Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (742.) 18 mars 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
SVENSK LÄRARETIDNING.
193
det muntliga berättandet komma mera till
heders. Med utfrågande och återberättande
må man vara mycket försiktig, så att icke
därigenom berättelsens intryck alldeles
fördärfvas.
Luthers lilla katekes kunna barnen utan
fara inlära utantill redan ganska tidigt. Den
utgör ett förträffligt stöd för den följande
undervisningen och gifver barnen ett
kraftigt och lefvande intryck af Luthers anda
och personlighet, af »autentisk lutherdom».
Den nu använda katekesutvecklingen
utgör ett glänsande prof på en systematisk
och formellt logisk framställning. Öfverallt
möta oss stränga indelningar, bestämda
definitioner och symmetrisk gruppering af
innehållet. Allt detta har emellertid för
barnaundervisningen icke den ringaste
betydelse. Den gamla Lindblomska katekesen
var visserligen den nya underlägsen i
systematisk framställning, men den var på
grund af sitt flytande och välljudande språk
vidare vida lättare att inlära. Uti den nya
katekesen har man sökt stöda hvarje
trossats med bibelord. Då man stundom icke
kunnat finna något fullt passande sådant,
har man pressat och vridit eller stympat
ett, så att det låtit använda sig för
ändamålet. En hel del af språken hafva
därigenom förvandlats till nakna utsagor med
med föga religiöst innehåll. Det är för
öfrigt något egendomligt med
katekesförklaringarna. Textorden i lilla katekesen äro
i själfva verket lättfattligare än Luthers
förklaringar till dem, och dessa äro i sin
ordning mera begripliga än katekesutvecklingen.
Att kyrkans lärare likväl hålla så starkt
på inlärandet af katekesen, har sin grund
dels däri, att katekesens framställning af
läroinnehållet fullkomligt öfverensstämmer
med den undervisning, de själfva mottagit,
dels ock däri, att katekesen har gammal
tradition för sig såsom folkundervisningens
förnämsta medel.
Sådan den är, måste den emellertid
användas. Men man bör inskränka sig till
det hufvudsakliga, anknyta sin egentliga
undervisning till de »religiösa glimtar» som
förefinnas, och gå hastigare öfver det
mellanliggande. De bibelspråk, som barnen
skola inlära, böra läsas i bibeln i sitt
sammanhang.
Eektor L. M. Wcern yttrade sig om
kristendomsundervisningens form. Förr var
denna föresägande och meddelande, nu har
den blifvit alltmera resonnerande och
kate-ketisk. Denna senare form har befästats
genom det bekanta kungl, cirkuläret af år
J865, där det föreskrifves, att intet må
föreläggas lärjungarne till utanläsning, utan
att det först gjorts tillgängligt för deras
förstånd.
Ändamålet med den kateketiska formens
användande är, att lärjungarne genom
induktivt tänkande själfva skola finna de
allmänna religiösa sanningarna. Dessa sanningar
äro dels etiska, dels religions-filosofiska, dels
mysteriösa. De etiska sanningarna äro af
den art, att de verkligen af barnen själfva
kunna finnas. Beträffande dem kan
således en dialogisk läroform vara lämplig. De
religions-filosofiska och mysteriösa
sanningarna däremot kunna icke göras tillgängliga
för barnens förstånd, enär de förutsätta ett
kunskapsmått, en förståndsutveckling och en
lifserfarenhet, som barn omöjligen kunna
äga. Det är endast en illusion, om man
tror sig kunna uppnå något sådant.
Men då så är förhållandet, måste den
dialogiska formen anses såsom lämplig
endast inom en del af
kristendomsundervisningens område. Användes den, såsom nu
i allmänhet sker, äfven utom detta område,
framkallar den lätt en sken-katekisation:
både frågor och svar äro på förhand
inlärda, eller ock äro frågorna så formade, att
svaret gifver sig själft. Kesultatet af
undervisningen är därför ingalunda bättre nu
än förr. I stället för en själlös
utanläsning har man fått en själlös och illusorisk
katekisation. Barnen få aldrig en riktig
uppfattning af verkligt begripande och
vänjas vid att nöja sig med ett blott sken af
tänkande och kunskap. Bättre är då att
använda den föredragande läroformen. Man
har då äfven lättare att göra
undervisningen tilltalande och uppbygglig.
Lärarinnan Alma Detihow: En del af
de bibliska berättelserna tåla ej vid att
sönderplockas och utfrågas. Vid en sådan
berättelse som t. ex. den om Jesu död, vore
detta rent af ett helgerån. Andra berättelser
däremot äro af den beskaffenhet, att det
vore en förlust for barnen, om läraren icke
genom ett efterföljande samtal utredde och
förklarade dem. Man bör väl skilja
mellan textorden och förklaringarna i lilla
katekesen. De förra inläras naturligast på
be-Jysande ställen i bibliska historien, så t. ex.
femte budet efter berättelsen om Kain och
Abel. Förklaringarna däremot böra läsas
i sammanhang med utvecklingen.
Folkskolläraren Axel Blomqvist: De
bibliska berättelserna böra i läroboken vara
fullständiga. Ersattes en del af dem med
endast hänvisningar till bibeln, skulle detta
medföra, att bibeln komme att användas
som »läxbok», hvilket måste anses ganska
betänkligt. Uti folkskolan kan
katekesläsningen icke uppskjutas till tolf års-åldern,
emedan en stor del af lärjungarne vid den
åldern och äfven tidigare afgå. Önskvärdt
vore, att katekesen omredigerades, så att
alla omsägningar af lilla katekesen toges
bort och endast de stycken bibehölles, som
verkligen innehålla förklaringar af densamma.
Lärokurserna skulle därigenom kunna göras
kortare, och inan skulle kanske kunna fä
tid att läsa bibelspråken i sitt sammanhang
i stället för i den stympade form, många
af dem nu ha.
Lärarinnan Lilly Engström ansåg det
mindre lämpligt att inlära lilla katekesens
textord såsom ett slags »deviser» till
belysande berättelser. Det naturliga är, att
de få framträda hvart och ett på sin
historiskt gifna plats,
Efter kortare anföranden af fröken S.
Rogberg och doktorinnan E. Steinmetz gjorde
ordföranden, rektor S. Almquist, en
sammanfattning af öfverläggningen. Beträffande
önskemålet om katekesens omredigering,
uttalade han som sin öfvertygelse, att
katekesen i sitt nuvarande skick komme att
öfverlef va den nu arbetande läraregenera-
tionen. Äfven framhölls, att ett enbart
föredragande lärosätt endast lämpar sig för
berättelser. Vill man hos barnen
åstadkomma tankearbete, måste föredraget allt
emellanåt afbrytas med frågor, afsedda att
väcka deras eftertanke och uppmärksamhet.
Jesus själf är äfven häruti vår bästa
förebild.
Litte ratur.
Nytt i bokhandeln.
Geometri för folkskolan af J. A. Karlsson.
7:e uppl. Jönköping, Utgifvarens förlag. 10 öre.
Skolfrågan i Norge. (Aftryck ur Finsk
tidskrift decemberhäftet 1895.)
Eko från tonernas värld. Ord och musik af
blinde V. H. Anderson. Andra upplagan.
Eget förlag, l kr.
Religion för ung och gammal af Edv. Charles
Voysey. Sthm, Albert Bonnier, l kr.
Tidningsöfversikt.
Lönefrågan.
- - Den tid är förbi, dess bättre, då
nian till lärare ansåg lämpliga invalider, som
icke dugde till något annat. Nu begär man
härtill män och kvinnor, friska till kropp
och själ, hvilka genom lära och lefverne
kunna hälsosamt Inverka på det uppväxande
släktet. Må man också då tillgodose
desamma med det nödvändigaste af detta lifvets
nödtorft!
Vi tro äfven i likhet med en af
motionärerna, att bäst vore, om staten ensam
toge sig an den nu föreslagna
löneförhöjningen; detta af flera skäl, först och främst
dock därför, att den förökning i
skolbud-geten> som bifall till motionen måste
föranleda, genom att staten åtoge sig densamma
blefve jämnare fördelad på de olika
församlingarna i riket, än om dessa skulle bidraga
med en tredjedel.
Karlskrona Veckoblad.
- - En skolas utveckling är beroende
af de män och kvinnor, som leda och drifva
hennes arbete. Det är därför nödvändigt,
att folkskolans lärare sättas i tillfälle att
arbeta väl. Därtill fordras god
utbildning-för kallet och en ekonomisk ställning, som
befriar dem från bekymmer rörande dagligt
bröd i egentligaste bemärkelse. Det är
orättvist att fordra, det en man eller en
kvinna i hvilken lefnadsställning som helst
skall arbeta med samma lif och lust, om
umbärandet grinar till mötes i hvarje vrå,
som om en anständig bärgning icke vållar
bekymmer.
Men man kan utan öfverdrift medge, att
folkskollärarens ekonomiska ställning i vårt
land i allmänhet icke är så god, soni den,
om vi behjärta folkskolans verkliga bästa,
borde vara. Mången lärare, som är gift och
har familj, får ofta dragas med sinnet
nedtyngande ekonomiska bekymmer, och detta
måste med nödvändighdt inverka på
skolarbetet. Mången är ock tvungen att genom
arbete bredvid skolarbetet, skaffa sig
biinkomster. Men äfven detta är till skada
för skolan, hvilken kräfver mannen hel och
hållen. Vester norr land s Allehanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
