Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,079.) 3 september 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 36
SVENSK LÄRARETIDNING.
671
syl i näsan. Så särdeles många kunna
de dock knappast ha varit; den friska
omedelbarheten i framställningen väckte
allmän anklang, hvarom bland annat de
muntra skrattsalfvorna och de lifliga
bifallsyttringarna nogsamt vittnade.
Då man tagit sig den uppgiften före
att i fem föreläsningar söka ge en
öfversikt af den bildande konstens historia,
så hjälper det inte ens, att man lägger
beslag på den akademiska kvarten;
öfversikten måste i alla fall bli summarisk.
Detta innebär emellertid ingalunda, att
den blir resultatlös. Föreläsaren hade
nämligen vetat begränsa sig till de allra
mest betecknande dragen. I ett
inledningsföredrag klargjordes genom räckor
af typiska bilder begreppet utveckling
inom konsten. Därpå behandlades i tre
föreläsningar: den romanska
högrenässansens store mästare, Michelangelo, för
hvilken skönheten var gigantisk kraft,
den germanska världens främsta
målaresnille, Rembrandt^ för hvilken den var
själfull innerlighet, samt rokokons
ypperste representant, Watteau, som fann
dess väsen i grace och elegans. I en
femte föreläsning karakteriserades den
svenska nutidskonstens hufvudmän:
Anders Zorn, Bruno Liljefors och Gari
Larsson. Slutligen berördes i ett
afslut-ningsföredrag sträfvandet att genom
skolböckernas illustrationer tillgodose
ungdomens behof af konstuppfostran - ett
sträfvande, hvars ledande kraft inom
vårt land föreläsaren själf som bekant
är.
#
Jämnsides med föreläsningarna och
skioptikonförevisningarna på
Arbetareinstitutet gingo förevisningarna af de
verkliga konstföremålen med ty åtföljande
föreläsningar på Nationalmuseum. För
dem räckte ej hr Laurin ensam till, utan
hade arbetet härmed öfvertagits äfven
af andra fackmän. Nationalmusei portar
stodo under kursdagarna gästfritt öppna
hela veckan igenom. Inga
inträdesafgifter, inte ens några slantar för ditt
paraply, din kappa eller din öfverrock;
vaktmästarne voro idel fryntlighet, det enda
de kräfde dig på var ett af de där små
korten, af hvilka kursbyrån hade ett så
rikt sortiment: som det säges halftannat
hundrade olika slag.
Kupolsalen tjänstgör som väntrum;
skolfröknar och magistrar gå där och
beundra till en början på egen hand
Karl XII:s liktåg, Visby plundring, Herr
Sten, den ange Sture, och En hjältes död
samt andra patriotiska stycken. Här
tages kvart, ja dubbelkvart, men det
är icke hr Edvard Alkmans fel;
förevisningarna äro så många, att de olika
skarorna gå i vägen för hvarandra, och
salen till höger, där de modernaste
förvärfven finnas och där början denna
gång skall göras, är ännu upptagen af
Carl Laurins följe. Omsider strömmar
detta ut och lämnar oss plats. Det är
med knapp nöd Ti kunna stufva in oss
i det lilla kabinettet framför Lenbachs
porträtt af Döllinger, hvars formfula men
själfulla ansikte ger utgångspunkten för
en utredning af skillnaden mellan
fotografi-apparatens mekaniska återgifning
af naturen och konstnärens
accentuerande förenklande och förtydligande
tolkning däraf. Simons nyinköpta tafla
skänker exempel både på bilder, som äro
gripna ur ögonblickets omedvetna lif, och
på bilder, som posera, samt gifver
dessutom anledning till en liten
begynnelsekurs i färg-estetik. Zorns och Josephsons
porträtter få åskådliggöra konstnärens
förmåga att lägga själ och karaktär i
händer, i kroppshållning, i belysningar
och färgkontraster m. m. Genom
sammanställningen af Blommér och
Malmström å ena sidan med Bruno Liljefors
å den andra klargöres skillnaden mellan
romantikens mytologiserande
naturåskådning och nutidens på en gång
verklighetstrogna och stämningsniättade. Och
framför Carl Larssons förtjusande fresker
(har det verkligen funnits en tid, då
deras konstvärde varit föremål för delade
meningar?) får man till sist en liten
påpekning af stiliseringens betydelse och
berättigande. När förevisaren här tager
afsked af sina tacksamma åhörare, kan
han känna sig förvissad, att han lärt
dem betrakta konstverk och konstnärer
med mera förståelse, framför allt med
mera respekt än förut. Och det är
sannerligen vackert så; det är ju det
första och nödvändigaste.
Om någon annan än undertecknad
blifvit anmodad skrifva dessa rader, hade
läsaren förmodligen fått följa en annan
förevisare och erhållit samma lärdom
genom helt andra medel. Jag lyckades
en dag praktisera mig in utom min tur
och hade då nöjet höra dels
amanuensen Karl Wåhlin inför Hasselbergs och
Kristian Erikssons mästerverk, dels d:r
Johan Bergman inför hans majestät
Kamses II, Eginagruppen och de af ålderdom
svårligen an f rätta nio muserna. Men
hvad dessa konstförståndiga män hade
att andraga skulle bli för vidlyftigt att
här ens söka antyda. Att de talade för
öppna öron och sinnen, kunde hvar och
en lätt märka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
