Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 8
möjligen kl. 11-12. Enligt uppgifter,
inhämtade från några af hufvudstadens större
fabriker och verkstäder, infaller
arbetarebefolkningens middagstid i de flesta fall kl.
]2-l eller kl. l-2. Följden häraf blefve
således den, att ett stort antal barn icke
komme att deltaga i familjens dagliga
huf-vudmåltid utan nödgades intaga denna
antingen tidigare eller senare. För såväl
hemmen som för lärjungarna komme detta helt
naturligt att innebära betänkliga olägenheter.
Med full rätt framhålla kommitterade
nyttan af lärjungarnas öfvande i stärkande
lekar. Att under den jämförelsevis korta
förmiddagsrasten gifva dem tillfälle därtill
torde dock, åtminstone här i hufvudstaden,
näppeligen låta sig göra. Inom staden
finnas nämligen inga lämpliga platser för
sådant ändamål upplåtna, och på skolgårdarna
kunna till följd af det stora barnantalet några
ordnade lekar icke under vanliga
förhållanden anställas. Vill man öfva sådana, måste
man alltså begifva sig till utanför staden
belägna områden, hvilket ju omöjligen låter
sig göra under ett uppehåll på en eller ett par
timmar utan kräfver en större ledighet.
Lärjungarnas friluftslif under den föreslagna
rasten komme nog att i bästa fall inskränka
sig till en promenad till och från hemmet
eller till lekar på skolgården, hvilka senare
dock, såsoni erfarenheten visar, hafva
benägenhet att urarta, om de få fortgå under
någon längre tid, och blifva allt för »fria».
Under regntiderna höst och vår liksom vid
töväder under vintern äro skolgårdarna icke
heller lämpliga uppehållsorter och lekplatser
för lärjungarna, hvilkas kläder och
skodon ofta äro af bristfällig beskaffenhet.
Man torde sålunda hafva skäl förmoda, att
den delade undervisningstiden icke skulle
komma att befrämja ungdomens friluftslif
och dess öfvande i lekar. Tvärtom är det
att befara, att den komme att minska
möjligheten därtill, i det att den inskränkte
lärjungarnas fritid under eftermiddagarna,
den enda tid under hvilken dylik
sysselsättning egentligen kan komma i fråga.
O läge n heter för lärarepersonalen.
Hvad lärarepersonalen vidkommer, torde
äfven för densamma värdet af den föreslagna
anordningen vara tvifvelaktig. Ett stort
antal lärare och lärarinnor komme under
förmiddagsrasten att vistas i skolan dels för
att öfvervaka de barn, som där kvarstanna,
dels på grund däraf, att de till följd af
rådande förhållanden ofta nödgas hafva sin
bostad jämförelsevis långt aflägsen från sina
skollokaler. Ät dessa skulle
förmiddagsrasten ej skänka mycken vederkvickelse eller
hvila, då det icke lär kunna påräknas, att
inom skollokalerna några särskildt härför
afsedda anordningar komme att vidtagas. I
många fall skulle sålunda förmiddagsrasten
för lärarepersonalen medföra en förlängning
af arbetstiden, på samma gång den
förkortade den för rekreationen så betydelsefulla
sammanhängande fritiden under
eftermiddagen.
Slapphet och trötthet under eftermiddagslektionerna.
Den af kommitterade påpekade
erfarenheten, att barnen under de sista lektionerna
på dagen äro mindre mottagliga för undervis-
ning, är allmänt känd. Men detta
förhållande skulle ingalunda förbättas genom den
af kommitterade föreslagna anordningen.
Den erfarenhet, man vunnit i skolor med
delad undervisningstid, ger nämligen, enligt
bestämda uttalanden af såväl inspektörer som
lärare, vid handen, att lärjungarna vid
lektionerna efter förmiddagsledigheten äro
synnerligen slappa och trötta, och att
skolarbetet då visat sig som allra mest
betungande och ofruktbärande. Särskildt säges
detta vara händelsen, dä lärjungarna före
dessa lektioner intagit sin middagsmåltid.
Beträffande olämpligheten af att förlägga
lektioner till tiden närmast efter denna må
anföras följande yttrande af professor Lovén
vid den diskussion i denna fråga, som den
21 september 1880 ägde rum i Svenska
läkaresällskapet:
Vi veta - yttrade han att digestionen
hos alla människor,, men i synnerhet hos" dem,
som lida af svår digestion, är förenadt med
ett pletoriskt tillstånd, som disponerar till
hjärnkongestioner; och att intellektuellt
arbete, företaget under digestioriens pågående,
därför ofta skall gifva anledning till tyngd i
hufvudet, hufvudvärk och dylika symptom,
är både a priori antagligt och besannas af
den dagliga erfarenheten.
I det utlåtande, som sällskapet efter en
lång och sakrik diskussion afgaf, anföres
äfven bland annat:
Vidare bör det icke lämnas oaninärkt, att
de timmar, då digestionen af dygnets
kraftigaste måltid lifligast pågår - och till
sådana måste eftermiddagsläsningen i regeln
förläggas - under i öfrigt lika förhållanden
äro för ett ansträngande tankearbete mindre
lämpliga på grund af de förändringar i
organismens tillstånd, som, i synnerhet hos
svagare subjekt märkligt ingripande, äro en följd
af digestionsarbetet.
Ett par förhållanden, hvilka medverka att
än ytterligare försvåra skolarbetet under
ef-termiddagslektionerna, är, att de komina att
infalla under tiden för den högsta
dagstemperaturen, hvilken ej sällan under senare
delen af vårterminen kan vara ganska
besvärande. I vissa skollokaler skulle man
ock nödgas att under dessa lektioner arbeta
vid artificiell belysning, hvilket man väl så
vidt möjligt bör söka undvika.
Ehuru föreningen sålunda finner det af
kommitterades motivering framgå, att de
genom sitt förslag om delad
undervisningstid velat befordra såväl lärjungarnas som
lärarnas bästa, så har den dock icke af
deras framställning kunnat blifva Öfvertygad
om, att denna anordning af skolarbetet, om
den här i hufvudstaden tillämpades, skulle
visa sig medföra de sanitära fördelar, som
kommitterade hoppats och trott.
Vid en närmare granskning af de
förhållanden, som här äro rådande, torde det
dessutom visa sig, att den i stället komme
att åtföljas af en del olägenheter utöfver
dem, hvilka i det föregående blifvit antydda.
Några sådana må här framhållas.
Inflytande på skolgången.
Uti de skolor, vid hvilka man öfvergått
från delad till samlad undervisningstid, har
denna åtgärd medfört en betydlig förbättring
af skolgången. Skolgångsstatistiken från
Skara stift, hvarest samlad skoldag ganska
allmänt blifvit införd, ådagalägger tydligt
och klart, att den bästa och jämnaste
skolgången förekommer just i de skolor, i hvilka
barnen äro fria under eftermiddagen. Uti
folkskoleinspektörernas berättelser finner man
ock bekräftelser härpå. Man kan således
hafva skäl befara, att en ändring af
undervisningstiden i motsatt riktning komme att
föranleda en försämring af skolgången.
Särskildt skulle anordningen med delad skoldag
helt säkert visa sig innebära en frestelse
för föräldrarna att behålla barnen hemma
från eftermiddagslektionerna.
Då under förmiddagsrasten en del barn
alltid komme att kvarstanna i skolan, under
det att andra lämnade densamma, skulle det
bli synnerligen svårt om ej omöjligt för
skolan att kunna utöfva nödig kontroll öfver,
hvar dessa senare tillbringade sin frihet.
Säkerligen skulle många lärjungar komma
att använda denna till kringströfvande på
gator och torg. Med den nuvarande
anordningen är faran härför ej så stor, enär lär- i
j ungarna vid skoltidens slut drifvas till
hemmet af sitt behof efter middagsmåltid. Att
ett dylikt kringströfvande innebär stora
moraliska vådor är lätt insedt.
Bättre tid till förberedelse.
Kommitterade erkänna, att folkskolans
lärare vid sina möten flera gånger förordat
förmiddagsläsningen, men de invända
häremot bland annat, »att lärarne i denna fråga
ej torde vara alldeles opartiska».
Innebörden af denna invändning kan väl icke vara
någon annan än den, att lärarne skulle vara
mera benägna för förmiddagsläsning, emedan
denna ger dem större fritid under
eftermiddagen. Äfven om denna synpunkt, såsoni
kommitterade hålla före, varit den för
lärarnes uttalanden bestämmande, äger man därför
ej rätt att anse dem partiska. Finner en
lärare, att förmiddagsläsningen skänker
honom mera tid till förberedelse samt bättre
tillfälle till nödig omväxling och förströelse,
så att han till följd däraf kan med större
kraft och framgång sköta sitt skolarbete,
och han på grund af denna erfarenhet
förordar densamma, då handlar han därmed
lika mycket i skolans intresse som i sitt
eget. Är det nu för öfrigt så, att den
delade undervisningstiden gifver läraren mindre
ledighet, så måste väl äfven detta vara
fallet beträffande lärjungarna. Det är också
påtagligt, att så är förhållandet. Nästan
hela dagen komme att upptagas af vistelser
i skolan, gående till och från densamma
samt läxläsning. Härigenom minskas
möjligheten för barnen att så som önskligt vore
deltaga i hemmets sysslor. Därmed skulle
ock följa, att där, såsom i hufvudstaden är
fallet, slöjdundervisningen till sin
hufvudsakliga del måste förläggas till
eftermiddagarna, tillfälle för lärjungarna att genom
denna undervisning vinna utbildning till
arbetsamhet och praktisk duglighet komme att
i betydlig grad inskränkas.
Omväxling och korta lektioner.
Erkännas må, att äfven vid användande
af förmiddagsläsning olägenheter kunna
uppstå, och att särskildt fara för
öfveransträngning kan förefinnas. Men dessa olägenhe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
