Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5. (944.) 31 januari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 5
SVENSK LÄRARETIDNING.
71
Ett anspråk, som i ökad grad ställes på
läraren, nämligen att han skall helt ägna
sig åt sitt kall, har likaledes från flera håll
anförts i sammanhang med erkännandet af
dess berättigande i och för sig. Ja, många
kretsföreningar anföra ock, att lärarekallet
till följd af stort barnantal, många
klasser, ogynnsamma hygieniska förhållanden
samt ökdde kurser och ökad lästid så helt
lägger beslag på lärarens arbetskraft, att
ingenting af denna återstår för andra
sysselsättningar. Men med bitterhet eller
under uttryckande af synnerlig ledsnad har
tillika framhållits, att anspråken på
undvikande af störande bisysslor under
nuvarande förhållanden icke kunna
tillerkännas berättigande eller i alla händelser icke
kunna efterkommas, enär biförtjänster ofta
med nödvändighet erfordras för familjens
uppehälle och för besörjandet af öfriga
oundvikliga utgifter, såsom skatter, ränta
och amortering af studieskuld m. m. Från
ej få orter anföres emellertid, att tillfällen
till biförtjänster alldeles saknas, eller att de
lämna endast obetydlig inkomst.
Såsom ett ytterligare skäl för höjning af
minimilönen har åberopats den
omständigheten, att under år 1899 ett stort antal
städer och äfven några enstaka
landsbygdskommuner funnit sig böra genom
af-sevärda löneförhöjningar bereda sina lärare
en förbättrad ekonomisk ställning, l
sammanhang härmed har från flera håll anförts,
att lefnadskostnaderna å landsbygden och i
synnerhet inom ett stort antal industri- och
stationssamhällen m. m. uppgå till samma
belopp som i de mindre och medelstora
städerna, och att därför en löneförhöjning
äfven å landsbygden vore i hög grad af
behofvet påkallad. För möjliggörande af en
sådan allmän löneförhöjning äfven för
landsbygdens lärare är emellertid en ökning af
statsbidraget alldeles nödvändig. I fråga
om dem låter det sig nämligen icke
förutsätta, att kommunerna själfva skola se sig
i stånd att, utan ökad hjälp från statens
sida, bereda sina lärare nödig
löneförbättring.
Det har gifvetvis icke kunnat undgå krefes-,
föreningarnas uppmärksamhet, att - medan
ordinarie folkskollärares minimilön under
mer än 14 år icke undergått annan
förändring än att två ålderstillägg å 100 kr.
blifvit fastställda att utgå efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring - icke blott
lefnadskostnaderna högst betydligt stegrats
utan äfven inkomsterna för arbetare och
löntagare af skilda slag i väsentlig mån
ökats, så att folkskollärarnes aflöning numera
ansenligt understiger samtliga andra
löntagares med motsvarande utbildning, ja, till
och med å flera ställen icke ens uppgår till
belopp motsvarande den aflöning, som
åtnjutes af personer med betydligt ringare
utbildning och utbildningskostnader.
Billigheten synes därför kräfva, att en af
tidsomständigheterna och behofvet påkallad
löneförbättring kommer folkskolans lärare till del.
Men äfven omtanken om skolan och dess
verksamhet bjuder med nödvändighet, att
en sådan åtgärd vidtages. Lärarens arbete
är redan i sig själft af synnerligt
ansträngande och nervslitande natur, och om därtill
kommer ett oaflåtligt bekymmer och en
ständig oro för familjens uppehälle, kan
arbetet icke utföras såsom sig bör,
hvarjämte lärarens krafter, energi och intresse
löpa fara att i förtid alldeles förslappas.
Af flera kretsföreningar har framhållits,
att den lärarebrist, som numera onekligen
gifver sig tillkänna å platser med
minimilön - i synnerhet där förhållandena i öfrigt
äro ogynnsamma - väsentligen har sin grund
just i aflöningsförmånernas otillräcklighet och
därför icke kan undanröjas på annat sätt
än genom aflöningens höjande. I samband
därmed anföres, att den industriella
utvecklingen och andra förhållanden under senare
tider hafva på andra områden beredt
tillfällen till en i ekonomiskt afseende långt
bättre utkomst, än hvad folkskollärarekallet
skänker, och att man just därigenom - för
så vidt folkskollärarelönerna ej afsevärdt
höjas - löper fara, att de bättre krafterna
undandragas folkskolan, hvars lärarekår till
följd häraf och till påtaglig skada för
folkskolan och därmed för hela vårt folk
komme att rekryteras med för kallet
undermåliga personer.
Några kretsföreningar hafva såsom skäl
för en löneförbättring anfört, att
folkskollärarelönerna i flera andra länder,
exempelvis Danmark, Tyskland och England, äro
betydligt större än i Sverige.
Slutligen hafva kretsföreningarna fäst sin
uppmärksamhet därvid, att statskassans
ställning mycket väl synes medgifva en
löneförbättring, samt att vid 1900 års riksdag
framställningar helt visst komme att göras
om löneförbättringar för ämbets- och
tjänstemän af skilda kategorier, hvilka samtliga
äro åtminstone relativt bättre aflönade än
folkskolans lärare.
Hvad därnäst angår kretsarnas svar
rörande lefnadskostnaderna för
folkskollärare äfvensom rörande
inkomstförhållandena för vissa andra
personer, hafva dessa svar underkastats
statistisk bearbetning af sakkunnig
person, och återgifvas hans
sammanfattning i bilagan litt. A) till denna
motion.
Af utredningen framgår, att en
folkskollärares årsutgifter beräknats till
följande medelbelopp:
Lands- Sta- Medeltal
bygden: derna: i riket:
Lefnadskostnader (utom
till bostad och ved) för
lärarefamilj af 5
personer.......____________ 1,098 1,373 1,174
Qfriganödvändigautgifter 308 345 318
Summa 1,406 1,718 1,492
Enligt det från kretsföreningarna
ingångna statistiska materialet skulle
för manliga grofarbetare
årsinkomsterna kunna i medeltal beräknas till 719
kronor, för manliga yrkesarbetare till
1,061 kronor och för kategorien
bokhållare, arbetsförmän o. d. till 1,505
kronor.
Denna utredning gifver vid handen,
att de belopp, som af lärarekåren
blifvit föreslagna, äro särdeles måttligt
tilltagna och kunna anses väl
motiverade.
Emedan den kår, som här afses,
är så talrik, skulle emellertid,
enligt verkställda beräkningar, ett
fullständigt genomförande af
lärarepersonalens löneprogram medföra för
staten en ökad utgift af något
öfver l l/2 million kronor. Under
sådana förhållanden hafva vi ansett oss
böra begränsa vårt yrkande till det
önskningsmål, som i främsta rummet
synes oss påkalla en lösning, nämligen
grundlönens höjande
från det belopp, vid hvilket den stått
allt sedan 1886 års början, eller 600
kronor, till 800 kronor.
Med bibehållande af de nuvarande
två ålderstilläggen å hvartdera 100
kronor skulle alltså enligt vårt förslag
lönen för ordinarie lärare eller
lärarinna blifva 800 kronor, efter fem års
oförvitlig tjänstgöring såsom ordinarie
900 kronor och efter 10 års dylik
tjänstgöring 1,000 kronor - allt
förutom nuvarande naturaförmåner eller
ersättning därför.
För extra ordinarie lärare och
lä-rinnor vid folkskolan är för
närvarande ingen minimilön fastställd, utan
har man beträffande dem inskränkt
sig till den bestämmelsen, att för så
vidt statsbidrag till deras aflöning
skall erhållas, lönen måste utgå
med minst 500 kronor. Med
grundlönens höjande för ordinarie lärare
och lärarinna torde böra följa, att
äfven beträffande detta belopp någon
liten förändring göres. Men härmed
torde lämpligen kunna anstå, till dess
hufvudfrågan vunnit sin lösning,
hvadan något förslag i detta afseende ej
nu af oss framlägges.
I fråga om
kostnadernas bestridande
hafva vi icke ansett oss böra yrka
någon ändring i nu gällande
bestämmelser, enligt hvilka såväl till den
kontanta minimilönen som till
ålderstilläggen staten bidrager med
tvåtredjedelar och skoldistriktet med en
tredjedel.
Visserligen tala enligt vår åsikt
synnerligen viktiga skäl för en sådan
ändring i nu bestående förhållanden,
att - på sätt blifvit närmare
utveckladt i en af undertecknad
Hammarlund år 1896 inom andra kammaren
väckt motion - ålderstilläggen utgå
helt och hållet af statsmedel, men
denna fråga torde lämpligen böra lösas
för sig, hvadan den ej vidröres i denna
motion.
Genom bibehållande af hittills
gällande proportion skulle skillnaden
mellan de nuvarande beloppen i fråga
om lön och statsbidrag samt de af
oss föreslagna blifva följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
