Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
SVENSK LÄRAEETIDNING.
N:r 9
förhållanden, af olika personer, vid olika
läroverk, olika undervisningsämnen, olika
tider på dagen o. s. v.
De resultat, hvartill professor Schiller
härigenom kommit, äro ganska märkliga.
Tröttheten har visat sig olika för olika
läroämnen: större vid sådana, som
företrädesvis kräfva abstraktion (matematik
och främmande språk, i synnerhet
grammatik, extemporalier och stil), mindre
vid sådana som taga åskådningen,
fantasien och känslan i anspråk
(naturbeskrifning, geografi, historia, religion,
teckning och skrifning). Trötthetstillväxten
har varit störst under den första timmen,
men om därpå efter hvarje lektion gifves
10-15 minuters rast, och lättare ämnen
få omväxla med svårare, synes
arbetsförmågan ej i någon synnerligen
betydande grad aftaga, såvida
undervisningen icke utsträckes öfver 5 timmar.
Under den femte timmen har den i vissa
fall t. o. m. stigit, hvilket anses hafva
varit förorsakadt af den upplifvande
tanken på skoldagens nära förestående slut.
I de skolor åter, där
eftermiddagsundervisning förekommit, har undersökningen
ådagalagt en stark nedsättning i
arbetsförmågan.
Af de på eftermiddagen ånyo iakttagna
lärjungarna - heter det - visade blott 16 %
en tydlig förminskning af tröttheten och af
dessa åter blott 10 % en återgång till det
ursprungliga tillståndet på morgonen,, d. v. s.
till full vederkvickelse. Denna iakttagelse
skedde kl. 4 på eftermiddagen; till och med
vid denna tid, alltså efter 3 timmars
ledighet, var hos 84 % den af
förmiddagsunder-visningeii förorsakade tröttheten ännu icke
utjämnad.
I dessa resultat finner professor
Schiller för öfrigt intet nytt utan endast en
intressant bekräftelse på en uppfattning,
som framgått ur den omedelbara
erfarenheten. Redan i sin 1886 utgifna
»Handbok i praktisk pedagogik» yttrade
han rörande detta ämne följande:
Från pedagogisk och medicinsk ståndpunkt
låter sig ej göra att klart och säkert besvara
den frågan, huruvida
eftermiddagsundervis-ning är något eftersträfvansvärdt eller
förkastligt. Teoretiskt kan man anföra
hvarjehanda både för det ena och det andra. Men
liksom så många andra pedagogiska frågor
kan denna afgöras endast genom
erfarenheten, och där föräldrarna äro för försöket, där
bör man utan betänkande göra detsamma.
Författaren till denna bok befinner sig i den
gynnsamma belägenheten att på begäran af
nästan alla vederbörande föräldrar sedan en
följd af år hafva efterrniddagsundervisningen
afskaffad. Han och öfriga lärare stodo
ursprungligen tveksamma eller rättare sagdt
tviflande i frågan. Efter en nioårig
erfarenhet är det emellertid nu omöjligt att vare sig
bland lärarne eller bland föräldrarna finna
någon, som skulle önska den förra ordningen
tillbaka. Grundliga, delvis under läkares
medverkan anställda iakttagelser hafva ådagalagt,
att lärjungarne icke genom 5 timmars
undervisning blifvit Öfveransträngda eller mot
skolarbetets slut slappa, trötta och intresselösa,
men att däremot eftermiddagen lämnar dem
god tid för den kroppsliga utvecklingen.
Man må ej föreställa sig, att professor
Schiller inom Tyskland står ensam om
de af honom uttalade åsikterna. Dessa
delas tvärtom af en mängd pedagoger
och läkare, och de synas vinna allt mer
terräng. Medan i äldre Skolhygieniska
arbeten den samlade skoldagen i
allmänhet karakteriserades såsom mycket
betänklig, är det i de nyare
hufvudsakligen den delade, som i sanitärt afseende
kommit på de anklagades bänk. Skäl
an-dragas för och emot båda anordningarna
samt vägas mot hvarandra, men
resultatet af vägningen blir vanligen det, att
den samlade skoldagen i stort sedt måste
anses medföra de minsta olägenheterna.
Träffande anmärkes i ett af de nyaste
och bästa arbeten på detta område
(Hand-buch der Schulhygiene von Dr. Leo
Bur-gerstein und Dr. Aug. Netolitzky), att
den delade skoldagen kan vara särdeles
passande för internat eller halfinternat
(daghem), men att den för vanliga
undervisningsanstalter är mindre lämplig.
Såsom stöd för denna mening anföras
uttalanden af österrikiska och tyska
läkareföreningar, lärareföreningar och
stadsstyrelser, gällande praxis på flera orter
(Hamburg, Lubeck och Braunschweig,
åtskilliga norska städer och - Stockholm)
samt till sist det kanske allra mest
märkliga: en preussisk förordning af den 12
maj 1890, hvari undervisningsministern
von Gossler förklarar, att han under
vissa förutsättningar i det hela har
ingenting mot eftermiddagsundervisningens
fullständiga afskaffande att invända!
Egendomligt nog var det några fi
månader efter denna förklaring, som vårt
svenska ecklesiastikdepartement ändtligen
kom till den orubbliga öfvertygelsen, att
den samlade skoldagen vore ett absolut
ondt, hvarifrån våra folkskolor
ovillkorligen måste räddas, äfven om föräldrar,
lärare och skolråd aldrig så gärna ville
behålla det och aldrig så bevekligt därom
bönföllo.
Sympati
för de inom riksdagen väckta förslagen
angående rätt för församlingarna att
anordna den dagliga undervisningen i
folkskolan utan längre afbrott vid
middagstiden finnes inom såväl första som andra
kammarens utskott. Antagligen komma
båda utskotten att tillstyrka en skrifvelse
i väsentlig öfverensstämmelse med hr
Janssons i Djursätra yrkande.
Olagligheter
förekomma ännu här och där vid
skolorna på vår landsbygd. Så uppgifver
Bärgslagsposten, att i Ljusnarsbergs
folkskolor, Öreb., 25 å 50 öre erlägges af
hvarje skolbarn vid terminsinskrifningen.
Alla afgifter af barnen blefvo afskaffade
genom k. kungörelsen den l juni 1883
och äro icke tillåtna, äfven om de
benämnas inskrifningsafgifter.
Gamla bekanta
hafva våra läsare återfunnit i de
reformidéer, som lektor Enar Sahlin från
Örebro framställt uti sina härstädes hållna
föredrag rörande läroverksfrågan. En hel
rad af ecklesiastikministrar har genom
sina tid efter annan framställda förslag
om »praktiska bildningslinjer», »lägre
allmänna läroverk» och »mindre allmänna
läroverk» m. m. sökt få dem i någon
mån förverkligade. Få nu se, om
lektor Sahlin skall hafva bättre lycka med
sig. Så mycket synes oss emellertid tydr
ligt, att teorierna om allmänbildning och
specialbildning, om naturlig begåfning
samt »social och ekonomisk begåfning»,
förslaget om fyra fullständigt skilda
bildningslinjer, åberopandet af Gäfle
fyrklas-siga borgareskola såsom ett föredöme för
det s&rklassiga försöksläroverket o. s. v.
icke äro ägnade att stärka hans refo
rm-planer. Att dessa inom skolvärlden icke
kunna vinna någon allmännare anslutning,
därom vittnar bland annat det
rnotföre-drag, som i går afton hölls af rektor
Sigfrid Almquist, och till hvilket vi
återkomma.
Statsbidrag till vikarie vid
sjukdomsfall. Kvidinge församlings skolråd
anhöll hos länsstyrelsen i Kristianstad, att
af allmänna medel utbekomma bidrag till
aflöning under 30 dagar, räknadt fr. o. m.
den l nov. 1896, af en vikarie för
ordinarie folkskolläraren i församlingen Sven
Eng-blorn, hvilken erhållit tjänstledighet på grund
af sjukdom. Grenom resolution den 9 sistl.
december utlät sig länsstyrelsen,
att enär handlingarna utvisade, att
Eng-blom, som för sjukdom erhållit
tjänstledighet för en tid af 6 månader fr. o. m. den l
nov. 1896, aflidit redan den 7 i nyss nämda
månad, och nu ifrågavarande vikariat sålunda
fortgått under endast 7 dagar; men jämlikt
l och 2 §§ i k. kungörelsen den l juni 1894
arvode af allmänna medel till vikarie för
sådan lärare skulle utgå endast för det fall, att
förordnandet fortgått under oafbrutet minst
en månad, funne länsstyrelsen sig förhindrad
att förordna om utbetalning af det begärda
vikariatsarvodet.
K. m:t har den 5 februari ej funnit skäl
att i länsstyrelsens resolution göra ändring.
Fastställdt folkskollärareval. Kumla
församling i Nerke förrättade den l sistl.
augusti val af folkskollärare vid Mossby
folkskola, därvid A. Eriksson erhöll 5,286
röster, K. A. Lundqvist 3,514 röster och
O. P. H. Olsson 6,324 röster. På grund
häraf förklarades den sistnämde vald till
befattningen. Valet öfverklagades hos
domkapitlet i Strängnäs, hvarvid anfördes,
att vid valet rösträtt utöfvats för bolaget
under firma Joh. Thermsenius & son i
Hallsberg på grund af en utaf ene delägaren F.
Thermsenius till innehafvaren utfärdad
fullmakt, ehuru vid valet ej styrkts, att han ägt
föra talan för ifrågavarande bolag, i följd
hvaraf röster sålunda obehörigen afgifvits för
744 fyrk; att brukaren Anders Olsson dels
fått rösta själf för 23 fyrk och dels på grund
af fullmakt för 248, ehuru han häftat för
o-guldna kommunalutskylder; samt att
landtbrukaren Ad. Jonsson fått rösta för sin
fastighet 1/2 mantal, ehuru han, som haft
densamma utarrenderad, ej ägt rösta för de därå
belöpande 114 fyrk.
Genom utslag den 15 oktober 1896
utlät sig domkapitlet,
att som Anders Olsson, enligt hvad af
handlingarna framginge, vid tiden för valet ej
häftade för oguldna kommunalutskylder och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
