Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 11. (741.) 11 mars 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 11
lärareseminariet i Göteborg, skulle han,
därest de för civile tjänstemäns i allmänhet
och lärarnes vid elementarläroverken rätt
till pension å allmänna indragningsstaten
enligt äldre författningar fastställda
grunder vore tillämpliga å lärarne vid
folkskollärareseminarierna, redan för omkring fyra
år sedan varit berättigad till pension å
nämda stat till belopp af 3,000 kronor, men
då så icke vore förhållandet, torde denna
pensionsfråga böra hänskjutas till riksdagens
pröfning, hvadan statskontoret i
underdånighet hemställde, det täcktes Eders k. m:t
i nådig proposition föreslå riksdagen att å
allmänna indragningsstaten bevilja adjunkten
Lind en årlig pension af 3,000 kronor att
från och med månaden näst efter den,
hvaruti han komme att erhålla afsked från
adjunktsbefattningen, under hans återstående
lifstid utgå.
Med anledning af hvad sålunda blifvit
anfördt, hemställer jag, att Eders k. m:t
täcktes föreslå riksdagen att å allmänna
indragningsstaten uppföra årlig pension till
ett belopp af 3,000 kronor åt adjunkten vid
folkskollärareseminariet i Göteborg Johan
Lind att utgå från och med månaden näst
efter den, i hvilken han erhåller afsked från
sin tjänst.
#
Statsutskottet har emellertid prutat ned
pensionsbeloppet till 2,000 kronor,
därvid endast anförande följande:
Utskottet, som anser någon pension böra
adjunkten Lind vid hans höga ålder och
rätt långa tjänstetid beredas, har dock, enär
han enligt gällande bestämmelser icke är
berättigad till pension samt, så vidt
handlingarna utvisa, icke befinner sig i
behöfvande omständigheter eller har familj att
försörja, funnit pensionens belopp skäligen
böra begränsas till 2,000 kronor.
*
Det är att beklaga, att icke de
ordinarie Seminarielärarnes
pensionsförhållanden ordnats, utan att det måste bero
på särskildt beslut, huruvida en
seminarielärare skall få pension eller ej. Men
ännu beklagligare vore, om detta skulle
i praktiken leda därtill, att
seminarielä-rarne erhölle mindre pension än
läroverksadjunkterna. Det är lätt att räkna
ut, att följden häraf skall blifva den,
att de bästa lärarekrafterna dragas till
läroverken, medan åter seminarierna få
nöja sig med de sämre förmågorna.
Om i nu föreliggande fall
statsutskottets förslag bifalles, blir för öfrigt
följden den, att seminarieadjunkten Lind
stannar kvar på sin plats. Såsom
tjänstledig får han nämligen bebålla af sin
lön 2,625 kronor, d. v. s. 625 kr. mera,
än hvad statsutskottet velat gifva
honom i pension.
Men att seminariets bästa icke
främjas af att tjänsten uppehälles af ständigt
växlande vikarier ligger i öppen dag.
*
I fråga om pension åt
teckningslärarinnan vid Stockholms
folkskollärarinneseminarium fröken Emma Amalia Nyberg
har statsutskottet gjort en ännu ansen-
ligare nedprutning. Fröken N., född 1832,
har i öfver 30 år tjänstgjort vid
seminariet och åtnjuter en lön af 1,200 kr.
K. m:t har för henne föreslagit pension
med tre fjärdedelar af detta belopp eller
900 kr. Detta har statsutskottet
ned-prutat till 400 kr. eller samma belopp,
som riksdagen stundom plägar bevilja
»till änkor med oförsörjda barn».
Förut hafva i några fall öfningslärare
vid seminarierna af riksdagen tillerkänts
pensioner å 700 å 750 kronor, och till
en teckningslärare vid Visby allmänna
läroverk beviljade 1887 års riksdag en
pension af 900 kr.
Under sådana omständigheter kan det
icke vara rättvist att bevilja fröken
Nyberg allenast 400 kr. - ett belopp, som
ju ej obetydligt understiger t. o. m. den
pension, en ordinarie folkskollärarinna
erhåller.
*
Ifall de principer, som gjort sig
gällande i statsutskottets utlåtande, skola
blifva gällande, leder detta med
nödvändighet därhän, att seminarierna få nöja
sig med de sämsta lärarekrafterna, med
sådana, som ej finna användning
annorstädes.
Med hänsyn till
folkskollärareseminariernas betydelse för hela vår
folkundervisning borde det dock vara alldeles
tvärtom. Seminarierna hafva ju till
uppgift att dana lärarekrafter åt folkskolan,
den skola, i hvilken mera än 92 % af
det uppväxande släktet erhåller sin
undervisning. Seminarielärarebefattningarna
borde därför göras särskildt lockande,
så att de yppersta krafter, som stode
att få, skulle finna med sin fördel
förenligt att söka sig in vid dessa
läroanstalter och i dem ingjuta nytt lif- helt
visst till fromma för hela vår
folkundervisning.
Folkskoleväsendets
utvecklingåren 1883-1893.
3. Lärjungarne.
Af barn om 7-14 års ålder
undervisades
1883: 1893:
i folkskolor, fasta............ 271,134 339,678
flyttande......... 77,316 60,841
»mindre folkskolor, fasta... 23,511 30,987
flyttande 23.574 28,387
» småskolor, fasta ............ 94,922 119,856
» » flyttande ...... 102,082 68,705
Således i samtliga fasta skolor 389,567 490,521
och i » flyttande
skolor.......................... 202,972 157,933
eller i egna distrikts skolor... 592,539 648,454
i skolor utom distriktet....... 9,422 16,367
i läroverk och fackskolor samt
skolor för abnorma barn 12,080 13,120
i enskilda skolor................ 18,934 16,824
i hemmen........................ 41,145 32,009
Summa 674,120 726,774
Under året ej undervisade 32,488 50,863
Uppgifter saknas om..... 9,417 8,330
Summa 716,025 785,967
Häraf framgår, att under
tioårsperioden ^iar antalet undervisade barn i de
fasta skolorna ökats med 100,954, men
i de flyttande skolorna minskats med
45,039 - en förändring, som hvarje
skolvän måste beteckna som glädjande.
Antalet af dem, som undervisats i
samtliga folkskolor, mindre folkskolor och
småskolor, utgjorde år 1883 81,6 % och
år 1893 81,8 % af hela folkmängden
inom åldersgruppen 7-14 år, och har
ökats med 62,860. Samtidigt har de
enskilda skolornas lärjungeantal minskats
med ,2,110 och de i hemmet undervisade
minskats med 9,136.
Af dem, som under året icke
undervisats, voro borta:
1883: 1893:
efter inhämtande af
folkskolans minimikurs ............... 5,911 7,693
efter godkänd afgångspröfning 11,416 25,662
i följd af sjukdom eller
naturfel............................. 3,347 3,383
af annan anledning............... 11,814 14,125
Summa 32,488 50,863
Då enligt allmänna
befolkningsstatistiken
1883: 1893:
hela antalet barn om 7-14
år var........................... 738,087 813,059
men af dessa redovisats blott 716,025 785,967
återstå oredovisade............ 22,062 27,092
Då de, om hvilka uppgift
saknas........................... 9,417 8,330
och de, som »af annan
anledning» uteblifvit från skolan 11,814 14,125
läggas härtill, utmärka
summorna........................... 43,293 49,547
dem, hvilkas undervisning varit under
året försummad, hvilket antal utgör resp.
5,9 och 6,1 %.
Hvad särskildt beträffar städerna, hafva
folkskolans lärjungar sedan 1883 ökats
med 6,3 %, läroverk, fackskolor och
skolor för abnorma barn hafva minskat
sitt lärjungeantal med 1,5%, enskilda
skolorna med 4 % och hemmen med
1,8 %.
Jämför man skolgången å
landsbygden med den i städerna, finner man
skillnaden vara oväntadt liten under 1893;
de undervisades antal är i städerna 0,4 %
större och summan af dem, som ej
åtnjutit undervisning, 0,3 % mindre.
Kasta vi så en blick på de särskilda
länen, är det helt naturligt stora
olikheter, som möta oss. Under det att
t. ex. Gotlands län - liksom Stockholms
stad - saknar flyttande skolor och
Malmöhus län har 2 flyttande småskolor
med inalles 13 lärjungar, undervisas af
skolbarnen i Kronobergs län uti
flyttande skolor ej mindre än 82,6 %, i
Västerbottens 71,8, Jämtlands 64,6,
Värmlands 62,1, Jönköpings 58,4,
Västernorrlands 46,0, Norrbottens 44,8, Kalmar 38,4,
Älfsborgs 33,7, Blekinge 26,8 och i
Göteborgs län 24,6 %. Uppsala och
Södermanlands län hinna däremot ej upp
till l %.
Under det antalet af de i hemmen
undervisade uti Stockholms stad,
Malmöhus och Göteborgs län ej uppgår till l %,
och i mellersta Sverige växlar mellan
1,1 och 5 % (i Skaraborgs län) visar
Västerbottens län en siffra af 23,9,
Norrbottens 22,8 och Västernorrlands län
19,3 %. Jämtlands län däremot blott
den jämförelsevis låga siffran 7,5 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0172.html
