Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (763.) 12 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 33
SVENSK LÄRARETIDNING.
469
som med lefvande intresse förena det att
medvetet hafva genomgått samma period. Barnet
behöfver förståelse. Redan nu kan
åtskilligt i detta afseende göras: man kan verka
för goda bibliotek med ej blott praktiskt
nyttiga böcker utan äfven med god
förströelseläsning, man kan anordna sång- och
musiköfningar, aftonskolor o. s. v. Alla
goda krafter måste här samverka. -
Inledarens resolutionsförslag antogs oförändradt.
Tredje frågan: Om lärarens fortsatta
utbildning inleddes af förre folkskolläraren
P. A. Andrén i Växjö, som sammanfattade
sina åsikter i följande hufvudpunkter:
Lärarens fortsatta utbildning sker genom
1) läsning af a) skolämnen, b) pedagogiska
skrifter;
2) förberedelse till undervisningen;
3) studium af a) barnalifvet, b) tiden,
c) oss själfva, d) hvarandra och e) Gud.
I diskussionen, som blef liflig och sakrik,
deltogo rektor C. O. Arcadius, öfverlärarne
Al fr. Dalin och M. Sjödén, folkskollärarne
H. Lundén i Lessebo, Axel Blomqvist i
Stockholm och P. Borgh i Lekaryd samt
domprosten K. Henning. De uppträdande
folkskollärarne betonade särskildt de nu förefintliga
svårigheterna för ett verksamt
fortbildningsarbete, hvilka vore beroende på bristande
ekonomiska resurser, otillfredsställande
grundläggning vid seminarierna, den frestelse för
slentrian, som skolverksamheten medför o. s. v.
Domprosten Henning ansåg, att sådana
klagomål till stor del voro oberättigade. De
rikaste tillfällen till fortsatta studier erbjödes
läraren under hans umgänge med barnen.
Hr P. Borgh framställde följande
resolutionsförslag, som afsåg att starkare
framhålla folkskollärarekårens opinion om de
akademiska feriekurserna:
Mötet, som anser, att lärarne böra med
alla till buds stående medel arbeta på sin
fortbildning, och som finner, att de af universitetens
lärare anordnade studiekurserna lätt kunna
utvecklas till fullt lämpliga fortbildningskurser
för lärarne, vill uttala sig för, att staten,
landstingen och kommunerna måtte bevilja
resestipendier för att lärarne därigenom skola
blifva satta i tillfälle att allt mer bevista de
akademiska sommarkurserna.
Till en början tycktes inledarens
resolutionsförslag tillvinna sig mötets sympatier,
men sedan domprosten Henning lämnat en
ofrivillig hjälp åt motsidan genom att
närmare precisera skillnaden mellan de båda
förslagen, blef hr Borghs med stor
majoritet antaget.
Andra mötesdagen.
Fjärde frågan lydde: Hur bör
bibelläsningen i folkskolan bedrifvas för att blifva
fruktbringande?
Folkskoleinspektören Franzén inledde.
Någon egentlig meningsskiljaktighet förekom
icke, utan blef inledarens förslag till uttalande
med en mindre förändring antaget. Det
kom att lyda så:
Bibelläsningen i folkskolan bör för att blifva
fruktbringande förekomma så väl vid den
dagliga morgon- och aftonbönen som på särskildt
därför anslagen tid af minst en half timme i
veckan och bedrifvas på sådant sätt, att
läraren, som härvid skall hafva till ögonmärke
att ej allenast väcka vördnad för, kärlek till
och uppbyggelse genom bibelordet utan jämväl
meddela kunskap i detsamma, själf föreläser
på ett värdigt sätt en kort bibeltext för barnen,
förer dem genom en kortfattad och enkel
förklaring in i texten och gifver för barnen
afpassade tillämpningar.
Femte frågan: Om systematisk
undervisning i kvinnlig slöjd behandlades i ett längre
föredrag af slöjdinspektrisen fröken Hulda
Lundin i Stockholm. Hon redogjorde för det
i Stockholm använda systemet och
förevisade dithörande modeller. Mötet instämde
utan meningsutbyte enhälligt i inledarinnans
resolutionsförslag:
1. Undervisningen i handarbete bör göras
i möjligaste grad åskådlig. Detta vinnes vid
sömnad medelst syram och vid stickning
medelst tjocka trästickor och kulörta snodder af
ullgarn; hvarjämte teckning på svarta taflan
flitigt bör användas.
2. Öfningarna böra inträda och fortgå i
en strängt progressiv ordning, på det
lärjungarna må kunna väl utföra det arbete, som af
dem fordras.
3. Undervisningen i handarbete bör ock,
då något nytt moment inträder, samtidigt
taga hela skolafdelningens uppmärksamhet i
anspråk, emedan i motsatt fall den tid,
lärarinnan kan ägna åt hvarje enskildt barn,
varder otillräcklig för en grundlig
undervisning.
Sjette frågan, Om
åskådningsundervisningen i småskolan, inleddes af
seminarieföreståndaren K. Rudvall, som sammanfattade
sitt anförande sålunda:
1. Åskådiiingsöfningarna böra syfta till att
lärjungarne, som barn och som vuxna, vid
deras skolarbete och i det praktiska lifvet,
lära och gärna öfva att noga iakttaga, klart
tänka öfver och lättfattligt uttala sig om dem
mötandae företeelser.
2. Åskådningsundervisningen kan och bör
därför befatta sig med alla möjliga ting och
verksamheter, men må däremot icke åsyfta
att meddela vissa kunskaper. Den är då
såsom intet annat småskolans läroämne
ägnad att utveckla barnens intelligens.
3. För undervisare med allmänbildning,
förmåga af själfständig: uppfattning och behof
af frihet i arbetet äger
åskådningsundervisningen mycket tilldragande. Undervisare med
endast mekaniska färdigheter, med kunskaper
af blott ord och beroende i allt af böcker
måste känna leda vid denna undervisning,
den de drifva utan resultat.
4. Småskolans lärarinnor tillhöra i
allmänhet, bl. a. i anledning af deras bristfälliga
utbildning, den sistnämda kategorien; endast
i samma mån som de öfvergå i den första
gruppen blir åskådningsundervisningen -
liksom det öfriga skolarbetet - ett läroämne
till gagn.
I synnerhet den fjärde punkten gaf
anledning till en liflig diskussion. Hr M. Sjödén
yrkade, att densamma skulle utgå. Han vann
härvid understöd dels af hr J. J. Dalström
från Stockholm, hvilken fann det högst
olämpligt, att en dylik kritik uttalades öfver
småskollärarinnorna, dels af hr Alfr. Dalin från
Huskvarna, som visserligen kunde medgifva,
ätt omdömet kanske ej vore alldeles obefogadt
men trodde, att det kunde gälla äfven högre
kategorier af undervisare, och i alla
händelser ej ansåg det rätt, att en klass af
lärare-satte sig till doms öfver en annan.
Punkten togs i försvar af inledaren och hrr S.
Thorén från Tjurkö samt S. A.
Andersson från Torsås. På förslag af
folkskoleinspektören R. Johansson beslöts, att
diskussionen skulle utgöra svar på frågan.
Första mötesdagen afsändes ett
hälsningstelegram till konungen, från hvilken ock
under dagens lopp svar anlände.
Med det samtidigt pågående
folkskollära-remötet i’ Sköfde växlades äfven
lyckönskningstelegram.
Följande föredrag höllos:
af folkskolläraren Axel Blomqvist från
Stockholm om Fostrarens förhållande till
djurskyddssaken ;
af folkskolläraren Carl Rhodin i Gårdsby
om Hufvudets och hjärtats kunskap och
bildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
