Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 5
SVENSK LÄRARETIDNING.
köpings stad betalar till Östergötlands läns
landsting årligen ’ 500 kronor såsom bidrag
till betäckande af kostnaderna för det af
landstinget underhållna
småskollärarinneseminariet. Göteborg har sitt eget
seminarium. Somliga af seminarieföreståndarne
hafva angifvit utgifterna för seminariet för
kalenderår, andra för läsår.
#
Otvifvelaktigt har den nuvarande
anordningen för utbildande af lärare och
lärarinnor vid småskolan varit mycket billigare,
än om staten skulle hafva upprättat för
detta ändamål erforderliga läroanstalter.
Denna anordning har därjämte medfört den
fördelen, att de, som velat skaffa sig
behörighet för anställning vid småskola, kunnat
göra det i hemorten. Härigenom hafva
kostnaderna för dem blifvit väsentligen
mindre, hvilket varit af så mycket större
vikt, som de flesta af dem varit
medellösa. Dessutom hafva de i allmänhet
kommit att tjänstgöra i trakter, med hvilkas
förhållanden de varit förtrogna, hvilket ej
heller varit utan betydelse vid utöfningen
af deras kall.
Staten har ej understödt
landstingsseminarierna på annat sätt, än att den
medgifvit vissa lärarinnor vid dessa läroanstalter
pensionsrätt i folkskollärarnes
pensionsinrättning i enlighet med bestämmelserna i
nådiga kungörelsen den 9 augusti 1884.
Emellertid har den fordran börjat göra
sig gällande, att staten borde bekosta
utbildningen äfven af lärare och lärarinnor
vid småskolan eller åtminstone lämna bidrag
af allmänna medel åt de landsting, som
upprättade och underhölle läroanstalter för
sådant ändamål. Då den nuvarande
anordningen för ifrågavarande lärares och
lärarinnors utbildning medför obestridliga
fördelar, synes det vara ändamålsenligast, att
staten, med denna anordnings bibehållande,
bidrager till betäckandet af kostnaderna för
landstingsseminarier. För dylikt understöd
talar ock, att kostnaderna för nämda
läroanstalter blefve jämnare fördelade på de
skattskyldiga, än nu är fallet, samt att vid
seminarierna sannolikt ännu ändamålsenligare
anordningar kunde komina att vidtagas.
Styrelsen för landsstingssemioariet i
Västernorrlands län har hos Eders k. m:t
anhållit, att af allmänna medel bidrag måtte
beviljas till aflönande af de lärarinnor, som
voro anställda vid seminariet. Eders k.
m:t nödgades afslå denna framställning, då
inga medel funnos att för ändamålet tillgå.
Det synes mig, såsom ofvan angifvits,
vara rättvist och till gagn för
folkundervisningen, att staten mer än hittills bidrager
till täckande af kostnaderna för utbildning
af de lärare, hvarom här är fråga. Bästa
sättet för statens understöd torde under
förefintliga förhållanden vara, att landstingen
erhålla till aflönande af de vid seminariet
anställda lärare och lärarinnor, som enligt
ofvan berörda nådiga förordning äro
berättigade till pension i folkskollärarnes
pensionsinrättning, lönetillskott enligt de grunder,
som äro eller varda stadgade, för att
skoldistrikt skall erhålla dylikt lönetillskott till
aflönande af de vid distriktets folk- och
småskolor anställda lärare och lärarinnor.
Beträffande det belopp, hvartill statens
bidrag skulle komma att uppgå, kunna fullt
säkra beräkningar icke göras. Det beror
ju till väsentlig del på, huru ifrågavarande
läroanstalter komma att utvecklas.
Tager man Västernorrlands läns
landstingsseminarium, hvilket är tvåårigt och
försedt med flera fasta lärarebefattningar
än något af de öfriga seminarierna, till
utgångspunkt, skulle landstinget, om det
beslötos, att landstingen skulle fä uppbära
bidrag af allmänna medel till aflönande af
| lärare och lärarinnor vid sina seminarier
efter ofvan angifna grunder, blifva
berättigadt att uppbära lönetillskott för tre
folk-skollärarinnor och en småskollärarinna.
Antager man, att dessa lärarinnor tjänstgjort
så länge, att skoldistrikt för deras aflönande
borde erhålla högsta i lag medgifna
lönetillskott, skulle ifrågavarande landsting till
aflönande af sina lärarinnor erhålla i
statsbidrag 1,633 kronor 34 öre. Antager man
vidare, att tjugu landsting voro berättigade
till lika stort statsbidrag till aflöningar åt
lärarne vid sina seminarier, skulle beloppet
af statens utgifter för nu ifrågavarande
ändamål uppgå till 32,666 kronor 80 öre.
Sådana förhållandena för närvarande äro
vid de särskilda seminarierna torde 12,000
kronor vara därtill tillräckliga. Men då
åtskilliga förändringar beträffande
seminariernas organisation och den vid dem
anställda lärarepersonal kunna inträffa, innan
här omtalade statsbidrag skulle komma att
utgå, torde denna summa böra höjas till
20,000 kronor, helst som det är sannolikt,
att om bidrag af allmänna medel beviljas
till betäckande af kostnaden för
landstings-seminariernas underhåll, åtskilliga seminarier
komma att blifva tvåklassiga i stället för
enklassiga.
På grund af hvad sålunda blifvit
anfördt hemställer jag, att Eders k. m:t
behagade föreslå riksdagen: |
dels att medgifva, att landsting eller j
stad, som ej i landsting deltager, till |
aflönande af lärare och lärarinnor vid af
landstinget eller staden inrättadt
seminarium för bildande af lärare eller
lärarinnor vid småskola och mindre
folkskola eller af biträdande lärare eller
lärarinna vid folkskola, må uppbära bidrag
af allmänna medel enligt samma grunder,
som gälla med afseende på de
lönetillskott, hvilka af statsmedel utgå till
skoldistrikt för aflönande af lärare och
lärarinnor vid distriktets folk- och småskola,
under villkor:
a) att seminariet är ordnadt i
öfverensstämmelse med gällande föreskrifter
angående pröfning vid under offentlig kontroll
stående seminarium för anställning som
lärare vid småskola och mindre folkskola
eller som biträdande lärare vid folkskola;
b) att seminariet ställes under en särskild
af vederbörande landsting eller stad utsedd,
af tre personer bestående styrelse, hvilken
äger att antaga och af skeda seminariets
lärarinnor ;
c) att lärarne och lärarinnorna hafva
samma behörighet, som, därest distrikt skall
äga rätt till statsbidrag till lärares och
lärarinnors aflöning, fordras för anställning
vid folkskola eller småskola;
d) att seminariets lärare och lärarinnor
äga minst lika stora löneförmåner som dem,
hvilka äro stadgade för lärare och
lärarinnor vid folk- och småskolor;
e) att lärarne och lärarinnorna tjänstgöra
vid seminariet eller dess öfningsskola minst
34V2 veckor årligen och minst 20 timmar
i veckan, samt att de ej innehafva annan
tjänst, till hvilkens innehafvares aflöning
lönetillskott af statsmedel utgår; samt
f) att lärarne och lärarinnorna äro
anställda med ömsesidig rätt till uppsägning
på viss tid;
dels att för här omförmälda ändamål på
ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag af
20,000 kronor.
Skärpta bestämmelser angående
afsättning.
Hr Fridtjuv Berg har inom andra
kammaren väckt följande motion:
I 18 kapitlet 6 § strafflagen föreskrifves,
att religions- eller skollärare, som begår
sedlighetsförbrytelse mot ungdom, som han
till undervisning eller uppfostran fått sig
anförtrodd, skall dömas till straffarbete från
och med sex månader till och med fyra år
eller till fängelse.
Af 25 kapitlet 22 § af samma lag finner
man, att hvad om brott af statens
ämbetsmän i detta kapitel stadgas äfven gäller
om andra, som förordnade äro att ämbete
eller tjänsteärende förrätta, följaktligen om
religions- och skollärare. I nämda 25
kapitels 20 § stadgas rörande brott af
ämbetsman följande:
Begår ämbetsman brott, därför han till
straffarbete eller svårare straff döines; varde
tillika dömd till afsättning från ämbete, som
han innehafver, ändå att brottet utom
ämbetet begånget är: äro omständigheterna
synnerligen mildrande, då må till mistning af
ämbete på viss tid dömas.
Af denna bestämmelse framgår, att om
religions- eller skollärare blir för sådan
förbrytelse, som i 18 kapitlet 6 § omtalas,
dömd till straffarbete, så skall han ock
dömas att mista sin tjänst. Domstolen kan
visserligen låta det stanna vid afsättning
på viss tid, men detta endast ifall den
finner omständigheterna »synnerligen
mildrande», hvilket i fråga om brott af
förevarande beskaffenhet svårligen låter tänka
sig.
Annorlunda ställer sig emellertid saken,
i händelse domstol icke finner sig böra döma
en på dylikt sätt felande religions- eller
skollärare till svårare straff än fängelse.
Innehar den brottslige folkskollärare tjänst,
säger det sig visserligen själft, att
vederbörande skolstyrelse finner honörn hufva
ådagalagt »sådant uppförande, att han ej
bör såsom lärare längre bibehållas», och
följaktligen med stöd af § 32 i
folkskolestadgan tilldelar honom en varning. Men
härmed är han icke skild från sin
befattning, ty enligt samma paragraf af
folkskolestadgan kräfves, att meddelad varning skall
vara »fruktlös befunnen»? innan skolrådet
har rätt att skilja den felaktige från hans
tjänst. Såvida förseelsen ej bevisligen
upprepas, kan det därför hända, att ett
skoldistrikt blifver nödgadt att behålla en
lärare, som gjort sig skyldig till dylikt brott.
Stadgandet i 25 kapitlet 17 §
strafflagen, att ämbetsman, som visar vårdslöshet
försummelse, oförstånd eller oskicklighet j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
