Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
SVENSK LÄRARETIDNING.
137
Under full likställdhet och förtrolighet med
sina anförvanter och barndomsbekaiita samt
i allo deltagande i deras omständigheter skulle
de sålunda dagligen erfara hvad godt och
hvad ondt som häftade vid deras
sarahälls-ställning, och med ett aldrig förgätet intryck
häraf skulle det senares af hjälpande af dem
behjärtas med en aldrig domnande ifver.
En undervisning af denna karaktär måste
gifvetvis ställa stora fordringar på lärarne.
För egen del hade Rudenschöld under de
år han förestod elitskolan på Kållandsö,
»känt en tryckande brist på kunskaper».
Att han icke kunde anse de för utbildande
af lankasterlärare inrättade seminarierna i
detta afseende tillf ylles tgöraiide är helt
naturligt.
Till Rudenschölds skolplan hör slutligen,
att han ville förlägga den egentliga
religionsundervisningen till en särskild veckodag och
till en särskild, vid sidan af rotskolorna
och deras fortsättning elitskolan stående
religionsskola, hvilken helst borde skötas af
församlingens prästerskap. Hufvudvikten bor^
de här läggas på läsning af evangelierna,
omväxlande med psalmsång. Dock borde någon
tid ägnas äfven åt enkel katekesförklaring.
Själf hade dock Rudenschöld härvid, såsom
religionslärare på Kållandsö, inskränkt sig
till lilla katekesen samt i denna till de tre
första hufvudstyckena, lämnande de öfriga
åt nattvardsskolan såsom i hans tanke dit
hörande.
Till sist betonar Rudenschöld, att den
plan för folkskolan, han förordat, blifvit
uppgjord med hänsyn till de yttre
befor-dringsmedel, som då förefunnos eller syntes
utan svårighet då kunna anskaffas.
Jag har hoppats - skrifver han - att de
förändringar uti folkskolans behandling,
hvilka jag föreslagit, skola åstadkomma bättre
resultater af skolan än hittills, och att med
stigande resultater också skall följa ett stigande
allmänt intresse för folkskolan, hvilket
allmänna intresse i sin tur skall framkalla en
stigande frikostighet mot densamma af både
föräldrar, kommunen och staten.
När så i en närmare eller fjärmare framtid
framkommit tillgångar, någorlunda motsvarande
folkskolans höga bestämmelse, då måste
folkskolebyggnaden uppföras med en arkitektur och
inredning, hvarom jag icke tilltror mig äga
omdöme.
Det ’mål, som föresväfvat honom under
hans arbete på förbättring af dess nedersta
underlag, hade emellertid varit af upphöjd art.
Detta mål har - säger han - varit
ingenting mindre, än att folkskolan skall
småningom kunna utvecklas därhän, att den kan
tillfredställa äfven herrskapsklasserna såsom
bottenskola för allmän mänsklig bildning äfven
för deras barn intill nattvardsåldern eller
cirka 15 år. Detta låter fantastiskt och det
helt naturligt, emedan denna fordran på
folkskolan hvilar på en samhällsidé, hvilken
utgör innersta driffjädern till mitt ifrande för
folkskolan, och hvilken idé, uttalad 1845 i en
särskild bok (»Tankar om ståndscirkulation»),
ännu allmänt bedömes såsom utopiskt
fantasteri.
För dem, som kunde se något djupare
än till ytan, vore dock krafvet på
folkskolans utveckling till »den gemensamnia
bottenskolan för barn af alla klasser» icke en
utopi, utan en fordran af djup praktisk
innebörd. För folkskolans framtid utgjorde
dess uppfyllelse i alla händelser en
oeftergiflig förutsättning. Då de härskande
klasserna börja tänka sig folkskolan såsom en
undervisningsanstalt, hvari många af deras
egna barn förr eller senare måste söka sin
enda skolbildning, »då först men icke förr
skall det inflytelseägande intresse för
folkskolan uppkomma, som mäktar framkalla
tillräckliga medel för folkskolans
upplyftande till en höjd, som utgör målet for dess
höga bestämmelse. Intill dess skall den
sanne folkvännen i den allmänna folkskolan
hafva att bekämpa och beklaga en ytlighet,
som gör hela folkskolans nytta tvifvelaktig.»
Med dessa ord afslutar Rudenschöld det
arbete om »Svenska folkskolans praktiska
ordnande», som skaffade hans sträfvanden
så många varma vänner men tillika så många
oförsonliga motståndare.
Fridtjuv Berg.
FÖR DAGEN.
Skolorganisationen i våra
småstäder.
Ehuru det måste erkännas såsom ett
glädjande sakförhållande, att
skolväsendet i våra småstäder genom nya
skolbyggnaders uppförande och
inrättande af nya läraretjänster under de
senaste årtiondena tagit vackra steg
framåt, så måste det å andra sidan
betecknas såsom en väsentlig brist, att
detsamma på.många sådana ställen ännu
saknar den stadga och fasthet i
organisationen, som bör vara en af
hufvud-betingelserna för ett godt resultat af
skolarbetet.
Granskar man senast tillgängliga
uppgifter om våra skolförhållanden, skall
man finna ett stort antal småstäder och
därmed jämförliga orter med tvä
folkskollärare- och två
folkskollärarinne-tjänster. I dessa samhällen har man
vanligen med ängslig omsorg noga
åtskilt »goss-skola» från »flickskola» och
på sådant sätt framkallat två särskilda
s. k. »skolor» (oftast af skoltypen litt.
B), ehuru det borde vara tämligen
själfklart, att i dylika fall skolan skulle
framstå såsom en betydligt mera
re-spektingifvande inrättning och kunna
utveckla en vida framgångsrikare
verksamhet, om densamma vore en och
genom anordnande af samundervisning
hvarje skolklass erhölle sin särskilda
lärarekraft (skolformen litt. A).
I andra stadssamhällen finner man
6-8 lärarekrafter, men oftast råder
samma brist på enhet, planmässighet
och sammanhållning i skolarbetet i dess
helhet. Ofta står hvarje skolafdelning
med sin lärare oberoende af de andra,
undervisas och ledes af denna utan
hänsyn till någon för hela skolan
fastställd plan, och icke sällan finner man
de särskilda lärarne och lärarinnorna
rent af lägga an på att vid undervis-
ningen och upprätthållande af ordning
m. m. så litet som möjligt likna
hvarandra. .Däraf följer, att t. ex. barn
af samma föräldrar efter slutad
skoldag i hemmet hafva helt olika
erfarenheter från skolan att meddela sina
föräldrar, och att t. o. m. gossen måste
hålla ett annat slags läroböcker än flic:
kan o. s. v. Betänkligast blifver detta
förhållande, om samma skolklass
undervisas ena året af en och ett följande
år af en annan lärare och sålunda
kommer att bli utsatt för flera lärares [-o]i-ka-] {+o]i-
ka+} behandlingssätt.
Ar skolväsendet inom ett samhälle
på detta sätt »ordnadt», så kan.,man
nästan blifva frestad att draga i
tvifvelsmål, huruvida gagnet motsvarar
kostnaden att anordna flera
läraretjänster, ty ju mångtaligare dessa äro, desto
större blifver ju oredan och
villervallan. Betecknande för Skolförhållandena
inom ett sådant samhälle äro, de svar
och »upplysningar», en besökande en
gång erhöll, då han vände sig till en
af platsens lärare med följande frågor:
- Hvem är förste lärare bär vid skolan?
- Det finns ingen.
- Huru många skolpliktiga barn finnas
i den här staden?
- Det vet jag inte.
- Hur många ha-ni inskrifna här i
skolan då?
- Det kan jag icke säga; jag har 45 i min
afdelning. Hur många de andra ha, vet jag
icke.
- Är skolgången god? .. -
- I min afdelning någorlunda. Hur det
är hos de andra, känner jag icke till.
- Ni ha väl utmärkt
undervisningsmateriel?
- Ja, hvad jag har i min »skola», ser Ni
här, men hvad de andra lärarne och
lärarinnorna ha för saker, vet jag icke.
Den besökande vände sig sedan till
hvar och en af de öfriga lärarne och
erhöll af dem ungefär liknande svar.
.: . #
Där sådana eller liknande
förhållanden, som här antydts, äro rådande, där
bör skyndsamt ett fullständigt
ordnande af skolväsendet äga rum, och detta
så mycket mer som den nya
skolstad-gan i allt fall gifver anledning till
upprättandet af nya skolreglementen och
vidtagandet af en del andra
skolväsendet vidkommande åtgärder.
Men här om någonsin gäller
ordspråket »enighet ger styrka». Skall ett
samhälles folkskola på ett
tillfredsställande sätt kunna fylla de kraf, som.
rättvisligen ställas på densamma, bör
den framstå som en helgjuten
samhälls-inrättning med en för det hela
gemensam undervisningsplan och
arbetsordning, med likhet i hufvudsak uti
undervisningsmetoder och åtgärder till
upprätthållande af ordning och tukt
bland lärjungarne, med likhet i
läroböcker och gemensamhet i
undervisningsmateriel samt ett godt och
förtroendefullt samarbete mellan lärarepersonalen.
Först då vinner folkskolan det
förtroende och den aktning, den behöfver,
men också det gehör och deri respekt,
som å vissa håll äfven äro erforderliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
