Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 42
SVENSK LÄRARETIDNING.
659
3. Kombinationsmetoden. Man ville äfven
hafva en metod, som afsåge den egentliga
förståndsverksamheten, förmågan af särskiljande,
jämförelse och kombinering af olika
föreställningar. På förslag af professor Ebbinghaus
förelades barnen en för deras ålder lämpad
prosatext, i hvilken man hade utelämnat
vissa stafvelser eller delar af stafvelser i
början, midten eller slutet af ord; stundom
voro hela ord utelämnade. Hvarje
utelämnad stafvelse var ersatt med ett streck.
Barnens uppgift blef nu att fylla luckorna.
Utelämningarna voro gjorda så, att barnen
ständigt måste hafva för ögonen icke blott
meningen i texten, hvarvid de hade att taga
hänsyn såväl till det föregående som det
efterföljande, utan äfven stafvelsernas antal
och de riktiga bokstäfverna. 5 min. anslogos
till hvarje gång. Därefter räknades de
stafvelser, som voro riktigt ifyllda, de, som voro
oriktigt ifyllda, och de, som voro
öfver-hoppade.
Undersökningen företogs i ett gymnasium
och en högre flickskola. 26 klasser deltogo.
I allt insamlades ett material af mellan 11
och 12 tusen särskilda prof.
Resultatet af dessa undersökningar har
blifvit, att en viss grad af uttröttning
under de 5 timmarna konstaterats, och detta
bör ju icke väcka förvåning. Huruvida
nedsättningen af själskrafterna är så stor, att
den kan anses skadlig, vågar E. icke afgöra
på grundvalen af ett enda försök. Han
påyrkar därför flera sådana. Själf tror han
icke, att det är så farligt med
uttröttning-en, då en klass i sin helhet tages i
betraktande. Att öfveransträngning för vissa
individer äger rum, anser han sig däremot
med bestämdhet hafva konstaterat. Likaså
har han gjort den viktiga iakttagelsen, att
barn under 12 år lida jämförelsevis större
afmattning än de, som äro öfver 12 år.
Den intressantaste af alla hittills använ- j
da metoder för trötthetsmätningar är den i
ästesiometriska, uppfunnen af professor Gries- j
bach i Mylhausen, Elsass. Jag liar redan |
förra året fäst uppmärksamhet på den- i
samma genom en kort uppsats i Svensk |
Läraretidning. Den grundar sig på det i
länge kända psykiska förhållandet, att
sen-soriet icke förmår skilja mellan två i rum- j
met närliggande intryck. Om jag sålunda l
å något känsligt ställe på huden, t. ex.
of-ver tinningbenet, sätter två aftrubbade passar
-spetsar, så får jag två förnimmelser, om
spetsarna äro tillräckligt långt åtskilda; jag
uppfattar dem som två. Minskas afståndet
mellan dem tillräckligt, så äga ändå två
intryck rum, men dessa sammansmälta till
en förnimmelse: det kännes, som om
endast en spets gjorde intrycket.
Nu har professor G-. konstaterat, att
hvarje persons förmåga att skilja mellan
tvä intryck växlar med trötthetsgraden, så
att ju tröttare man är, dess större afstånd
mellan passarspetsarna erfordras, för att jag
skall uppfatta två intryck. Det afstånd,
uttryckt i mm., vid hvilket båda intrycken
icke sammansmälta utan uppfattas som två, !
kan således användas som mått för trött- l
hetsgraden. Man kan visserligen icke
påstå, att afståndet mellan spetsarna står i
direkt proportion till tröttheten. Hvilken
lag som råder beträffande förhållandet
mellan dessa båda, kan man ännu icke säga.
Möjligen är det den Weberska. Det får
kommande forskningar afgöra. Att
metoden likväl redan nu är användbar och
lämnar säkra resultat har blifvit ådagalagdt
af d:r Ludvig Wagner, förut assistent vid
fysiologiska institutet i Giessen, nu läkare
och lärare vid det med nya gymnasiet i
Darmstadt förenade pedagogiska seminariet.
W. har under 1895 och 1896 med
tillhjälp af ett för ändamålet konstrueradt
instrument, ästesiometer (känslighetsmätare)
gjort en mängd undersökningar vid
gymnasiet i Darmstadt. Dessa hafva skett fore
undervisningens början samt på rasterna
efter hvarje lektion.
I normala fall har han funnit
begynnelsetalet vara 10 mm (således 10 mm j
mellan passarspetsarna). Redan under första !
timmen har en rätt stor stegring inträdt, j
men ökningen har sedan icke varit så be- j
tydlig under de följande förmiddagstimmar- j
na. Hela stegringen under 5 timmar har
uppgått till 4 å 5 mm.; så att passaretalet
varit 14 a 15 mm. j
Några exempel på ästesiometerns utslag j
må anföras: l
1. En gosse med god begåfning,
medelmåttig flit och uppmärksamhet lämnade föl- j
jande tal: 10; 14, 14, 14, 15, 13. Han före- l
tedde en normal kurva,
2. En gosse med god begåfning, största flit j
och uppmärksamhet men kroppsligen svag,
visade 10; 15, 15, 15, 15, 24. Här hafva vi en
Öfveransträngnmgskurva.
3 En gosse med tillräcklig begåfning, god
flit och uppmärksamhet, nervös, svag, lidande
af blodbrist: 13; 20, 11, 10, 21, 26. |
4. En gosse med tillräcklig begåfning, j
ringa flit och uppmärksamhet, nervös, orolig, i
lidande af blodbrist: 11; 11, 10, 10, 14, 13. j
Dessa båda förete nervösa kurvor, olika på j
grund af olikhet i flit och uppmärksamhet. j
5. En gosse med god begåfning, ojämn !
flit och uppmärksamhet, stundom spelande små |
spratt under lektionerna: 10; 14, 15,11,12,14. j
G. En gosse med medelmåttig begåfning l
j nen stor ifver i sina studier: 11; 21, 25, 17,
19, 26. Han bodde på landet och måste hvarje
morgon tillryggalägga ett godt stycke väg för
att komma till skolan i
Jag har valt just dessa exempel för att !
visa, huru ästesiometern ger utslag för
hvarje förändring i den psykiska
arbetsförmågan.
Högre begynnelsetal än 10 mm. finner
man hos dem, som bo utanför staden (stiga
tidigare upp, gå vägen) samt hos nervösa,
hvilka ju också känna sig mera trötta vid
uppstigandet än sedan.
Mer än normal uttröttning, d. v. s.
öfveransträngning, har vid undervisningens
slut visat sig hos utanför staden boende,
nervösa och särdeles uppmärksamma barn.
Mot ’slutet af läsåret, då repetitioner för
examen ägt rum, hafva talen i allmänhet
stigit.
Olika ämnen i skolan hafva föranledt
olika uttröttning. Denna iakttagelse har ju
sin betydelse för uppgörande af
läsordning-en. Geometri har visat sig mest
ansträngande. Uppställer man dem efter deras
tröttande inverkan, får man följande ordning:
matematik (geometri), latin, grekiska,
gymnastik, historia, geografi, räkning, franska,
modersmålet, naturkunnighet, teckning, religion.
Två ämnen torde särskildt observeras:
gymnastik, som står mycket högt på
skalan, och religion, som står lägst. Det förra
visar, att gymnastiken icke duger som
psykiskt rekreationsmedel. Hvad det senare
innebär, är svårt att säga. Det kan
beteckna en felaktig metod. Att
religionsundervisningen står lägst kan ock bero på
lärarens personlighet.
Iakttagelserna rörande
eftermiddagsläsningen visar, att denna är i pedagogiskt
afsende nästan värdelös.
Ett intressant experiment, som W.
gjorde, kan jag icke underlåta att omnämna.
Första rasten fick bortfalla och
undervisningen pågick 2 timmar i svit. Efter dessa
2 timmar var stegringen i talens höjd i
medeltal 10 mm. i st. f. 5. Det
anmärkningsvärdaste är, att denna trötthetsgrad icke
utjämnas utan står kvar hela dagen. Här
ha vi ett. tydligt bevis såväl på metodens
tillförlitlighet som på rasternas betydelse.
#
De nyaste trötthetsmätningar, som jag
känner till, äro gjorda af en öfverlärare
vid ett högre realläroverk i Berlin, d:r
Kemsies. Han har företagit dessa dels
i realläroverketv dels i Berlins folkskolor,
och redogjort för dem i ett denna sommar
utkommet arbete, som heter
»Arbeitshy-gienc der Schule».
Han har användt två metoder:
räkneme-toden, återigen något uiodificerad, samt
Mos-sos ergograf. Vid undersökningen har han
lagt mycken vikt vid att alla barnen skulle
mätas under så vidt möjligt lika
omständigheter, så att- han skulle få riktiga
jämförelsetal. Ergografen är, som bekant, en
apparat, med hvilken man kan mäta en
persons fysiologiska arbetsförmåga. Den
består af två delar: en fixeringsapparat,
genom hvilken ena handen göres orörligt
fast (endast långfingret bör vara fritt, så
att dess muskler isoleras) och en
skrifapparat, som grafiskt angifver långfingrets
sam-mandragningsrörelser. Med detta skall
nämligen försökspersonen draga i ett snöre, i
hvars ena ända är fästad en tyngd.
Gre-nom långfingrets sammandragningar lyftes
tyngden gång på gång, ända tills
muskelkraften är fullständigt uttömd, och
fingret icke kan röras. Samtidigt härmed
angifver skrifapparaten den tillryggalagda
våglängden, och den använda muskelkraften
kan beräknas i kgm. Den sålunda
uppkomna linjen, trötthetskurvan, är olika för
olika personer och vid olika tillfällen. Är
man genom själsarbete i någon mån på
förhand uttröttad, blir kurvan kortare än då
man befinner sig i uthviladt tillstånd, och
på den grund kan ergograf en användas som
en mätare äfven af psykisk uttröttning.
D:r Kemsies har konstaterat detta särskildt
genom experiment med sig själf. De
jämförelsetal han fått fram både härvid och
vid mätning af skolbarn äro högst
intressanta, men nia vid detta tillfälle förbigås.
Blott ett exempel. Under tiden 15 okt.-
14 nov. ^95 undersöktes en gosse medelst
ergograf en. Omedelbart därefter antog han
plats som springpojke hos en bagare för
att bidraga till familjens underhåll. Han
måste då tidigt upp om morgnarna och kom
sent i säng om kvällarna. Han fick för
liten sömn. Vid en ny serie mätningar i
februari 1896 visade ergograf en för hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
