Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
SVENSK LÄRARETIDNING.
187
icke blott af de många, som under hans
ledning utbildats till vårdare och ledare af
folkskolesången och den gudstjänstliga
församlingssången, utan äfven af alla, som med
intresse följa utvecklingen af vårt musiklif,
särskildt det kyrkligt-religiösa, behöfva vi
endast i korta drag erinra om gången af
hans gagnande lefnadsbana.
Jonas Fredrik Törnvall föddes i
Törn-falls socken den 5 maj 1819. Föräldrarna
voro hemmansägaren Jan Jönsson och Anna
Svensdotter. Fadern var sonson till den
namnkunnige bonden Per Olsson i
Grladham-mar, »Herredagskarlen» kallad, hvilken
lefde på Karl XI:s tid och då såsom
bondeståndets talman öfvade stort inflytande, på
samma gång som han åtnjöt mycket
förtroende af konungen.
Fadern anade nog icke hvilka musikanlag
slumrade hos den lille Jonas, då han satte
denne i skräddarelära. Grossen hade redan
lärt sig spela fiol, men förmodligen var icke
skräddaren tilltalad af denna slags musik,
ty han fråntog sin lärjunge instrumentet.
Sysslandet med nål, knif och sax tilltalade
icke den blifvande musikdirektören. En
vacker dag rymde han från sin husbonde,
till hvilken han af sina föräldrar icke mer
kunde förmås återvända.
Han erhöll i stället nu sin första
musikundervisning af ett par organister i orten
och genomgick senare den då bekante
musikdirektören E. Dahlmans organistskola i
Linköping, från hvilken han 1836
utexaminerades. Följande år valdes han till
organist i V. Eneby församling i
Östergötland. I denna församling, där han ingick
äktenskap med en dotter till
riksdagsmannen Lars Knutsson, verkade han i 20 år
som organist och kantor samt tillika under
något eller några år såsom folkskollärare.
Under tiden som han skötte sina
befattningar, utbildade han sig alltjämt i musik och
aflade redan 1840 musikdirektörsexamen vid
Musikaliska akademien. Från denna period
torde hans kärlek till den folkliga musiken
hafva grundlagts, och flera uppteckningar af
folkvisor, folklekar och polskor äro gjorda
här nere i den vackra Östgötabygden.
Då domkyrkoorganistbefattningen i
Linköping 1859 blef ledig, erhöll T. denna
befattning jämte läraresysslan i sång och
musik vid allmänna läroverket därstädes,
hvarjämte han samma år förordnades att
vara orgelapprobatör för stiftet. Såsom
sånglärare vid folkskollärareseminariet och sona
föreståndare för organistskolan utnämdes han
1861. Från nämda lärarebefattningar
afgick han med pension redan 1886, men
bibehöll domkyrkoorganistbefattningen till sin
död.
I stiftsstaden var det han egentligen
utvecklade sin verksamhet som
musikskriftställare. Af hans arbeten, af hvilka en
del utgått i flera upplagor, äro några
speciellt afsedda för folkskolan såsom:
Lärobok i sång för folkskolor, Hjälpreda i
sångundervisningen, Koralsångbok i
bokstafsskrift. För kyrkans och församlingarnas
behof samt for undervisning i musik har han
utgifvit: Svenska mässan, Svenska kyrkans
psalmmelodier, Koralbok (tillsammans med
rektor Anjou), Harmonilära, Orgelskola.
Dessutom har han skrifvit bland annat
fiolkvartetter, symfonier, pianomusik ni. m.
*
Som man finner af ofvanstående
förteckning, hvilken ingalunda gör anspråk på
fullständighet, är det ett ingalunda betydelselöst
arbete, han medhunnit. Men sina bästa
krafter torde han dock hafva offrat dels
vid de skolor, där han var lärare, dels
inom det samhälle, där han till sist
utöfvade sin verksamhet, genom den lyftning
han i sin krafts dagar gaf åt musiklifvet
därstädes och till sist och icke minst
genom det inflytande han utöfvade på
kyrkomusiken både som orgelspelare och som
tonsättare på detta område. Grenom sina
körer, koraler och kantater, af hvilka flera
gifvits offentligen, förvärfvade han ett
aktadt namn, som ingalunda var okändt för
utlandets kännare af kyrkomusik. Såsom
erkännande af hans verksamhet var han invald
till medlem af »La société chorale des
da-mes Lyonnaises» och af Musikaliska
akademien.
Bättre än allt officiellt erkännande är
otvifvelaktigt den kärlek, hvarmed alla, som
kommo i beröring med honom, omfattade
honom. Särskildt var nog detta
förhållandet med hans elever, spridda öfver hela
landet, hvilka i honom ständigt funno den
gamle vännen och väl villige rådgif våren. I
hela hans personlighet låg för öfrigt något
både lugnt och gemytligt - på samma gång
något storslaget påminnande om orgelns
brusande toner, då dessa genom hans inverkan
strömmade ut under den gamla domkyrkans
härliga hvalf.
Frid öfver hans minne!
Vilh. Sefve.
*
En annan meddelare skrifver om den
aflidne bland annat:
Direktör Törnvall var en i många
afseenden märklig personlighet. Oaktadt hans
skol-underbyggnad var så godt som ingen, hade
han dock genom själfstudium och genom ett
vaket öga för lifvets alla företeelser
förvärfvat sig en ganska betydande fond af vetan-
de, hvarjämte han genom s j älf uppfostran
och tränande af sina andliga krafter
vunnit förmåga att se tingen med långt
klarare blick än mången boklärd.
Såsom examinator i organistexamen har
han utfärdat betyg åt öfver 200
organistkandidater, och många flera äro naturligtvis
de folkskollärare, som å seminariet åtnjutit
hans undervisning.
Då den, som skrifver dessa rader, i
slutet af 1870-talet inkom som elev vid
seminariet, var Törn valls verksamhet där redan
afslutad. Han skall emellertid enligt
samstämmiga vittnesbörd såväl af förmän som
af f. d. elever hafva varit en ovanligt
nitisk och samvetsgrann lärare. Han hade
visserligen icke i så hög grad som önskligt
varit förmågan att för nybegynnaren enkelt
och lättfattligt åskådliggöra och förklara de
ofta svårförstådda harmoniska reglerna. Men
fick eleven blott »hål på skalet» och någon
smak på kärnan, d. v. s. nödig
förutsättning för att kunna tillgodogöra sig lärarens
undervisning, blef utbytet rikt, särskildt i
detta ämne, som var Törnvalls älsklingsämne.
I sitt förhållande till lärjungarna var han
alltid godmodig och vänlig.
*
Direktör Törnvalls begrafning ägde rum
sistlidna lördag. Enligt den hädangångnes
i lifstiden bestämdt uttalade önskan
förekom ingen sång i stämmor. En unisont
afsjungen psalmvers inledde och afslöt den
enkla akten. Oaktadt man offentligen
un-danbedt sig kransar och blommor, nedlades
dock en rik blomsterskörd på hans graf,
såsom från kyrkorådet, från
domkyrkoförsamlingen, från läroverkets lärare m. fl.
FÖR DAGEN.
Rättstafningsreformen.
Vid sitt årsmöte i början af
sistlidna januari månad beslöt
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening
att i skrifvelse till Svenska
rättstavningssällskapets styrelse hemställa, att densamma
måtte taga initiativet till en samverkan mellan
styrelserna för Svenska rättstavningssällskapet
och Svenska läraresällskapet samt
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening för åstadkommande af ett i
pedagogiskt hänseende tillfredsställande förslag till
omarbetning af Svenska akademiens ordlista,
hvilket förslag sedan borde af nämda trenne
styrelser gemensamt ingifvas till Svenska
akademien.
Sedan dess har emellertid Stockholms
läraresällskap (hvars medlemmar till en
icke ringa del tillhöra ettdera af de
två sällskap, med hvilka samverkan var
ifrågasatt) tagit frågan om hand och
beslutat hos k. m:t anhålla,
att k. m-.t täcktes i nåder taga i
öfvervägande, huruvida icke bland de förenklingar,
som k. m:t kan finna skäl att påbjuda i den
genom nådiga cirkuläret af den 16 november
1889 anbefallda rättskrifningsnormen, äfven
den ändring bör föreskrifvas, att beteckningen
dt för Mjudet utbytes mot t eller tt och att
beteckningarna f v *och / för v-ljudet utbytas
mot v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0191.html
