Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 9
än ett i hvarje församling i allmänhet skulle
vara tänkbart. Af samma skäl läte det sig,
enligt hans tro, icke heller göra att för
lärare eller lärarinnor vid folkskolans lägre
afdelning kräfva en lön, som satte dem i
stånd att förvärfva särskild utbildning för
sitt kall och att af detta hafva sitt
hufvudsakliga uppehälle., Allt måste göras i
yttersta grad billigt, eljest vore allt hopp ute.
För detta ändamål borde man på hvarje
särskild ort i fråga om lokaler och
lärarekrafter så lämpa sig efter där befintliga
resurser, att kostnaderna blefve de minsta
möjliga.
Häraf följde ock, att de anvisningar,
Rudenschöld gaf för anordningen af
»rotskolorna» eller (såsom de ock i motsats till de
stora lankasterskolorna benämdes)
»småskolorna», ingalunda af honom betraktades
såsom några ofelbara, för all framtid gällande
recepter. De undergingo tvärtom ganska
betydande afpassningar efter olika
förhållanden.
Ursprungligen hade han tänkt sig nämda
skolor förlagda till »själfva boningsstugorna»
och ställda »under ansvarig tillsyn af en
gudfruktig och vördnadsbjudande husmoder,
hvarpå svenska folket erbjuder tillgång, och
detta ingalunda sparsammast i fattiga
tor-pares och deras gelikars ringa
boningar». Såsom undervisare hade han
vidare tänkt sig ynglingar och flickor, som
under det de genomgått »rotskolan» visat
framstående begåfning och därför tillåtits
genomgå äfven »elitskolan» samt därpå
befunnits hugade att under åldern 15-20 år
ägna sig åt biträdande skolverksamhet.
Som emellertid en »folkskolans högre
afdelning» eller »elitskola» nästan ingenstädes
ännu blifvit upprättad, sade det sig själft,
att Rudenschöld i allmänhet måste tills
vidare gifva andra anvisningar för ordnandet
af »folkskolans lägre afdelning». Då unga
krafter omöjligen kunde erhållas, måste han
hänvisa till de äldre sådana, hvilka stodo
att få, äfven om dessa hvarken voro så
användbara sona han önskade, ej heller så
billiga som han ansåg nödvändigt. Han
förordade därför såsom en nödfallsutväg
anställande af de från gammalt kända
oni-gångsskollärarne-»personer, som gjort
barnaundervisningen till sitt yrke, färdas omkring
på landsbygden och hålla skolor i smärre
kretsar och på kortare tider samt tid efter
annan flytta och öppna en ny skola i annan
trakt». Dock finge dessa ambulerande
lärares verksamhet icke så ordnas, som dittills
mestadels varit fallet, nämligen att barnen
fått 3 månaders läsår och 9 månaders
ferier, utan hvarje församling borde indelas
i så många skolrotar med hvar sin lärare
som tillgångarna kunde medgifva, och hvarje
lärare borde erhålla så få läse-stationer som
med hänsyn till skolväg och barnantal kunde
anses rådligt.
Nödvändigt vore dessutom, att hemmens
medverkan toges starkt i anspråk. För detta
ändamål borde den dagliga skoltiden
inskränkas till förmiddagen, mellantiderna mellan
terminerna borde för hvarje station göras
så korta som möjligt, hvarje barn borde vid
intagandet i skolan känna åtminstone
bokstäfverna, och föräldrarna borde regelbun-
det höra barnens hemläxor, på det att lärarne
måtte i möjligaste mån befrias från den
tryckande förhöringsbördan och få tid att
dag för dag leda lärjungarna framåt.
Framför allt kräfdes, enligt Rudenschölds
mening, ett sådant aflyftande af skolans
för-höringsbörda med afseende på den ännu
allmänt gängse katekesutanläsningen.
Folket - säger han härom - värderar
all-männeligen skolan endast i den mån som
katekesutanläsningen där bedrifves träget och
med fortskyndande fart. För barnens
verkliga själsutveckling hafva ännu ganska få af
allmogen något intresse. I denna förfärliga
inskränkthet kvarhålles folket genom den af
deras ledare underhållna föreställningen, att
utanläsningen af den långa katekesen vore
en oumbärlig salighetsgrund. Lika mycket
eller kanske ännu mera underhålles folkets
i katekesifver af tanken på barnens i
möjli-i gaste måtto tidiga nattvardslof, hvaraf
vanli-i gen bestämmes tiden för barnens utkomst i
; lönegifvande tjänst. Man vill dock hafva
j den för nattvardslofvet erforderliga katekes
utanläsningen undangjord, innan barnen ännu
vuxit upp till någon afsevärd
kroppsarbetsduglighet. Man sätter därför lilla katekesen
till utanläsning i hand redan på den klene
l stafvaren, hvaraf innanläsningsöfningen
skad-| ligen förhindras. Kommer så den långa
stor-I katekesen, hvars tvungna utanläsning
för-! därfvat mer än ett barns religiösa sinne. För
i att fort hinna igenom dess längd, fordra de
j blott vid dagsverksarbete vana föräldrarna,
! att barnen skola läsa katekesen hela dagen.
! Härtill kunna de icke bevekas i hemmet,
helst då mor och far vistas på arbete ute
från hemmet. Därför skickar man barnen
i till skolan för att af skolläraren drifvas till
j dagsverksläsning i katekesen. - -
! Detta elände måste fortfara, så länge
stor-j katekesens utanläsning finnes i lag
föreskrif-! ven. Detta påbuds tillvaro utgör ock ett
: mäkta stort hinder för folkskolans bringande
till duglighet.
Rudenschöld trodde naturligtvis ingalunda,
j att små »rotskolor» af nu antydda slag skulle
j kunna åstadkomma några synnerligen
lysan-\ de resultat. Men att de i alla fall ej blott
! i fråga om uppfostran utan ock med
af-I seende på undervisningen vore att föredraga
i framför de stora lankasterskolorna, därom
| var han lifligt öfvertygad.
Folkskolans mål är emellertid, enligt
Rudenschöld, icke uppnådd genom bibringande
af den grundläggande bildning, som till 12
års ålder kan af alla barn f or värf vas. Hon
måste tillgodose äfven det särskilda
bild-ningsbehof, som gör sig gällande hos
folkskolans »eliter», d. ä. hos sådana folkets
barn, hvilka väl äro utrustade med högre
intellektuell begåfning, men ej därför ämna
öfvergifva kroppsarbetarnes klass.
Hittills har - yttrar Rudenschöld -
allmänna förhållandet varit, att svenska
folkskolan, med blott ytterst få undantag, icke
fått behålla sina lärjungar längre än till 11
ä 12 års ålder. Någon högre undervisning
af värde har således redan af detta skäl icke
kunnat i folkskolan åstadkommas, om
skolformen för öfrigt hade medgifvit det.
Men just vid nämda ålder börjar -
enligt Rudenschölds erfarenhet - hos mera
begåfvade barn en vida större mottaglighet
än dittills varit fallet att visa sig:
På tiden emellan 12 år, då skolan nu
vanligen lämnas, och 15 år, då efter
nattvardsläsningen allmogens barn ofta utträda i
årstjänst, kan ganska värdefull undervisning
meddelas till och inhämtas af lärjungar med
goda fattningsgåfvor och liflig lärolust, hvilka
förut med besked inhämtat hvad som kunnat
läras uti småskolorna (- skolorna för åldern
6-12 år). Ja, dessa skolår äro i sanning de
allra dyrbaraste för allmogens barn, hvilka
läroårs försumliga eller orätta användande
man icke nog kan beklaga. För denna ålder
- emellan 12 och 15 år - är det elitskolans
uppdrag att verka.
Mot denna skola kunde ej med fog
invändas, att dess uppgift allaredan vore fylld
genom de befintliga lärdomsskolorna.
De gamla lärdomsskolorna äro visserligen
elitskolor - säger Rudenschöld - men de
gamla, i städer glest förlagda
lärdomsskolornas lärjungar äro till stor del icke sanna
eliter. Hvad är det, som bestämmer
delaktigheten af lärdomsskolans undervisning?
Ingalunda naturgåfvor och lärolust, utan
penningtillgång. Väl är lärdomsskolan öppen för
äfven den fattiges barn, och många sådana
hafva i lärdomsskolorna framdragits till stor
fromma för samhället, men antalet af dessa
ofta på allmosornas förödmjukande och
abnorma väg frambragt a fattigbarn är dock
ytterst obetydligt i jämförelse med de för
samhället dyrbara intelligensskatter och
moraliska krafter, som i så rikt mått - med
afseende på hela folkets stora antal - finnas
förborgade på från lärdomsskolorna långt
aflägsna trakter, hvarest ofta uti själfva
armodets koja träffas barn, hvilka af försynen
varit ämnade till naturliga eliter. Dessa
kunna alla för intet få del af folkskolans öfver
landet spridda elitskolundervisning, men blott
- som sagdt är - till ett obetydligt antal
upptagas i de gamla lärdomsskolorna.
Ett inträdande i dessa lärdomsskolor skulle
dessutom på intet sätt vara för alla »eliter»
nyttigt:
Blott en ringa del af det stora antal, som
naturligen bör få del af en ändamålsenlig
elitskolundervisning, är danad för fullständigt
genomgående af ett högre läroverk.
Lärdomsskolans lärokurs är dock beräknad på skolans
fullständiga genomgående, hvarför vid otidig
utgång från dess lägre klasser lärjungen
medtager i behållning från en dyrbar lärotid blott
stympade bitar af en skiftande mångkunskap.
Ännu mindre skulle i socialt hänseende
ett allmänt öfvergående af folkskolans eliter
till läroverken vara gagneligt.
När arbetskarlens son blifvit herre -
säger Rudenschöld - är han vanligen helt och
hållet skild ifrån allt fullt förtroligt umgänge
med sina forna likar, och denna skilsmässa
verkar ofta, som det synes, en sorglig
glömska af, att icke säga likgiltighet för de gömda
inre och yttre bristerna uti
samhällsbyggnadens nedersta våning, hvilkas af hjälpande
borde af honom kunna bäst begripas och
innerligast behjärtas, om icke omsorgen för det
egna iklädda herrskapslifvets
bekymmersamma upprätthållande vändt tankar och känslor
för mycket bort från bottenvåningens icke
mer för ögonen liggande brister i yttre skick
och inre lif.
Uti folkskolans öfver hela landet spridda
j elitskolor åter skola, om dö ändamålsenligt
inrättas, kroppsarbetsklassens alla elitbarn,
äfven de fattigaste*, få del af den i mån af
skolornas stigande utveckling mer och mer
gedigna högre undervisningen utan att
ryckas ifrån en med skolgången afväxlande
kroppsarbetsöfning i hemmen och utan att i
afseende på lefnadsvanor det ringaste rubbas
utur en lycklig anspråkslöshet. Efter slutad
skolgång skola af elitskolans lärjungar - med
undantag af de få, som på grund af
öfvervägande fallenhet för intelligensarbetsbanan
också med rätta öfverginge till herrskapslif
vet - flertalet återgå till eller rättare
kvar-blifva uti sin ursprungliga lefnadsställning.
* Rudenschöld yrkade för dem understöd
af kommunen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
