Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,078.) 27 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 35
SVENSK LÄRARETIDMNfi
651
åriga protokollsbok med nötta
pergamentspärmar. Den åldriga genuina
trapp-gafveln, den ärevördiga portalen, de
branta trapporna, de väggfasta bänkarna,
allt påminte om någonting hederligt
gammalsvenskt å la Engelbrekt och
biskop Tomas.
Härbergets enda moderna
nödvändighetsmöbel - telefonen - tog sig ut
som - »en ny klut på ett gammalt
kläde».
Uppehåll under vandringen gjordes
äfven vid det forna Helga Lekamens
gille, nu inredt bland annat till
församlingsbibliotek; vid von der Lindeska
huset, byggdt år 1630, med sin prydliga
portal åt Västerlånggatan och sitt väl
bibehållna burspråk åt Kornhamnstorg;
vid Petersenska och Bergstrahlska husen,
på Riddarhustorget, vid gamla
kungshuset på Riddarholmen samt på en
mängd andra ställen, där det var
något märkligt att se. Upplysningar
gåf-vos och mottogos öfverallt med
ömsesidigt intresse. Anders Branzell.
Musik och sång.
De nyss afslutade sommarkurserna i
Stockholm skilja sig från föregående af
samma slag därigenom, att de varit af
en långt mera omfattande natur. De
hafva bjudit ej blott på populära
föreläsningar i olika vetenskaper med
därtill anslutna förevisningar utan äfven på
liknande i skön konst. Och därvid blef
tonkonsten på ett synnerligen lyckligt
sätt tillgodosedd.
Öfver ämnet: Skolsång höll direktör
C. Lambére en fin och lärorik
föreläsning.
Talaren framhöll den * stora faran af ett
oriktigt sångs ätt och en felaktig tonbildning
under skoltiden. Mången skön röst hade
därigenom liksom genom sjungande under
målbrottet blifvit ohjälpligt förstörd.
Barnen böra därför tillhållas att hufvudsakligen
använda falsetten samt att under målbrottet
noga akta sig för hvarje ansträngning af
sångrösten. Folkskolans uppgift ansåg
talaren hufvudsakligen vara att vårda rösten
och öfva gehöret. Dock skulle barnen
äfven här lära sig att sjunga efter noter,
hvilka helst borde benämnas med
sol-fa-namnen. Till ledning för
tonträffningsöfning-arna rekommenderade talaren varmt en af
finske sångläraren Vigelius utgifven
lärobok.
Musikaliska akademiens sekreterare,
d:r K. Valentin, skildrade i tvänne
föreläsningar två af våra största tonsättare,
A. F. Lindblad och A. Söderman, på ett
mästerligt sätt. Hvad man måste
särskildt beundra, var d:r V:s förmåga att
på den korta tiden gifva en så
fullständig bild af tonsättarnes lif, karaktär och
betydelse som konstnärer. Allt detta
illustrerades genom ett urval af deras
mest karakteristiska sånger, sjungna af
sådana förmågor som hr Åke Vallgren
samt fröknarna Svärdström och Hesse.
Hvarje föreläsning åtföljdes af ett
full-. ständigt konsertprogram, och blef
sålunda i både ord och toner en värdig
minnesruna öfver de. hädangångrja stora
tondiktarne. !
En oförgätlig stund af musikalisk
njutning bereddes äfven kursdeltagarna
genom åhörandet af Trollflöjten på k.
operan. Klädt i en ton skrud så fa|;er som
endast en Mozart kan åstadkomma,
verkade sagospelet med sina omväxlande
storartade mystiska och komiska! scener
som en trollsyn. I vårt tycke ^ar allt
- såväl h of kapellets spel som cjle
uppträdandes sång - fulländadt, j Skulle
någon särskildt framhållas, vore | det väl
fru Hellström, hvars på samma gång;
klingande, mjuka och klockrena s|tämma
åhördes med andlös tjusning.
Till denna föreställning fingo vi
tillträde mot halft biljettpris. En
kursdeltagare, som genom bref skrif ning i en af
hufvudstadens dagliga tidningar delgaf
allmänheten sina mer eller mindre
snusförnuftiga tankar om sommarkurserna,
undrade, »hvarför vi skulle sugas på
dessa kronor». Ja, säj det, bäste herr
Lars Larsson ! Kanske kommitterade bort
utverka, att vi ej blott fått gratisbiljetter
utan ock en finare supé på
operakällaren efter föreställningens slut? Gif
tiggaren ost, så vill han ha den stekt.
Sommarkursernas konsert i
Realläroverkets aula blef en värdig afslutning
på de musikaliska högtidsstunderna och
lät oss höra _prof på nutida
kompositörers tondiktning. Väl förmådde vi ej
alla fullt fatta den konstnärliga
byggnaden i Alfvéns symfoni, men att det
var äkta, storslagen och gripande
musik, det kände vi. Detsamma gäller om
Stenhammars pianokonsert. Sjögrens och
Peterson-Bergers sånger kunde vi
däremot lättare följa med. Orkesterns
målande ackompanjemang i »Älf van till
flickan» var särskildt fängslande.
Slutnumret, Hallens Vasamarsch, klingade
gladt och hurtigt. Att såväl fru
Möllers sång som Svenska
Musikföreningens spel läto kompositionernas skönhet
komma till sin fulla rätt, därom råda
nog inga delade meningar.
I detta sammanhang torde också böra
nämnas, att vi på Dramatiska teatern
fingo se Shaksperes »Trettondagsafton»
uppföras. Det gamla lustspelet med sina
gnistrande kvicka repliker och många
komiska spratt följdes med spändt
intresse och lifligt bifall.
Vi hafva således genom’
komrnittera-des försorg fått njuta af musik, sång
och dramatisk konst, alltsammans
ut-fördt af landets främsta förmågor på
dessa skilda områden. Ett vördsamt,
djupt och varmt kändt tack må härmed
uttalas därför ! Det är allt, som vi förmå
gifva i gengäld, R. Gr. Gustafsson.
Sommarkursernas afslutning.
Lördagen den 23 augusti afslutades
sommarkurserna med en stämningsfull
afskedsfest på Skansen, där kommitterade
med prins Eugen i spetsen, föreläsare,
f or e vis are och naturligtvis alla
kursdeltagarne jämte en talrik publik af skilda
klasser på e. m, samlat sig. På den
vackra Djurgård shö j den njöt man i fulla
drag af naturens skönhet, utsikterna,
musiken, folkdanserna, ringlekarna,
Ner-gårdslasses kostliga berättelser och Jans
i Seltorp visor.
Kl. 6,30 samlades kursdeltagarne
omkring Renberget, hvarifrån professor O.
Montelius skulle hålla afslutningstalet.
Sedan flottans musikkår spelat upp »Stå
stark, du ljusets riddervakt», syntes på
bergets högsta krön den högreste
mannen, och med en stämma, som hördes
af alla i den täta och vida kretsen, höll
han ett tankedigert anförande.
Tal:n uppdrog en i lifliga färger hållen
fängslande jämförelse mellan forna tider
och vår, visade hur vetenskapen gjort nya
upptäckter och omgestaltat
världsåskådningen, samt påpekade särskildt huru inånga
skiljemurar under de senaste seklerna här
i landet rifvits nedL
Kyrkan och skolan - hvilka ju hade
till sin uppgift att sprida ljus och
vetande - voro fordom omgifna af höga
murar, som hindrade ljuset och vetandet att
tränga ut bland folket. I lång tid talades
nämligen både i kyrkan och skolan ett
annat språk än folkets. Det hindret är nu
fallet. I kyrka som i skola talas nu ett språk,
som folket förstår. Jag menar härmed ej
blott, att man inte längre begagnar
romarspråket där. Jag menar, att man nu
bemödar sig- om att uttrycka sina tankar så, att
ej blott den så kallade lärde kan fatta hvad
man vill säga. Lärdomen bor ej längre
endast uti klostercellen. Universitetsläraren
får ned från sin kateder, ut bland folket,
tt ännu en mur ramlat, böra vi härmed
tacksamt ihågkomma. Det är den som, och
det är ej länge sedan, för kvinnan spärrade
tillträdet till vetandets skattkammare. I
den stora samskola, där män och kvinnor
nu gemensamt söka näring för sina själar,
har det visat sig, att kvinnan lika väl som
mannen kan njuta af forskningens frukter,
och att mannen genom samarbetet med
kvinnan ökar sin bildning, utan att hans
lärdom blir mindre. Nu är det ej längre
förbjudet för kvinnan, lika litet som för
mannen, att äta af kunskapens träd. För
hvar och en, som fått tillträde till vetandets
helgedom, är det nu en glädje att bidraga
till spridande af upplysning i så vida
kretsar som möjligt. Och för ingen är det
nedsättande att lyssna till det, som den »lärde»
- om jag så får kalla fackmannen - har
att meddela; ty de dagar äro förbi, då man
inbillade sig, att några kunna känna till
allt, kunna behärska alla vetandets olika
fält. Den svenska lärarens och lärarinnans
utbildning är så god som man kan önska,
men jag vågar dock hoppas, att de, som
deltagit i de nu slutade sommarkurserna,
därunder kunnat inhämta ett och annat,
som ej hörde till deras utbildnings kurs er.
Talaren utbragte ett lefve för gamla
Sverige, hvilket åtföljdes af ett
fyrfal-digt hurra, hvarpå musiken intonerade
»Du gamla, du friska», som sedan
unisont och med blottade hufvuden sjöngs
af åhörarskarorna.
Klockan 7,45 voro enligt programmet
för aftonen sommarkursernas deltagare
samlade i den med elektriska lampor
och kulörta lyktor rikt upplysta och för
öfrigt vackert smyckade Bragehallen, där
diverse läskedrycker serverades. Här
togs ordet först af professor Montelius,
som föreslog, att de närvarande skulle
af sänd a ett nälsningstelegram till
konungen, som alltid lagt i dagen det varmaste
intresse för upplysningens sak och af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
