- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 17:e årg. 1898 /
614

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

614

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 39

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
vågar jag vördsamt hemställa,

att kyrkomötet ville besluta att ingå
till k. m:t med en underdånig anhållan,
att k. m:t ville låta genom sakkunniga
utarbeta och för nästkommande kyrkomöte
framlägga förslag dels till en enklare, i
anslutning till Luthers lilla katekes
affattad utläggning af densamma, att
användas vid kristendomsundervisningen för
barn i skolåldern, dels till en utförligare
kateketisk läro- och läsebok, att brukas
för ungdomen vid
konfirmationsundervisningen.

Kontraktsprosten August Teodor Pettersson
är född den 24 september 1853 i Botkyrka
församling i Södertörn, där fadern var
landtbrukare. Blef student på reallinjen i
Stockholms gymnasium 1871. Aflade teol. fil.
examen 1876 och teologie kandidatexamen 1879.
Genomgick profår under år 1880.
Tjänstgjorde under åren 1881-86 dels såsom
vikarierande adjunkt vid Stockholms
folkskollärarinneseminarium, dels vid privata läroanstalter
och dels såsom prästman i åtskilliga af
hufvudstadens församlingar. Utnämdes 1884 till
kyrkoherde i Österhaninge, hvilken plats han
tillträdde den l maj 1887. Kontraktsprost
1888 i Södertörns kontrakt. Vid prästmötet
i Strängnäs 1891 var han orator och vid
prästmötet 1897 pneses. Hans synodalafhandling
vid sistnämda möte hade till ämne: »Om
ungdomens fostran och vård i
religiöst-sed-ligt afseende.» I denna tidning n:r 25 förra
året finnes återgifvet ett längre utdrag ur
den märkliga afhandlingen. Af senaste
präst-bildningskommittén har P. varit ledamot.

Under perioden 1891-93 samt från 1897
ledamot af andra kammaren för Södertörns
domsaga har P. vid de två senaste riksdagarna
varit vice ordförande i det andra kammarens
tillfälliga utskott, som haft att behandla
undervisningsfrågor. Redan vid sin första
riksdag-väckte P. en skolmotion. I denna yrkades,
att k. m:t måtte för riksdagen framlägga
förslag därom, »att skolråden skola vara
förpliktade att lämna den lärare eller lärarinna,
som förestår en skola, tillfälle att yttra sig
i skolan vidkommande pedagogiska frågor,
och att en sådan lärare eller lärarinna må
äga rätt att till skolrådet göra hemställan i
dylika ärenden*. Motionen blef visserligen
afslagen men dess framkomst och diskussionen
i ämnet var nog ej utan sin betydelse för
den år 1892 utfärdade k. kungörelsen om
sammanträden mellan skolråd och
lärarepersonal.

För den vuxna ungdomens fortsatta
utbildning har P. visat särskildt intresse. Så
har han sedan 1893 varit ordförande i
styrelsen för Haninge-Dalarö skol förenings
föreläsningskurser, de första af detta slag å vår
svenska landsbygd, och initiativet till att
dylika loreläsningskiirser å landsbygden kunnat j
erhålla statsbidrag togs just af
kontraktsprosten Pettersson.

2. En katekesupplaga enligt nya
bibelöfversättningen,

Dagen efter framläggandet af
ofvanstående motion väckte domprosten Jolin
Personne följande motion:

Såväl inom folkskolan och de allmänna
läroverken som vid
konfirmationsundervisningen har länge ett trängande behof gjort
sig gällande af en katekesupplaga i
öfverensstämmelse med 1894 års handbok och
med de allmänt begagnade nyare öfversatt-

ningarna af nya och gamla testamentet. Att
barnen i kyrkan få höra t. ex. andra
trosartikeln läsas på ett sätt men i katekesen
få lära den utantill på ett annat sätt, att
de vid bibelläsningen få läsa bibelspråken
på ett sätt men i katekesen få lära dem
utantill på ett annat sätt - det måste ju
betecknas såsom ett synnerligen förvändt
tillvägagående, som icke kan annat än
åstadkomma oreda och förvirring både i
undervisningen och i barnens hjärnor.

En rättelse i detta oefterrättliga
förhållande behöfs, och den behöfs snart.
Enskilda förläggare lära ock vara betänkta på
att söka afhjälpa missförhållandet. Men
härigenom kan den sista villan blifva värre
än den första. Ty härigenom kunna vi
utom de gamla katekesupplagorna med sina
gamla trosartiklar och sina gamla bibelspråk
få en mängd sins emellan olika
katekesupplagor med nya trosartiklar och nya
bibelspråk. Nödvändigt är därför, att en på
något sätt kontrollerad och auktoriserad
katekesupplaga af ofvan nämda beskaffenhet
ombesörjes. Utan större svårighet bör
kyrkomötet genom utsedda delegerade kunna
åstadkomma ett sådant arbete.

En och annan, som eljest är vän af
förslaget, torde möjligen anse lämpligast, att
utarbetandet af en sådan katekesupplaga
uppskjutes, till dess att vår kyrka fått en
af k. m:t gillad och stadfästad ny
kyrkobibel eller åtminstone till dess att en s. k.
normalupplaga äfven af den nya
öfversättningen af gamla testamentet blifvit utgifven.
Men på en ny kyrkobibel får vår kyrka
troligen vänta allra minst ännu fem år.
Och hur länge det dröjer, innan en
normalupplaga af gamla testamentet utkommer,
är ej godt att veta. För öfrigt torde med
temligen stor visshet kunna påstås, att de
i katekesen införda bibelspråken ur gamla
testamentet icke i någon nämnvärd mån
komma att beröras af de ändringar,
bibelkommissionen kan anse sig föranlåten att
göra i sin öfversättning af gamla
testamentet vid utgifvande af en eventuell
normalupplaga af denna öfversättning.

Då emellertid i hvad fall som helst
risken att redan nu citera bibelspråken i
katekesen efter de nya bibelöfversättningarna
icke gärna kan vara större än att sålunda
citera bibelspråken i kyrkohandboken,
hvilket dock redan är gjordt, och då mot nu
rådande oefterrättlighetstillstånd af ofvan
nämda art vid den kateketiska
undervisningen snar bot är af nöden, får jag vörd- |
samt föreslå,

att kyrkomötet genom utsedda delege- j
rade, eller på annat sätt kyrkomötet
finner lämpligt, ombesörjer utarbetandet af
en katekesupplaga i öfverensstämmelse
med nu gällande kyrkohandbok och med
bibelställena citerade efter 1883 års
normalupplaga af nya testamentet samt efter
1893-98 års proföfversättning af gamla
testamentet.

*



Förestående tvänne motioner äro
för närvarande under behandling hos
kyrkomötets tillfälliga utskott, som
består af följande ledamöter: biskoparne
v. Schéele (ordförande) och Rodhe, pro-

fessor Rudin, Öfverläkaren -Liedhohn,
seminarierektor Nygren och
bergmästaren Lundström.

. Allmänna

folkskolläraremötet

i Norrköping.

folkskolans rätt och plikt att
uppfostra.

Detta ämne behandlades vid första
dagens allmänna möte och inleddes af
komminister Ivar Hultin i Skog.

Tal:n betonade, att folkskolans väsentliga
uppgift är och måste vara cleii att verka
uppfostrande. Denna uppgift kan förverkligas
endast genom en sund, harmonisk utveckling af
barnets lif, det andliga såväl som det fysiska.
Må det förra, obesudladt af de äldres
styggelser, röra sig nära himmelen, det senare i
naturliga formeri Endast så blir barnet ett
godt skolbarn, eii god kamrat, en god
medlem af familj och samhälle.

Vid utförandet af sitt uppfostringsarbete
har folkskolan många hinder att öfvervinna,
många fiender att bekämpa. De tre farligaste
bland dessa fiender vore enligt talarens
uppfattning den tidsriktning, som vill skilja
religionsundervisningen från skolan, den, som vill
sätta likhetstecken mellan kunskapsmeddelelse och
uppfostran, samt slutligen hemmens ofta slappa
uppfostringsgrundsatser. Dessa senare ville
tal:n uttrycka så: »Var snäll, mitt barn, så
ska’ du få en pepparkaka; om du inte är
snäll, så - får du den ändå.»

För att skolan skall få tid för
uppfostrings-arbetet, ansåg tal:n behöfligt att göra
inskränkning i hennes läroämnen. Hvad
därvid förlorades i kvantitativt hänseende, skulle
återvinnas i kvalitativt. Som det nu är, blefve
läraren ofta en pluggmaskin: »plugga och
förbereda; plugga och förhöra» hans
nödtvungna lösen.

Hemmens slapphet i fråga om barnens tukt
och motvilja mot skolans tuktutöfning är en
följd af allmänna folkopinionen, hvilken i
sin ordning hvilar på en missriktad
filantropi. Den hjälp lagdtifningen afser att gifva
skolan i detta afseende/ blir föga effektiv,
enär den lider af en allt för tungrodd
apparat.

Slutligen gaf tal:n några antydningar, huru
man i uppfostrans tjänst har att tillgodogöra
sig skolans förhandenvarande resurser.

Hr K. O. Sjölander i Asker ansåg skolans
rätt och plikt att uppfostra så själf klar, att
någon debatt därom ej vore behöflig. Redan
antikens skolor voro ju uppfostrande, och de
franska skolorna göra väl också anspråk på
att vara uppfostrande, ehuru de ej meddela
religionsundervisning. Men vår svenska
folkskola är en kristlig skola. Hon skall
undervisa och fostra enligt mästarens ord: »Lären
dem hålla allt det jag eder befallt.» Och
detta skall hon göra genom sin undervisning,
sin tukt och alla sina anordningar i öfrigt.
Därför borde dessa präglas af enhetlighet,
fasthet och följdriktighet.

Hr J. P. Olsson i Nittorp ville bringa
inledaren ett tack för de många
uppfostrings-synpunkter han framhållit. I en punkt trodde
tal:n dock, att inledaren ej skulle få så
synnerligen många på sin sida, den om
inskränkning af folkskolans läroämnen. Skulle någon
inskränkning göras, så må det blifva en
inskränkning i ämnenas omfång, men icke i
deras antal. Vi behöfva alla skolans ämnen.

Diskussionen fick utgöra svar pä frågan.
Aug. Björklund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free