Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 26. (1,017.) 27 juni 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
SVENSK LÄKAEETIDNING.
N:r 26
tills är den enda, som mäktat
åstadkomma och uppbära en verklig
pedagogisk tidskrift i vårt land. Vår gamla,
för allmänna läroverken afsedda
publikation med det namnet har intill
det sista varit ett språkrör endast för
den pedagogiska försteningen, och hvad
den synnerligen lofvande, af d:r
Artur Bendixson påbörjade »Skolan,
tidskrift för främjande af de allmänna
läroverkens tidsenliga utveckling»
beträffar, så har det egendomliga
inträffat, att dess utgifvare nyss öfvergått
från allmänna läroverket just till
privatskolan! Det är liksom om man
betraktade den offentliga skolan såsom
till den grad omöjlig att reformera
inifrån, att man måste skaffa sig någon
sorts arkimedisk punkt utanför, ifall
man skall kunna lyckas att få henne
ur fläcken.
Fråga torde dock vara, om man icke
något öfverdrifver, då man så skarpt
betonar den åtskillnad, som i fråga
om undervisningens frihet onekligen
förefinnes mellan privatskolan och de
offentliga anstalterna. Denna
åtskillnad är nämligen något, som efter hand
blir allt mindre. I samma inan som
privatskolan kommer i åtnjutande af
offentligt understöd, måste hon ock
underkasta sig offentlig kontroll, och i
samma mån som hennes lärjungar på
det borgerliga lifvets banor inlåta sig
i konkurrens med statsläroverkens,
måste hon ock i fråga om kurser och
studieresultat närma sig dessa.
Kommer så härtill, att inom de offentliga
skolornas lärarekårer finnas krafter,
som, trots de för närvarande i flera
hänseenden ogynnsamma
omständigheterna, oaflåtligt verka för en vidgad
frihet, så lärer man ha goda skäl för
det antagandet, att klyftan mellan de
båda slagen af undervisningsanstalter
inom kort icke skall vara så ofantligt
stor.
Nödvändiga villkoret för att den
sålunda pågående utjämningen ej skall
blifva till oberäknelig skada är
emellertid, att undervisningsfriheten inom
de offentliga skolorna i högst väsentlig
grad ökas.
Utsikterna harf or inom våra allmänna
läroverk äro dock tyvärr särdeles små,
hvilket bäst framgår däraf, att k. m:t
i dessa dagar af gjort den bekanta
tvisten vid Nya elementarskolan och
därvid fastslagit, att rörelsefriheten icke
ens vid denna, enkom för pedagogiska
försök upprättade och underhållna
Anstalt är så pass stor, att läraren i fråga
örn rent metodiska enskildheter vid
behandlingen af en viss kurs i en viss
lärobok kan tillåtas följa sitt eget
omdöme. Det ser alltså verkligen niycket
mörkt ut med våra allmänna läroverks
utvecklings- och
föryngringsmöjlighe-ter, och då lär man väl knappast hafva
något synnerligt att vänta af de yttre
organisations-förändringar, som kunna
blifva en följd af den nu pågående
kommitté-utredningen.
Hvad folkskolan angår, har man ofta
hört den meningen uttalas, att nian
på hennes lärare och lärarinnor har
rätt att ställa synnerligen höga
anspråk i pedagogiskt och metodiskt
afseende, enär de ju icke behöfva
arbeta under trycket af vissa fastslagna
examensfordringar och sålunda måste
antagas njuta af den största möjliga
undervisningsfrihet.
Under inflytande af denna
förutfattade mening har man ofta gjort
folkskolans lärarekår blodig orätt.
Rätta förhållandet är ju nämligen
det, att folkskolan i flera stycken är
utsatt för en vida starkare pressning
än någon annan skolart. Den dubbla,
understundom flerdubbla inspektion,
hon är underkastad, kan verka så
mycket mera tryckande som den i regeln
är anförtrodd åt personer, som icke
hafva omedelbar personlig erfarenhet
om folkskolearbetets natur och
svårigheter. Härmed skall på intet sätt
nekas, att folkskoleinspektionen
mångenstädes verkat i hög grad
understödjande och främjande samt att
åtskilliga inspektörer inlagt mycket stora
förtjänster om folkskolans utveckling.
Men lika litet bör det förtigas, att
inspektionen ofta utöfvat en hämmande
och klafbindande inflytelse samt mera
åsyftat att uniformera enligt en
utifrån gifven schablon än att bereda
utrymme för alla goda krafter,
uppmuntra till framstegsarbete på egen
hand och sålunda befordra
uppkomsten af hvad som endast kan vara
frukten af ett i frihet bedrifvet
undervisningsarbete: en folkskolepedagogik, som
är verkligen svensk och icke blott ett
från utlandet bekqmmet lån.
De inskränkningar i
undervisningens frihet, som en inspektion af det
senare slaget medför, äro särskildt
farliga därigenom, att de ej sällan tyckas
vara förestafvade af nödvändigheten.
Inom alla folkrikare samhällen sväller
nämligen folkskolan ut till väldiga
komplex, omfattande flera tiotal, ja
flera hundratal samverkande
lärarekrafter. Att lärarekrafterna skola vara
samverkande innebär, att de måste
arbeta under hänsyn till och i viss mån
under beroende af hvarandra, och det
ligger då för den, som betraktar
folkskollärarekåren så att säga uppifrån,
nära till hands att tänka sig det
nödiga samarbetet ombesörj dt
hufvudsakligen genom en yttre dekreterande
och reglerande auktoritet, hvilket åter
innebär, att undervisningens frihet blir
inskränkt till ett minimum.
Ju större och vidlyftigare folkskolans
organisation blir, ju mera skola nu
antydda olägenheter växa och ju svårare
skall det blifva att häfda den frihet,
som är ett oumbärligt villkor för
framsteg.
Den enda, som med tillbörlig kraft
kan häfda denna frihet, är
folkskollärarekåren själf, och dess enda medel
härför är ett lefvande pedagogiskt in-
tresse - ett intresse, som visar sig
lefvande genom ständigt arbete på egen
fortbildning.
Korrespondenskurser i tyska
språket
anordnas i samband ined årets
sommarkurser i Uppsala. För att främja
deltagandet i dessa
korrespondenskurser bestrider centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening
af de Jultomtemedel, som ställts till
dess förfogande, hälften af den
särskilda afgift, som en hvar i kursen
deltagande lärare och lärarinna vid
rikets folk- och småskolor skall erlägga.
Tillkännagifvande härom förekommer
längre fram i dagens nummer.
Diskussionen
angående centralstyrelsevalet synes oss
nu böra kunna afslutas i tidningens
spalter. Vi hafva i det längsta velat
låta en hvar säga sin mening, och
äfven där vi ansett en insändare gå
väl långt in på det personligas
område, hafva vid opartiskhetens intresse
låtit honom behålla ordet, väl vetande
att de män, som det här gäller, äro
mäktiga att försvara sig, därest de
finna sig orättvist anfallna. Då
emellertid valet nu är i full gång, och
intet vidare nytt lär vara att säga om
de särskilda kandidaterna, torde den
fortsatta diskussionen böra begränsas till
faktiska meddelanden af kandidaterna
eller af andra, hvilka utsätta sina namn
under artiklarna och sålunda ej blott
inför redaktionen utan äfven inför
läsekretsen vilja svara för sina uppgifter.
Inom 42 kretsar
hafva, så vidt vi fått kännedom, val
af centralstyrelseledamöter redan ägt
rum. I dessa 42 kretsar hafva vid
centralstyrelsevalet följande personer
fått röstmajoritet inom hvardera minst
fem kretsar:
Fridtjuv Berg i Stockholm (42 kretsar),
Alfrid Dalin i Huskvarna (42),
J. G. Söderberg i Lidköping (42),
Hanna Jönsson i Ö. Torn (37),
Ernst Vestberg i Hudiksvall (24),
Mauritz Tennnian i Sandö (23),
P. Borgh i Lekaryd (16),
J. Cederberg i Norrköping (7),
L. G. Broomé i Bårslöf (5).
Förestående lista torde alltså
representera de namn, mellan hvilka den
egentliga striden vid årets val synes
komma att stå. Utom de tre
afgående upptager listan en
småskollärarinna, en stadslärare från Norrland och
en dito från mellersta Sverige, en
landsbygdslärare från Norrland och två .dito
från södra Sverige - alltså tre namn
för mycket.
. En god idé
framkom vid det möte, som
musik-lärarne vid de allmänna läroverken
och seminarierna höllo i Gröteborg den
12 och 13 dennes. Mötet förklarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
