Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,079.) 3 september 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 36
SVENSK LÄRARETIDNING.
673
frid. Jag tror, att vi alla kände, under
det vi vandrade genom rnmmen, att
Ersta utgör en liten värld för sig, en
vrå af den jäktande staden, där en trött
.och orolig själ kan finna hvila, lugn och
vederkvickelse.
Efter återkomsten till stora salen bjödos
vi på supé, då systrarna såsom
älskvärda värdinnor i riklig mängd
kring-bjödo de lekamliga håfvorna.
Till sist höll pastor Norrby en
allvarlig, till hjärtat gående
bibelbetraktelse samt bön. Glada *och tacksamma
återvände vi till det bullrande
Stockholm, men minnet af besöket vid Ersta
och den gästvänlighet, som där kom oss
till del, skall sent glömmas. j
Elin Andersson.
Sommärkursern4
i Gröteborg.
Luther och lutherdom.
Öfver detta ämne höll lektor J.
Floren fyra föreläsningar, utgående från
följande hufvudpunkter.
Protestantismen har fortlefvat från
apostlarnes dagar. Paulus var den fJ5rste
protestanten. Men först reformationen
kom med ett positivt resultat. Deit
religiösa i protestantismen kan
sammanfattas i två principer: skriftprincipen
och trosprincipen. Katoliken säger
kyrkan och skriften; Luther: skriften och
kyrkan. Katolsk tro är slafvisk lydnad
mot kyrkan, lutherdomens tro är
personlig hängifvenhet, förmedlad af skriften.
Lutherdomen lägger hufvudvikten på
lifvets teologi, ehuru den likväl
fasthåller vid satsen, att kristendorneh är
såväl lif som lära. Den praktiska
utöfningen af kristendomen förer till
sanningens kunskap.
Bibelkritiken är i viss mån berättigad
och sprider mycket ljus. Härvid är
dock att beakta skillnaden mellan det
sedligt-religiösa (frälsningssarmingarna) i
bibeln och det mera profant-historiska,
naturvetenskapliga m. m., som innehålles
i samma bok.
Då man bedömer katolska; kyrkan,
bör man göra det rättvist. Icke skall
man skrifva alla medeltidens brister på
denna kyrkas konto. Den hade i de
råa tiderna en stor mission att fylla -
ett värf, som kräfde både stor makt
och yttre prakt. Dock får man ej blunda
för de stora missbruken, som kanske
funnit sin spets i en hart när hednisk
fetischdyrkan (t. ex. reliker o. d.).
Vidare skildrade föreläsaren med
några drag den store reformatorns lif. Han
var en äkta folkets man, en fri germansk
ande, ett religiöst snille af ofantlig
ingripande betydelse. Han hade rönt in
flytande af den nyvaknade humanismen
och rönte hjälp af den i sin lifsgärning.
Likväl höjde han sig öfver den genom
sitt fasthållande vid skriften. Ehuru
han ej var ett helgon, ej heller frigjord
från alla sin tids vidskepliga föreställ-
ningar, ej vidare anlagd för själfständig
forskning, bör han skattas högt för sitt
reformationsverk, storslaget för sin tid.
D’et kan dock ej anses som något
afslutadt. Protestantismen skall och kan
ej stanna i sin utveckling vid det, som
utfördes af Luther och hans medhjälpare.
Joh:s Johansson.
Förevisningarna.
En synnerligen instruktiv och tillika
angenäm undervisningsform är
demonstrerandet af föremålen i naturen eller i
samlingarna.
Utfärden till Bohus gamla
fästnings-ningsruiner med åhörande af föredrag
öfver platsens historia och vandringar i
dess innandömen är redan förut
omtalad.
Det synnerligen nobla och värdefulla
Furstenbergska galleriet, inrymdt i hans
privata bostad och numera efter ägarens
död tillhörande Göteborgs museum, dit
det sedermera kommer att flyttas, var
mycket flitigt besökt af kursdeltagarna.
Denna samling är märklig ej blott
genom finessen och smaken i anordning
ärna utan ock genom konstföremålens
gedigenhet och originalitet.
Å Göteborgs museum ledsagade
kammarherre Carl Lagerberg sina
intresserade åhörare och åskådare genom såväl
konst- och konstindustriella gallerierna
som ock de historiska, etnografiska och
numismatiska afdelningarna. Han
påvisade det karakteristiska för de olika
konstskolorna, vissa artisters speciella
målningssätt m. m. och inströdde allt
emellanåt någon belysande anekdot
angående vissa konstverk eller konstnärer.
På sitt torrt humoristiska sätt visade
intendenten d:r A. Stuxberg de
förnämsta sevärdheterna inom de zoologiska
samlingarna och var därvid outtröttlig,
oaktadt han omedelbart förut hållit
föredrag i högskolan på halfannan timme,
hvilket program till på köpet
upprepades dag efter dag.
Icke mindre angenäma voro
vandringarna genom växthusen i Göteborgs
Trädgårdsförening med deras dyrbara
och märkliga samlingar af exotiska växter.
Under ledning af d:r M. Floderus och
direktör G. Löwegren hade man tillfälle
beundra icke allenast naturens egen
skaparkraft utan äfven människans förmåga
att på allehanda konstlade sätt omforma
växterna i de mest olika gestalter, den
ena mera utsökt och egendomlig än den
andra.
Härmed bringas alla förevisarne ett
enkelt och hjärtligt tack. A-d.
-*-
Afskedsfesten
för kursanordnarna, föreläsarne och
förevisarna samt byråpersonalen hölls den
25 augusti å K. F. U. M:s
gymnastiksal. Sedan en tillfälligt ’ samlad
manskör under A. B. Åkerlunds ledning
sjungit några nummer, hälsades gästerna
välkomna af hr Åkerlund å samtliga
kursdeltagarnas vägnar.
Öfverläraren Joh. Ohlander höll talet
för föreläsarne och förevisarne.
Först framförde han ett tack från
Göteborgs lärarekår för det denna fått ett af
sina lifligast närda och enhälligast
omfattade önskemål uppfylldt. Då tanken på
föreläsningskurser i Göteborg först framlades
af en grupp lärare, hvilka vid de äldre
universiteten fått betydelsen af sommarkurser
klar för sig, vågade ingen hoppas, att så
många och så glfmilda händer skulle
räckas det sträfvandet.
Men, fortsatte talrn, Göteborgs lärarekår
står ej ensam om detta tack. Om det
finnes någon angelägenhet, där de olika
medlemmarna af Sveriges folkskollärarekär veta
hvar de ha hvarandra, så är det i fråga om
vår fortsatta utbildning. Utan stor
öfverdrift kan det säg>as, att vi här stå som en
man, vare sig vi blifvit satta att verka i
en stilla landsbygd eller i en bullrande
storstad. Ty alla befinna vi oss i den
kräf-vande ställning-en att omgifvas af
barnskaror, för hvilka endast det bästa är godt nog,
barnskaror, hvilka snart växa till och få sig1
anförtrodda fosterländska uppgifter, som -
hur man än ser saken - dock ej lösas med
tanklöshet och okunnighet. Vi behöfva stöd
för att kunna fylla vårt uppdrag. För det
handtag1, som dessa föreläsningar och
förevisningar gifvit lärarekåren i allmänhet i
f ortbildningssträfvandena bringas Eder alltså
äfven ett tack.
Men vi, som fått en teg1 att odla på
folkbildningens mark, vi ha begagnat oss af
högskolans vänliga inbjudning icke endast
för att för egen del njuta några dagars
kulturella förströelser och vetenskapliga
tidsfördrif. Vi ha samlats här också för att -
efter måttet af våra krafter - inhösta några
tankekorn och kunskapsfrön åt de tusenden,
som i vår omgifning1 bära dagens tunga.
Vi ha kommit för att bli bättre skickade till
att ge lyftning åt dagakarlen, som går böjd
öfver plogen, till att bereda andligt
luftombyte åt fabriksarbetaren i dennes ej alltid
sunda atmosfär, till att, med ett ord, gagna
de djupa led, hvilkas första undervisning
kommit på vår lott. Ett folkets tack må
därför ock - medelbärligen genom dess
barnalärare - på denna stund varda Eder
sagdt.
" Lärorika hafva * dessa dagar varit, äfven
om vi ej gå härifrån lärda, ännu mindre
fullärda. I viktiga stycken återvända vi
härifrån med en klarare syn på tingen och
ett värmdt intresse, om vi än med skalden
i »Fänrik Stål» måste bekänna:
»Jag fann så mycket återstå,
att forska om och fråga,
så mång-a dunkla föremål.»
Vi betrakta dessa snart flyktade
sommarkursdagar som några af vårt lifs
solskensdagar. Solljus har, som sagdt, fallit öfver
månget dunkelt föremål, solvärme har
uppfriskat vårt sinne. Och den värmen har
strömmat oss till mötes icke endast från
innehållet i Edra föredrag utan ock från det
hjärtelag, som däri gifvit sig uttryck.
För allt hvad Ni, herrar föreläsare, sagt
och visat oss, för allt hvad Ni gifvit oss ett
samstämmigt, vördnadsfullt tack!
Lefve föreläsarne vid Göteborgs första
sommarkurser!
Denna hyllning besvarades å
förelä-sarnes vägnar af docenten Fr. von
Schéele.
Han framhöll, att kurser som dessa hafva
sin förnämsta betydelse^däri, att de
uppväcka en allmän stämning, men att en
sådan endast kan väckas genom ett g-odt
samarbete mellan lärare och åhörare. Ett
sådant hade ägt rum här. Nutidens
vetenskapsman känner behof af samlif med
folkets massa, ty ett sådant samarbete blir ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
