Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (948.) 28 februari 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
SYENSK LÄRARETIDNING.
N:r 9
skolgångens begränsning
hade kyrkoherde J". P. Linde i Krokek
såsom inledare ett sakrikt och synnerligen
intressant anförande, hvilket enligt mötets
beslut skulle, af inledaren själf i sammandrag
återgifvet, meddelas såsom motivering för
det uttalande, som gjordes och hvilket var
af följande innehåll:
^ Mötet uttalar ett kraftigt och afgjordt nej
såsom svar på frågan om skolgången bör
begränsas till barnets ll:e eller 12:e år,
emedan verkningarna af en sådan ändring skulle
visa sig i allo skadliga för svenska folkets
bildningsnivå och komma att utgöra ett stort
steg i reaktionär riktning mot okunnighet
och barbari.
På fråga om utsträckning af
småskolans lästid
från två till tre år stod samme talare
villrådig, men trodde dock att dylik
utsträckning i vissa fall vore till gagn. Samma,
uppfattning delades af hr Rundberg i
Styrestad, under det hr Lewin i Jonsberg m. fl.
i förslaget om sådan utsträckning sågo ett
förtäckt attentat mot folkskolan. Mötet
uttalade sig mot en dylik utsträckning;
Normalplanen och de nya
skolformerna.
Rörande normalplanens ställning till de i
nya folkskolestadgan förekommande
bestämmelserna om en folkskolans högre afdelning
och om ersättningsskola samt såsom svar på
frågan: »Förefinnas andra nya skolformer,
som kunna behöfva förses med schemata?»,
gjordes på förslag af inledaren, hr G.
LÖW-krantz, följande uttalanden:
1) Enär inom kretsföreningarnas område
någon erfarenhet icke kunnat förvärfvas
rörande en folkskolans högre afdelning, kan
yttrande härutinnan ej afgifvas. Dock vill
det synas, som vore denna skolform lika litet
som högre folkskola, med hvilken den måste
komma att få ej oväsentlig likhet, i behof af
några normerande bestämmelser, hvilka utan
tvifvel komme att verka mera hämmande än
befordrande densammas utveckling, utan torde
skolformen i fråga böra gifvas tillfälle att
fritt utveckla sig och anpassas till de olika
orternas behof.
2) a) Då det arbete, som på landsbygd, där
industriell verksamhet icke förekommer, kan
föreläggas barn under 13 år, i allmänhet är
af beskaffenhet att ej behöfva hindra barnen
afsluta sin skolgång på sätt
folkskolestadgans § 47 bestämmer; då på dylika orter
skolgången oftast genom
hvarannandagsläs-ning eller på annat sätt är så starkt begränsad,
att en ytterligare afkortning däraf med stöd
af samma stadgas § 48: l knappast under
några förhållanden kan tillrådas; då antalet
barn, som på grund af klen fattningsförmåga
i förtid afgå från skolan, är så ringa, att
er-sättningsskola för dem icke kan komma i
fråga, och då på samma orter i regel blott
en lärarekraft finnes att tillgå och dennes tid
och krafter helt tagas i anspråk af den
dagliga skolan och fortsättningsskolan, så måste
upprättandet af ersättningsskola på här
ifrågavarande orter anses både ©behöfligt, för
folkundervisningen skadligt och nästan
outför-bart, hvarför förslag och plan härtill icke bör
i normalplanen förekomma;
b] Då åter, hvad beträffar samhällen med
utvecklad industriell verksamhet, det är en
nedslående sanning att skolmyndigheterna
nödgas tillåta ett ofta rätt stort antal barn
afbryta sin skolgång i förtid, synes
ersättningsskola på dylika orter vara af behofvet
påkallad och kunna blifva till gagn. Dock
bör vid uppgörande af plan för sådan skola
oeftergifligt fordras, att skolbesöken komma
att omväxla med arbetet utanför skolan,
hvilken anordning dels ej kan möta större
svårigheter, då vägen till skolan i regel är ganska
kort, och dels är den enda, som
tillfredsställer lagstiftningen angående minderårigas
användande i fabrik och handtverk.
3) Det synes kretsföreningarna som borde
i normalplanen icke upptagas en skolform
endast därför, att den faktiskt förekommer
på ett eller annat ställe, ty därigenom
hämmas i icke oväsentlig mån skolans utveckling
på orter, där de minst ändamålsenliga af
normalplanens skolformer förekomma; utan bör
fast hellre normalplanen genom att upptaga
blott verkligt goda skolformer söka blifva en
orsak till folkskoleväsendets utveckling och
förbättring på nämda orter.
Det hade ifrågasatts, att en inskränkning
i dagliga lästiden borde ske för beredande
af större utrymme åt slöjd och
trädgårdsskötsel. Härpå svarades på förslag af hr
Kålen i Tingstad:
Då folkskolan icke ens i någon mån bör
blifva yrkesskola, så bör heller icke längre
undervisningstid tilldelas hvarken
trädgårdsskötseln eller slöjden.
»Koncentration.»
Följande fråga hade framställts: »I hvad
mån bör vid uppgörande af läroplan större
koncentration åsyftas, så att det, som i ett
ämne föredrages, må kunna understödja det,
som läses i ett annat ämne?» Sedan
inledaren, hr Almroth, erinrat om de oklara
fordringar på koncentration vid
undervisningen, som tid efter annan framkommit,
särskildt på allmänna folkskolläraremötet i
Norrköping år 1898, beslöt mötet på förslag
af inledaren uttala sig sålunda:
Mötet anser ej nödigt, att i en reviderad
normalplan intagas metodiska anvisningar
angående läroämnenas behandling i
allmänhet i den riktning, att vid undervisningen i
ett ämne bör så förfaras, att lärostoff hämtas
äfven från annat håll utom det
förhandenvarande läroämnet för att liksom stödja
detsamma, då otvifvelaktigt hvarje lärare, i den
mån det är möjligt och lämpligt, utan sådan
anvisning söker anknytning till öfriga
läroområden för att belysa, förtydliga och
fördjupa sitt ämne, och då en i normalplanen
intagen bestämmelse i detta syfte kunde
missförstås och följas till en omfattning, som
endast åetadkomme förvirring vid
undervisningen, i stället för, som afsetts, större
klarhet.
Mötet afslöts med tack från ordföranden
till mötesdeltagarne i allmänhet för den
endräkt de lagt i dagen med afseende pä de
många viktiga uttalandena och till inledarne
i synnerhet för deras värdefulla inlägg
Efter mötet, som var besökt af ett
50-tal personer, intogs gemensam middag å
Standard hotell.
LITTERATUR
Nytt i bokhandeln.
Räkneundervisningen i småskolan. Metodiska
anvisningar utgifna af d:r N. Thielers. Umeå,
H. Glas’ pappershandel. 3:e uppl. 75 öre.
Huru böra vi bedöma de första kristna
apolo-geternas försvar för kristendomen?
Profföre-läsning af Oskar Bensow. Uppsala, V. Schultz.
75 öre.
Den religionshistoriska betydelsen af myterna
om striderna mellan åsarna och vanerna.
Prof-föreläsning af Oskar Bensow. Uppsala, V.
Schultz. 50 öre.
Nordisk Tidskrift. l:a haft. - Hälsovännen.
N:r 4. - Djurvännernas tidning. N:r 1.
Uppträdet vid Uppsala
folk-skollärareseminarium.
Såsom i förra numret i korthet
meddelades, har ordföranden i riksdagens
nykterhetsgrupp, lektor P. P. Waldenström, till
statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet inlämnat en skrifvelse med
anledning af det förut skildrade uppträdet vid
Uppsala seminarium, därvid rektor
Bergendal förbjudit eleverna att tillhöra
helnykterhetsföreningar. Skrifvelsen är af följande
lydelse:
Jag anser mig icke öfverskrida min
befogenhet, när jag fäster Eder uppmärksamhet
på här vidfogade tidningsnotis, som är af allt
för allvarlig beskaffenhet för att icke böra
föranleda en undersökning.
(Här meddelas notisen, sådan den
återgif-ves i förra numret, hvarefter det heter:)
Då skolans lärare genom ett särskildt k.
cirkulär blifvit befallda att undervisa sina
lärjungar om alkoholens skadliga verkningar,
och då k. m:t desslikes befallt, att i alla
skolor skall upphängas ett exemplar af
framlidne generaldirektör M. Huss’ varningsord
mot bruket af alkoholhaltiga drycker, så
synes det upprörande, att en
seminarierektor rent af bannar blifvande lärare därför,
att de tillhöra absolutistiska
nykterhetsföreningar.
Är notisen sann, så vågar jag i den
svenska nykterhetsrörelsens namn uttala den
förhoppningen/ att Ni icke skall lämna saken
obeifrad. Och är den icke sann, så är den
dock af den uppseendeväckande art, att dess
osanning bör blifva genom en noggrann
undersökning ådagalagd.
På samma gång anhåller jag att för Eder
få framhålla behöfligheten af att genom
vederbörande skolinspektör låta undersöka, om
k. m:ts nådiga befallning om upphängande i
alla skolor af Huss’ varningsord blifvit åtlydd.
&.
Förestående anmälan har remitterats till
Uppsala domkapitel, hvars utlåtande
infordrats af ecklesiastikdepartementet.
Det tal, rektor Bergendal höll till
seminarieeleverna, var, enligt hvad Svenska
Morgonbladets korrespondent meddelar, i
hufvudsak af följande lydelse:
Det sorgliga har inträffat, och genom
tidningarna går den underrättelsen, att en elev
här vid seminariet sökt och erhållit ett
god-templarstipendium, och detta oaktadt jag flera
gånger haft tillfälle att hos eder inskärpa det
orätta i att hylla och kringsprida de
villoläror, som nu af vissa föreningar predikas i
vårt land, nämligen att man icke skulle med
måtta kunna bruka Guds gåfvor. Ja, i denna
trakt är detta så* mycket olyckligare, emedan
man här anser det som ett kännetecken på
ett Guds barn att vara absolutist.
Vi veta ju, att dessa föreningars lära
uppenbarligen strider mot Guds ord. Genom att
så missbruka den nytestamentliga friheten
visar man, att man är bunden i en mycket
farlig villfarelse. Det strider uppenbarligen
mot bibelns och aposteln Pauli lära. Ty vi
veta ju, att aposteln Paulus på sin tid
bekämpade ett parti, som sade: >Du skall icke
röra, icke heller smaka, icke heller komma
vid». Kol. 2: 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
