Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (944.) 31 januari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 5
En riksdagsmotion
angående
folkskollärarekarens löner.
Grundlönens böjande till 800 kronor.
I kongl. maj:ts till årets riksdag
afgifna proposition n:r l angående
statsverkets tillstånd och behof begäres
för beredande af dyrtidstillägg åt vissa
statens tjänstemän och betjäiite ett
förslagsanslag på något öfver 4 l/2
millioner kronor.
Då den vid folkskolorna tjänstgörande
lärarepersonalen åtnjuter sin aflöning
dels af staten och dels af
kommunen, är densamma icke inbegripen
bland de tjänstemannakårer, hvilka i
propositionen afses. Men då denna
kår, såsom varande en bland de allra
lägst aflönade, synes oss böra i främsta
rummet kunna komma i fråga, då det
gäller en löneförbättring, drista vi på
detta sätt fästa riksdagens
uppmärksamhet på angelägenheten af någon
förbättring i dess ställning, helst en
sådan, enligt vår mening, skulle blifva
af allra största betydelse, icke blott för
kårens medlemmar personligen utan
ännu mer för själfva folkskolan och
hennes utveckling.
»Vill man höja skolan - yttrade
en gång i riksdagen den om vår
folkbildning så högt förtjänte
ecklesiastikministern F. F. Carlson - har man
två stora^medel att tillgripa: att höja
lärarens bildning och att förbättra hans
villkor^ hvilka båda medel med
hvarandra stå i oskiljaktig förening.»
Den tid synes oss nu vara inne, då
det senare af dessa båda medel bör
komma till användning.
Vid 1885 års riksdag höjdes
minimilönen för ordinarie lärare och
lärarinna vid folkskola från 500 till 600
kronor. I afseende på denna lön har
sedan ingen annan förändring ägt rum,
än att år 1891 fastställdes ett
ålderstillägg å 100 kronor att utgå efter fem
års oförvitlig ordinarie tjänstgöring
och år 1898 ett andra ålderstillägg,
likaledes å 100 kronor, att utgå efter
tio års oförvitlig ordinarie tjänstgöring.
Men lägsta lagliga begynnelselönen,
hvilken nästan öfverallt äfven är den
faktiska begynnelselönen, står allt
fortfarande vid samma belopp eller 600
kronor. Och dock hafva under tiden
lefnadskostnaderna i högst betydlig
grad stegrats och i jämnbredd därmed
inkomsterna för arbetare af skilda
slag tämligen allmänt och i afsevärd
mån ökats.
Om folkskolan fortfarande skall
kunna behålla och draga till sig goda
arbetskrafter, blir sålunda nödigt, att
den nuvarande grundlönen höjes.
Detta är ock så mycket mer i sin
ordning, som den stått kvar vid samma
belopp i 14 år, under det den förut
i regeln höjts hvart tionde år (år 1864
till 400 kr., år 1874 till 500 och år
1885 till 600 kronor).
Vidtages icke en sådan höjning, så
måste oundvikliga följden af de
stegrade lefnadskostnaderna blifva den,
att lärarens ställning blir sämre än
den varit, hvilket åter måste medföra,
att folkskolan i sin helhet kommer
att sjunka tillbaka i stället för att gå
framåt.
Då vi nu upptaga denna fråga, torde
till en början böra lämnas en kort
redogörelse för
lärarekårens åsikter och önskningar
i afseende på lönefrågan.
I samma mån som prisstegringen å
alla förnödenheter fortskridit, hafva
från lärarekårens sida framkommit allt
starkare önskningar om, att något
måtte göras för lindrande af dess
betryck. Inom Sveriges allmänna
folk-skollärareförening, som inom sig
rymmer inemot 6,000 af kårens
medlemmar, har ock upprepade gånger
frågan härom varit under
behandling. Sedan det i slutet af förlidet
år blef kändt, att ett förslag om
dyrtidstillägg för statens tjänstemän
vore att vänta, ansåg sig därför
nämda förenings centralstyrelse böra
ut-säiida ärendet till allmän behandling
inom föreningens 230 särskilda
krets-föreiiingar, spridda i alla delar af
landet. Därvid begärde centralstyrelsen
svar på följande frågor:
[ 1. Anses tiden vara inne för en
framställning till statsmakterna om ny
lönereglering för folkskolans lärarepersonal?
2. Hvad bör i så fall för närvarande
lämpligen begäras?
3. Hvilka skäl anser kretsen böra
an-dragas till stöd för en dylik
framställning,
4. Huru stora äro inom kretsens
område i allmänhet lefnadsomkostnaderna för
en lärarefamilj om 5 personer:
a) på landsbygden?
bjh i stad (eller med stad jämförligt
samhälle)?
5. Till huru stort belopp uppgå i
allmänhet inom kretsens område en lärares
öfriga nödvändiga utgifter (ränta och
amortering å studieskuld, skatter, bokinköp m.m.)?
6. Till hvilket belopp kan inom
kretsens område den årliga inkomsten i
medeltal beräknas:
a) för manliga grofarbetare?
b) för manliga yrkesarbetare?
c) för bokhållare, arbetsförmän och med
dem jämförliga personer, anställda i
handel, yrken och näringar?
d) för personer, hvilka med hänsyn till
utbildning kunna anses ungefärligen lik-
o. s. v.
j ställda med folkskollärare? (Deras titlar
angifvas.)
(Här angifvas andra grupper af
personer, som inom kretsområdet
äro mera allmänt representerade
och hvilka kretsen anser böra
upptagas.)
Den första frågan har, såsom man
af rådande förhållanden kunnat vänta,
enhälligt besvarats med ja.
Beträffande det belopp, som ansetts
för närvarande lämpligen böra begäras,
| hafva flera olika förslag blifvit
fram-i ställda. En medeltalsberäkning af
kret-I sarnas svar gifver tijl resultat en
grund-| lön af 837 kronor och en slutlön af
1,207 kronor, hvilket, med någon
utjämning nedåt, kan anses innebära,
att man i allmänhet önskar en anhållan
om begynnelselönens höjande till 800
kronor samt om ökande af de
nuva-i rande ålderstilläggen med 100 kronor
. hvartdera, så att lönen efter fem års
! oförvitlig ordinarie tjänstgöring skulle
j utgå med 1,000 och efter tio års dylik
tjänstgöring med 1,200 kronor, allt
förutom nuvarande naturaförmåner
(bostad, vedbrand och kofoder).
Af de skäl, hvilka enligt kretsarnas
åsikt tala för en dylik löneförbättring,
| må följande sammanfattning lämnas:
Så godt som enstämmigt har anförts, att
den nuvarande minimilönen aldrig varit
tillräcklig för beredande af anständig bärgning
åt en medelstor lärarefamilj (å exempelvis 5
personer); och med fullständig enighet har
framhållits, att nämda minimilön numera,
sedan lefnadskostnaderna i högst betydlig
grad stigit, är för ändamålet alldeles
otillräcklig.
Granska allmänt framhålles, att de blifvande
lärarnes utbildning för sitt kall nu kräfver
väsentligt större ekonomiska uppoffringar än
| förr, dels emedan seminariernas
inträdesfordringar faktiskt blifvit höjda, dels emedan
själfva seminariekursen och tiden för dess
genomgående ökats, och dels slutligen emedan de
årliga utgifterna för vistandet vid seminarierna
på grund af de ökade lefnadskostnaderna äro
väsentligt större än förr. Men denna
fördyrade utbildning förorsakar i de flesta fall,
att den skuldbörda, som läraren under sin
tjänstetid har att förränta och om möjligt
amortera, numera uppgår till så afsevärdt
j belopp, att särskildt med nuvarande höga
| räntefot en ej ringa del af den knappa lö-
I nen på detta sätt uppslukas.
Under framhållande af de i flera
hänseenden stegrade kraf, som numera ställas
på läraren och hans verksamhet, och under
erkännande af dessas berättigande hafva
flera kretsföreningar med styrka betonat
vikten och behofvet af ökad fortbildning för
den redan i tjänst inträdde läraren men på
samma gång nödgats beklaga, att ett stort
antal lärare af ekonomiska skäl se sig ur
stånd att begagna de tillfällen till fortsatta
studier, som eljest stode dem till buds, ja,
från ej få håll klagas till och med
däröfver, att lärarne ej ens hafva råd att
anskaffa för sin fortbildning erforderliga
böcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
