Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (999.) 20 februari 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 8
SVENSK LÄRARETIDNING.
123
Den första nyheten, som påträffas,
är, att småskolan fått sin
kristendomskurs tillökad med en icke obetydlig
bibelläsningskurs: omkring 40
bibelverser, som skola inläras ordagrant,
samt två årgångar högmässotexter, så
långt de höra till de delar af året, då
skolan är i verksamhet. Dessa texter
skola vid morgonandakten läsas med
hvarje skolafdelning under veckans
sista arbetsdag.
Då småskolans förutvarande lärokurs
i kristendom är till omfånget
oförändrad - om man bortser från fyra
bibelspråk, som uteslutits ur
katekeskursen - så utgör denna nya kurs
en väsentlig tillökning i arbetet;
kursen afser ju barn i 7:e och 8:e
lef-nadsåret, hvilkas uppfattningsförmåga
och språkutveckling äro ringa och som
därtill hafva föga uthållighet, när det
gäller andligt arbete. Det kräfver
mycken tid och möda att ordentligt lära
en hel klass af barn i denna ålder en
bibelvers, och den måste till form och
innehåll vara mycket enkel, om de
skola kunna tillägna sig den, låt vara,
att fordringarna på tillägnandet sättas
lågt. Högmässotexterna skola
visserligen blott läsas för barnen, in en om
det skall vara någon mening därmed,
så böra väl barnen i någon mån
kunna följa med hvad som läses. Äfven
den ytligaste undervisning skall genast
öfvertyga hvar och en, som känner
småskolebarnen, att flera af texterna
såväl på grund af sitt innehåll som sin
längd äro sådana, att barnen ej
kunna tillgodogöra sig dem blott
därigenom, att de uppläsas. Lärarinnan
drifves då till att ägna tid och
krafter åt att förklara texten för barnen.
Hvadan denna ökning i småskolans
arbete? Har någon, som känner lifvet
i . småskolan, påstått, att barnen där
haft för litet att göra? Vi hafva
hvarken hört eller sett något sådant.
Tvärtom har med styrka framhållits, att
kristendomskursen i småskolan
öfverstigit barnens krafter: de kunna icke
lära sig läxor i biblisk historia ur bok;
katekes ligger öfver deras
uppfattningsförmåga. Det kan då icke vara i
barnens intresse, som tillökningen i kursen
kommit till stånd. Men i hvems då?
Är skolan kyrkans tjänarinna i någon
annan mening, än att därigenom
barnens väl skall befordras? Hvarje
barnens vän svarar härpå ett bestämdt
nej.
Och hvarifrån skall tid till kursens
utvidgning tagas? Ser man på
läs-ordningarna, så befinnes det, att
kristendomstimmarnas antal ej ökats utan
tvärtom minskats för en del skolformer.
Den som känner, huru det oftast går
till i skolorna, inser, att följden blir,
att kristendomslektionerna komma att
utsträckas på bekostnad af de öfriga.
Härigenom försvagas barnens
utveckling i de grundläggande ämnena:
skrifning, läsning och räkning.
Hade läxläsning i biblisk historia
uteslutits och därigenom tid och
krafter för såväl barn som lärarinna
sparats för inlärandet af bibelspråk, så
skulle emot en sådan anordning icke
varit något att invända, förutsatt att
noga tillsetts, att språk blifvit valda,
som äro korta och enkla till form. och
innehåll, och att deras antal ej blifvit
för stort. Barnen kunna nämligen i
många fall af en kort bibelvers med
konkret målande språkform, som de
med lätthet kunna tillägna sig, få mera
religiös påverkan än af en längre
berättelse, helst om denna, som oftast är
fallet, gifves i tungt, abstrakt språk.
Att redan för småskolan införa
högmässotexterna som lagstadgad lärokurs
måste under alla omständigheter
betecknas som ett pedagogiskt missgrepp.
Åtgärder af denna art komma icke att
befordra kyrkligt sinne. Då texternas
läsning föreskrifves för folkskolans alla
klasser, så synes detta vara mera än
tillräckligt. Har meningen, såsom vi
förmoda, varit att införa barnen i de
tankar, som ligga till grund för val af
texter under kyrkoåret, så hade detta
mål bättre vunnits genom att endast
läsa de gamla evangelietexterna ett par
år. Genom läsningen af alla årgångarna
blifva intrycken visserligen
mångsidigare men också så splittrade, att
barnen icke sammanhålla dem.
Äfven i ett och annat afseende i
öfrigt bära nya normalplanens
kristendomskurser spår af en sträfvan att
komma prästerna till hjälp i deras
kamp för kyrklighetens höjande. För
en del uteslutningar af förut anbefallda
psalmverser och upptagandet af nya
kunna emellertid näppeligen några
kristligt-pedagogiska skäl anföras.
Några af de nya äro rent af onjutbara
för andra än teologer och därför
okända inom den kristna församlingen,
ehuru de stå i psalmboken. Att äfven
ett par utbyten äro fördelaktiga, och
att flera af de nya psalmerna äro en
verklig vinst, skall villigt medgifvas.
Kursen i biblisk historia är för
såväl folk- som småskolan oförändrad.
I den bestämmelse, som anger
katekeskursens omfattning, är ej heller någon
förändring vidtagen utan den lyder
som förut: »Luthers lilla katekes med
den antagna utvecklingen», men i
motiveringen har angifvits »att af
sakramentsläran, som ej får uteslutas ur
den egentliga folkskolan, blott det
hufvudsakliga genomgås, hvaremot den
fullständigare behandlingen af
sakramentsläran förlägges till folkskolans
högre afdelning och till
fortsättningsskolan» och i de metodiska
anvisningarna säges: »Vid genomgåendet af
det hufvudsakliga af sakramentsläran
skola åtminstone fjärde hufvudstycket af
Luthers lilla katekes jämte det
väsentligaste af utvecklingen samt femte
hufvudstycket af Luthers lilla katekes
läsas». Här är sålunda en liten men
betydelsefull minskning af katekes»
kursen medgifver). Den är så
betydelsefull därför, att den betecknar
den första seger, som vännerna af
en pedagogiskt afpassad
kristendomskurs för folkskolan vunnit. De sända
också till de sakkunnige, som lyssnat till
deras skäl, sitt: tack för god hjälp!
Tydligen har någon, som haft ett ord
med i denna frågas afgörande, varit
ängslig för att det lilla medgifvandet
kunde draga med sig hela
sakramentsläran ur folkskolan och därför
genorn-drifvit reservationen: »som ej får
uteslutas ur den egentliga folkskolan».
Utan tvifvel har denne haft goda skäl
för sin fruktan, ty det mesta, som står
i fjärde och femte hufvudstyckena, är
både till form och innehåll så beskaffadt,
att hvarje barnalärare, som låter sin
erfarenhet och sunda omdöme vittna,
måste finna, att det icke hör hemma
i den egentliga folkskolan, och som
bekant, är ingen makt tillräckligt stark
att i längden spjärna emot det sunda
förståndet. Vi hoppas därför, att när
nästa normalplan utarbetas, vårt
skolväsende skall vara kommet dithän, att
endast genom en katekes, som lyssnat
till barn psykologiens råd, något af
sakramentsläran kan räddas åt folkskolan. .
Om fördelningen af kurserna i
biblisk historia och katekes på de olika
årsklasserna i folkskolan säges, »att
katekeskursen förminskats för första
och andra årsklasserna, så att den
endast utgör första hufvudstycket och
första artikeln, under det att andra
artikeln, hvilken enligt 1889 års
normalplan förekom i andra årsklassen
och i skolformer med kursväxling
redan i första, aldrig förekommer förrän
i tredje årsklassen, hvarigenom
behandlingen af andra och tredje artiklarna
kommer att förläggas till ett med
afseende på barnens åldersutveckling
lämpligare stadium». Kursen i biblisk
historia har, där årsklasserna
undervisas hvar för sig, i samma mån
förskjutits till de två första årsklasserna,
så att den skall vara afslutad vid midten
af folkskolans tredje läsår. Därigenom
få tre terminer användas till repetition
i, stället för två’ enligt gamla
normalplanen.
Att dessa förändringar äro verkliga
förbättringar, därom kan ej råda mera
än en mening. Oss synes dock, att
för de bäst lottade skolorna hade
mera kunnat göras i samma riktning,
så att läsningen af utvecklingen
uppskjutits till andra folkskoleklassen.
Barn i tredje skolåret äro icke mogna
att besvara frågor sådana som t. ex.
»Hvad är den heliga skrift?» - »Hvad
förkunnar Gud genom lagen?» -
»Hvad förkunnar Gud genom
evangelium?» - »Hvad är Gud?» - »Hvad
är att begå mened?» Då ett för
nio-åringar så svårt, ja noga sedt,
omöjligt arbete kan undanskjutas ett år, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
