- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 20:e årg. 1901 /
483

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (1,020.) 17 juli 1901 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 29

SVENSK LÄRARETIDNING.

483

Do döfstummas undervisning’ är ött alldeles
olika och nästan motsatt fält att upparbeta.
Den blinde lefver likasom i beständiga
abstraktioner, då för den döfstumme, genom
outtröttligt tålamod, genom mångfaldiga
jämförelser och varsamma och .noggrant
af-mätta lyftningar, en abstrakt idé först efter
månader kan framställas. Huru oräkneliga
förberedelser innan man redigt kan för
honom utveckla religionens läror, dygderna,
själens egenskaper och verkningar! En
lärare för de döfstumma är i samma
belägenhet som den, hvilken utan någon annan
tolk än sina åtbörder, kommer på en
aflägsen obesökt ö och vill meddela de där
boende vildarne sitt språk, sina tankar, sina
kunskaper.

Den blindes förstånd följer ifrån
barndomen den kretsens hyfsning1, hvaruti han
vistas; den döf stummes står alltid på samma
punkt: råhetens och djurmänniskans.
Hörseln är således ett nödvändigare organ för
människans upplysning än synen. Den förra
tyckes vara oss skänkt för vetenskaperna,
den senare för konsterna. Stumhet är
alltid följden af hörselns förlust.

Vid frågan om deii metod Borg skulle
använda för att på kortaste tid vinna
bästa resultat med sina döfstumma hade
han väl läst arbeten af grundläggare!!
af den franska döfstumundervisniiigen,
»den odödlige abbé De 1’Épée» och
hans efterträdare abbé Sicard samt flera
andra lärare och därvid påträffat stora
och vidlyftiga verk. Olika metoder hade
användts, men det hade dock lyckats
alla att dana förståndiga elever. Borg
lade afhandlingarna å sido, sedan han
funnit, »hvad man kan göra af dessa
olyckliga likar», , och. öfverlämnade åt
naturen, åt lynnet af hvarje subjekt,
åt blifvande försök och upptäckter, huru
de borde undervisas.

Utan tvifvel är Borgs tanke vid detta
hans yttrande fästad på frågan,
huruvida de döf stumma skulle undervisas
efter tecken-metoden - den s. k.
.fransyska metoden - hvars målsman var
De FEpée eller efter talmetoden - den
s. k. tyska metoden - for hvilken
tysken Heinicke kämpat. Af det hela
att döma synes Borg i detta fall mera
hafva sympatiserat med De 1’Epée än
med Heinicke, ehuru han, såsom
framgår af hvad ofvan anförts, dock tillämpat
äfven talmetoden på därför lämpliga
alnmner.

Direktor P. A. Borg föddes den 4 juli
1776 i Avesta och var sålunda vid sin
död 62 3/4 år gammal. Hans föräldrar voro
reetor scholse, sedermera hist. och moral,
lectorn i Västerås, professorn E. G. Borg
och Johanna Didron, dotter af öfversten
för Dalregementet Didron. Från början
bestämd för prästämbetet, genomgick
han Västerås skola och gymnasium och
blef student i Uppsala år 1796. Där
fingo hans tankar annan riktning, och
han ingick i civil-expeditionen af
konungens kansli såsom e. o. kanslist 1802,
blef kopist 1803, kanslist 1805 och
protokollssekreterare 1809.

Borg ligger ’begrafven å Nya
kyrkogården utanför Norrtull. År 1840 den
f 21 januari restes på institutets
bekostnad ett monument på hans graf, och i

juni månad 1876 aftäcktes å Manilla i
närvaro af deltagarna i den då i
Stockholm hållna andra nordiska
abnormskole-kongressen hans byst, åstadkommen
genom frivilliga bidrag från allmänheten.

P. A. Borg efterträddes som direktor
och förste lärare af sin son Ossian
Edmund Borg, hvilken förestod institutet
ända till år 1875, då han erhöll
pension. Och dennes son Per Af ön har
äfven ägnat sig åt
döfstumuiidervis-nirigen samt sedan år 1892 varit
föreståndare och förste lärare vid den af
staten upprättade läroanstalten i Skara
för öfveråriga döfstumma, som dock nu
blifvit nedlagd, hvarefter P. A. Borg
junior åtnjuter af riksdagen beviljad
pension.

Per Aron Borgs grundläggande arbete
för de blinda och döfstumma i vårt
land har haft den framgång, att vi nu
ha ej blott lagstadgad undervisning utan
äfven särskilda läroanstalter för båda
dessa slag af vanlottade medmänniskor.

Att P. A. Borg intresserade sig äfven
för andra olyckliga än blinda och
döfstumma, visas däraf, att han i september
1832 utfärdade ett upprop om inrättandet
af en vårdanstalt för sinnessjuka ur den
lyckligare klassen, hvilket hem han synes
hafva inrättat å lägenheten Fridhem.

Vid jordfästningen i Hedvig Eleonora
kyrka den 30 april 1839 slutar
kyrkoherden M. Ch. Bergvall sitt tal med
följande ord:

Du har lämnat ditt Fridhem här nere,
för att ingå i de eviga fridshusen där uppe.
Frid stiftade du på jorden och förlikte den
olycklige med sitt öde; frid öfver ditt stoft
och en oförgätlig ära åt ditt minne!

Af det ofvan anförda torde framgå,
att Per Aron Borg var en svårbetvinglig
man och en både varmhjärtad och
praktisk pedagog. För att ytterligare
framhålla särskildt de två först och sist
nämda egenskaperna hos Borg anser
jag mig böra till sist anföra ett par tre
exempel från hans verksamhet.

Det under schismen mellan
direktionen och Borg af honom uppförda
institutet befanns ligga för nära vägen.
Synemän skulle en dag komma dit ut, och
så skulle Borg förständigas att rifva
ned sitt hus igen. Borg erhöll kvällen
förut genom en vän underrättelse om
detta anslag mot hans verk. Under
natten lät han genom domkrafter lyfta
upp huset och rulla det bort till
behörigt afstånd från vägen. Då
synemännen kommo, hade de att med
oför-rättadt ärende vända åter.

På sommaren år 1811 företog Borg
med sina döfstumma gossar en
fotvandring på 63 mil genom Västmanland,
Södermanland, Uppland och Roslagen.
Detta, som han säger själf, till
elevernas »upplysning och gagn».

Gymnastiska öfningar satte ban
syn-’ nerligen högt: de »skärpa», säger han
själf år 1811, »kroppens krafter och
bereda själen ett sundt hufvud att
uttänka och seniga armar att utföra sina
afsikter ».

Vidare ville han »bygga lydnad på
ordning; göra ordningen, dygdernas
urkälla, till en vana». Och slutligen hade
af honom »såsom medel till ernående
af allt detta, ett belönings- och
straffsystem i skolvägen blifvit infördt, som
skapar läsgirighet och hederskänsla, icke
afsky för boken, icke förnedring i
karaktären ».

Per Aron Borg hör till de stora
gestalterna i våra häfder, stor genom sin
lifsgärning, stor genom sitt exempel. Sent
skall hans minne blekna!

E. A. Zött er man.

Sin 50:e årsdag

firade den 9 dennes folkskoleinspektören
i Eskilstuna P. A. Pettersson.

Han är en af de få folkskollärare,
som lyckats nå en skolchefsplats. Dit
har han kommit genom den ovanliga
arbetsförmåga och viljekraft, som
kännetecknat hela hans verksamhet. Under
sin första läraretid i Eskilstuna kunde
han, oaktadt ett kräfvande och nitiskt
skolarbete, dock medhinna fortsatta
språkstudier och taga studentexamen efter
endast en kortare tjänstledighet. Ar 1882
blef han öfverlärare. Ledningen af
sta-^dens folkskolor har visat sig vara i goda
händer, ty i såväl yttre som inre
utveckling hafva de tagit jättesteg under
senaste tiden.

Mera än i andra fabriksstäder äro
här hela familjer - åtminstone de
arbetsföra medlemmarna - sysselsatta i
fabrikerna. De skolbarn, som sakna
föi*-äldravård och f or aldra tillsyn, äro därför
här synnerligen många, och
lärarepersonalen har härigenom ett mera vidsträckt
och ansträngande fält for sin
uppfostrande verksamhet.

Lyckligtvis finnas inom samhället
många välgörenhetsinrättningar,
grundade på enskilda barnavänners uppoffringar
eller på donationer, och dessa stå i nära
samband med folkskolan, så att denna
kan tillgodogöra sig dem på bästa och
lämpligaste sätt. Bestyrelserna i
flertalet af dessa inrättningar hafva bundit
vid sig inspektör Petterssons kraftiga
medarbetareskap, än som ordförande och
än som sekreterare. Äfven den
omständigheten, att han är ordförande inom
fattigvårdsstyrelsen och medlem af
stadsfullmäktige, gör, att han i många fall på
ett mera omedelbart sätt kan verka för
folkskolan.

Det uppsving, som folkskolorna i
Eskilstuna tagit, beror helt naturligt ej
ensamt på en god och kraftig ledning
samt på ett klokt och förutseende
samhälle utan äfven på en plikttrogen och
duglig lärarekår.

Från denna afsändes till jubilaren,
som vid Ronneby badanstalt i kretsen
af de sina firade 5O-årsdagen, ett så
lydande telegram:

Lärare oeh lärarinnor vid Eskilstuna
folkskolor bringa Eder hjärtlig lyckönskan och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:07:23 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1901/0487.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free