- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
450

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

450

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 33

5ommarKurserna

i Qppsala.

I lördags togo årets sommarkurser i
Uppsala sin början. Kl. l på dagen samlades
universitetslärare, kursdeltagare m. fl. i
universitetets aula, som blef i det närmaste
fullsatt. När den »akademiska kvarten»
gått till ända, bestegs talarestolen af
universitetets rektor, professor T. M. Fries,
som bjöd de närvarande välkomna och
förklarade årets sommarkurser öppnade.

Det borde i dag icke behöfva döljas - sade
talaren - att då i början af detta år
öfverläggningar här företogos, om man i år skulle
utfärda inbjudning till sommarkurser, hos en
och annan en viss betänklighet uppstod, i det
man tvekade, huruvida icke måhända detta
år skulle vara mindre lämpligt för sådana
kurser. Det var nämligen att antaga, att
under detta år mångt och mycket skulle draga
allmänhetens uppmärksamhet från dem; det
skulle blifva så mycket se- och hörvärdt
i vår stora grannstad, så att måhända
därigenom intresset för det stilla arbetet i vår
lilla stad skulle komma att lida.

Emellertid beslöt man sig för att utfärda
en dylik inbjudan. Och hvad har resultatet
blifvit? Ja, man säger, att siffror tala. Och
i denna stund kan väl siffran 300 och ändå
åtskilligt däröfver vara tillräckligt talande -
så stort är nämligen det antal deltagare, som
redan anmält sig. Det är ett tal, som visar,
att de farhågor, man från början hyste, varit
alldeles oberättigade.

Och hvad är orsaken till detta glädjande
resultat? Jag tror mig icke taga miste, om
jag söker den i det kunskapsbegär, som
finnes i vårt land, ett begär, som är långt större
i våra dagar, än det förr har varit. Det är
detta kunskapsbegär, som fört Eder från skilda
trakter hit till Uppsala. Det är detta
kunskapsbegär, som gör, att jag har glädjen å
inbju-darnes vägnar hälsa Eder alla hjärtligt
välkomna till det stilla, trägna arbetet under de
kommande dagarna.

Det är i dag för tredje gången, som
universitetet öppnar sina portar och lärosalar för
sommarkurser. Och hvad man med dem afser
och af dem kan hafva att fordra, bör därför
vara väl bekant för Eder alla. Må det dock
tillåtas mig att i denna stund fästa
uppmärksamheten därpå, att den undervisning, som
under dessa kurser kommer att meddelas, är
väsentligen olika den, som i allmänhet
meddelas här inom denna byggnad och andra
lärosalar, tillhörande universitetet. Olikheten
är en själffallen följd af den korta tid, som
är anslagen åt sommarkurserna. Man kan
icke i de olika vetenskaper, som här komma
att representeras, genomgå några utförliga
kurser; man nödgas välja ut enstaka kapitel,
mindre delar för att framställa desamma för
åhörarne. Man skulle därför kunna säga, att
undervisningen här på sommarkurserna är
något fragmentarisk. Men äfven om man så
skulle säga, innebär detta ej något
nedsättande. Här komma - så hoppas vi - att
meddelas smakbitar af de frukter, som i forna
och nyare tider hämtats från vetenskapens
mark. Här komma att räckas läskebägare
från kunskapens ständigt flödande källa. Och
dessa smakbitar och läskebägare, hvad skola
de föra med sig ? Jo, utan tvifvel, hoppas vi,
gagn och tillfredsställelse för stunden, men
än mer för kommande dagar. Vi hoppas, att
dessa skola medföra förökad hunger, förökad
törst att allt framgent sträfva efter att
inhämta och förvärfva mera kunskap.

Gån I bort från dessa sommarkurser med

den uppfattningen, att vi behöfva ännu
mycket mera däraf för att dämpa vår hunger och
törst efter vetande, då hafven I icke
förgäfves bevistat desamma.

Under de kommande dagarna är det
före-läsarnes afsikt att sprida månget lärdomsfrö.
Men dessa frön äro icke afsedda att af åhö-.,
rarne egoistiskt behållas för dem sjelfva, utan
meningen är, att I skolen i vida kretsar sprida
ut dessa frön, så att de komma till utveckling,
groning och mognad i skilda delar af vårt
land. Sker det så, då tryckes en fosterländsk
stämpel på dessa sommarkurser. Sker det
så, då är det en hvar af deltagarne förunnadt
att i någon, låt vara ringa, mån verka för
vårt lands gagn och häfdande af dess ära.

Det är en fosterländsk tanke, som sålunda
bör ligga på botten af de kommande dagarnas
sträfvan. Och det är för att ge ett uttryck
åt dessa fosterländska känslor, som jag
uppmanar allesammans att instämma i den väl.
kända sången: »Du gamla, du friska, du
fjällhöga nord.»

Därpå beslöts aflåtandet af telegram till
konungen, hvarefter följde kungssången.

Professor N. C. Dunér höll så ett
sakrikt och intressant föredrag om »nyare
undersökningsmetoder inom astronomien och
deras resultat», hvarvid föreläsaren särskildt
uppehöll sig vid spektralanalysens och
fotograferingsmetodens betydelse för den
astronomiska vetenskapen.

Under söndagens eftermiddag företogo
deltagarne till ett antal af omkr. 300 en
utfärd till Linnés Hammarby. Färden
anträddes med extratåg, som anlände till
Bergsbrunna strax’efter kl. 4. Efter omkring en
timmes promenad nåddes resans mål,
Hammarby, där professor Fries hälsade de
närvarande välkomna. På den öppna platsen
framför museibyggnaden slogo sig deltagarne
ned, och här - från Linnés gamla
talarestol, där den store botanisten föreläst
inför lyssnande åhörare från alla världens
hörn - lämnade nu professor Fries en
högeligen intressant skildring af Linnés
Hammarby. Han erinrade därvid om
platsens utseende på Linnés tid samt
redogjorde i delvis humoristiska ordalag för huru
Linnés hvardagslif härute förflöt. Därvid
inflöt en och annan roande anekdot.

Denna plats - slöt talaren - äger stora
minnen. Detta lilla hus har varit en fyrbåk,
från hvilken ljus strålat utöfver icke allenast
vårt land utan alla länder i
naturvetenskapligt afseende. De läror, som härifrån utgått,
hafva varit ledtrådar för naturforskningen i
alla länder, och det kommer att under långa
tider så blifva.

Därpå togos platsens minnesmärken i
betraktande, och besök gjordes i såväl
byggnaderna som i den omgifvande parken.
Särskild uppmärksamhet tilldrog sig
naturligtvis Linnés arbetsrum. Före uppbrottet
ut-bragte professor Fries ett lefve för Linnés
minne, ledsagadt af hurrarop.

Slutligen manade Hammarby gamla
»vällingklocka» till uppbrott. Återfärden
anträddes i den svala kvällen, och vid
half-9-tiden var man åter i Uppsala efter en
angenäm och minnesrik färd.

I måndags voro anmälda 330
kursdeltagare (mot 331 år 1893 och 461 år 1895),
Som vanligt utgöres flertalet af folkskollä-

rare och folkskollärarinnor. Näst dem torde
komma lärarinnor vid flickläroverken. Från
Finland har mött ett 10-tal lärare och
lärarinnor.

Med anledning af sommarkursernas
öppnande meddela vi porträtt samt korta
biografier af Uppsala universitets rektor,
professor Tore Fries, samt af de fem
organi-sationskommitterade för årets kurser,
nämligen professorerna Ad. Noreen, J. A.
Lundell, E. W. Tottie och Axel Virén samt
laborator Ej. Öhrvall.

Professor Tore Fries - officiellt heter han
Teodor Magnus Fries - son till den
världsberömde botanisten Elias Fries, Linnés
efterträdare på den botaniska lärostolen i Uppsala -
föddes 1832. Student 1851, blef han docent
i botanik 1857, adjunkt i samma ämne 1862
och intog 1877 sin faders lärostol.
Rektorsämbetet har han sedan flera år tillbaka
innehaft vid vårt äldsta universitet och har i
denna egenskap öppnat sommarkurserna både år
1895 och nu i lördags. Högt uppburen af
ungdomen vid det lärosäte, hvars gamla
vetenskapliga rykte han för sin del förtjänstfullt
häf-dat, har han rönt välförtjänt erkännande i
hela den lärda världen för sina många
arbeten på det fält som allt sedan Linnés dagar
med rätta ansetts vara Svenskarnes arfvelott
och som vi ej heller låtit lägga i trade.

Professor Adolf Gotthard Noreen är född
1854 i Ö. Emtervik af Värmlands län.
Mo-I genhetsexamen aflades i Karlstad, och N.
in-I skrefs 1871 som student vid Uppsala
universitet. Efter erhållen doktorsgrad blef han
docent i nordiska språk 1877 och professor i
samma ämne 1887, sedan han tidtals
förestått såväl denna professur som professuren
i svenska språket. Professor N. är en
grundlig kännare af våra folkmål, dem han
vetenskapligt behandlat, och äger den ovanliga
förmågan att kunna populärt och fängslande
framställa äfven grammatik och andra saker,
som oftast förefalla »torra».

Professor Johan August Lundell är född
1851 i Hårstorp, Kläckeberga församling af
Kalmar län. Student 1871 och filosofie
kandidat 1876, e. o. amanuens vid
universitetsbiblioteket i Uppsala 1880-85, 1882 den förste
svenske docent i fonetik, höll han 1885
föreläsningar i slaviska språk, ett vid våra
högskolor dittills okändt föreläsningsämne, och
vardt 1891 Sveriges förste professor i ämnet.
Landsmålssträfvandet vann genast 1872 i L.
en varm vän och dugande förkämpe, som
redan 1877 kunde framlägga det särskilda
landsmålsalfabet, hvilket i den lärda världen
väckte stort uppseende och ännu användes.
Han redigerar ock landsmålstidskriften samt har
utgifvit arbeten i rättstafningsfrågan o. s. v.

Professor Henry William Tottie är född i
Stockholm 1856, blef student j Uppsala 1875
teol. kandidat 1883, var’Uf^pla\siudentkars
ordförande 1883-84, ombua oelT sekreterare
för s venska kyrkans missionsstyrel se 1883-93,
vardt docent i kyrkohistoria vid Upsala
universitet 1885 och var svenska Bibelsällskapets
sekreterare 1891-94. Professor i pastoralteo-.
logi vid Uppsala universitet blef han 1893 och
teol. doktor samma år.

Professor Axel Virén, född i Eskilstuna den
12 juli 1860, aflade mogenhetsexamen i Norr-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:07:18 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1897/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free