Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15 (798). 14 april 1897 - Joh:s Johansson - För dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 15
SVENSK LÄRARETIDNING.
205
kyrkliga angelägenheter. Ar J 875 var han
medlem af en af stadsfullmäktige tillsatt
beredning, som hade att afgifva yttrande
och förslag i vissa frågor, som rörde
slöjdens införande och skolornas organisation.
Detta uppdrag innebar särskildt på den
tiden en ingalunda vanlig heder för den
lärare, som nyss förut framlagt vissa
hithörande angelägenheter för Göteborgs
skolförening. Under en lång följd af år har
J. varit ledamot af Haga församlings
kyrkoråd samt af stadens
kyrkofullmäktigeinstitution.
I folkundervisningens tjänst har J. stått
i omkring 35 års tid: såsoin lärare vid
döf-stumskolan å Nya Varfvet ett par år,
därefter såsom B. C. Eodhes medlärare i
förberedande afdelningen af Göteborgs
real-gymnasium (under hvilken tid J. tog sin
folkskollärareexamen) och slutligen från och
med 1868 som lärare vid Göteborgs
folkskolor. I det omdömet kunna nog alla enas,
som tagit kännedom om hans verksamhet,
att den varit i hög grad redbar och
aktningsvärd samt för lärarekåren hedrande.
Då J. J-n står med obruten kraft midt
uppe i skolarbetet, vilja vi hoppas, att han
ännu i många år må föra folkskolans runor
med den äran. Det har därför ej ingått
i afsikten med dessa rader att lämna
någon utförligare återblick på den ej
obetydliga lärarebana, som ligger bakom honom.
Lärarekallets ära och lärarekallets ansvar
hafva i J. J-n städse haft en tolk, som
väckt sympati och aktning för detta kall
äfven hos utomstående och som mäktigt
bidragit till att hos kallets utöfvare vidga
blicken, elda hågen och stärka
geinensam-hetskänslan för det stora i barnalärarens uti
mängdens Ögon ofta så lilla uppgift.
Med erkännande häraf och med
tillönskan af en på glädje och välsignelse rik
fortsättning må det tillåtas att bringa
vännen och kamraten de hjärtligaste
lyckönskningar på den minnesdag, som påskafton
för honom innebär, nämligen hans 60-åriga
födelsedag. Joh. Oklander.
FÖR DAGEN.
Ett lifsintresse
för vår folkskola hafva vi funnit det vara,
att lärarekåren i sin mån söker bidraga
därtill, att resultatet af
Tvångsuppfostringskommitténs utsända frågeformulär
måtte blifva en »undersökning af det
faktiska tillståndet, på hvilken sedan kan
byggas ett förslag om verksamma
åtgärder». Att ett sådant uttalande skulle
kunna misstydas var ju nästan olänkbart.
Detta otänkbara har emellertid Ny
Ecklesiastiktidning lyckats åstadkomma, då
den i sitt senaste nummer anställer
följande betraktelser:
Så ofta man lämnar en statistisk uppgift,
kan det likväl ej finnas mer än ett enda
intresse att bevaka, och det är sanningens.
Statistik är utrönandet af det faktiska, det verk-
liga förhållandet, oberoende af om
undersökningen gifver det resultat, som önskas eller |
ej. I och med detsamma en statistisk
uppgift lämnas i något annat intresse, hvad det
än vara må, än sanningens, så är den därför
fullkomligt värdelös. - - Hvad kan
folkskolan ha för ett särskildt lifsintresse att bevaka
vid besvarandet af frågor, som afse icke att
bestyrka något på förhand gifvet eller kändt
utan att utröna ett hittills outrönt förhållande?
Att svaren å
Tvångsuppfostringskommitténs frågeformulär böra af
skolrådsordförandena lämnas oberoende af all
tendens och utan hänsyn till något
annat än sanningen, behöfver icke
framhållas för oss, då det är just detta, som
vi med all möjlig bestämdhet sökt
inskärpa. Men hvarför är det så
angeläget att på detta område utröna fulla
sanningen? Naturligtvis icke af teoretisk
vetgirighet utan af ett praktiskt skäl:
det att man måste känna omfånget af
ett faktiskt missförhållande för alt kunna
finna de rätta botemedlen däremot. Och
att så sker, det är, enligt vår mening,
ett lifsintresse för vår folkskola.
Då Ny Ecklesiastiktidning i samband
med nu omnämda betraktelser »tycker
sig känna igen den intresserade
folkskollärarehanden» i ett par frågor om
skol-försummelser och om barn utan
undervisning, kunna vi upplysa, att dess tycke
här vid lag befinner sig på villovägar.
Dessa frågor äro nämligen formulerade
af helt andra händer.
Ny Ecklesiastiktidnings påståenden, att
vi skulle »talat å kommitténs vägnar»
och att våra artiklar »tyckas gå ut
därpå, att det är lärarne, som skola diktera
svaren, och skolrådsordföranden, som
skall nedskrifva dem» m. m. skulle
varit omöjliga, om den uppmärksamt
genomläst, hvad vi verkligen skrifvit. Vårt
yrkande har endast varit, att
kommitténs frågor måtte blifva besvarade med
full kännedom om sanningen och i full
enlighet med faktiska förhållanden.
Att så på de flesta håll kommer att
j ske, därom vilja vi ock fortfarande känna
oss öfvertygade. Men nog hoppas vi, att
författaren i Ny Ecklesiastiklidning icke
måtte vara med bland dem, som skola
i besvara de ifrågavarande formulären. Ty
l han skulle tydligen komma att »diktera»
’ svaren i enlighet med sin förutfattade
öfvertygelse, att anledningen till
kommitténs tillsättande är »endast de
excesser, som i några af våra större städer
blifvit begångna af en del ungdomar,
som gaddat sig samman i ligor», liksom
han håller före, att »botemedlet är så
enkelt, att det har varit kändt ända
sedan björken skapades». För en
författare, som tager saken så ledigt, är
det helt naturligt, att han finner riksdag
och regering hafva lupit åstad i ogjordt
väder, samt att han för den af k. m:t
tillsatta kommittén icke känner annan
benämning än »ligapojkskommittén» -
något som står i god samklang med den
ton, som han äfven i öfrigt funnit
lämpligt att använda.
Geijersminnet
kommer antagligen fredagen efter påsk
- 504rsdagen af hans dödsfall - att
högtidlighållas i en mängd
undervisningsanstalter i vårt land.
Kontroll
öfver vården och förvaltningen af
donationer och andra fromma stiftelser inom
landet önska riksdagens båda kamrar.
Saken är af icke ringa betydelse för
skolväsendet, då man erinrar sig, att
enligt senast offentliggjorda statistik inom
landet finnas 1,524 stiftelser och
inrättningar för barnavård och
barnaundervisning med ett kapital af 23 1/2 millioner
kronor samt 1,463 stipendiefonder och
andra stiftelser för undervisning med ett
kapital af 181/2 millioner kronor. Och
dock är denna statistik ganska säkert
icke på långt när fullständig.
Lättnad i resekostnaderna vid
skolutfärder.
Vid våra läroverk har på senare tider
intresset för s. k. klassvandringar såsom
ett synnerligen lämpligt bildnings- och
uppfostringsmedel blifvit allt lifligare.
För att i sin mån befordra dylika har
Svenska Turistföreningen för året
anslagit 500 kr. att fördelas melian sådana
läroverk, som önska anordna dylika
resor, och samma förening ämnar ingå till
k. m:t med ansökan att här såsom i
Tyskland måtte åt ungdomen vid dylika
utfärder under lärares ledning beviljas
nedsatta biljettpris å statsbanornas tredje
klass. En liknande framställning till k.
m:t lär ock förberedas inom läroverkens
lärarekår. Äfven beträffande
folkskoleungdomen är saken bragt på tal. Vid
centralstyrelsens senaste årsmöte var
frågan fore, väckt af Ströfvelstorpskretsen,
och centralstyrelsen beslöt göra sitt bästa
för förverkligande af detta önskemål.
Sjunde nordiska skolmötet.
Svenska bestyreisen hade i fredags sitt af
slut-ningsmöte. Sedan en del mera formella
ärenden afgjorts, förklarade ordföranden
bestyreisens arbeten med afseende på sjunde
nordiska skolmötet afslutade, därvid
erinrande, att bestyreisen med tillfredsställelse
kunde kasta blicken tillbaka: enstämmigt
hade vitsordats, att mötet varit lyckadt.
Bestyreisens tack till ordföranden,
folkskoleinspektören d:r C. Gr. Bergman, framfördes
af vice ordföranden, professor L.
M.Törngren.
Efteråt var ett gemensamt samkväm
anordnadt, därvid en mängd tal höllos: för
ordföranden, för vice ordföranden, för
minnet af de två bortgångna
bestyrelseledamö-terna (pastor primarius Fehr och
landshöfding Themptander), för sekreteraren, för
»programhäftet», för byråföreståndaren och
byråpersonalen, för de särskilda
sektionsordförandena m. fl. funktionärer, för de
norska, danska och finska bestyrelserna (till
hvilka hälsningstelegram af skickades) o. s. v.
Samkvämet bar vittne om det goda
samförstånd, som rådt inom bestyreisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
