- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
739

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 51

SVENSK LÄRARETIDNING.

739

fall den stora allmänheten hade kunnat genom
själfva byggnaden öfvertyga sig om nyttan
af en dylik samt äfven få se, att
anläggningen ej skulle medföra några afsevärda
oöfvervinneliga kostnader.
Stockholm i december 1897.

Victor Adler.

Till frågan om samlad
eller delad skoldag.

Då denna fråga för närvarande
beträffande folkskolan är aktuell, och då den
hygieniska synpunkten härvid är af
väsentlig betydelse, torde hvarje bidrag till frågans
klargörande från nämda synpunkt vara af
intresse. Ett viktigt sådant bidrag har
nyligen blifvit lämnadt af med. d:r Ludvig
Wagnery förutvarande assistent vid
fysiologiska institutionen i Giessen, numera lärare
vid det med nya gymnasiet i Darmstadt
förenade pedagogiska seminariet.

D:r W. har under februari och mars
månader 1896 företagit en serie mätningar
af trötthetsgraden hos gymnasiets lärjungar
inom de fyra lägre klasserna enligt professor
Griesbachs nyuppfunna metod. Denna
metod hvilar hufvudsakligen på följande fakta:
trycker man en passares något skilda spetsar
måttligt starkt mot en kroppsdel, uppfattas
i allmänhet de båda intrycken såsom två;
vid jämförelsevis ringa afstånd mellan
spetsarna sammansmälta däremot de båda
intrycken och uppfattas endast såsom ett. Detta
är sedan lång tid tillbaka kändt. Professor
Griesbach har nu för kort tid sedan gjort
den upptäckten, att förmågan att särskilja
intrycken såsom två aftager med
trötthetsgraden, så att en person behöfver vida
större afstånd mellan passarspetsarna för
att särskilja två intryck, när han är psykiskt
uttröttad, än när han är uthvilad. Förut
har man, som bekant, användt flera olika
metoder för trötthetens uppmätning: Mossos
ergograf, räkneexempel, skrifningsuppgifter
in. m. Genom Griesbachs upptäckt har
man fått ett enklare och mera användbart
mått för en persons trötthetsgrad, nämligen
det minsta afstånd mellan passarspetsarna,
uttryckt i millimeter, vid hvilket de båda
spetsarnas intryck uppfattas såsom två, ett
mått, genom hvilket en skolas lärjungar
snabbt och bekvämt kunna undersökas efter
hvarje lektion.

D:r Wagners mätningar, företagna såväl
på morgonen före undervisningens början
som efter hvarje lektionstimme på dagen,
hafva lämnat i flera afseenden högst
intressanta resultat.* Det, som här närmast
intresserar oss, är de rön han gjort rörande
eftermiddagsläsningen. Hans mätningar haf-

* För dessa är en redogörelse,
åskådliggjord med grafiska tabeller, lämnad uti en i
dagarne utkommen skrift: »Unterricht und
Erimidung. Ermtidungsmessungen an
Schu-lern des neuen Gymnasiums in Darmstadt
von D:r Ludwig Wagner*, och hvilken ingår
såsom fjärde häftet af »Sammlung von
Ab-handlungen aus dem Gebiete der
pädagogi-schen Psychologie und Physiologie,
heraus-gegeben von H. Schiller und Th. Ziehen.»

va nämligen företagits såväl med barn,
hvilka haft all sin undervisning förlagd till
förmiddagen, som med sådana, hvilka
haft sin skoldag delad.

Af 31 lärjungar, hvilka på eftermiddagen
efter tre timmars middagsrast mättes,
befunnos endast två vara uthvilade. För
ytterligare tre hade en del af den genom
förmiddagens arbete uppkomna tröttheten
försvunnit. För de flesta visade sig den
vid förmiddagens slut befintliga tröttheten
icke i nämnvärd grad förminskad.

»När flertalet af lärjungarna», säger
d:r Wagner, »således icke ens efter 3
timmars rast, under hvilken tid matsmältningen
torde vara tämligen afslutad, var uthviladt,
så kan man lätt tänka sig det resultat, som
en mätning efter 2 timmars rast, då
matsmältningsverksamheten vore i full gång,
skulle gifva.»

»Eftermiddagsläsningen synes vara en
alltigenom ohygienisk inrättning. Efter
fysiologiska lagar måste det betecknas såsom
oförsvarligt att energiskt taga hjärnan i
anspråk, under det magen förrättar sitt
viktigaste matsmältningsarbete. Hjärnans
dåvarande relativa blodfattigdom, hvilken
subjektivt gifver sig tillkänna såsom
slapphet och olust till andligt arbete, gör henne
alldeles oskicklig till energisk verksamhet.
Framkallas likväl en sådan på konstlad väg,
kan organismen lätt taga skada.»

»Naturen brukar värja sig mot
eftermiddagsläsningens faror genom
ouppmärksamhetens säkerhetsventil. Hvarje lärare, j
som någon gång meddelat
eftermiddagsundervisning, vet, hvilken blytyngd då hvilar
öfver hela klassen. Pedagogiskt sedt måste
man förklara eftermiddagsläsningen såsom
nästan värdelös, hygieniskt sedt såsom
skadlig. Att den så länge hållit i sig, låter
förklara sig endast af traditionens makt
samt af vissa intressen, som icke alls hafva
pedagogisk grund. Därjämte må äfven
ihågkommas, att denna undervisning icke heller
är nyttig för den, som har att meddela
densamma. Snarare tvärtom, ty läraren
kan icke såsom lärjungarne genom minskad
uppmärksamhet undandraga sig de
fördärf-liga verkningarna.

Då enligt mätningarna 5
förmiddagstimmar i allmänhet icke åstadkomma större
trötthet än 4, kan väl från hygienisk
ståndpunkt knappast resas någon betänklighet
mot förmiddagsläsningen. Tager man vidare
hänsyn till, att det andliga arbetet genom
eftermiddagsläsningen blir utbredt öfver hela
dagen, enär läxor och öfriga hemuppgifter
komma till på aftonen, så kan man icke
beteckna eftermiddagsläsningen annorlunda
än såsom högst ohygienisk. Det begäres
då i grunden mer af barnen än af de vuxna.
En ämbetsman t. ex. är i regel fri från
arbete efter slutad tjänstgöring; barnet
däremot icke så, i vissa fall icke på länge.
Det är under sådana omständigheter icke
alls förvånande, fastmer ganska förklarligt,
om skolarbetet slutligen väcker olust och
motvilja hos lärjungarne. Ingenting förmår
nämligen väcka en så grundlig leda vid en
sak, som ett öfvermätt däraf. Af
förmiddagsundervisningen kan man alltså så till
vida vänta en pedagogisk vinst som arbets-

lusten blir större; mycket, som nu tages
för lättja, är tvifvelsutan blott den
nödvändiga följden af ett relativt öfvermätt af
andligt arbete.» J. Franzén.

vensk [-Läraretidning-]
{+Lärare-
tidning+}

utsänder år 1898 sin

17?årgång.

program, pris, utgifningstider och
utstyrsel blifva

oföränäracU.

Bortåt 800 stora kvartsidor
för det billiga priset af

3 Hr. 50 ör#

Porträtt eller annan illustra**
tion i regeln

* i hvarie nummer. *

prenumerera på närmaste postanstalt

$ fore julafton #

så får J^i tidtiifigeti genast på
nyåret oeh. slipper vänta på
Edra skolnyheter.

August Abrahamson,

den frikostige grundläggaren och
upprätt-hållaren af Nääs slöjdlärareseminarium,
fyller den 29 i denna månad 80 år.

Vid tvänne tillfällen, senast med
anledning af läroanstaltens jubileumsfest förliden
sommar, har Svensk Läraretidning meddelat
hans bild och skildrat hans verksamhet. Det
är genom hans storartade donationer,
framkallade af hans varma intresse för allt slags
praktiskt arbete, som Nääs läroanstalter
uppstått och från en ringa början utvecklat sig
till hvad de nu äro. Hans lifsverksamhet
har icke blott burit rika frukter för vårt
eget folk, utan dess gagnande verkningar
hafva sträckt sig till snart sagdt hvarje
civiliseradt land.

För hvar och en, som haft förmånen att
deltaga i någon af kurserna på Nääs,
framkallar Abrahamsons namn idel angenäma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:19:09 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1897/0743.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free