Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 26. (756.) 23 juni 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
SVENSK IÄRARETIDNING.
N:r 26
lade kyrkoherden J. O. Boström,
komminister Hammargren m. fl.
Flera resolutionsförslag framställdes, men
mötet beslöt, att diskussionen skulle utgöra
svar på frågan.
3. Huru lör a och skola de i lag
stadgade sammanträdena mellan lärare och
skolråd vara anordnade för att kunna medföra
någon nytta? Inledaren, hr E. A. Granberg
i Stode, framhöll, att mötena hörde vara
anordnade på lämplig tid (helst i början af
läsåret), på central plats samt med frihet
för lärarepersonalen att fritt få uttala sina
önskningsmål. På förslag af hr M.
Tennman i Sandö antogs följande resolution:
Till dessa sammanträden, som äro ämnade
att gifva lärarepersonalen tillfälle att för
skolrådet frambära sina önskemål angående
skolväsendet, bör skolrådet låta lärarepersonalen
i förväg ingifna Öfverläggningsämnen, och då
det själft uppsätter sådana, göra det i så god
tid, att lärarepersonalen hinner sätta sig in
i desamma.
4. Kan resultatet af undervisningen i
modersmålets skriftliga behandling anses stå
i jämnhöjd med resultatet of undervisningen
i de öfriga läroämnena? Och, om så icke är,
huru skall detsamma vinnas? Inledaren,
förste läraren O. Ohlson, föreslog följande
uttalande, som ock af mötet godkändes:
Frågans förra del torde man i allmänhet
nödgas besvara nekande. Och anser mötet,
att man för att uppnå det i frågans senare
del antydda resultatet måste
1) anslå mera tid till ämnets behandling,
än vanligen skett;
2) tillse, att detsamma från början
bedrifves planmässigt, samt
3) iakttaga, att barnens alla skriftliga
arbeten med omsorg och noggrannhet förberedas,
öfvervakas och rättas.
5. Om huslig ekonomi såsom
undervisningsämne. Detta ämne inleddes af
folkskolläraren N. J. Nyström i Sundsvall, som
lämnade en historik af skolköksfrågan och
utvecklade den betydelse, som ämnet huslig
ekonomi hade, särskildt i arbetarecentra.
I diskussionen yttrade sig folkskollärarne
P. O. Vestberg i Hernösand, Granberg i
Stode, Ohlson och Nyström i Sundsvall,
J. J. Dalström från Stockholm, Tennman
i Sandö, kyrkoherdarne J. Andersson och
Boström samt skolföreståndarinnan fröken
Karin Brundell. På förslag af inledaren
samt hrr J. O. Boström, Vestberg och
Tennman gjordes följande uttalande:
1) Då flertalet kvinnor komma att förestå
egna eller andras hushåll, bör skolan, där så
ske kan och behof förefinnes, förbereda
flickan för denna hennes sannolika lifsuppgift.
2) Men då denna förberedelse icke på ett
tillfredsställande sätt kan äga rum utan i
förening med praktiska öfningar, böra skolkök
anordnas, där dessa öfningar kunna gå hand
i hand med den teoretiska undervisningen.
3) Önskligt är, att hushållningssällskapen
till dessa skolkök måtte lämna anslag.
Första mötesdagen höll rektor G. V. Bucht
ett särdeles intressant och med stort bifall
hälsadt föredrag om »Uno Cygnaeus, den
finska folkskolans grundläggare».
Andra mötesdagen föreläste docenten F.
von Schéele på sitt kända spirituella sätt
»om minnet». Föreläsaren hälsades med
kraftiga applåder.
Gemensam middag intogs första
mötesdagen å Tivoli.
Utställning af skolmateriel och slöjdsaker
var anordnad i sammanhang med mötet.
Dagen efter mötet gjorde åtskilliga
mötesdeltagare en utfärd uppåt den natursköna
Indalsälfven - somliga utsträckte färden
ända till »Nordens praktfullaste flod»,
Ångermanälfven.
s}’
Nästa länsmöte skall hållas i
Örnsköldsvik i juni 1899. Till bestyrelse valdes:
kyrkoherdarne C. G. Öijmark i Själevad
och Anton Lundström i Arnäs,
folkskollärarne E. B. Hesselgren i Själevad, N. J.
Boman i Arnäs och J. E. Nyberg i
Örnsköldsvik med rätt för dem att med sig
adjungera andra lämpliga personer.
*
För uppsättande af en norrländsk
kandidat för centralstyrelsevalet hade vid mötet
närvarande medlemmar af S. A. F. enskildt
sammanträde första mötesdagens afton. Efter
en stunds öfverläggning företogs val med
slutna sedlar, hvarvid folkskolläraren Hj.
Boström i Sundsvall erhöll 2/s af de
afgifna rösterna och blef sålunda mötets
kandidat. (Minoriteten röstade på hr M.
Tennman i Sandö.)
FÖR DAGEN.
Vi äro efter.
Något om läroverksreformen i Norge.
1.
Vid det bekanta meningsskifte, som
fördes vid sjunde nordiska skolmötet
rörande frågan om »folkskolan som
bottenskola», uppträdde bland andra äfven den
längst till höger stående ledamoten af
norska läroverkskommissionen, rektor
C. V. L. Horn i Hamar. Han redogjorde
för de grunder, hvarpå kommissionen
byggt sitt förslag om en förbindelse
mellan folkskolans fem lägre klasser (I-V,
åldern 6-7 till 11-12 år) och
»middelsko-len» (åldern 11-12 till 15-16 år) samt
slutade med att omnämna den opposition,
som rest sig mot detta förslag vid ett
folkskolläraremöte i Hamar sommaren 1894.
Med anledning häraf yttrade den svenska
hufvudtalaren mot principen »folkskolan
som bottenskola» följande:
Det gläder mig att hafva fått höra, huru
förhållandena äro i Norge. Här i Sverige äro
vi efter detta land. Vi. behof va synbarligen
gå igenom samma process, som Norge gjort;
man behöfver lektioner, och det är lyckligt,
om man åtminstone låter sig rätta af
erfarenheten.
Detta uttalande slår i flera afseenden
spiken på hufvudet.
För mer än en mansålder sedan hade
man i Norge kommit på det klara med
behöfligheten af en allmänt medborgerlig
bildningspröfning vid ungefär 15-16 års
ålder, och mer än en mansålder har
förflutit, sedan man för detta ändamål där
inrättade den s. k. middelskoleexamen.
På grund af folkskolans ytterst
outvecklade ståndpunkt kunde man då ej göra
middelskole-kursen till en öfverbyggnad på
folkskolekursen, utan ansåg det nöd vändigt
att låta densamma börja vid 9 års ålder
och alltså omfatta eri tid af 6 år. Den
»process», man i Norge genomgått, har
emellertid ledt till den erfarenheten, att
den speciella förberedelsen för en allmänt
medborgerlig examen icke bör börja så
tidigt och omfatta så många år. De
längst till vänster gående mena, att den
bör byggas på 7 eller 6 folkskoleklasser
och inskränkas till 2 eller 3 år. Andra
- och bland dem kommissionens flertal,
regeringen och stortingets
läroverksutskott - äro af den meningen, att
mid-delskolekursen bör vara fyraårig och
utgöra en öfverbyggnad på de 5 lägre
folkskoleklasserna. Endast de mest
konservativa (bland dem rektor Horn) anse, att
den speciella förberedelsen för
middelskoleexamen måste vara femårig och
begynna vid en normalålder af 10 år.
Det vore lyckligt, om man i vårt land
ville låta sig rätta af den sålunda vunna
erfarenheten. Man skulle då - ifall man
nämligen toge de mes^. konservative
norrmännen till sina förebilder- ansluta
sig till just den läroverksreform, som vid
årets riksdag föreslogs af tre reservanter
inom andra kammarens Skolutskott, och
som gick ut på följande:
att nuvarande första klassen vid samtliga
högre och femklassiga allmänna läroverk
indrages, att inträdesåldern till den blifvande
första klassen bestämmes till fyllda 10 år, och
att fordringarna för inträde däri
förhållandevis ökas, så att de komma att ungefärligen
motsvara det kunskapsmått, som skall vara
inhämtad t vid utträdet ur andra klassen af
egentliga folkskolan,
att samtliga de allmänna läroverk, som anses
böra bibehållas, ombildas till femklassiga
(motsvarande nuvarande läroverksklasserna II-
VI: i),
att dessa femklassiga läroverks hufvudsyfte
blir att tillgodose de lärjungars
bildningsbe-hof, hvilka vid 15-16 års ålder skola utgå i
det praktiska lifvet, samt
att deras kurs afslutas med en allmänt
medborgerlig examen.
Skola våra läroverksmän visa sig
benägna ens för en så blygsam reform?
Det ser knappast så ut åtminstone om
man får döma af deras uttalanden inom
riksdagen, i pressen och vid det nyligen
hållna läraremötet i Karlstad, De hafva
nu kommit så långt, att de börjat önska
en allmänt medborgerlig examen,
liknande den norska middelskoleexamen, och en
»allmän medborgareskola», liknande den
norska middelskolen. Men naturligtvis är
det 1860-talets Norge de vilja efterbilda,
icke 1890-talets. När norrmännen nu
kassera sin sexåriga middelskole, så böra vi
svenskar - mena de - passa på och
tillägna oss densamma. När vi sedan
slitit den lika länge och genom
erfarenheten blifvit lika kloka som våra bröder i
väster, så kunna vi äfven här -
framemot år 1926 eller så - få oss en kungl
läroverkskommitté, som yrkar på den
sexåriga mellanskolans förkortning till
fyr-klassig eller treklassig, alldeles som man
nu gjort i Norge,
Talaren på nordiska skolmötet hade
sannerligen rätt: »Här i Sverige äro vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0382.html
