Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 14
SVENSK LÄRARETIDNING.
215
ledning hade centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening samt
styrelserna för Pedagogiska sällskapet i
Stockholm och för Stockholms
folkskollärareförening anordnat en enkel minnesfest med
säng och föredrag m. m.
Festen hölls i Vetenskapsakademiens
hörsal, hvilken var smakfullt smyckad med
flaggor och grönt. Bakom talarestolen bildade
högstammiga växter en frodig bakgrund af
mörk grönska, och framför denna stod
uppställd den i förra numret omnämda
marmorbysten, i hvilken konstnären framställt den
ädle folkbildningsvännens blida drag.
Bystens hals pryddes af en lagerkrans. Öfver
det hela höjde sig en rik dekoration af
svenska flaggor, inuti hvilken syntes
Rudenschölds porträtt, för festen ritadt af fröken
Ch. Nyqvist.
Redan en god stund före den bestämda
tiden för festens början fylldes hela den
rymliga salen med festdeltagare* Bland de
närvarande märktes statsrådet Gilljam,
kansliråden Gustrin och Kastman,
folkskoleinspektören d:r C. G. Bergman, löjtnant
Torsten Rudenschöld (brorsonsson till Torsten
Rudenschöld), fru Emma Pegelow
(dotterdotter till T. Rv gift med riksdagsmannen
för Göteborgs stad maskindirektör Pegelow),
fru Hjalmar Petre, förre slöjdinspektören
And. Berg (en af Rudenschölds lärjungar) m. fl.
En kortare stund syntes äfven förre
statsrådet Gunnar Wennerberg, men på grund
af den i riksdagen samtidigt pågående
viktiga debatten om Ofotenbanan kunde han
ej kvarstanna. Af samma anledning voro
ock flertalet skolmän i riksdagen hindrade
att närvara.
Sedan Stockholms folkskollärareförenings
sångkör afsjungit Runebergs härliga slutvers
i »Molnets broder», bestegs talarestolen af
hr Fridtjuv Berg, hvilken höll det i förra
numret återgifna föredraget: »Något om
Rudenschölds lifsåskådning och lifsgärning».
De församlade sjöngo därpå unisont
Frithiof Holmgrens »Såningsfältet» till
melodien »Ja, vi elsker dette landet».
*
Nu framträdde lektorn vid högre
lärarinneseminariet C. A. Zachrisson och
meddelade några drag och minnen af Torsten
Rudenschölds personlighet.
Under sommaren 1855 hade talaren, då
en 16 års yngling, sammanträffat med
Rudenschöld pä Hofors bruk i Gestrikland,
dit Rudenschöld blifvit kallad af den
22-årige disponenten Hjalmar Petre för att
omorganisera skolorna vid Hof or
s-Hammarbyverken. På alla gjorde Rudenschölds
urbana, harmoniska personlighet ett djupt
intryck. Öfverallt tillvann han sig vördnad
och tillgifvenhet. I sällskapslifvet var han
vanligen tyst och tillbakadragen, men om
samtalet kom att röra sig kring frågor, som
lågo honom närmare om hjärtat, då blef det
lif och fart i hans yttranden.
En gång hade talaren varit närvarande,
då Rudenschöld talade i en folkskola. .Då
framträdde dennes af gudsfruktan,
inspiration och okonstlad ödmjukhet genomträngda
personlighet nära nog med idealisk prägel.
Sista gången talaren såg Rudenschöld var,
då denne, ej långt före sin bortgång, hylla-
des med sång och lefverop af Uppsala
studenter. I den stilla kvällen klingade
studentsången frisk såsom vanligt. Denna
hyllning torde nog gjort ett djupt intryck på
Rudenschöld. Den innebar ju, att äfven
studenterna nu med allt större
uppmärksamhet och beundran följt grefve
Rudenschöld uti hans för fosterlandet så
betydelsefulla såningsarbete.
Det vore, menade talaren, förmätet att
på de få, enkla minnen han hade af
Rudenschöld grunda en teckning af dennes
personlighet. Hans karaktär framträder i hans
skrifter, i all hans verksamhet och i hans
eftermäle. Detta har att förtälja om den
helgjutenhet, som det energiska,
själfuppoff-rande arbetet för ädla syften förlänade, om
praktisk duglighet, om den mest finkänsliga
anspråkslöshet, om högsinthet i allt hans
görande och låtande.
Huru hade Rudenschöld blifvit en sådan
helgjuten personlighet, en sådan verksam
kämpe för åstadkommande af frid och
samverkan mellan de skilda samhällsklasserna?
Det synes som om flera faktorer därtill
samverkat.
När man hör Torsten Rudenschölds
lefnadssaga förtäljas, uppstår lätt den tanken,
att särskilda skickelser syftat på att dana
honom för det kall, som blef hans, samt
steg för steg nästan drifvit honom att åt
detsamma offra sina krafter.
Hos de främsta männen af den ätt, han
tillhörde, framträda på ett i ögonen
fallande sätt vissa utmärkande drag, såsom
redbarhet, intresse för ideella sträfvanden samt
personlig älskvärdhet. Bland Rudenschölds
förfäder berördes särskildt biskop Torsten
Rudén samt hans son, riksrådet Torsten
Rudenschöld, af Tessin kallad »en hedersman
i vårt rike».
Torsten Rudenschölds ideal, som allt
tydligare uppenbarade sig för honom, var,
såsom bekant, att söka kristligen förbrödra
de efter olika lefnadsställningar och
förhållanden fördelade samhällsklasserna. För
vinnandet af detta mål borde skolans allmänt
mänskliga underlag vara gemensamt för dem
alla, så att hvar och en människa utan
afseende på den klass, i hvilken bon var född,
skulle kunna ägna sig åt det kall eller yrke,
till hvilket hennes medfödda anlag
hänvisade henne.
Talaren slöt sitt varmhjärtade och
djup-tänkta anförande med följande ord:
I huru vidsträckt mån Torsten Rudenschölds
ideal kan och bör förverkligas, förstår jag ej
att bedöma. Men ett ideal realiserar nog
åtminstone en del af sin innebörd. I fullaste
harmoni med hans syften är ett hopp, som
bör kunna i mycket förverkligas, nämligen
att de, som troget arbeta på samhällets
höjder, och de, som sträfva i sitt anletes svett
i dess dalar, måtte hos hvarandra akta först
och främst det rent mänskliga, tro hvarandra
om godt, lefva ej blott för eget utan ock för
andras väl och sålunda i god endräkt bereda
fosterlandets lycka, samt att ett till själ och
kropp friskt, flärdfritt och arbetsamt, kunnigt
och vaket, högsinnadt och varmhjärtadt, fromt
och lyckligt folk måtte städse bygga och bo
i våra bygder.
Heder och ära åt dem, som arbeta för detta
ädla mål! Heder och ära åt Torsten
Rudenschölds minne! Måtte aldrig den dag
randas, då man bland vårt folk förgäfves
spanar efter män, som inspireras af idealer, män,
hvilkas stig ofta är brant och svår, men
hvilkas mödor och uppoffringar komma släkte
j efter släkte till godo!
»Se i dagens kvalm framför oss
drar en stod af skyar, inen
skyn är väfd af idealer,
Herrens ande bor i den.»
l Så sjunger Viktor Rydberg i sin
jubelkan-| tat, och i samma kantat heter det:
i »Hvarje själ, som längtan bränner
l till hvad ädelt är och sant,
bär uti sitt bröst och känner
evighetens underpant.
Blir hvad själfviskt är förgätet,
blir inom dig gudsbelätet
härligare danadt ut
genom släkte efter släkte,
skall, hur långt än öknen räckte,
du Jordanen nå till slut.»
Efter föredraget sjöng sångkören en med
anledning af 100-års-minnet författad sång
af signaturen E. Et till musik af A.
Gen-ser. Därpå uppträdde i talarestolen
föreståndaren för Lunnevads folkhögskola i
Östergötland Herman Odhner. Hans föredrag
återgifves i sammandrag här ofvan.
Sist reste sig hela församlingen och
af-sjöng Runebergs gripande »Bön till
fosterlandet ».
#
I Stockholm liksom i Göteborg flaggades
på samtliga folkskolebyggnader.
Göteborg.
Att Torsten Rudenschölds minne skulle
blifva uppmärksammadt i Göteborg var att
förutse, då skolreformatorn där hade sitt
hem under de sista åren af sin lefnad och
ägnade Göteborgs folkskolor en betydande
del af sin verksamhet. Den 30 mars, själfva
födelsedagen, firades emellertid ej
Ruden-schöldsminnet, om man ej dit räknar, att
Handelstidningen för den dagen innehöll en
framställning af Rudenschölds lifsgärning,
meddelade några smådrag ur hans lefnad
och lät hans porträtt som bilaga medfölja.
Den dagen liksom de två föregående
tillhörde annars kung Oskar, som då gästade
Göteborg.
Rudenschöldsfesterna i Göteborg förlades
till den 31 mars, först kl. 5 e. m.
skolför-eningens och sedan, vid 8-tiden på kvällen,
arbetareinstitutets fest, båda afhållna i
arbetareföreningens högtidsprydda stora sal, i
hvars fond en byst af Rudenschöld blifvit
uppställd.
Vid skolföreningens fest märktes bland
de närvarande bl. a. publicistveteranen S.
A. Hedlund med fru (som bekant Torsten
Rudenschölds dotter) och andra medlemmar
af familjen, ledamöter af allmänna
folkskolestyrelsen samt större delen af
seminariets lärarekår. Folkskolornas lärare och
lärarinnor, som med anledning af festen
erhållit ledighet från eftermiddagsläsningen,
syntes mangrant församlade.
Första numret på programmet var Teodor
Holmbergs sång »Kunskapstörst», som
af-sjöngs unisont. Därpå utfördes af en
blandad kör under ledning af hr A. R. Åkerlund
sången »Solen sjunker i hafvet» af Geijer.
Talarestolen intogs nu af stadens
skolinspektör, d:r J. M. Ambrosius, som i ett
innehållsrikt minnestal redogjorde för Torsten
Rudenschölds reformatoriska verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0219.html
