Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (1,003.) 20 mars 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
SVENSK LÄRARETIDNING.
195
I rent pedagogiskt hänseende har Fridtjuv
Berg äfven hunnit uträtta åtskilligt utöfver
hvad den egentliga skolgärningen innefattar.
Så har har han riktat vår för öfrigt ganska
rikhaltiga lärobokslitteratur med några
verkligt värdefulla alster. Såväl hans
läroböcker i geometri och historia som ännu
mer hans lärobok i geografi äro utan
gen-sägelse att räkna till det yppersta, som
nutiden i den vägen har att bjuda den svenska
folkskolan. Originella äro dessa arbeten
också så till vida, att förf; i sättet att
behandla och framställa deras innehåll slagit
in på nya vägar, som åtminstone inom vårt
land hittills icke varit beträdda.
Detsamma torde ock kunna sägas om hans
kartbok.
Om hans verksamhet som flitig
medarbetare i den periodiska skolpressen är det
öfverflödigt att här orda. För hvarje läsare
af Svensk Läraretidning åtminstone torde
Berg i detta hänseende vara både väl känd
och högt skattad.
Eedan vid jämförelsevis unga år drogs
Fridtjuv Bergs håg och intresse åt de
sociala och politiska företeelserna. I
barndomshemmet gjorde han tidigt bekantskap
med Torsten Eudenschölds, P. A.
Silje-ströms, Olof Eneroths och-S. A. Hedlunds
pedagogiskt-sociala sträfvanden/" hvilka på
honom gjorde ett djupt intryck och i
mycket blefvo bestämmande för hans
uppfattning i uppfostrings- och samhällsfrågor.
Det var naturligt, att en person med
Fridtjuv Bergs intensiva intresse och starka
böjelse att i handling omsätta sin inre
känslo- och tankevärld, icke i längden skulle
kunna f öi blif va blott och bart en
koiitemp-lativ och overksam åskådare af hvad som
föregick omkring honom på samhällslifvets
och samhällsutvecklingens område. Och så
drogs han efter någon tid in i
hufvudstadens politiska lif och vardt år 1890 invald
i riksdagens andra kammare för Stockholms
stads första valkrets. En storm af ovilja
brast med anledning häraf lös från åtskilliga
håll. >Fridtjuv Berg & konsorter» blef
en älsklingsterm i vissa tidningsorgan. Men
detta var dock oskyldigt .emot de
svartmålningar af honom, som muntligen spredos
ute i bygderna. Han beskylldes för att stå
i förbund med både socialister, ateister och
andra farliga -ister. Med ett ord: »man
målade den lede på väggen för nöjet att
få piska honom». Den anfallne hade
emellertid för godt stål i karaktären för att
häraf taga illa vid sig. Då man erinrar
sig detta, har inan svårt för att låta bli
att tänka på sagan om hunden, som skällde
på månen.
Bladet har emellertid vändt sig sedan
den tiden. Det erkännande, sont
framstående begåfning, solida kunskaper, en ädel
karaktär och gagnande verksamhet till slut
nödvändigt måste framtvinga, har i allt
vidsträcktare kretsar kommit honom till del.
Om hans politiska ståndpunkt dömer
naturligtvis en hvar efter den ståndpunkt
han själf intager. Att hans kapacitet
bemärkts äfven på högre ort ådagalägges
genom det honom gifna uppdraget att vara
ledamot i den s. k.
tvångsuppfostringskom-mittén, och om hans aktiva deltagande i
dess arbeten vittnar till en del hans allmänt
kända, väl motiverade reservation i en viss
betydelsefull punkt af kommittéförslaget.
Att han vid hvarje ny riksdagsperiod efter
sitt första inväljande fått sitt mandat
förnyadt med ständigt ökadt röstetal utgör
ock ett bevis på, att hans anseende bland
respektive valmän allt mera stadgats.
Fridtjuv Berg föddes den 20 mars 1851
i Ödeshögs församling i Östergötland, där
fadern, den sedermera allmänt kände,
framstående skolf örestånd aren i Finspång, senare
slöjdinspektör i Stockholm, då var
folkskollärare. Af det vackert belägna
barndomshemmet vid Finspång, i hvilket Berg med
kortare afbrott vistades från sitt sjunde till
sitt trettionde år, meddelas å första sidan
en afbildning.
Han inskrefs vid Göteborgs seminarium
höstterminen 1874 och utexaminerades
redan vårterminen 1875 med högsta betyg
samt erhöll samma år anställning såsom
e. o. lärare vid Finspångs folkskola, där
han förut under några år varit anställd
som biträdande lärare. Till ordinarie lärare
och föreståndare vid samma skola
utnämdes han den 28 januari 1878. Vid
vårterminens slut 1881 lämnade han denna
befattning och tog transport till Stockholms
folkskolor, där han blef ordinarie lärare
den 19 december sistnämda år.
År 1873 företog Berg en resa till
Danmark för att studera de grundtvigska
folkhögskolorna och friskolorna och uppehöll
sig därvid en längre tid på Askov. Senare
har han i pedagogiskt syfte besökt Norge,
Danmark, Tyskland, Schweiz och
Nederländerna.
I centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening invaldes han år 1885,
blef 1887 dess vice ordförande samt
fungerade såsom ofvan nämts åren 1888-97
som föreningens sekreterare och redaktör
för dess årsskrift. Till ledamot af
riksdagens andra kammare invaldes han hösten
1890. Flera af honom väckta motioner ha
af riksdagen bifallits. Om hans
ledamot-skåp i » Tvångsuppfostringskommittén > har
ofvan talats.
Såsom pedagogisk och socialpedagogisk
skriftställare har Berg varit en flitig
medarbetare såväl i Svensk Läraretidning som
i tidskriften Verdandi. Å hans i
bokform utgifna skrifter må lämnas följande
förteckning:
Folkskolan som bottenskola. Ett inlägg i en
viktig samhällsfråga. Sthm 1883.
Läroverkskommittén och
teckningsundervisningen. Ett bidrag till svar på frågan: I
hvilken riktning bör läroverksreformen gå?
(Utgifven af Svenka teckningsläraresällskapet.)
Sthm 1885.
Kartbok för folkskolan. Sthm 1888. 2:a
uppl. 1899.
Tionde allmänna svenska folkskolläraremötet
i Stockholm den 8, 9 och 10 aug. 1888.
Berättelse. Sthm 1889.
Folkbildningspolitikern Adolf Diesterweg. Ett
hundraårsminne. Sthm 1890.
För församlingsfriheten. Sthm 1890.
Normalarbetsdagen och barnet. Sthm 1890.
Lärobok i Sveriges historia för
barndomsskolor. Enligt folkskoleboks-kommitténs
grundsatser utarbetad. -Sthm 1890. 3:e uppl. 1899.
Lärobok i geometri (n:r l & 2) för
folkskolan (tillsammans med brodern Hjalmar Berg).
Sthm 1890. . .
Huru folkskolestadgan tillkom. En
riksdags-historisk öfversikt med anledning af
halfsekel-festen den 18 juni 1892. Sthm 1892.
Johan Amos Comenius, uppfostringslärans
och folkskoletankens fader. En lifsbild från
1600-talet. Med anledning af 300-års-jubiléet
den 28 mars 1892. Sthm 1892.
Ett första steg mot lösningen af en
lagstad-gad maximalarbetsdag. Sthm 1894.
Lärobok i geografi för folkskolan. Sthm
1897. 3.e uppl. 1899.
Stockholm och dess omgifningar. Geografisk
inledningskurs för skolor i Stockholm. Sthm
1899.
Svenska folksagor, berättade för barn.
(Barnbiblioteket SAGA 1.) Sthm 1899.
Om behandlingen af sedligt försummade och
vanartade barn. En redogörelse för
Tvångsuppfostringskommitténs förslag i denna fråga.
Sthm 1900.
Kartritningsblad för skolor. Jämte
anvisningar för deras begagnande. Sthm 1900.
Mindre lärobok i geografi för folkskolan.
Sthm 1900.
Stockholm. Väggkarta för skolbruk. 6 blad.
Sthm 1900.
Svenska folkvisor i urval för barn. Första
flocken. (Barnbiblioteket SAGA 7.) Sthm
1900.
Den produktivitet, hvarom denna
förteckning öfver Fridtjuv Bergs litterära alster
vittnar, måste anses såsom synnerligen
betydande, då man tager hänsyn till att här
föreligga frukterna af det arbete, hvarmed
blott en del lediga stunder utfyllts. Allt
tyder på en ovanlig arbetsförmåga och stor
lätthet att sätta sig in i förefallande
frågor och ämnen. Hvad den kvalitativa
sidan af Bergs skriftställeri beträffar, så är
den allt för väl känd inom Svensk
Läraretidnings läsekrets för att här behöfva
vidlyftigt omordas. Endast det må här sägas,
att hvarje arbete af hans hand torde kunna
anses såsom i sitt slag gediget och
värdefullt. Man läse t. ex. hans förträffliga
skildringar af Comenius och Diesterweg,
hvilka arbeten ej blott ställa sina föremål
i en klar, skarp och allsidig belysning utan
tillika i stilistiskt hänseende med allt skäl
kunna hänföras till mönsterprof på svensk
prosa.
Då nu i dag på hans 50-årsdag en
uppriktig och välförtjänt hyllning bringas
Fridtjuv Berg från medlemmar af svenska
folkskollärarekåren landet rundt, så ligger i
denna hyllning helt visst ej blott ett
erkännande och tack för hvad han uträttat
för folkskolans och lärarekårens bästa, Utaij
det ligger däri äfven en hyllning åt honom
såsom folkskollärarekårens för närvarande
främste representant, hvilken i sig på ett
lyckligt sätt förenar denna kårs bästa
egenskaper. Att säga detta må ej anses såsom
smicker utan såsom ett rättvist erkännande,
hvilket det må vara tillåtet att vid detta
tillfälle uttala. J. G. Söderberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
