Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (904.) 26 april 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 17
SVENSK LÄKAKETIDMNG.
269
under 1899; upptagande deras namn, titel
och adress.
Vid uppgörandet af denna förteckning
användes den blankett, som kommer att
tillsändas hvarje kretsordförande i höst. De å
blanketten lämnade anvisningar böra på det
noggrannaste iakttagas. I händelse af så stora
ändringar, att ifrågavarande blankett ej kan
begagnas, bör annan sådan rekvireras eller
ock särskild lista skrifvas, denna senare dock
alltid med strängt iakttagande af samma
uppställning som i den tryckta katalogen;
endast helarksformat må användas.
Kretsordförandena torde omsorgsfullt tillse, att
namnen blifva rätt stafvade och att
uppgifterna äfven i öfrigt varda korrekta, ty i
annat fall kan centralstyrelsen naturligtvis icke
ikläda sig något ansvar för förteckningens
riktighet.
2. Årsafgiften^, för 1899: l kr. pr
medlem.
Årsafgifterna ’sändas helst på en gång för
hela kretsen och bäst genom postanvisning,
i alla händelser icke i orekommenderadt bref.
Frimärken mottagas ej i likvid. Insända af
gifter kvitteras i Svensk Läraretidning inom
8 dagar efter mottagandet eller - ifall
uttrycklig begäran härom framställes - å
särskildt brefkort.
Litteraturkommittén
har till ordförande och utgifvare af
»Pedagogiska skrifter» för innevarande år utsett
hr J. Franzén i Lund. Därjämte har den
beslutat, att följande trenne skrifter skola
ingå i 1899 års serie:
1) Språkpsykologi och modersmålsundervisning
af N. Beckman, fi]. d:r, docent vid Lunds
universitet.
2) Åskådningspsykologi, del II, af E. Martig,
seminarierektor i Hofwyl.
3) Uppfostran genom det sköna (titeln är
ännu icke fullt bestämd) af J. Bager-Sjögren,
fil. d:r, docent vid Uppsala universitet och
föreståndare för profårskursen.
Börande 4: e häftets innehåll nias té
kommittén besluta framdeles, emedan det får
blifva beroende af 3:e häftets omfång, Dch
detta senare ännu icke af författaren kunnat
bestämmas.
Till »Litteratursällskapet» hafva nu 550
anmälningar ingått.
Tobaksbruket bland minderåriga.
Andra kammarens tillfälliga utskott n:r l
hade, som vi nämt, med anledning af
rektorerna SjÖ7alls och Perssons motioner
hemställt om en skrifvelse till k. m:t med
anhållan, att k. m:t täcktes taga i
öfvervägande ’hvilka åtgärder, som kunde vidtagas
till hämmande af tobaksbruket bland
minderårige, samt, i händelse lagbestämmelser
i detta syfte skulle pröfvas erforderliga och
möjliga, för riksdagen framlägga det
förslag, hvartill omständigheterna kunde
föranleda.
Vid ärendets behandling i andra
kammaren i onsdags uppstod en liflig debatt.
Lektor M. Höjer hade kommit att tänka
på den gamla visan oni >klockarfar, som skall
allting bestyra». Snart är det på samma sätt
med k. m:t. Visserligen är det ett stort
oskick, att öfvermagar röka tobak och tugga
snus, men en lagstiftning å detta område
kan aldrig göras effektiv. Det visade sig ju
af den gamla 1700-talets förordning, som
aldrig tillämpats. Ett absolut förbud skulle
aldrig kunna upprätthållas vare sig i
Trelleborg eller Haparanda. Hellre ingen lag än
en som ej efterlefves! Yrkade afslag.
Hr Olsson i Mårdäng motiverade sin
reservation, i hvilken uttalats, att utskottet icke
ägt på grund af de föreliggande motionerna
framställa det yrkande, som nu förelåg.
Hr E. Hammarlund visade, att allt hvad
utskottet föreslagit låge inom motionärernas
yrkanden, och att alltså utskottet icke
öfverskridit sin befogenhet. Hr Sjövall önskade
ett allmänt förbud mot tobaksrökning bland
skolungdomen; utskottet ville icke gå längre
än till ett förbud för lärjungarne att röka
inom skolans område och på offentliga platser.
Bestämmelser härom i läroverksstadgan och
folkskolestadgan skulle helt visst visa sig
gagneliga, enär auktoritet därmed gåfves åt
lärarnes förbud. I sammanhang härmed hade ock
utskottet framkastat tanken på ett cirkulär
angående undervisning om nikotinets skadliga
verkningar. Hr Persson hade framställt
förslag örn försäljningsförbud. Här ställde sig
utskottet mera tveksamt, särskildt med hän
syn till landsbygden. Förbudet kunde
emellertid göras beroende af de särskilda orternas
beslut, alldeles som förordningen angående
förbud för barn att nattetid idka viss
försäljning. Härigenom skulle beredas en möjlighet
att få en dylik lagstiftning på de orter, där
den vore behöflig, utan att inskränkningar på
andra platser blefve en nödvändig följd. Då
det vore uppenbart, att något borde göras,
yrkade tal:n bifall till utskottets mycket
moderata förslag.
Hektor Hj. Sjövall försvarade sin motion.
Han hade alldeles icke yrkat på något allmänt
lagbud mot tobaksbruket; han ville endast
få det stäfjadt bland’ skolungdomen. Och
som man alltid får mindre än man begär,
finge han nöja sig med utskottets hemställan,
till hvilken han yrkade bifall.
Samma yrkande hade hrr Svensson i
Karlskrona och folkskolläraren Thylander. Den
senare kunde på grund af sin 30-åriga
lärareerfarenhet intyga, att tobaksbruket bland
minderåriga oerhördt tilltagit. Underligt vore
ej, om pojkarne röka cigarrett, när fäder och
bröder, mödrar och systrar göra det. Han
tackade motionärerna och utskottet.
Hr D. Persson i Tallberg yrkade däremot
afslag. Motionerna vore välmenta men
opraktiska. Hvad hade cigarrförsäljningsförbudet
om söndagen verkat? Skulle en gosse i
öfver-gångsåldern bära på sig ett prästbetyg för att
få köpa tobak?
Hr M. Höjer underskattade ej vådan af
tobaksbruket. Men staten skulle ej inblanda
sig i föräldrarnes barnuppfostran. De
tobaksrökande gloparne skulle ha stryk - det gjorde
dem godt.
Lektor P. Valdenström hade en motsatt
åsikt. En lagbestämmelse i antydd riktning
skulle vara föräldrarne en god hjälp. Spel
med kort eller tärning vore nu förbjudet i
skollagen men vore mindre farligt än
tobaksrökning. Yrkade bifall.
Hr Ivar Månsson ansåg, att lärarne borde
kunna förhindra rökning på skolans område,
utan att riksdagen behöfde ingripa. I hemmen
rörde den saken endast föräldrarna. Yrkade
afslag.
På samma sida stod grefve Hamilton.
För-svararne af utskottets förslag hade endast
anfört, att det skulle vara nyttigt om en
bestämmelse intoges i skolstadgan. Men vore
detta den allmänna meningen bland Sveriges
lärare, kunde de vända sig direkt till k. nr.t
i stället för att riksdagen skalle sätta i gång
en så vidlyftig apparat.
Vid anställd votering afslogs utskottets
hemställan med 105 röster mot 94.
Minderårigas användande i arbete.
I andra kammaren behandlades i onsdags
den i detta ämne af professor Curt Wallis
väckta motionen, af oss i sammandrag
åter-gifven i n:r 12. Kammarens fjärde
tillfälliga utskott hade, såsom vi i föregående
n:r nämde, afstyrkt sagda motion
hufvudsakligen på grund däraf att frågan redan
vore föremål för k. m:ts utredning.
Motionären fann visserligen icke utskottets
formella skäl tillfyllestgörande, rrien han
framställde intet yrkande, då han antog, att man
vid undersökningen i civildepartementet skulle
taga hänsyn till de påpekade
missförhållandena.
Civilministern meddelade, att man i hans
departement vore sysselsatt med frågans
utredning. Att förslag icke kunnat framläggas
berodde, som utskottet framhållit, på
svårigheten att finna en tillfredsställande lösning.
De största svårigheterna låge i att bestämma
arbetstidens längd och att afpassa den efter
skolundervisningen. Från storkapitalets sida
mötte inga större svårigheter; snarare då från
föräldrarnes, som ville att barnen snarast
skulle sättas i arbete och lämna något bidrag
till sitt uppehälle. Ministern hade haft
sammanträde med yrkesinspektörerna för att
öfverlägga om frågan, och han hoppades, att
dess behandling, i hvad på regeringen
an-komme, skulle kunna föras till slut under
årets lopp. Måhända skulle
minimiålders-gränsen kunna höjas till tretton år.
Ministern uttalade sig för behofvet af obligatorisk
läkareundersökning och skärpning af
kontrollen. Denna lämnade jcke egentligen så
mycket öfrigt att önska i städerna, men för
kontroll på landet måste åtgärder vidtagas,
antingen genom att öka yrkesinspektörernas
antal eller anställa assistenter hos dem.
Folkskolläraren A. Thylander framställde
några önskningsmål med afseende på skärpt
kontroll. Det skulle t. ex. ligga en stor
fördel däri att inspektören komme *som en tjuf
om natten».
Hr Hj. Branting ansåg, att hvarken
staten eller föräldrarna hade något intresse af
de minderårigas användande i arbete, utan
just storkapitalisterna. Barnarbetet sänkte
nämligen föräldrarnas arbetslöner. Skoltiden
ansåg han böra utsträckas så långt som
möjligt och att barnen sattes i arbete så sent som
möjligt, l Schweiz och Tyskland vore
minimi-siffran satt till fjorton år. Detta vore äfven
hos oss önskligt. Civilministern hade ej talat
om lagens omfattning, som dock vore af deri
största betydelse. För sågverksindustrien hade
undantag beviljats från 1881 års lag. Inom
den industrien befunne sig barnarbetet
också i en obehaglig utveckling, och vid
undersökning hade det visat sig, att 23 % af de
vid sågverken anställda arbetare vore under
18 år. Olycksfallen vore också talrika bland
barnen.
Hr Thor styrkte riktigheten af dessa hr
Brantings uppgifter. Sågverksindustrien
borde icke få utgöra något undantag, då
kontrollen vore värdelös.
Eådmaii Zetterstrand yrkade bifall till
utskottets hemställan, f
Sedan motionären haft ordet än en gång
och betonat vikten af lakareundersökningar
samt konstaterat, att civilministern uttalat
sig därför, blef utskottets hemställan af
kammaren bifallen.
Ålderstilläg-gens bestridande af
statsmedel.
De i n:r 10 återgifna motionerna af dels
hr C. Johansson i Aflösa och dels hr O.
Nyländer m. fl. därom, att de till lärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
