- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 18:e årg. 1899 /
464

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (916.) 19 juli 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

464

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 29

vädja landstingsfienderna till den agrariska
sparsamheten för att få bukt med den
tärande folkskolekräftan. Beröfvas landstingen sin
kompetens inom detta område, då få de så
litet att skaffa, att deras fullständiga
indragning så mycket lättare kan genomdrifvas. -

- Folkskoleväsendet blefve också mycket
mindre betungande, om det inskränktes till
det ena nödvändiga för fromma ryssar och
likformigt organiserades öfver hela riket. Det
kan ske endast därigenom, att dess ledning
förlägges under en enhetlig öfverstyrelse,
antingen ministeriet för »folkupplysningen» eller

- ännu hellre - den heliga synoden. De
båda myndigheterna skulle väl också kunna
förenas till en enda, åtminstone så, att
gene-ralprokuratorn vid synoden blefve den
egentliga chefen med folkupplysningsministern
såsom sin »adjunkt» efter den högre ryska
administrationens sedvänja - såsom kanske
redan faktiskt har varit fallet under de sista
åren. Generalprokuratorn skulle, enligt Peter
den stores instruktion, vara en »djärf man»,
som tordes säga biskoparne sanningen i
tsarens och statens namn. Han har också mer
och mer utvecklat sig till en kommenderande
general öfver kyrkan med synoden såsom sin
stab. Han är därför utan tvifvel rätte
mannen att äfven hålla en armé af folkskollärare
i styr.

Kyrkligt disciplinerade skolor under den
heliga synodens öfveruppsikt, befriade från
öfverflödig boklärdom och folkvalda
dilettan-ters inblandning, med eller utan nitälskande
adelsmäns understöd på de särskilda godsen

- i sådana färger ter sig det reformideal,
som skall garantera på samma gång den
fromma upplysningens och själfhärskardömets
integritet. Folkfriheten garanteras därigenom,
att allt skoltvång förblir uteslutet.
Undervisningen skall vara »allmän» men icke
>obligatorisk», det är den ryska formeln.

Huru pass mycket faktiskt underlag
man i Ryssland behöfver för att
kunna deklamera om sitt lands högt
uppdrifna folkskoleväsen, det visar ett af
professor Hjärne anfördt drag ur den
ryska folkskolestatistiken.

På sextiotalet - så berättar han - när
folkbildningsfrågan under liberalismens
auspicier först allvarsamt bragtes på tal, utgingo
order till alla myndigheter att hasteligen
insända statistiska uppgifter om för handen
varande skolor. Heliga synoden ville
naturligtvis ej stanna efter i bevis på sin omvårdnad
om folkets upplysning och företedde alltså
en kalkyl, bestigande sig till öfver 16,000
skolor med närmare 400,000 lärjungar. Allmän
förtjusning, äfven inom icke-klerikala kretsar,
öfver detta fullkomligt oväntade fynd. Högt
flygande förhoppningar om skolväsendets
enorma billighet i följd af dess förening med
kyrkan.

Ty värr höllo dessa siffror icke stånd
inför en närgången eftergranskning. Saken
hängde så ihop, att biskoparne hade utfärdat
stränga befallningar till sockenprästerna om
oförtöfvadt inrättande af erforderliga skolor.
Prästerna hade låtit befallningarna gå vidare
till föräldrarna att ögonblickligen skicka
barnen till dem. De späda samlades i massor,
men kunde omöjligen sysselsättas med
studier af brist på lokaler, läromateriel och väl
äfven nödig underbyggnad hos lärarne. De
fingo i stället arbeta några veckor vid
prästgårdarna med att hugga ved, bära vatten och
fodra kreaturen. Sedan hemförlofvades de,
och när de nyfikna kontrollörerna infunno
sig, voro i det närmaste alla skolor och
skolbarn spårlöst försvunna.

Sålunda ramlade den illusionen, att
ett folkskoleväsen skulle kunna fås i
det närmaste kostnadsfritt.
Vederbörande hafva emellertid tröstat sig med
att det dock kan bli mycket billigt .-
såvida det nämligen begränsas till »det
nödvändiga».

Landstingen gifva ~ berättar professor
Hjärne ’".- en någorlunda ordentlig
skolundervisning åt öfver en million barn för sex
millioner rubel pr år. En statistisk fackman
beräknade 1880, att en liknande
underbyggnad för hela Rysslands ungdom skulle kosta
80 millioner om året. Detta resultat väckte
djup förstämning, och folkskolesaken ansågs
förlorad för generationen. Det var för drygt
för det fattiga Ryssland, som ju allt
emellanåt ovillkorligen måste bygga pansarfartyg på
ett bräde för samma summa.

Men så uppträdde 1894 en annan kännare
i Moskva och visade, att saken kunde göras
för elfva millioner, om man inskränkte
skolgången till tre år och uteslöte flickorna
därifrån. Det förutsattes naturligtvis äfven, att
landstingens byskolor indragas, och ännu
billigare blir det, om kurserna insparas
enligt det kyrkliga programmet.

Sådant är det nu härskande ryska
idealet för folkbildning, och det är för
sin verksamhet i detta ideals tjänst,
som godsägaren Ratschinski i
guverne-mentet Smolensk blifvit på ett så
utmärkt sätt hedrad af sin suverän.

Hvad som dref honom in på hans
bana var nämligen just hans
hänförelse för de storryska, »slavofila»
åsikter, hvilkas hufvudman
öfverprokura-tor Pobedonoszeff är. Villig och
obetingad underkastelse under den
grekiskkatolska kyrkans och den absolut e s j älf
-härskarens välde - se där det mål,
söm all folkuppfostran enligt honom
borde åsyfta.

Folkuppfostran och folkkyrka såsom
nationalitetens äkta uttryck och värn borde, menade
han - säger professor Hjärne - allt
innerligare sammanväxa. Därför inrättade han
skolor för allmogens barn i närmaste
samband med kyrkobesök och gudstjänst.
Fromhet och innanläsning skattades högre än
få-fänglig världslig mångkunskap. Själf
öfver-vakade han undervisningen, som för öfrigt
anförtroddes åt präster, diakoner och klockare
vid de små bykyrkorna, och med tiden
anordnade han ett eget lärareseminarium på
samma kristliga grund.

Det var detta skolsystem, som erhöll den
allerhögsta sanktionen och varmt anbefalldes
till mönster för alla sanna ryssars,
enkannerligen den trogna adelns, folkbildningsarbete.
Och hvad de kejserliga orden inneburo, det
uttolkades vidlyftigare i den patriotiska och
gudfruktiga pressens artiklar.
Korrespondenter affärdades skyndsamt till den approberade
upplysningens hemvist och hade rörande
ting att förtälja om barnens harmoniska,
nästan saliga utseende och beteende vid sin
psalmsång.

Och därför dundrades det af alla krafter
emot den ytliga och sedefördärfvande
undervisning, som så länge opåtaldt fått bedrifvas
i alla hörn af det heliga Ryssland. Men nu
hade »högsta makten» (den vanliga
publicistiska omskrifningen för majestätet) fällt sitt
oåterkalleliga utslag, och en ny tid grydde
för det ryska folkets sanna odling i fadrens
anda.

Sådant är hufvudinnehållet af
professor Hjärnes upplysningar. Då vi
återgifvit dem, har det - såsom
läsaren torde förstå - skett af
kulturhistoriskt intresse men icke för att bereda
uppbyggelse åt svenska anhängare af
det moskovitiska folkbildningsidealet.
Ty några sådana gifves det
naturligtvis icke.

Klockares »boklärdom».

Under förra året var organist- och
klockarebefattningen i Ousby
församling af Lunds stift ledig och söktes af
22 personer, hvilka alla kallades att
aflägga prof. På förslaget uppfördes
den 25 november folkskolläraren och
vikarierande organisten S. G. Rignell
i Träne, vikarierande organisten A.
Blennowo i Hammenhög samt
organisten H. Åstrand i Högseröd, af hvilka
vid valet den 4 december A. Blennow
erhöll röstpluralitet.

Öfver såväl förslag som val anfördes
af hr P. Borgh i Lekaryd besvär hos
domkapitlet i Lund, och då besvären
där genom utslag den 5 april 1899
lämnades utan afseende, fullföljdes
desamma hos k. nr.t. Då målet är af
säregen beskaffenhet samt vägledande för
framtiden, lämnas här en
sammanträngd redogörelse för hufvudinnehållet
i besvärsskrifvelserna.

1. Klaganden åberopade 24 kap. 31 §
af kyrkolagen, hvari uttryckligen stadgas,
att klockaren skall vara »boklärd», saint
påvisade, att detta stadgande är den 16 okt.
1723 samt i 1824 års kungl, bref ytterligare
upprepadt men aldrig upphäfdt.
Kyrkorådet i Ousby hade i sin förklaring till
domkapitlet i Lund förväxlat begreppen
»klockare» och »kyrkosångare», menande, att
klockares »boklärdom» icke inneburo annat,
än hvad som omförmäles i k. kungörelsen
af den 8 dec 1881 angående villkoren för
behörighet till 7n/r&osåw#arebe fattningar,
ehuru denna kungörelse icke ens nämner
»klockare ». Klaganden påvisade i stället, att en
enkel men dock verklig fro/därdom enligt
kungl, brefvet den 15 sept. 1773 fordrades
af klockaren, samt att »klockare» och
»kyrkosångare» alls icke vore detsamma. Och då
i Ousby annonserats ledig och sökts
organist- och klockaretj&nst, måste gällande
förordning för sistnämda syssla här äga sin
fulla tillämplighet.

Af ansökningshandlingarna, som bilades i
styrkta afskrifter, framginge emellertid, att
innehafvarne af andra och tredje
förslagsrummen till organist- och
klockarebefattningen i Ousby icke enligt kyrkolagens
mening vore boklärda. Hr A. Blennow hade
.endast presterat intyg om »skicklighet att
undervisa i växelimdervisningsmetoden» och
hr H. Åstrand ett intyg om, att han
»undervisat i Yästerstads folkskola». Dessa
intyg voro emellertid utfärdade af
folkskollärare utan någon sorts kontroll och utan att
ange hvari eller huru man undervisat.
Desamma kunde alltså icke gälla såsom bevis
för, att sökandena ägde den »boklärdom»,
som kyrkolagen fordrar, d. v. s. ett visst
mått af allmänbildning, som väl icke borde
vara mindre nu än för ett hundra år
sedan. Hrr A. Blennow och H. Åstrand
hade icke ens styrkt sig vara i besittning
af det allmänt medborgerliga kunskapsmått,
som § 47 af nu gällande folkskolestadga
kräfver af hvarje normalt begåfvad svensk
person och som k. m:t nyligen i prejudikat
förklarat vara minimum för en klockares
»boklärdom». Klaganden hade däremot vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:42:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1899/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free