Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (954.) 11 april 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 15
När Luther säger, att första budet
befaller oss att frukta Gud öfver allting,
älska Gud öfver allting samt sätta all tro
och Ht till honom, då begriper barnet
omedelbart dessa ord lika väl, som det utan
förklaring begriper, hvad det betyder, att
Gud är allsmäktig, allvetande,
allestädes-närvarande och så vidare. Men där
kommer nu den stora katekesen med följande
tungrodda utveckling:
17. När frukta vi Gud öfver allting?
Vi frukta Gud’ öfver allting, när vi icke
rädas för något så mycket som för att göra
Gud emot.
18. När älska vi Gud öfver allting?
Vi älska Gud öfver allting, när vi hålla
honom för vårt högsta goda och gärna lyda
hans bud.
19. När sätta vi all tro och Ut till Gud?
Vi sätta al] tro och lit till Gud, när vi af
allt hjärta f or trösta på hans ord och löften,
så att vi af honom söka och vänta allt godt
till kropp och själ.
Det vore här mycket rimligare att vända om
förhållandet mellan det förklarande och det
förklarade, t. ex. sålunda: »Hvad vill det
säga att hålla Gud för vårt högsta goda?»
Svar: »Det vill säga att älska honom öfver
allting». Ty det senare uttrycket förstår
barnet mycket bättre än det förra.
Men ännu ett exempel: När Luther
säger, att den helige ande behåller den
troende människan i en rätt tro, så fattar
barnet detta omedelbart mycket bättre, än
det förstår följande krångliga »förklaring»
i den stora katekesen:
154. Huru behåller den helige ande människan
i tron?
Den helige ande fortfar att kalla och
upplysa den troende människan och hjälper
henne därigenom att under daglig bättring
hos sin frälsare söka och mottaga ny
syndaförlåtelse och förökad kraft till ständig
tillväxt i helgelse.
2. Den stora katekesen saknar i
synnerligen hög grad den enkelhet, som måste
fordras af en lärobok, som skall sättas i
händerna på barn af den ålder, då
katekesen af dem läres i våra skolor, äfven om
den i detta afseende står vida framom
Luthers lilla katekes. Man läse t. ex. ett
sådant stycke som detta:
30. Huru brukas Guds namn till lögn och
bedrägeri äfven på annat sätt?
Guds namn brukas till lögn och bedrägeri,
äfven då man utgifver falsk lära för Guds
ord eller döljer världsliga och orena afsikter
under skrymtaktigt nit för Guds ära.
Eller t. ex. följande:
84. Hvartill skall då lagen vara oss nyttig?
Lagen skall lära oss känna och ångra vår
synd, drifva oss till Kristus och, då vi genom
honom fått syndernas förlåtelse och kraft till
en helig vande!, för oss allt jämt förklara
Guds vilja, att vi må lefva efter hans bud.
Och af dylika stycken äger katekesen ett
mycket stort antal. Ja, svar, som kunde
gifvas med ett par enkla ord, tillkrånglas
stundom på ett sätt som kan väcka den
största förvåning. T. ex. följande:
241. Hvarigenom förspilles döpelsens nåd?
Döpelsenåden förspilles därigenom, att den
döpte icke låter den helige ande hos sig
verka en daglig bättring utan öfvergifver
Guds ord och bönen, fattar lust till världen
och samtycker till synden.
Där kunde svaret alldeles lika
fullständigt gifvas med orden: »Genom otro och
synd» - fyra ord i stället för fyra
mycket svårlärda rader.
Till denna brist på enkelhet hör bland
annat äfven det, att katekesen stundom
framställer samma sak i två olika
redaktioner - oafsedt den dubblering, som jag
nyss talat om. Detta sker dels så, att
saken alldeles onödigt framställes i lärostycket
på ett sätt, i det där under anförda
bibelspråket på ett annat, dels så att samma
begrepp definieras på två ställen med olika
ord.
Såsom exempel på det förra må här
anföras :
3. Hvad är den heliga skrift?
Den heliga skrift är Guds ord, som genom
den helige andes ingifvelse är skrifvet af
profeter, evangelister och apostlar, oss till
undervisning, bättring, tröst och evig
salighet.
2 Tim. 3: 16. All skrift, af Gud utgifven,
är nyttig till lärdom, till straff, till bättring,
till tuktan i rättfärdighet.
Det vållar här lärjungen icke litet
hufvudbry att lära sig den olika formuleringen
af katekesstyckets slutord och af
bibelspråket.
Likaså:
7. Hvad förkunnar Gud genom evangelium?
Genom evangelium förkunnar Gud, att han
i sin stora kärlek gifvit oss sin son, vår
Herre Jesus Kristus, på det vi må varda
frälste, helige och salige genom honom.
l Tim. 1: 15. Det är ett fast ord och i all
måtto väl vardt att man det anammar, att
Kristus Jesus är kommen i världen till att
frälsa syndare.
Där vore bibelspråkets korta ordalag fullt
tillräckliga i stället för styckets slutord,
som säga alldeles detsamma, allenast med
den skillnad, att där inlägges olika begrepp
i orden »frälste» och »salige», hvilket är
i strid med hela det nya testamentets
språkbruk.
Såsom exempel på det senare kan
följande tjäna. Tron på Kristus definieras
först sålunda:
111. Hvad bekänner du med orden: Jag tror
på Jesus Kristus?
Jag bekänner, att jag af allt hjärta vill
hålla mig till Jesus Kristus, Guds ende son,
som enligt Guds löfte kommit i världen och
blifvit min frälsare.
Men längre fram sålunda:
146. Hvari består en rätt tro på Kristus ?
En rätt tro på Kristus består däri, att vi
med hjärtats begär omfatta Kristus såsom
vår frälsare och på honom allena grunda vår
förtröstan om syndernas förlåtelse, lif och
salighet.
Helgelsen definieras först sålunda:
134. Hvad är helgelsen?
Helgelsen är den helige andes verk i vårt
hjärta, hvarigenom han gör oss delaktige af
frälsningens nåd och därmed omskapar oss
till hjärta och lefverne, så att vi blifva
helige.
Men längre fram sålunda:
150. Huru helgar den helige ande människan
i tron?
Den helige ande gifver människan genom
tron lif i Kristus och gör henne till en ny
människa, med nytt sinne, ny håg och ny
kraft att göra Guds vilja.
I sammanhang härmed tillåter jag mig att
påpeka, hvilket misstag det är, när man
tror, att den tanklösa utanläsningen skulle
vara väsentligen förebyggd, om man ändrade
katekesens frägform till sammanhängande
framställning. Visserligen är frågformen,
såsom jag ock ofvan framhållit, en
bidragande orsak till den tanklösa utanläsningen,
men hufvudorsaken ligger i
läroframställningens egen beskaffenhet, som står kvar
med samma verkningar, äfven om
frågformen. tages bort. Om ett stycke såsom nu
till exempel lyder:
229. Huru beror dopets verkan af tron?
Vår tro gör visserligen icke vattnet till en
döpelse, men den salighet, soin i dopet
gifves, tillägna vi oss och behålla allenast
genom tron,
eller om jag med uteslutande af
frågformen omskrifver det sålunda:
Dopets verkan beror af tron på det sätt, att
vår tro visserligen icke gör vattnet till en
döpelse, men att vi allenast genom tron tillägna
oss och behålla den salighet, som i dopet gifves
- då är med denna ändring litet eller
intet vunnet till förebyggande af den
tanklösa utanläsningen. Nej, yxan måste sättas
till roten. Vi måste få en lärobok,
skrifven på ett språk, som för barnen är
svenska och icke arabiska.
3. Den stora katekesen är mycket
olycklig i valet af bibelspråk. Och
bibelspråken skulle dock utgöra den viktigaste delen
af dess innehåll. Sålunda citerar han
stundom bibelspråk, som hvarken innehålla
någon bekräftelse eller förklaring eller
belysning eller tillämpning af det lärostyckes
innehåll, hvarunder de stå, utan äro i 4essa
afseenden intetsägande. Till exempel:
6. Hvad förkunnar Gud genom lagen?
Genom lagen förkunnar Gud sin heliga
fordran, att vi skola vara helige i hjärta och
lefverne.
Mik. 6: 8. Det är dig sagdt, människa,
hvad godt är, och hvad Herren af dig äskar.
Eller:
198. Hvad bekänna vi inför Gud genom
femte bönen?
Vi bekänna inför Gud vår stora skuld, som
vållar, att vi icke äro värde något af allt det,
hvarom vi bedja, och kunna icke heller
förtjäna det.
Ps. 69: 6. Mina skulder äro dig intet
förskylda.
Hvad säga nu de här anförda
bibelspråken till inskärpande eller belysning eller
tillämpning af respektiva lärostycken? Rakt
ingenting.
Men värre är, när under lärostycken
citeras bibelspråk, som icke hafva det ringaste
att skaffa med det, som lärostycket
innehåller, T. ex.:
242. Hafva de ur döpelsenåden fallne intet
gagn af sitt dop?
Den nåd, som Gud gifver i dopet, står å
Guds sida fast, så att han söker de fallna,
på det de i en sann bättring må återvända
till honom.
Hes. 34: 16. Jag skall uppsöka det
borttappade och igenhämta det förvillade och
förbinda det sargade och stärka det svaga.
Jer. 3: 22. Så Vänden nu om, I affälliga
barn, så vill jag hela eder af eder olydnad.
Där anföras två bibelspråk ur gamla
testamentet till att bekräfta, hvad nytta den
ur döpelsenåden fallne har af sitt dop!!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
