordras nier än 100 kronors tillökning af
statsmedel för hvarje ålderstillägg. Jag vill
dock icke göra något särskildt yrkande. Jag
vill endast instämma i hr Lilienberg^
reservation, men låter saken därvid bero, i
förhoppning att i en snar framtid äfven det
andra ålderstillägget för folkskollärare må
komma till stånd.
Hr A. E. Petersson i Hamra: Då
frågan om höjning af folkskollärarnes aflöning
med JOO kr. senast förekom i kammaren,
var jag af den åsikt, att beviljandet af det
sjunde hundradet borde bero därpå,
huruvida församlingarna ville bidraga därtill i
samma proportion som förut eller icke. Jag
ansåg nämligen, att det vore nyttigt, att
församlingarna i detta afseende finge hafva ett
ord med i laget. Emedan det visat sig, att
genom nuvarande bestämmelser en mängd
rättegångar uppstått, hvilka säkerligen
alstrat ovilja mellan församling och skollärare ;
och som i följd däraf skolan blifvit lidande,
så vill jag icke längre hålla på
församlingarnas afgöranderätt om ålderstillägget.
Jag vill äfven tillkännagaf va, att jag från
lärarekåren i min hembygd erhållit en
skrifvelse, hvari anhålles, att jag måtte biträda
hr Henricsons motion. Jag har dock redan
för länge sedan svarat, att jag icke kunde
vara ined om hans förslag i den
utsträckning, han förordat, men däremot vore jag
mycket gärna ined därom i den form, hvari
utskottet nu framlagt förslaget. Grenoni ett
bifall därtill komma lärarne i åtnjutande af
en icke obetydlig förbättring, ty dels få de
det sjunde hundradet utan annat villkor än
att de oförvitligt tjänstgjort under fem år,
dels erhålla de i stället för kofoder in
natura kontant ersättning med 100 kronor,
hvilket är en stor förmån, då på de flesta
ställen denna natura-prestation icke uppgår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
