Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 26. (1,017.) 27 juni 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 26
SVENSK LÄRARETIDNING.
435
dess har hennes namn varit olösligt fäst vid
Tärna folkhögskolas utveckling.
Med allt det myckna arbete, som ålegat
henne som föreståndarinna för den kvinnliga
kursen och som husmoder på
den*mångbe-sökta bildningsanstalten, har hon dock funnit
tid till litterär verksamhet. Sålunda har hon
utgifvit flera historiska och vittra arbeten,
bland hvilka må nämnas »Karl XV»,
»Frihetens sångarätt i Sverige», »Giuseppe
Garibaldi», »Björnstjerne Björnson», »Spillror»,
»När seklet var ungt» m. fl.
Kristendomsfrågor
vid flickskolemötet.
1. Hvilka böra vara de ledande principerna
vid kristendomsundervisningen?
Inledarinnan, fröken E. Laurin, påyrkade
en historisk religionsundervisning med
bibeln som lärobok samt Kristi lif och lära
som medelpunkt. Kristi bild, framställd
på ett okonstladt sätt, griper barnens
hjärtan såsom intet annat. Lärjungarne få
därigenom ett mäktigt intryck af religionens
höghet, af dess förädlande inflytelse.
Föredömet af ett religiöst lif väcker de religiösa
anlagen. Låt barnen se det religiösa lifvet
i dess mångfaldiga yttringar! Välj ur gamla
testamentet det, som bäst talar till vilja och
känsla! Låt äfven utvecklingstanken
komma till sin rätt, så att den lägre, mindre
utvecklade moralen hos många
personligheter i gamla testamentet ej väcker anstöt.
Och lägg äfven ifråga om tiden efter
Kristus hufvudvikten på att framställa religiösa
personligheter! Fehrs familjebibel kan
därvid användas som lärobok. Äfven psalmer
göra stor nytta, om de äro väl valda och
passa för barnens känslor.
2. Har ej skolan både rätt och plikt att verka
tör lärjungarnas uppfostran till
församlingsmedlemmar?
Fröken A. Danielssons inledningsföredrag
i denna fråga präglades af följande
grundtankar.
Vår tid kallas individualitetens.
Individen följer sitt eget tycke, känner sig ej
böjd att deltaga i andras glädje, sorg eller
’stämningslif, och blir sålunda alltmer
isolerad. Detta leder åter till kraftlöshet och
förtvining i mer än ett afseende men
särskildt på det religiösa området. Sinnet
starkes ej längre af den gemensamma
gudstjänsten, församlingssinnet dör.
- Men kan det ej väckas och ingjutas
redan hos barnen? Med tal och förmaningar
går det icke. Men kanske genom
församlingsbildande vanor, såsom att gå i kyrkan,
få intresset väckt för predikan, för liturgen,
för sången, för mässans melodier -
naturligtvis genom lärarinnans samtal och
vägledning. Särskildt är inöfvandet af
församlingssång (ej blott några få skolpsalmer)
ett viktigt medel, och psalmer böra då
väljas med hänsyn till såväl kyrkans som
naturens årstider. Och på motsvarande
sätt böra äfven evangelier och texter ur
såväl gamla testamentet under olika delar
af kyrkoåret väljas med hänsyn till hvarje
dels karaktär.
Naturligtvis kunna dock ej dylika
förarbeten för väckande af församlingslif fylla
individens behof af religiös väckelse och
utveckling. Allt församlingslif måste hvila
på individuellt lif. Men äfven med detta
senare som underlag behöfvas dock
uttrycks-och meddelelsemedel för framkallande af
gemensamma känslor.
3. Bör den nu gällande katekesutvecklingen
ersättas af en annan lärobok i
kristendomskunskap, och hvilka kraf böra ställas
på en sådan lärobok?
I sammanhang med denna fråga
behandlades äfven, ehuru utan särskildt
inledningsföredrag, följande:
4. Bör ej bibeln mer, än vanligen sker, an-
vändas vid religionsundervisningen?
Fröken H. Vestman framhöll, att under
de senaste åren den öfvertygelsen blifvit allt
allmännare, att vår nu gällande katekes är
i många afseenden olämplig som lärobok.
På en mängd möten af lärare och präster
har den kritiserats. Enstaka uppslag ha
därvid gifvits till något nytt, dock alltför
divergerande för att representera någon
stadgad mening. Så ock med åtskilliga i
tryck utgifna arbeten. Men huru bör da
behofvet af en ny katekes fyllas?
Mången svarar: genom bibeln. Men
bibeln, särskildt gamla testamentet, är ej
lämplig att sätta i barnens händer före 14 å
15 års ålder. Hvad nya testamentet angår,
ligger olämpligheten i materialets stora
rikedom: läraren kan ej hinna göra lämpligt
urval; hvarför då ej sätta en bok med
urval i barnens hand?
En sådan bok bör 1) öfverensstämma
med vår kyrkas lära, oberoende af tillfälliga
strömningar, 2) passa för barn i åldern
10-15 år (eller ännu hellre 12-15 år) af
olika bildningsgrad, 3) -införa barnen i den
kristna tros- och sede-läran, alltså ej vara
en blandning af biblisk historia och
katekes, ty bibliska historien bör såsoin en
verklig barnalära vara med omsorg inlärd
förut, 4) vara oberoende af Luthers lilla
katekes, hvilken bör inläras som ett
själfständigt helt för sig, men ej sönderplockas
eller instufvas i annat sammanhang, 5) icke
vara uppställd i frågor och svar, och 6)
vara en mans verk, ej ett kommittéarbete.
Med tillämpning af dessa grundsatser borde
man kunna få en katekes, uppdelad i
hufvudafdelningar och underafdelningar med
korta och tydliga rubriker, med en rad
bibelställen under hvarje rubrik till ämnets
belysning, och slutligen med en helt kort
sammanfattning (tryckt med annan stil) af
den lärdom, som kunde dragas ur de
anförda bibelställena.
De öfriga deltagarne i öfverläggningen
slöto sig i det hela taget till inledarinnan,
höllo företrädesvis på Luthers lilla katekes
men tyckte dock, liksom hon, att man
borde göra det bästa möjliga af
storkatekesen, medan man väntade och hoppades
på en ny. Äfven ordföranden,
kyrkoherden Heuman, slöt .sig till den åsikten, att
man möjligen skulle kunna hjälpa sig med
lilla katekesen utan förklaringen.
Undervisningens frihet.
Det nyligen hållna flickskolemötet
härstädes har på ett slående sätt
bekräftat hvad inan redan förut visste,
nämligen att det är flickskolan, som
för närvarande går i spetsen för den
pedagogiska utvecklingen i vårt land.
Så har i själfva verket varit
förhållandet sedan ett tjugutal år tillbaka.
Orsakerna härtill äro utan tvifvel
flerahanda. Den förnämsta är
möjligen af rent personlig art, bestående
helt enkelt däruti, att vår främsta nu
lefvande pedagogiska tänkare är kvinna
och har sin verksamhet just på
flickskolans område.
Antagligen står detta i samband med
den stora samhällsomhvälfning, som
kallas kvinnofrigörelsen och som
tilllika med arbetarerörelsen gifvit vår tid
dess utmärkande skaplynne. Denna
omhvälfning har nämligen öppnat nya
horisonter för kvinnoverksamheten och
kvinnobildningen, den har gjort den
moderna flickskolan nödvändig, och
den har framkallat dess blomstring.
Och som uppfostrarinriekallet - trots
alla omhvälfningar - är och städse
förblifver det för kvinnan närmast
liggande, så är det helt naturligt, att den
kvinnliga intelligensen i främsta
rummet måste rikta sig därpå, och att det
är på pedagogikeris fält, som den bör
kunna göra sina första och måhända
äfven största upptäckter.
Men för att nya sanningar eller nya
sätt att uppfatta och tillämpa de gamla
sanningarna skola kunna slå igenom,
kräfvas vissa förutsättningar, och till
dessa hör i främsta rummet friheten
att kunna bringa det nya till
förverkligande. Och denna frihet finnes i
högre grad hos de enskilda skolorna
än hos de offentliga.
Man skulle göra sig skyldig till ett
stort misstag, om man trodde, att
privatskolor och undervisningsfrihet
nödvändigt hörde samman. Privatskolan
kan försjunka i ett ännu djupare
slafveri under exarnensflärden och under
oförståndiga föräldrars opedagogiska
tycken än den offentliga skolan
någonsin känner frestelse till. Men hon
kan ock, ifall hon har själfaktning och
motståndskraft nog, höja sig till en
större frihet än de offentliga skolorna,
bundna som dessa äro af stadgar,
reglementen och inspektioner. Och denna
möjlighet har af våra svenska
flickskolor blifvit i ganska vidsträckt grad
begagnad.
Ett talände bevis för den ledande
ställning, som privatskolan intager
inom vår pedagogiska värld, utgör den
omständigheten, att denna skolart hit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
