Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (955.) 18 april 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 16
SVENSK LÄRARETIDNING.
255
lunda ej heller få verkligt intresse för
barnen. Också är det endast om de
inläras i sådant sammanhang, som de
gifva den träning af själskrafterna, som
utgör villkoret för, att de
föreställningsgrupper, som erhållits från ämnet,
hänga ihop och sålunda bevaras i
minnet.
Förslaget att dela sönder realämnena
i bitar, som blandas om hvarandra för
att muntligen föredragas eller läsas i
något slags läsebok, tilltalar nog
mången ärlig folkbildningsvän, som blifvit
rädd för folkskolans stora antal
ämnen, men icke själf på allvar arbetat
bland barn med genomsnittsbegåfning.
De erfarenheter, han menar sig hafva
gjort, borde han känna sig manad att
ställa under kritikens synglas och på
samma gång göra sig den frågan, om
han är kompetent att göra
erfarenheter i.ett problem af så speciell art.
Det förhåller sig nämligen så, att
9-13 års barn hafva en formlig åtrå
efter att tillägna sig sammanhängande
räckor af föreställningsbilder från ett
bestämdt område. Däremot hafva de
motvilja att blanda ihop den enas
delar med den andras. Sker det likväl,
är det för de flesta omöjligt att
sammanföra det, som hör ihop. Det blir
i deras föreställningslif en oreda,, som
förstör arbetsglädjen för dem och
inverkar menligt på deras utveckling.
Få de däremot under denna tid
fylliga, klara och fast förenade f
öreställ-ningsserier från den mänskliga
kulturens hufvudområden, så är för deras
intellektuella utveckling lagd den grund,
som vid denna ålder kan åstadkommas.
Under den följande åldern drager deras
själslif själft försorg om, att mellan
de skilda föreställningsserierna uppstår
behöfligt samband. Att under sådana
omständigheter redan från början
blanda ihop de olika ämnena vore att
försvåra både lärarens och barnens arbete
och öka risken att misslyckas däri.
Detta slag af koncentration vore
därför en reaktion af så mycket
betänkligare slag, som sträfvandet bland
pedagogerna nu går ut på att ordna
arbetet efter barnasjälens natur.
Däremot finnes det en annan högst
önskvärd koncentration, den nämligen,
att lärogången inom hvarje ämne, så
långt ämnets och barnets natur
medger det, anpassas så, att det ena kan
lämna material vid framställningen af
det andra. Det är sålunda i. sin
ordning, att Sveriges geografi går före dess
historia, att gamla testamentets bibliska
historia inhämtas före läran om lagen
Med den ringa utveckling, som
barnpsykologien ännu har hos oss och med
den ringa respekt de uppnådda
resultaten tillvunnit sig, vore deVutan tvifvel
bäst, om de styrande i fråga om
lärogången icke föreskrefve förändringar,
utan blott framställde alternativa
förslag, ägnade att befordra förbättringar
i undervisningens planläggning.
Alla yrkanden däremot, som
medelbart eller omedelbart gå ut på
lärokursens stympning, böra afvisas, ty
hvarje eftergift i denna punkt medför
ytterst farliga konsekvenser.
Kamratligt samförstånd
mellan de svenska och norska
folkhögskolemännen synes kunna komma till
stånd. Så godt som samtidigt hafva
vi nämligen mottagit nedanstående
tvänne skrifvelser, hvilka visa, att man
å ömse sidor önskar utjämna de
misshälligheter, som varit på väg att uppstå.
Hr Teodor Holmberg, inbjudaren till
fjorårets möte i Västerås-Tärna,
skrifver:
Till hvad hr K. Stauri sagt i Svensk
Läraretidning n:r 15 ber jag att få tillfoga
endast dessa rader.
Liksom han tror jag, att nu som så ofta
kan en hel del missförstånd lätt förklaras
genom ömsesidig obekantskap med
hvarandras förhållanden.
Hvad nu det angår, att från Tärna ingen
inbjudning i fjor utgick till folkhögskolan i
Seljord, så förhåller det sig därmed - som
jag förut sagt - så, att jag trodde, det denna
skola liksom så många andra af de frejdade
äldre norska folkhögskolorna nedlagts men
omdanats till seminarium samt därmed
utträdt ur folkhögskolekretsen. Men äfven om
jag icke hyst denna förmodan, skulle ett
annat sakskäl legat i vägen: att denna norska
skolas ledare för svensk uppfattning stått
äfven såsom hufvudledare af utprägladt
svensk-fiendtlig tankegång, hvadan en inbjudning icke
varit på sin plats.
För öfrigt sändes - om ock i förberedande
form - direkt tryckt inbjudning till hvarje
norsk folkhögskola, och just emedan jag själf
icke ansåg mig nog säkert känna deras antal
och adress, ombestyrdes på min begäran
adressering och afsändande af en absolut
pålitlig norsk man, som riktigt fullgjorde sitt
åtagande, hvilket äfven framgick af åtskilliga
till mig ingångna svar från mig obekanta,
antagligen ny stiftade skolor.
Det var en allmän inbjudning, ty den
riktades till hvarje norsk folkhögskola, till
institutionen såsom sådan, och var således officiell
efter min mening och icke privat. Ty allmän
varder icke en inbjudning endast emedan och
därför att den står i tidningarna. Men äfven
i denna form skulle inbjudning blifvit
utfärdad, om icke redan förut tydligt framgått,
att ingen enda norsk folkhögskola komme att
blifva representerad, hvarigenom ju ett
nordiskt möte omöjliggjorts.
Det sårade mig djupt, att några af svaren
- från de flesta kom intet - voro hållna i
en förolämpande ton, hvilket jag tyckte vara
mindre befogadt, enär jag för min del
offentligt alltid talat för Norges fulla likställighet
med Sverige samt alltid varit känd som varm
vän af broderlandet. Då jag sedan bland in-
bjudarne till mötet i Telemarken såg namn,
som voro förknippade med detta för mig
oangenäma minne, må väl ingen förtänka
mig, att mötet i Seljord ingalunda kunde
öfva på mig någon stark dragning.
D:r L. Holmström från Hvilan har af
annan orsak känt sig manad att uteblifva, och
så kunna ju olika skäl tänkas, hvilka
af-skräckt än den ene, än den andre. Men en
hvar njuter ju sin fulla frihet: intet hindrar
någon svensk folkhögskoleman att fara till
det nordiska mötet i Seljord, om han känner
sig dragen dit.
Men då nu faktiskt dels missförstånd, dels
obekantskap hafva gjort sig gällande både i
Sverige och Norge - äfven i det sistnämda
landet, därom är jag fullt förvissad - så
hade det nog varit välbetänkt och lyckligt,
om ett kamratligt samförstånd mellan
målsmännen för de tre ländernas folkhögskolor
sökts åvägabragt så att säga på en mera bred,
allmän, opartisk och lätt tillgänglig »plattform»
än i Seljord, d. v. s. i Kristiania i samband
med det allmänna skolmötet. Antagligen hade
lättast då en bekantskap och ett godt
samförstånd uppstått, som kommit att dana
grundval för ytterligare framtida, hvarandra
lifvande och lärande närmanden.
Lifligt önskar jag, att dessa ord måtte
fattas så som de äro tänkta, d. v. s. såsom en
utsträckt hand, en förtroendefull vädjan till
Norges folkhögskolor i främsta rummet, ingen
nämd och ingen glömd.
Tärna den 12 april 1900.
Teodor Holmberg.
Alldeles samma dag afsände en af
inb judarne till sommarens möte i
Seljord, stortingspresideiiten V. Ullmann,
följande skrifvelse till denna tidning:
Hr. redaktör!
Tillåd mig i anledning af den strid, som
föres i Deres blad om svenske höjskolelsereres
fremmöde ved det förestående nordiske
höj-skolemöde, ät meddele, ät om j eg havde
fat indbydelse til Västerås-Tärna i fjor, og
om modet var kommet istånd, vilde jeg med
glsede have mödt öp der. Ät der har vseret
drevet agitation i den norske presse mod
dette inöde, er mig aldeles ubeksendt; jeg
har i al f al d ingen agitation drevet. Ät jeg i
1894 ikke var med på höjskolemödet i Askov,
skrev sig simpelthen fra, ät jeg i de samme
dage måtte vsere tilstede som Norges
udsen-ding ved den interparlamentariske konferance
i Haag, og man kan ikke vsere to steder på
engång.
Det gör mig ondt, ät de svenske
höjskole-msend ikke synes ät ville mode öp til vört
nordiske mode i sommer, og sserskilt bedröver
de hrr. Holmbergs og Holmströms bitre ord
mig. Jeg har bare det ät svare til dem, ät
der findes ikke hos mig t ils var ende fölelser
överfor de to herrer.
Vil andre svenske Iserere komme til modet,
skal de vsere hjse.rtelig velkomne og
forhå-bentlig få erfaring for, ät uagtet vi norske
venstremaend har serdeles udprsegede
me-ninger om unionsforholdet, går det dog godt
an ät vaere i stue med os. Spörg bare de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
