Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 13
SVENSK LÄRARETIDNING.
179
ligt stor del af vårt lands ungdom suges
in på den lärda banan.
Så har t. ex. Finland nära hälften
så stor folkmängd som Sverige, men i
dess offentliga högre läroverk finnas ej
mycket mer än fjärdedelen så många
lärjungar som i Sverige. Af samtliga i
högre skolor undervisade gossar får mer
än femtedelen (1,233) sin bildning i
privatläroverk, l statsunderstöd åt dessa
utbetalas 189,000 mark (136,000
kronor) om året. Hade ifrågavarande
gossars undervisning omhänderhafts af
staten ensam, skulle den i stället hafva
kostat 443,880 mark. Finland har alltså
genom sitt åt privatläroverken gifna
anslag gjort en årlig besparing på 339,075
mark eller för hvarje gosse 275 mark,
I Norge tillhöra 26,6 % af alla i
högre skolor undervisade gossar
privatläroverken, och af samtliga studenter
utgå 31,1 % från dessa. Statens utgifter
till statsläroverk och kommunala
läroverk stanna vid en summa 442,830
kronor, hvilket gör endast 68 kronor
för hvarje manlig lärjunge.
I Danmark funnos fordom ett 60-tal
lärda skolor, nästan en i hvarje stad,
men redan för halftannat århundrade
sedan indrogos två tredjedelar af dessa
och ersattes af folkskolor. Sedan har
indragningen fortgått så, att landet nu
endast har 13 högre statsläroverk, hvilka
dessutom äro endast 6-klassiga
(inträdesåldern 12 år). Af samtliga studenter
utgå från dessa läroverk blott 41,6 °/0.
I flera afseenden af intresse äro de
uppgifter, som i professor Lundeils skrift
meddelas rörande en del nu befintliga
svenska privatläroverk, nämligen
Fjell-stedtska skolan, f. d. Beskowska skolan,
Palmgrenska samskolan, Uppsala enskilda
läroverk, Stockholms Nya samskola och
Lunds privata elementarskola. Endast
några af de i organisatoriskt hänseende
mest märkliga dragen må emellertid i
detta sammanhang påpekas.
Uppsala enskilda läroverk har såsom
afslutning på sin »melhmskola», hvars
öfversta klass motsvarar de allmänna läroverkens
sjette nedre, en särskild »medborgerlig
exa-MfW» med »afrundade kurser samt
skriftliga och muntliga slutpröfningar för
lärjungar, som utan att ämna aflägga
mogenhetsexamen önska förvärfva en grundligare och
mera omfattande allmänbildning, än
folkskolan kan gifva». Med hänsyn till de
lärjungar, som ämna blifva studenter, är dock
nämda klass fördelad på två linjer ined
delvis skild, delvis gemensam undervisning, och
den lärda af dessa båda linjer har sin
fortsättning i »ett gymmsiwn med tre
åldersklasser och ett arbetssätt, som med ett
minskadt antal skoltimmar, genom att ställa större
anspråk på lärjungarnes s j älf verksam het,
väsentligen afviker från mellariskolan».
Ännu bestämdare synes ifrågavarande
skillnad mellan skola och gymnasium vara
genomförd i Stockholms Nya samskola, om
hvilken det heter:
Skolans yttre organisation bestämmes af
dess klart fattade mål att i främsta rummet
vara ett högre läroverk för allmän
medborgerlig bildning. De högre allmänna läroverken
ha en uppgift,, som ända från början på dem
trycker sin prägel, och hvarunder de - icke
minst enligt deras egna målsmäns klagomål -
väsentligt lida: att samtidigt med
bibringande af allmän medborgerlig bildning förbereda
till studentexamen. För att undvika detta
missförhållande vill Stockholms Nya
samskola fördela dessa uppgifter på olika stadier:
den egentliga skolan och of ver skolan..
I den egentliga skolan meddelas allmän
medborgerlig bildning i ett inom sig
sammanhängande och för lifvet afsedt
kunskaps-mått. - –.
»Öfverskolan» vill dels förbereda till
universitetet genom studentexamen såväl på reala
som klassiska linien,, till Tekniska högskolan
och högre lärarinneseminariet m. m., dels
förbereda till studier i särskilda ämnen med
rättighet för lärjungen att i dessa aflägga
examen vid läroverket.
Öfverskolans kurser behöfva ej genomgås
omedelbart efter den egentliga skolan, utan
kan ett eller annat hviloår inskjutas.
På sätt och vis mest egendomlig och f or
det högre läroverkets förhållande till
folkskolan mest belysande är emellertid den
anstalt, sona kallas Fjellstedtska skolan i
Uppsala. Vi bortse härvid från dess
specialändamål att gifva grundläggande bildning åt
blifvande präster och fästa oss uteslutande
vid dess mera allmänna syfte att förbereda
till studentexamen.
Skolans uppgift är att åt ynglingar,
»hvilkas begåfning samt redan uppnådda ålder
och utveckling medgifva och kräfva ett
raskare fortskridande i studier», meddela »de
kunskaper och den bildning, som en
fullständig elementarundervisning på den klassiska
linjen afser att bibringa».
Inträdesåldern är - heter det - 16 till
20 år, och kunskapsfordringarna för inträde
äro goda folkskolekunskaper.
Enär ynglingarna vid inträdet i skolan
hafva hunnit en viss mogenhet, kan man ock
af dem fordra mera själf arbete, hvarpå skolan
lägger synnerlig vikt, liksom de ock kunna
bättre göra sig till godo undervisningen än
yngre lärjungar. Studierna kunna under
sådana förhållanden under ledning af skickliga
lärare drifvas med större framgång.
Skolans klasser motsvara de allmänna
läroverkens, dock med det undantag, att de
endast äro sju samt att klasserna I och II
följaktligen här äro indragna. Om
verksamheten i öfrigt yttras:
Undervisningstid, läroämnen och kurser äro
desamma som i statens läroverk med den
skillnad, att de klassiska språken drifvas till
större omfång i Fjellstedtska skolan än uti de
allmänna läroverken. Undervisningsplanen är
ock delvis en annan, i ty att latin börjar i
första klassen, tyska i andra, grekiska i tredje
och franska i fjärde klassen.
Sedan 35 år tillbaka hafva vi sålunda
midt ibland oss en helklassisk
lärdomsskola, som har en så ytterligt sen
inträdesålder som 16 år, som bygger omedelbart på
folkskolan såsom bottenskola och som på
det mest absoluta sätt afviker från alla de
grundsatser för studiet af främmande språk,
hvilka konservativa pedagoger fortfarande
betrakta såsom axiomer.
Men naturligtvis hafva frukterna af denna
besynnerliga skolas verksamhet varit sådana,
att ifrågavarande pedagoger måst beteckna
dem såsom jämförelsevis mindre
tillfredsställande ?
Nej - och detta är nästan besynnerligare
än själfva skolan - de hafva i stället,
enligt hvad professor Lundell i sin skrift
genom af tryckande af aktstycken påvisar,
funnit alltsammans ganska godt. Ärkebiskop
Sundbergr, biskop Martin Johansson och förre
ecklesiastikministern C. G. Hammarskjöld
vitsorda, att skolan skött sig utmärkt, och
att hennes lärjungar gjort henne heder.
Professor C. Y. Sahlin intygar, att grundlig
undervisning där meddelas, att de därifrån
dimitterade åtnjuta ett godt anseende för
sina kunskaper, och att det anses »för en
studerande vara en god rekommendation att
hafva genomgått denna skola», och
professor O. Alin förklarar, att hon »i fråga om
bibringandet af den mogenhet, som en
fullständig elementarundervisning afser att
bibiinga, väl motsvarar de fordringar, som i
detta afseende ställas på statens högre
allmänna läroverk».
Skola inför sådana vitsord de
påståenden ändtligen förstummas, hvilka
fasthålla såsorn ovedersägligt, att om det
skall blifva något grundligt med de
främmande språkstudierna, så måste de
begynna vid - 9 års ålder?
Å nej, så sangvinisk får man nog icke
vara!.
3.
Den uppfattning af förbållandet mellan
samhället och de enskilda läroverken,
för hvilken professor Lundell i nu
refererade skrift gjort sig till målsman,
innehåller mycket behjärtansvärdt, som vi
ock under refererandet sökt framhålla.
Men det är icke utan, att den teckning,
han gifvit, är något för rask och ledig
och att den därför kommit att lida af
åtskilliga ensidigheter och förbiseenden.
Låt oss till en början observera, att
de skäl, hvarpå han grundar sitt
reson-nement, närmast äro politiska eller
socialpolitiska, icke egentligen pedagogiska.
Hans utgångspunkt är, att samhället
har ett visst behof af »ämnessvenner» för
ämbetsverken och universiteten m. m.
men att dess produktion af dylika
ämnessvenner vida öfverstiger dess behof,
hvaraf slutsatsen blir, att tillverkningen
bör minskas. »Strömningen till de lärda
banorna är hos oss så stark, att det
ligger i statens intresse att hejda den.»
Men äfven om denna tankegång vore
riktig - icke är det väl till ett yrkande
om statsunderstöd för privatläroverk,
som man på denna väg nödvändigt
måste komma. Ligger ett hejdande af
ifrågavarande tillströmning verkligen i
statens intresse, så synes det enda riktiga
vara, att staten genom tjänliga
indragningar nedbringar sin tillverkning utan
att den samtidigt åtager sig utbetalandet
af produktionspremier till enskilda
tillverkare af en vara, å hvilken
efterfrågan är långt ringare än tillgången. Ty
hvilken garanti gifves därför, att den
officiella studentalstringen verkligen skulle
komma att blifva hämmad i samma mån
som den privata blefve befrämjad?
Fromma önskningar härom kan man
visserligen uttala, men utan föregående
radikala reformer inom vårt vidlyftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
