Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. (944.) 31 januari 1900
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folkskolevän glädjande utveckling, bland
annat genom tillkomsten af flera tidsenliga
skolhus samt bättre och tidsenligare
undervisnings- och skolmateriel, men därigenom
hafva äfven församlingarnas utgifter för
skolväsendet i synnerligt afsevärd grad
stegrats. Denna stegring af församlingarnas
utgifter har äfvenledes ägt rum genom 1898
års riksdags beslut om ett andra
obligatoriskt ålderstillägg till de ordinarie
folkskollärarnes löner, hvadan det torde vara skäl att
tillse, huruvida icke församlingarnas tunga
för folkskolan kunde i någon mån minskas.
En sådan minskning synes mig kunna
åstadkommas, därest den utgift, som det nu
ensamt åligger församlingarna att bestrida
genom att förse folkskollärarne med kofoder
eller kontant ersättning därför, också
delades af staten efter samma princip, som är
gällande för lärarnes kontanta lön och
ålders-tillägg.
Med anledning af hvad ofvan anförts,
tager jag mig friheten föreslå, att riksdagen
behagade besluta,
att till värdet af det till lärare eller
lärarinna vid folkskolan utgående kofoder,
vare sig detta utgår in natura eller
ersättes kontant, bidrager statsverket med
två tredjedelar, dock högst med 66 kr.
67 öre för hvarje ordinarie
folkskollärare- eller lärarinnebefattning, samt att för
detta ändamål riksdagen måtte anvisa ett
förslagsanslag af 390,000 kr.
I motionens syfte hafva instämt: hrr Nils
Svensson i Olseröd, Esbjörn Persson, Per
Jönsson i Färeköp, Olof Persson i
Killebäckstorp, Ola Persson i Rinkaby, Carl Hj.
Wittsell och Carl A. Trolle.
*
Dalarepresentanten Sam. Söderberg,
med hvilken hr J. Vahlgren instämt,
har tänkt sig en annan lösning. Hans
motion lyder:
Då vid innevarande års riksdag flera
förslag framkommit angående folkskollärarnes
löner, får jag - för att sätta riksdagen i
tillfälle att nu på en gång lösa den gamla
kofodersfrågan - härmed föreslå:
1:o) att riksdagen måtte besluta, att
bestämmelsen därom, att åt lärare eller
lärarinna vid folkskola bör anskaffas
sommarbete och vinterföda för en ko, eller
ock, där hinder eller svårighet af lokala
eller andra förhållanden därför möter,
minst värdet af 8 hektoliter 25 liter
spannmål af visst slag i ersättning
lämnas, må upphöra att gälla, samt att i
stället den kontanta minimilönen höjes
med 100 kr. för år, med rätt för
skoldistriktet att af statsmedel såsom bidrag
härtill erhålla t7å tredjedelar af beloppet,
eller 66 kr. 67 öre; dock att sådan lärare
eller lärarinna, hvilken vid den tidpunkt,
då stadgandet härom träder i kraft,
erhåller kofoder in natura eller ersättning
därför till högre belopp än 100 kr. för
år, må vara berättigad att mot afstående
af den nu ifrågasatta förhöjningen å 100
kr. vid hittills åtnjuten förmån bibehållas,
hvad ersättningen vidkommer dock ej
längre än hvartill beslutet eller
öfverens-kommelsen om sådan ersättning föran-
leder, men att skoldistriktet äfven i dessa
fall må äga rättighet att åtnjuta
nyssnämda statsbidrag, 66 kronor 67 öre för år;
2:o) att riksdagen, under förutsättning
af bifall till föregående punkt, ville öka
förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare
vid folkskolor och småskolor med 420,000
kronor.
Höjning af de lägsta pensionerna i
folkskollärarnes pensionsinrättning.
Rektor Hj. Sjövall har i andra
kammaren väckt följande motion:
Då 1898 års riksdag höjde de ordinarie
folkskollärarnes löneförmåner ined ett andra
ålderstillägg af 100 kronor, och pension åt
dem efter 1899 års början alltså utgår med
75 procent af högsta lönegraden eller med
ett belopp af 600 kronor i stället för såsom
förut 525 kronor, så har härigenom hos de
folkskollärare, hvilka åtnjuta pension efter
förut gällande grunder, den förhoppningen
väckts, att riksdagen nog äfven torde
behjärta deras behof af förbättrade
existensvillkor på ålderdomen, ifall hemställan
därom i motionsväg blefve gjord.
Åtskilliga af dessa lärare hafva arbetat
i skolans tjänst i många år i enlighet med
1842 års skolstadga och mot en lön, som
utgått med endast 18 tunnor säd, hälften
råg och hälften korn ; andra hafva varit
med om en årlig lön af 400 kronor och
allenast under de allra sista åren af sin
tjänstgöring uppburit en lön af 600 kronor,
hvadan pensionen för alla dessa endast
utgår med ett årligt belopp af 450 kronor.
Då flertalet af dem äro i en betryckt
ställning och på grund af ålderdomsskröplighet
icke äro i stånd att kunna förtjäna något
för sitt och sin familjs uppehälle, kan man
väl utan öfverdrift säga, att deras
belägenhet är nödställd och att de för sitt
mäng-åriga trogna och utslitande arbete bland
folkets barn i och för deras undervisning
och uppfostran nog gjort sig förtjänta af
att få en någorlunda bekymmersfri tillvaro
under de flera eller färre år, som ännu
kunna vara dem beskärda. Säkert hysa
också alla en rättmätig medkänsla med dessa
gamla skolveteraner och deras verkligen
torftiga bärgningsvillkor, och då nu för
samtliga lägst aflönade statstjänare dyrtidstillägg
begäras af innevarande års riksdag, vore
det väl i sin ordning, att sådant äfven i
någon förrn komme de äldre behöfvande
folkskollärarne till del.
Begripligtvis åsyftar denna motion ingen
som helst förändring i de grunder, som
genom gällande nådiga reglemente för
folkskollärarnes pensonsinrättning meddelats, eller
någon rubbning i den ekonomiska plan,
hvarefter denna inrättning ordnats, utan
den vädjar till riksdagen om anvisande
genom direkt anslag af det belopp, som
erfordras för ökande af samtliga ifrågavarande
före detta folkskollärares pensioner till ett
belopp af 525 kronor, eller det minsta
skäliga existensminimum för ifrågavarande
samhällsmedlemmar.
Säkerligen förekomma bland dessa gamla
pensionärer liksom i andra
lefnadnadsför-hållanden många olikheter, som i ena fallet
kunna utjämna, i det andra försvåra deras
möjlighet till bärgning, såsom olika
lefoads-omkostnader på olika platser, större eller
mindre förmåga hos och tillfälle för dem
att själfva bidraga till utkomsten o, s. v.,,
men trots alla sådana skiljaktigheter anser
jag mig dock böra begära ökning i
pensionen efter visst minimibelopp för hel
pension allmänneligen genomförd för
samtliga dessa gamla pensionärer, enär jag
antager, att det skulle blifva förenadt med
alltför stora svårigheter att i särskilda fall
pröfva behofvet och medgifva eller af slå
sökt pensionsförhöjning.
Att proportionen mellan den förr njutna
lönen och den pension, som efter mitt
förslag skulle komma att utgå, i några fall
skulle rubbas, och det till och med så, att
pensionen blefve högre än det
delaktighetsbelopp, efter hvilket pensionären fått
pensionen beräknad, är visserligen en sanning,
men proportionen mellan pensionens
köpkraft nu och då den beviljades är af vida
större betydelse för pensionärens
lifsuppe-hälle och påkallar därför äfven välvilligt
och deltagande beaktande från den
pensio-nerandes sida.
Enär emellertid pensionsinrättningens
tillgångar beredas såväl genom statsanslag som
genom skoldistriktens i proportion till
tjänste-innehaf vares delaklighetsbelopp bestämda
årsafgift, skulle man ju kunna tycka rättvisan
kräfva, att skolområdet eller skoldistriktet
äfven något bidroge till den ifrågasatta
ökade pensionen och därigenom ock visade
sitt intresse för de gamla lärarne, men mot
ett sådant tillvägagående talar det for hvarje
år mer och mer framträdande sträfvandet i
andra kammaren att få staten till att mera
än hittills bidraga till bestridandet af de
inom många församlingar mycket betungande
kostnaderna för folkskoleväsendet, hvadan
ett bidrag från skoldistrikten för i denna
motion ifrågasatta förbättringar af de lägst
pensionerade folkskollärarnes pension ej lärer
böra ifrågakomma.
Efter en beräkning, som år 1898
verkställdes af kamreraren i folkskollärarnes
pensionsinrättning, utgick då:
hel pension efter delaktighet af 400 kr.
eller med belopp af 300 kr. till 5
pensionärer och afkortad pension till växlande
belopp åt 19 pensionärer ined i medeltal 223
kr. 75 öre åt hvardera;
hel pension efter delaktighet af 500 kr.
eller med belopp af 375 kr. åt l pensionär
samt afkortad pension till växlande belopp
åt 10 pensionärer med i medeltal 297 kr. 80
öre åt hvardera;
hel pension efter delaktighet af 600 kronor
eller med belopp af 450 kronor åt 324
pensionärer samt afkortad pension efter
samma delaktighet till växlande belopp åt
154 pensionärer med i medeltal 372 kronor
65 öre åt hvardera.
Utgående från dessa siffror skulle för
det jämförelsevis ringa antal pensionärer,
hvarom nu är fråga, en årlig
pensionsförhöjning från det belopp, de nu åtnjuta, till
525 kronor kräfva ett årligt anslag af
omkring 39,000 kronor, hvilket* belopp
naturligtvis skulle komma att efter hand minskas
i den mån pensionärerna med döden afginge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:43:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1900/0088.html
