- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
671

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,079.) 3 september 1902 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 36

SVENSK LÄRARETIDNING.

671

syl i näsan. Så särdeles många kunna
de dock knappast ha varit; den friska
omedelbarheten i framställningen väckte
allmän anklang, hvarom bland annat de
muntra skrattsalfvorna och de lifliga
bifallsyttringarna nogsamt vittnade.

Då man tagit sig den uppgiften före
att i fem föreläsningar söka ge en
öfversikt af den bildande konstens historia,
så hjälper det inte ens, att man lägger
beslag på den akademiska kvarten;
öfversikten måste i alla fall bli summarisk.
Detta innebär emellertid ingalunda, att
den blir resultatlös. Föreläsaren hade
nämligen vetat begränsa sig till de allra
mest betecknande dragen. I ett
inledningsföredrag klargjordes genom räckor
af typiska bilder begreppet utveckling
inom konsten. Därpå behandlades i tre
föreläsningar: den romanska
högrenässansens store mästare, Michelangelo, för
hvilken skönheten var gigantisk kraft,
den germanska världens främsta
målaresnille, Rembrandt^ för hvilken den var
själfull innerlighet, samt rokokons
ypperste representant, Watteau, som fann
dess väsen i grace och elegans. I en
femte föreläsning karakteriserades den
svenska nutidskonstens hufvudmän:
Anders Zorn, Bruno Liljefors och Gari
Larsson. Slutligen berördes i ett
afslut-ningsföredrag sträfvandet att genom
skolböckernas illustrationer tillgodose
ungdomens behof af konstuppfostran - ett
sträfvande, hvars ledande kraft inom
vårt land föreläsaren själf som bekant

är.

#

Jämnsides med föreläsningarna och
skioptikonförevisningarna på
Arbetareinstitutet gingo förevisningarna af de
verkliga konstföremålen med ty åtföljande
föreläsningar på Nationalmuseum. För
dem räckte ej hr Laurin ensam till, utan
hade arbetet härmed öfvertagits äfven
af andra fackmän. Nationalmusei portar
stodo under kursdagarna gästfritt öppna
hela veckan igenom. Inga
inträdesafgifter, inte ens några slantar för ditt
paraply, din kappa eller din öfverrock;
vaktmästarne voro idel fryntlighet, det enda
de kräfde dig på var ett af de där små
korten, af hvilka kursbyrån hade ett så
rikt sortiment: som det säges halftannat
hundrade olika slag.

Kupolsalen tjänstgör som väntrum;
skolfröknar och magistrar gå där och
beundra till en början på egen hand
Karl XII:s liktåg, Visby plundring, Herr
Sten, den ange Sture, och En hjältes död
samt andra patriotiska stycken. Här
tages kvart, ja dubbelkvart, men det
är icke hr Edvard Alkmans fel;
förevisningarna äro så många, att de olika
skarorna gå i vägen för hvarandra, och
salen till höger, där de modernaste
förvärfven finnas och där början denna
gång skall göras, är ännu upptagen af
Carl Laurins följe. Omsider strömmar
detta ut och lämnar oss plats. Det är
med knapp nöd Ti kunna stufva in oss
i det lilla kabinettet framför Lenbachs
porträtt af Döllinger, hvars formfula men

själfulla ansikte ger utgångspunkten för
en utredning af skillnaden mellan
fotografi-apparatens mekaniska återgifning
af naturen och konstnärens
accentuerande förenklande och förtydligande
tolkning däraf. Simons nyinköpta tafla
skänker exempel både på bilder, som äro
gripna ur ögonblickets omedvetna lif, och
på bilder, som posera, samt gifver
dessutom anledning till en liten
begynnelsekurs i färg-estetik. Zorns och Josephsons
porträtter få åskådliggöra konstnärens
förmåga att lägga själ och karaktär i
händer, i kroppshållning, i belysningar
och färgkontraster m. m. Genom
sammanställningen af Blommér och
Malmström å ena sidan med Bruno Liljefors
å den andra klargöres skillnaden mellan
romantikens mytologiserande
naturåskådning och nutidens på en gång
verklighetstrogna och stämningsniättade. Och
framför Carl Larssons förtjusande fresker
(har det verkligen funnits en tid, då
deras konstvärde varit föremål för delade
meningar?) får man till sist en liten
påpekning af stiliseringens betydelse och
berättigande. När förevisaren här tager
afsked af sina tacksamma åhörare, kan
han känna sig förvissad, att han lärt
dem betrakta konstverk och konstnärer
med mera förståelse, framför allt med
mera respekt än förut. Och det är
sannerligen vackert så; det är ju det
första och nödvändigaste.

Om någon annan än undertecknad
blifvit anmodad skrifva dessa rader, hade
läsaren förmodligen fått följa en annan
förevisare och erhållit samma lärdom
genom helt andra medel. Jag lyckades
en dag praktisera mig in utom min tur
och hade då nöjet höra dels
amanuensen Karl Wåhlin inför Hasselbergs och
Kristian Erikssons mästerverk, dels d:r
Johan Bergman inför hans majestät
Kamses II, Eginagruppen och de af ålderdom
svårligen an f rätta nio muserna. Men
hvad dessa konstförståndiga män hade
att andraga skulle bli för vidlyftigt att
här ens söka antyda. Att de talade för
öppna öron och sinnen, kunde hvar och
en lätt märka.

*



Det har upprepade gånger blifvit
framhållet, att Stockholmskurserna i fråga
om undervisningssättet bjödo på en
afsevärd nyhet, nämligen att de i
väsentlig grad voro byggda på förevisningar
vid sidan af föreläsningarna. Men
äfven i afseende på föremålen för
undervisningen företedde de en i viss mån
ny karaktär, i det de vid sidan af de
naturvetenskapliga och
kulturvetenskapliga ämnena inrymde åt konsten ett
hedersrum på programmet. Ett betecknande
uttryck härför var ock, att
ordförandeplatsen inom kurskommittén innehades
icke af en universitetsprofessor utan af
en utöfvande konstnär.

När man sammanräknar behållningen
från 1902 års sommarkurser i Stockholm
skall en af hufvudposterna utan tvifvel
befinnas vara den betydande
förstärkning, som de gifvit åt det inom lärare-

kåren allt mer klarnade medvetandet, att
skönhetskänslans odling är ett
hufvudsyfte för uppfostringsarbetet samt att
den bildande konsten verkligen är hvad
den kallas: bildande. Fridtjuv Berg.

Föreläsningar om elektriciteten.

De senare årens vetenskapliga arbete
torde knappast inom något område kunna
framvisa så betydande framsteg som
inom elektricitetens. Särskildt gäller detta
i fråga om de praktiska resultaten af
nämda arbete. Genom elektriciteten skaffa
vi oss ljus och värme, drifkraft för våra
åkdon och arbetsmaskiner, läkemedel
för våra sjukdomar. Den erbjuder
dessutom det förträffligaste medel för
meddelanden på stora afstånd människor
emellan. Elektriciteten har nu i det
praktiska lifvet funnit en så mångsidig
användning, att kännedomen om de
viktigare delarna af elektricitetsläran blifvit
rent af nödvändig för en hvar. Säkert
är den tid ej långt aflägsen, då läran
om elektriciteten skall å skolans –
äfven folkskolans - arbetsplan erhålla en
mer framskjuten plats än hvad nu är
fallet.

Också väckte det odelad
tillfredsställelse bland sommarkursernas deltagare,
att arbetsplanen upptog fyra
föreläsningar öfver elektriciteten af lektor O.
Gal-länder , samt att dessa föreläsningar först
och främst skulle afhandla de allra
nyaste uppfinningarna och upptäckterna på
elektricitetens område: Telegrafering utan
tråd och Teslastt ömmar.

Lektor Gallander hade icke lämnat
någon möda ospard för att göra sina
föreläsningar intressanta och instruktiva.
Han hade skaffat sig förträfflig
åskådningsmateriel, som satte honom i stånd
att med användning af elektrisk ström
från ljusledningarna inför
kursdeltagarnas ögon utföra de försök, om hvilka
framställningen rörde sig. De vackra
experiment, föreläsaren utförde, jämte
användandet, där så behöfdes, af
schematiskt utförda teckningar, gjorde det
relativt lätt att i hvarje särskildt fall
inse det fysikaliska förloppet. Upprepade
gånger gåfvo de talrika åhörarne genom
bifallsyttringar sin tacksamhet tillkänna.

De tvänne första föreläsningarna rörde
sig om olika sätt att telegrafera utan
tråd, och afhandlades därvid
vatten-eller hydrotelegrafi, influens-,
induktions-och gm s t-telegrafi samt slutligen den
telefonering utan tråd, som uppfunnits
af Marconi.

I den tredje föreläsningen redogjorde
lektor Gallarider för de märkliga försök,
som utförts af Nikola Tesla, hvilken utan
att vara vetenskapsman i europeisk
mening skördat lagrar särskildt inom
växelströmsteknikens område. Föreläsaren
framställde äfven teslaströmmar med
ytterst hög frekvens och spänning -
och de vackra och egendomliga
ljuseffekter, som med dessa strömmar kunde
åstadkommas, väckte både beundran och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free