Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 31. (761.) 29 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR
N:r 31.
(761.)
STOCKHOLM, 29 JULI 1896
15:e årg.
Prenumerationspris".
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., J/2 år 2
kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
Allm. tel. 60 00.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm
Lösnummer
i 10 öre säljas å tidningens byrå
samt å allm. tidningskontoret
Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och vigselannons
l kr., dödsannons 2, so kr.
Annons bör vara inlämnad
senast måndags afton för att
inkomma i veckans nummer.
Från l juli
till årets slut
kostar
£ärardidmng,
Sveriges största och mest spridda skolblad,
endast
två (2) tironor(
^
Hvarje lärare och lärarinna *
bör för egen räkning hålla sig med ett
exemplar af
Svensk läraretidning
De prenumeranter,
som funnit sig belåtna med tidningen, kunna
visa sin erkänsla genom att för kamrater och
skolvänner framhålla Svensk Läraretidning
och förmå dem att taga tidningen åt
minstone på prof under tredje
kvartalet.
Alla nummer frän årets
början kunna dnnn
erhållas.
Dr en folkskoleinspektörs
anteckningar,
3. En glädjedag.
Den 29 april 1863 blef för mig en
verklig glädjedag. Jag hade väl förut inhämtat,
att undervisningen i Önnestads folkskola
hade ett stort anseende i hela orten, och
att församlingens kyrkoherde Carlström hade
låtit alla sina barn där inhämta den första
grundläggande undervisningen. Men jag hade
dock icke kunnat föreställa mig, att denna
var till en sådan grad utmärkt och af hela
pastoratets befolkning högt värderad, som
jag nu erfor. Vid inträdet möttes jag af
lärarinnan, som syntes vara mellan 40 och
50 år. Jag kände strax igen henne, ehuru
jag icke sett henne sedan 1806, då hon satt
på en af skolbänkarna i Vinslöfs prästgård.
Min kåre vän, ända från ungdomen och
till hans död 1889, Carl Abraham Bergman,
filosofie och medicine doktor, kyrkoherde i
Vinslöf 1831 och af biskop Thomander
utnämd till kontraktsprost i Västra Grömge
härad 1865, hade i sin prästgård inrättat
en undervisningsanstalt för dem, som ville
bereda sig att undervisa allmogens barn.
Anna Afelt, som redan det följande året
blef antagen som lärarinna i Önnestad, var
bland alla eleverna den, som han fann äga
största begåfningen för det kall, till hvilket
hon utbildade sig, och därigenom kom jag
att fästa största uppmärksamheten vid henne,
unde-r de timmar Bergman därmed upptog
sig. Hon hade förlorat det ena benet, men
hon såg då och ännu tre år därefter stark
och energisk ut. Sedan hon i nära 10 år
undervisat i Önnestads skola, sökte och
erhöll hon 1846 tillåtelse att undergå
folkskollä-rarareexamen vid seminariet i Lund och blef
därefter antagen till ordinarie lärare vid
församlingens nyinrättade folkskola.
Vid inspektionen voro 135 barn
närvarande, men väl ett hundratal af
förutvarande elever, däribland en landstingsman, voro
som åhörare samlade i lärarinnans
angränsande rum, i förstugan och utanför de öppna
fönstren. De höllo ut liksom jag under
för-löfet, som med ett kortare uppehåll pågick
från kl. 9 till kl. \.
Det var första gången jag fick göra
bekantskap med ett fullt utbildadt mästareskap
i undervisningens svåra konst i en folkskola,
med en lifvad och hela tiden lifaktig
barnskara och en ända till beundran intresserad
församlingsmenighet. Här kunde jag med
lätt sinne och icke som på de flesta ställen
med suckan afsluta förhöret. Jag uttalade
en önskan, att skolsalen måtte höjas och
betydligt utvidgas. En af socknens
förtroendemän begärde då ordet och yttrade, att
detta redan varit föremål för öfverläggningar
mellan församlingsborna, och att det jag som
en önskan uttalat skulle på ett fullt
tillfredsställande sätt bli utfördt inom nästa
års utgång. Detta skedde äfven, och vid
den andra inspektionen vann jag förnyad
bekräftelse på de iakttagelser, jag vid den Jgjsta
antecknat.
Under de 6 år jag utförde inspektion i
mera än 500 folkskolor i Blekinge,
Kristianstads och sist Malmöhus län, träffade jag
väl några lärarefc som hade mera omfattande
kunskaper än Anna Afelt, men jag fann mig
icke så tillfredsställd af allt, som vid
förhören förekom, som de två gånger jag
inspekterade i hennes skola. Det var hvad
jag ville kalla en mönsterskola på
landsbygden. Där rådde ordning i allt och bland
alla, lärjungar och åhörare. Allas
uppmärksamhet var fästad på henne från förhörets
början till dess slut. Hon gaf icke någon
fråga utan att slutligen få ett svar därpå,
skulle den än förnyas och i någon mån
förenklas. Ingen trötthet förnams hos henne
eller de förhörde, ej heller hos de många
åhörarne, ehuru de flesta hela tiden voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
