Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"VECKOBLAD
N:r 42. (s??.)
STOCKHOLM, 19 OKTOBER 1898
17:e årg.
Prenumerationspris ;
Vi år 3,50 kr ., a/4 år 3 kr., Va år 2 kr.,V4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp. Kontorstid: 10-1, 4-6. Ållm, tel. 60 00.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare.-
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6,
förläggare : : Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Idun» Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm
"i n IM
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad ( = 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, so kr.
Annons bör vara Inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
V. Norléns
grafvård
aftäcktes å Uppsala kyrkogård sistlidna
lördags eftermiddag.
I enlighet med programmet skedde
samlingen å folkskollärareseminariets högtidssal
kl, 3,45. Dit infunno sig efter hand förutom
seminariets lärarekår och elever rätt många
af den hädangångne rektorns, forna
lärjungar. Man såg där elever från hans första
läraretid - nu själfva gråhårsman och
veteraner i lärarekårens led . - hvilka jämte
de yngre ville ägna en tacksamhetens gärd
åt den oförgätlige lärarens minne.
Då klockan slog 4, ordnade sig deltagarne
i procession för att tåga till kyrkogården,
som nu var iklädd en stämningsfull, i grönt,
gult och rödt skiftande högtidsdräkt,
ve-modsfullt prydd med fallna löf, hvilka
minde om detta jordiskas förgänglighet. Snart
var man frftmnae vid den graf, som nära
två år inneslutit rektor Norléns stoft. Där
voro redan rätt många församlade, som icke
deltagit i processionen. Man såg bland
andra den efterlefvande sörjande makan,
några professorer vid Uppsala universitet
och många andra, som genom
tacksamhetens och vänskapens namn knutits samman
med honom, åt hvilkens minne
högtidligheten var ägnad.
Eörst sjöng en kör af seminarieelever
under direktör Frödins ledning ps. 492: 11, 12
»Omhägna med nättliga friden Den trötte,
o, graf, i din gömma» o. s. v. Därpå
framträdde professor C. Norrby och höll
följande af täckningstal :
Den graf, vid hvilken vi stå, öppnades för
nära *två år sedan för att mottaga den
förgängliga delen af rektor Magnus Vilhelm
Norlén. Blötsligt mottog han midt i det
arbete, som han hade så kärt, kallelsen till
uppbrott. Oförberedd träffade honom dock
icke det evighetsviktiga budskapet. Lefvande
i Guds sons tro och med hjärtat stadigt
riktadt mot de eviga bergen bar han i sin
långvariga sjukdom, ådragen genom
öfveransträngning, en ständig påminnelse om
förgängligheten af detta lif. Och den lärdomen
förstod han att på ett grundligt sätt göra sig
till nytta.
Det var ock evighetssinnet, som satte sin
prägel på hans af trägna mödor uppfyllda
och åtföljda lifsgärning. Dessa mödor, be
tungande som de kunde ha känts, voro dock
för honom ingalunda tunga. Han bar dem
med en glädje, som var lik barnets glädje,
när det får f olja* sin böjelse för lek och
ungdomsfröjd. Han bar dem, med den glädje,
som en aldrig vikande, aldrig aftagande
hänförelse för hans kall kunde gifva, och som räckte
och vidmakthöll sig till hans sista timme.
Och såsom han med hela sin själ var
hän-gifven åt sitt kall, så omfattade han också
med innerlig tillgifvenhet dem, hvilkas
bildande till att blifva uppfostrare åt vårt folks
barn var honom anförtrodt. Hur kunde icke
hans ögon stråla, när ban talade om sina
»gossar» och de förhoppningar, han ansåg sig
kunna knyta vid dem. Om också icke alla
motsvarade dessa hans ljusa förhoppningar,
visst är, att många af hans lärjungar troget
vårdade det evighetsutsäde, han efter sina
bästa gåfvor och förmåga hade sökt inlägga
i deras hjärtan. Och nu verka de på många
ställen i vårt land, ja, utspridda öfver hela
vårt land i folkskolans tjänst med en
trohet och duglighet, som är en af glans af
deras lärares trohet och sällsynta lär
are-skicklighet. Det är ock deras tacksamhet
och kärlek, som rest den enkla minnesvård,
hvilken snart skall framträda för våra blickar.
Denna minnesvård öfverlämnas i första
hand åt Eder, den efterlefvande makan.
Vittne den för Eder därom, att den kärlek, med
hvilken Ni oinfattade den hemgångne, i rikt
mått delades af hans lärjungar, af oss, som
hade den lyckan att med vänskapens band
vara med honom förenade, och i allmänhet
af alla, som kommo med honom i så nära
beröring, att de lärde känna hans rika hjärta.
Och när en gång Ni efter Guds behag,
bäddas ner vid Eder makes sida, då skola icke
felas kärleksfulla. händer, som efterträda Edra
i vården om Edert sista hvilorum.
Och efter dessa enkla ord må nu en gärd
åt rektor Norléns minne framträda för oss!
Så falle nu det täckelse, som döljer den för
våra blickar!
Täckelset föll, och allas hufvud blottades
inför den i all sin enkelhet vackra
minnesvården.
Seminariekören sjöng därpå en hymn af
Mendelssohn: »Saliga äro de döde, som i
Herranom dö.» Professor Norrby läste
»välsignelsen», hvarpå sjöngs psalmen 491:A
»Sälle äro de, som sofva», o. s. v. Och
så var den tilltalande högtidligheten på
griftegården till ända.
Yid foten af vården nedlades tvänne
kransar »från lärjungar och vänner».
Grafvården, som är af svart polerad
Västerviksgranit, blir en af de vackraste
"prydnader na på Uppsala kyrkogård, hvilken doqk
äger ett stort antal präktiga minnesvårdar
öfver utmärkta män. Nederst å vården
läses:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
