Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR F O L KIJ N DELVIS NI NO E N.
10. (845.)
STOCKHOLM, 9 MARS 1898
17:e årg.
Prenumerationspris :
Vi är 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2 kr.,1/^ år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en t*, upp. Kontorstid: 10-1, 4-6. Ållm. té!. 60 00,
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare.-
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 6-6.
förläggare: Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt ho» Idun» Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm,
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, 00 kr.
* Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
Foll(sl{olereformatorn Torsten Rudenschöld.
De senaste åren af hans lefnad.
Set gick med Torsten Rudenschöld som det gått med så många
andra framsynta tänkare: själfva kärnan i hans sträfvande,
de stora grundtankarna i hans åskådning fattades endast af ett
fåtal; de flesta hängde sig fast vid detaljerna.
Själf sökte visserligen
Rudenschöld förhindra, att diskussionen
i uppfostringsfrågan skulle urarta
till ett skolgräl om det ena eller
andra praktiska arrangementet. För
detta ändamål betonade han gång
på gång, att de af honom
förordade detaljanordningarna ingalunda
gjorde anspråk på obetingad
giltighet för alla orter och alla tider
utan borde lämpas efter befintliga
resurser och Öfriga för handen
varande förhållanden. Hans
hufvud-kraf i fråga om skolans
organisation och undervisningens
beskaffenhet var blott, att de stora, för
församlingarnas alla barn
gemensamma lankasterskolorna skulle
aflösas af smärre skolor för särskilda
områden och särskilda
utvecklingsstadier. De medel, som för
vinnande af detta mål borde
användas, betraktade han icke såsom de
enda rätta ens för dåtiden, än
mindre för framtiden. De af sågo blott
att vara provisoriska åtgärder,
genom hvilka det kunde blifva
möjligt att öfvergifva det numera
omöjliga lankastersystemet och
grundlägga en ny sakernas ordning.
Under sådana förhållanden var
det helt naturligt, att hans »skolplan» råaste blifva
föremål för en dubbel kritik: den ena från dem, som
företrädesvis hade blicken fästad på det framtidsmål, till hvilket denna
skolplan var en öfvergång, den andra från dem, som fasthölle
vid det bestående, från hvilket densamma ville leda utvecklingen
vidare framåt.
Ett förträffligt uttryck för det förra slaget af kritik finner man
hos den genialiske P. A. Siljeström uti några uppsatser om
»Folkbildningen» i den lilla, från
hufvudstaden utgifna tidskriften
»Dagens häfder».
Hvad folkbildningens dåvarande
allmänna tillstånd beträffar var
Siljeströrns dom på intet sätt
blidare än Eudenschölds. I en med
hans vanliga grundlighet och
klarhet utarbetad öfversikt öfver
folkundervisningen tio år efter
folkskolestadgans utfärdande yttrar han
(1854) härom bland annat:
För den, som har ringaste insikt
uti undervisning och hvad dit hör,
är det själfklart, att då man icke
talar om enskilda berömvärda
undantag, som verkligen finnas, utan
om tillståndet i hela riket i
allmänhet, så är folkskolan, sådan den för
närvarande är och så som den för
närvarande anlitas, ytterligt
oförmögen att bibringa folket ens
elementerna af läsning, skrifning och
räkning.
Rudenschöld hade följaktligen
enligt Siljeströms åsikt fullständigt
rätt däruti, att en genomgripande
förbättring vore af nöden. Såsom
ett första steg härtill vore den af
Rudenschöld anvisade skolplanen
att förorda.
Jag måste bekänna - yttrar
Siljeström 1853 - att jag för min del
ingalunda anser den Rudenschöldska folkskoleplanen såsom innebärande
någon särdeles hög grad af fullkomlighet, och jag skulle anse det
mycket illa, om folkundervisningens vänner inskränkte sina fordring
ar och förhoppningar därtill; emellertid vet jag ingenting tjänligare
såsom en öfvergång till något bättre.
TORSTEN RUDENSCHÖLD.
Med detta nummer följa enligt generalpoststyrelsens medgifvande profsidor af biskop Billings katekesförklaring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
