Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (972.) 15 augusti 1900 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 33
nordiska skolmötena tagit sig ett så
storslaget uttryck, nu är starkare och
mera lefvande än någonsin. Denna
känsla har numera nått den
utveckling, att den måste öfvergå från
stämning och ord till handling. Om man
bland de många viktiga frågor, som
voro uppförda på mötets program,
skall beteckna en såsom den
hufvud-fråga, af hvilken mötet fick sin
utmärkande karaktär, så var det
obestridligen frågan om samarbete mellan
Nordens barndomsskolor. Och att den
frågan är mogen för verkställighet
framgår bland annat däraf, att den
åskådning, som de tre inledarne häfdade,
var i allt väsentligt densamma samt
erhöll mötets odelade instämmande.
Grundtonen i samtliga uttalanden
rörande denna fråga kan uttryckas
sålunda: samförstånd och samarbete men
icke sammansmältning.
I själfva verket klang denna
grundton igenom icke allenast nu nämda
öfverläggning utan ock tredje
mötesdagens skarpa debatt om
»fsedrelands-historie i de nordiske skoler».
Nödvändigheten af samförstånd och
samarbete blef här af en framstående dansk
talare med sådan skärpa - och man
måste väl säga: äfven med sådan
ensidighet - framhållen, att det blef
nödvändigt att betona äfven den andra
sidan af saken: »Ingen
sammansmältning! Vi äro fyra nationaliteter med hvar
sin egendomliga utveckling och
karaktär. Vi vilja hålla samman, men vi
vilja icke smälta samman; vi vilja icke
vara oss själfva nog, men vi vilja allt
framgent vara oss själfva».
Att det skarpaste betonandet häraf
kom från norsk sida är ganska naturligt
och ingalunda ägnadt att väcka
missstämning, åtminstone ej från svensk
sida. Vi svenskar önska sannerligen icke
heller någon sammansmältning, som
skulle komma vårt svenska språk, vår
svenska litteratur, ja t. o. m. vår
svenska historia att uppgå och försvinna i
en allmänt skandinavisk, och vi kunna
därför mycket väl förstå, att män
sådana som Otto Anderssen och
statsrådet Wexelsen m. fl. måste taga
afstånd från alla uttalanden, hvilka
möjligen kunde tolkas såsom innebärande
önskningar om en sammanslutning af
den art, att de skilda folkens
egendomligheter därigenom skulle
undertryckas och förkrympas.
Det är ett fritt samarbete mellan
inbördes själfständiga bröder vi alla
önska. Det är ock det enda samarbete,
af hvilket vi hvar för sig kunna hafva
något varaktigt gagn.
Ett par uttalanden
om nordiska skolmötet i Kristiania.
Af de uttalanden att döma, hvilka
redan framkommit i pressen inom de
tre nordiska rikena, tyckes det nu
afslutade nordiska skolmötet hafva gjort
ett godt intryck på samtliga deltagarne
och komma att efterlämna endast glada
och angenäma minnen. .
För dagen återgifva vi nedanstående
uttalanden ur norska tidningar.
I dag slutar det stora skolmötet, och
deltagarna draga hvar till sitt land, hvar till
sin stad och bygd.
Det har varit en liflig tid med myllrande
lif på gator och kaféer, med utflykter och
nöjen. Men dessa hafva icke, såsom fallet
varit vid så många andra kongresser, spelat
hufvudrollen vid sammankomsterna. Tvärtom
har bestyreisen med afsikt sparat på nöjena
samt låtit mathållningen och skålarna träda
i bakgrunden för det stora, allvarliga
arbete, som låg i mötets plan, och vi, som
hafva följt arbetet, föredragen och
debatterna steg för steg, tro oss kunna uttala
vår säkra förvissning om ett godt resultat
och rika frukter af skolmötet.
Och det intryck, som mötet gjort på den
stora allmänheten, på dem, som ej äro
pedagoger eller fackmän, är det allrabästa.
Allmänheten har följt mötet med intresse och
fått en klarare uppfattning af lärare och
lärarinnor än man i allmänhet har här
hemma. Ännu tänker sig mången
pedagogerna som en samling gnatiga män och
kvinnor, stränga, torra och tråkiga, folk,
som ej kan le, som har bläckiga fingrar och
luggslitna kläder. Skämttidningarna afbilda
i sina teckningar lärare och lärarinnor med
ris och rotting.
Den glada, friska skara herrar och damer,
som i dessa dagar fyllt vår stad med glädje
och munterhet, svarar ej mot den gamla
bilden af skolmästarnes stånd. Vi hafva
sett Skandinaviens pedagoger på utflykt,
lifliga och glada som en flock lössluppna
lärjungar, vi hafva hört nordens lärare och
lärarinnor deltaga i debatterna med samma
lif och käckhet som unga studenter. Hvem
skulle kunna tro, att det stånd, som man
mest präglar som pedantiskt och surmulet,
just var det, som höll det lifliga mötet i
Kalmeyergadens missionshus i går? Det
var icke gamla bitvargar och förtorkade
bok-målar, som man där gjorde bekantskap med
- det var ungt, lifskraftigt folk, i hvilkas
ådror blodet ännu flyter varmt och raskt.
Två bekanta skolmän komma i lufven på
hvarandra och bli goda vänner igen.
Åhö-rarne klappa och hyssja och ropa till dem:
Kvickheter och satir gnistra i luften, som
är mättad af humor och geni.
Där har varit själ och ungdom öfver detta
skolmöte, och lärare som lärarinnor hafva
visat, att det är till män och kvinnor, hvilka
tänka ungt och känna varmt, som vi anförtro
våra barns uppfostran.
Norske Intelligenssedler.
Åttonde nordiska skolmötet är nu slutadt
och dess tusental deltagare skingras efter
sammanvaron åt hvar sitt håll. Men från
dagarna i Norges hufvudstad, där de
samlades till arbete och fest, skola säkerligen
våra gäster, antingen de nu äro främmande
eller norrmän, medtaga ljusa och varaktiga
minnen.
De tankar, som under mötet kommit fram,
skola bidraga att klargöra begreppen om
pedagogiska spörsmål. Mötet har också en
annan, ännu betydelsefullare uppgift: att
utgöra %en länk i samarbetet mellan Nordens
folk:
Den personliga sammanvaron "skall vara
verksam för att rätta felaktiga uppfattningar
om folken å ömse sidor, vidga uppfattningen
af de särskilda nordiska nationaliteterna och
fördjupa sympatien landen emellan.
Det ar vårt innerliga hopp, att de
tankekorn, som såddes under mötet, skola bära
frukt och bidraga att fjärma, hvad som
skiljer folken, samt bygga bro, där andligt
samlif kan hafva saknats.
Aftenposten.
Ett vackert exempel
på ett lifligt intresse för skolan och en
vacker uppfattning af
skolrådsbefattningens förpliktelse anför kyrkoherden
C. R. Lundell i sin
inspektionsberättelse.
I en rote i Tuna socken, Östg., skulle
af rotemännen byggas nytt skolhus för
mindre folkskola. Men enigheten brast
beträffande beräkningsgrunden för
utdebiteringen, arbetet afstannade och
hotades med . att blifva undanskjutet på
oviss framtid. Då byggde
skolrådsledamoten i roten huset färdigt och utlade
därför en ganska aktningsvärd summa
samt sparade ingen omsorg att få allt
så ändamålsenligt som möjligt för såväl
lärarinna som barn. Hans gärning var
så mycket vackrare, som hans egna
barn för länge sedan slutat skolan.
Heder åt en sådan offervillighet!
Hvar ligger felet?
Den inom ecklesiastikdepartementet
verkställda granskningen af
primäruppgifterna för »Berättelse om
folkskolorna för år 1897» har föranledt
utfärdandet af skrifvelser till 1,221 -
d. v. s. 51 % af rikets 2,388
-skoldistrikt, som lämnat ofullständiga eller
felaktiga uppgifter. Då icke sällan flera
skrifvelser måst utfärdas till samma
skoldistrikt, utgör antalet skrifvelser
1,665. I motsats mot hvad som ägde
rum vid berättelsen tör 1894, då de
»flesta», och vid berättelsen för 1893,
då de »allra flesta» af sågo de
ekonomiska uppgifterna å baksidan af
formuläret Litt. B. (skolrådets uppgifter), har
för 1897 endast ett jämförelsevis mindre
antal skrifvelser blifvit utfärdade af
denna anledning, medan det vida
öfvervägande antalet af sett dels andra
delar af sagda formulär, dels
formuläret Litt. A. (uppgifterna för de
särskilda skolorna).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
