Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (1,020.) 17 juli 1901 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 29
Dessa båda under år 1809 hållna
examina hade till följd: den första, att
drottning Hedvig Elisabet Charlotta den
,6 juni åtog sig att vara institutets
beskyddarinna och, enligt uppgift, åt
detsamma ägnade rastlöst nit och
verksamhet; den andra, att stiftaren den 14
september erhöll kungl, tillåtelse att
medelst subskriptionslistor insamla
medel till *r organisation af institutet intill
dess rikets ständer bestämt årligt anslag
åt detsamma, att institutet den 2
oktober erhöll lämplig lokal med trädgård i
f. d. Rosenadlerska huset vid
Drottninggatan; att allmänna besvärs- och
ekonomieutskottet den 3 i samma månad
tillstyrkte anslag åt institutet, hvilket
anslag, stort 5,000 kronor årligen, rikets
ständer beviljade den 16 mars 1810;
att stiftaren den 7 maj sistnämda år af
konung Karl XIII dubbades till riddare
af Vasaorden; att den första direktionen
för institutet, bestående af hans
excellens grefve Brahe, öfverkammarjunkaren
baron Fleming, biskop Murray och
statssekreteraren Rosenstein, blef af den höga
beskyddarinnan utsedd den 2 juni nämda
år, samt att det första reglementet för
institutet sanktionerades af konungen den
10 samma månad.
Det var naturligt, att Borg skulle
glädja sig åt alla dessa framgångar, och
att han från denna tid räknade ej blott
institutets tillvaro utan äfven dess bestånd.
Snart skulle han dock få erfara, huru
törnbeströdd den stig var att gå, på
hvilken han med sin lifsverksamhet
hade slagit in. Att börja med utföll
icke det af ständerna beviljade anslaget
förr än 1812. Vidare uppväckte
okunnigheten och fördomen i landsorten,
särskildt bland allmogen, mot stiftelsen
oväntade svårigheter: föräldrarna ville
icke skicka sina barn till Borg,
föregifvande bland annat, enligt en i
Skep-parslöfs församling i Lunds stift från
prästerskapet skickad officiell skrifvelse,
att Borg brände sådana barn till pulver
för att därmed kurera obotliga
sjukdomar (!)..
Redan 1811 hade detta oaktadt Borgs
elevantal ökats till 32, däraf 16 interner
och 16 externer. Tre elever hade då
lämnat anstalten, bland dessa blinda
Charlotta Seyerling. Nu uppträdde gossarne
i uniform, och de öfvades, utom i
vanliga skolämnen, i skrädderi, skomakeri,
snickeri, svarfveri, måleri och
bokbinderi. Skodon och kläder tillverkades
för eget behof vid institutet. Flickorna
hade fått lära sig spinna, sticka, väfva,
tvätta, brygga, baka och laga mat.
Härmed voro det årets af drottningen
utsedda revisorer synnerligen belåtna,
emedan de ansågo flickorna därigenom
bibehållna »vid den nyttiga och
aktningsvärda arbetareklassen».
»De flestes utseende och munterhet»
- betygade revisorerna med afseende
på eleverna - »vittnade om det
lyckliga inflytande som ordentlighet i
lefnadssätt och odling af förståndet har
så på kropps- som själskrafterna.»
Den 12 maj 1812 flyttade Borg sitt
institut till lägenheten öfre Manilla,
Af den berättelse, som de af
drottningen för år 1814 tillsatta revisorerna,
Gustaf af Trolle-Bonde, Ludvig Mörner,
Jan Lamberg och Jan Jansson, afgåfvo
den 7 maj 1815, framgår, att
elevantalet då var 26, nämligen 19 manliga och
7 kvinnliga, att utom föreståndaren voro
anställda en andra lärare, en lärarinna,
en husmoder och fyra pigor; att
revisorerna funno ljusa och glada ansikten
bland eleverna, att beklädnaden var god
och förfärdigad vid institutet, att lärare
och elever voro lika klädda, att
beklädnaden kostade 25 rdr pr man, och att
öfre Manilla hyrdes för 500 rdr pr år
samt att flera donationer funnos.
Vidare framgår af denna berättelse,
att en af eleverna, Råfelt, redogjorde
skriftligen på svarta taflan för frågor i
grammatik, astronomi och geografi. Han
hade också lärt sig att uttala flera ord,
så att revisorerna kunde förstå hvad
han sade. I allmänhet förekom läslig
och vacker stil. Läraren dikterade med
tecken för en af eleverna, och denne
uppsatte ganska rätt hans tanke på taflan.
Revisorernas slutomdöme om Borg
var, att han lagt i dagen en »faders
godhet och en upplyst lärares klokhet».
Det idylliska lifvet på öfre Manilla
tog snart slut. En strid . utbröt mellan
Borg och direktionen, hvilken strid slöt
på det sätt, att föreståndaren för k.
döf-stuminstitutet i Köpenhamn, professor
P. A. Castberg, inkallades som
föreståndare för det svenska institutet för blinda
och döfstumma, som den 6 mars 1816
erhöll ett af k. m: t f äst ställdt reglemente
och som flyttades från öfre Manilla till
f. d. Kirsteinska huset i S:t Klara
församling, där examen hölls den 19 april
1818, vid hvilket tillfälle Castberg höll
ett tal om - nödvändigheten af
undervisningsanstalter för döfstumma.
Under tiden hade Borg handlat på
egen hand och börjat anlägga ett nytt
institut å det strax nedanför öfre Manilla
belägna Manhem. Medel därtill erhöll
han genom gåfvor af skilda slag.
Sedan drottning Hedvig Elisabet
Charlotta, det allmänna institutets för blinda
och döfstumma beskyddarinna, aflidit
den 20 juni 1818 och institutet hösten
därefter flyttats till egendomen
Fredriksberg vid Norrtullsgatan, förenades åter
1819 det allmänna institutet med
stiftarens enskilda på Manhem.
Striden med Castberg och de
mäktige hade sålunda fått den utgång, att
Borg afgått med segern. Nu fick Borg
mera ostördt ägna sig åt sitt kära institut.
Utgången af den nämda striden bidrog
utan tvifvel att göra Borgs namn kändt.
Också föranläts han att på kallelse
först af Cortes 1822 och sedan af konung
Johan VI af Portugal den 26 augusti
1823 jämte sin broder f. d. kaptenen
Herman Borg begifva sig till Lissabon
för att äfven där grundlägga ett institut
för blinda och döfstumma. År 1828
den l oktober återtog han föreståndare-
och förste lärarebefattningen vid det
svenska institutet, hvilken befattning
han sedan innehade till sin död den
22 april 1839.
Under Borgs 5-åriga vistelse i
Portugal förestods institutet af f. d. kaptenen
Edelfelt med f. d. eleven Råfelt som
chef för den tekniska och kommissarien
Åhman för den ekonomiska afdelningen
vid institutet.
Borgs vistelse i Lissabon inföll under
en mycket orolig tid. Särskildt hade
han svåra duster att utstå i striden
mot munkarna, hvilka motverkade hans
arbete för de blinda och döfstumma,
och hvilka t. o. m. traktade efter hans
lif. En gång blef han genom en
tillfällighet rä.ddad från att på öppen gata
blifva nedstucken af en lönnmördare.
Sedan den tygellöse och okunnige Don
Miguel i juni 1828 lyckats tillvälla sig
konungadömet, blef Borgs vistelse i
Lissabon omöjlig.
Följande episod torde här böra
framhållas: Då kejsaren af Brasilien, Don
Pedro den andre, sonson till Johan den
VI af Spanien och brorson till Don
Miguel, under sin vistelse i Stockholm
sommaren 1877 besökte Manilla en
morgon på slaget 7 och efter en timmes
vistelse Härstädes skulle aflägsna sig,
fick han se den året förut resta bysten
af Borg. Då han på sin fråga fick veta,
hvem det var, utropade han synbarligen
mycket intresserad: »A, Per Aron Borg!»
och yttrade ungefär så här: »Det var
han, som åt min farfader grundade
institutet för döfstumma och blinda i
Lissabon, och som, då min farbror blef
konung i Portugal, blef af min fader,
som grundlagt kejsardömet i Brasilien,
erbjuden att komma till Rio Janeiro,
för att också där upprätta ett dylikt
institut, men han afslog anbudet och
återvände till fosterjorden.»
Det må erkännas, att vi, som
förevisade institutet, blefvo något generade,
då det, som vi ej ansågo mödan vardt
att fästa majestätets uppmärksamhet på,
just uppväckte hans kanske lifligaste
intresse för Manilla institut.
. *
Orsaken hvarföre Borg sammanförde
två så olika kategorier af abnorma som
blinda och döfstumma i en anstalt är
inom fackkretsar ännu icke egentligen
diskuterad, och det är sålunda svårt att
i denna punkt uttala något bestämdt
omdöme, så mycket svårare som de
historiska meddelandena äro fragmentariska
och obestämda.
Af Borgs yttranden vid examen den
12 februari 1809 skulle man kunna sluta
sig till den meningen, att han icke
sammanförde blinda och döfstumma i en
anstalt af det skäl, att dessa båda arter
af abnorma enligt hans mening liksom
hörde tillsammans, utan att han gjorde
det ur barmhärtighetens synpunkt och
af omständigheternas makt. Efter att
hafva talat om de blindas undervisning,
yttrade han sig nämligen vid detta
tillfälle på följande sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
