Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 16
SVENSK LÄRARETIDNING.
249
af de allmänna läroverkens
organisation, hvilka under de två senaste
årtiondena städse framhållits i
sammanhang med frågan om lönereglering vid
nämda läroverk, skulle genom redan
vidtagna förändringar i
undervisningsplan och anordningar i öfrigt blifvit,
så långt för närvarande lämpligen kan
ske, tillgodosedda, har nämligen
statsutskottet »icke velat underlåta att
uttala sin i detta hänseende skiljaktiga
uppfattning». Detta utskottets
uttalande, som kan sägas utgöra ett
skolprogram i korthet, lyder sålunda:
Den mest framträdande bristen i
undervisningsplanen är fortfarande, enligt
utskottets förmenande, latinets upptagande i
densamma så tidigt som i fjärde klassen. På
j grund häraf måste för lärjungarne redan
vid 12 ä 13 års ålder träffas ett val af
bildningslinje, och valet gäller två lärda
linjer, den ena med, den andra utan latin,
bägge afslutade med mogenhetsexamen, ett
mål, som dock i själfva verket uppnås af
endast ett jämförelsevis ringa antal, om än
af långt flere än som med afseende på sin
blifvande lefnadsbana kunde vara i behof
af så långvariga skolstudier.
Ett bättre förhållande skulle inträda, om
latinet, såsom ofta blifvit föreslaget och
såsom af allt flera vetenskapsmän och
skolmän påyrkas, uppflyttades till nedre sjette
klassen. Då skulle undervisningen på
skolans hela nedre stadium kunna planläggas
för en vid konfirmationsåldern afslutad
allmänbildande skolkurs, hvilken vore
tillräcklig för blifvande lefnadsbanor, vare sig dessa,
såsom i det mindre antalet fall blefve
händelsen, skulle falla inom de lärda yrkena,
eller de, såsom för flertalet lärjungar skulle
ske, direkt eller efter fortsatta studier i
speciella fackskolor skulle förläggas till det
praktiska lifvet. Ur skolarbetets synpunkt
skulle en enhetlig undervisningsplan för det
nedre stadiet jämväl medföra betydande
fördelar genom den samling af de på
neder-skolans område verkande arbetskrafterna,
som densamma skulle medgifva och
föranleda, hvarjämte för såväl de särskilda
kommunerna som staten lättnader vid
läroverkens organisation sålunda skulle beredas.
Utskottet har sig väl bekant, att mot
latinets uppflyttande till nedre sjette klassen
den invändningen uppställes, att efter en
sådan förändring tillräckliga skolkunskaper
i de klassiska språken icke skulle hinna
meddelas åt lärjungarne på de klassiska
linjerna, åtminstone icke utan att den åt
de klassiska språken i sjette’ och sjunde
klasserna anslagna lärotiden till förfång för
andra läroämnen i väsentlig mån
utsträcktes. Men dels har denna åsikt blifvit från
sakkunnigt håll bestridd, likasom den ock
motsäges af den erfarenhet, som vid
statens prof skola härutinnan vunnits, dels
håller utskottet före, att den af utskottet
ifrågasatta organisationen medför så
öfvervägande fördelar i hufvudsakliga hänseenden,
att den i alla händelser bör genomföras,
äfven om någon olägenhet af nyss angifna
art skulle uppstå, för hvilken i sådant fall
på annat sätt må rådas bot.
Utskottet får därför uttala den uppfatt-
ningen, att en förändrad undervisningsplan
för de allmänna läroverken bör utarbetas
på grundvalen af latinets uppflyttande till
nedre sjette klassen och hela nederskolans
enhetliga organisation såsom förberedande
för en vid konfirmationsåldern afslutad
allmänbildande skolkurs.
En annan fråga, som förut blifvit satt i
samband med regleringen af lärarnes vid de
allmänna läroverken löner, är den om första
klassens indragning. Öfvervägandet jämväl
af denna fråga, hvars lösning ur flera, ofta
angifna synpunkter skulle vara önskvärd,
torde själfmant erbjuda sig vid
utarbetandet af den här ifrågasatta förändrade
undervisningsplanen, och det skulle då visa
sig, huruvida de betänkligheter, som förut
framställts mot en sådan åtgärd, skulle
kvarstå eller öfver hufvud vara tillräckligt
afsevärda i jämförelse med de fördelar,
densamma skulle medföra.
Det hade naturligtvis varit önskligt,
om statsutskottet kunnat blifva
fullständigt enigt beträffande förestående
uttalande. Dithän hafva vi dock ännu
ej kommit. Af betydelse är emellertid,
att det här ofvan återgifna uttalandet
i sin helhet gillats af samtliga
statsutskottsledamöter från andra
kammaren samt af två utskottsledamöter från
första kammaren (godsägaren Hugo
Tamm och generalkonsul E. Fränckel).
Härtill kommer, att ytterligare fem
ledamöter från första kammaren gillat
hela uttalandet utom det stycke, som
handlar om första klassens indragning.
De fem, som ställt sig på denna
ståndpunkt, äro friherre F. V. von Otter,
godsägaren I. Wijk, kapten F. E.
Pettersson, grefve F. Wachtmeister och
öfverste J. G. Björlin.
De återstående fem
statsutskottsledamöterna från första kammaren hafva
till utlåtandet anmält sin reservation
»mot vissa delar af motiveringen»,
hvilket antagligen innebär, att de ogilla ej
blott uttalandet om första klassens
indragning utan ock yrkandet om latinets
uppflyttning till sjette klassen. Dessa
fem äro: bruksägaren Chr. Lundeberg,
biskop G. Billing, grefve Ph.
Klingspor, lektor H. R. Törnebladh och
rytt-mästaren K. E. Bohnstedt. Den
sistnämde lär emellertid i fråga om
latinet stå på andrakammarledamöternas
ståndpunkt.
Såsom ett anmärkningsvärdt
tidstecken kan alltså antecknas, att 19 ä 20
ledamöter af statsutskottet varit
fullständigt eniga därom, att latinet bör
uppflyttas till nedre sjette klassen samt hela
nederskolan omorganiseras för att tjäna
som grundval för en vid
konfirmationsåldern afslutad allmänbildande
skolkurs. Att detta uttalande blir andra
kammarens är ganska visst, och äfven
om blott en stark minoritet i första
kammaren skulle ställa sig på samma
sida, lär regeringen ej kunna längre
underlåta att söka föra frågan vidare
i den riktning, som numera omfattas
allt allmännare af nationens flertal.
Åtta resestipendier åt
folkskollärare.
Jultomtens resestipendium för
pedagogiska studieresor har i år sökts af
42 lärare och lärarinnor. Af dessa
hafva 17 begärt anslag för resor inom
landet, 16 för resor i Norge, Danmark
eller Finland samt 9 för resor i andra
europeiska land. Sammanlagda
beloppet af de sökta resebidragen har
utgjort omkring 8,000 kronor.
Efter omsorgsfullt öfvervägande af
de omständigheter, som tala för de olika
sökandena, har centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening
fördelat den i år tillgängliga summan,
1,400 kronor, sålunda:
1) folkskolläraren Johan Bergkvist i
Gröteborg 300 kr. såsom bidrag för resa till
Schweiz i ändamål att studera
företrädesvis Öfverbyggnader på folkskolan dels med
hänsyn till deras organisation och plats i
skolsystemet och dels med hänsyn till
beskaffenheten af den i dem meddelade
undervisningen ;
2) folkskolläraren A. Th. Vahlström i
Sköfde 300 kr. för att sättas i stånd att
göra iakttagelser inom östra och södra
delarna af vårt land samt inom delar af
Danmark och södra Norge af skolorganisationen,
hygieniska anordningar, undervisningens yttre
hjälpmedel samt i mån af tid söka vinna
kännedom om undervisningen i modersmålet
inom folkskolan;
3) folkskolläraren Joh. Hellberg i
Limhamn 300 kr. såsom bidrag till en
pedagogisk studieresa i Finland;
4) folkskollärarinnan Adéle Vetterlind i
Jönköping 150 kr. såsom tillägg till henne
under år 1897 tilldeladt stipendium för en
tillärnad pedagogisk studieresa inom
England;
5) folkskolläraren Tryggve Berglund i
Högsta 100 kr. för studerande af
skolförhållanden i Norge;
6) folkskolläraren Oliv. Haglund i
Garpenberg 100 kr. för studerande af
undervisningen i frihandsteckning och
linearritning m. m. i städer samt större skolor på
den svenska landsbygden;
7) folkskolläraren Johan Berglund i Forsed
75 kr. för att sättas i tillfälle studera
Stockholms folkskolor, särskildt undervisningen i
modersmålet; samt
8) folkskolläraren David Hennix i
Sandhem 75 kr. för att i några af södra
Sveriges städer studera sångundervisningen i
folkskolan.
Nu liksom föregående år har
centralstyrelsen funnit, att flera af de öfriga
sökandena skulle varit förtjänta af
understöd för af dem uppgifna
ändamål, men de begränsade tillgångarna
hafva omöjliggjort utdelandet af
reseunderstöd i större skala.
. Hittills hafva genom Jultomtens rese-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
