Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10. (1,106.) 11 mars 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERADT VECKOBLAD FOR FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 10.
(1,106.)
Prenumerationspris j
l/i år 4 kr.,’ 3/4 år 8,25 kr., Va år 2,25
kr., */4 år 1,85 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
-***%*
STOCKHOLM, 1.1 MARS i9O3.
22:a årg.
Byrå:
Barnhusgatan 8, nedra botten.
Kontorstid: 10-6.
Allm. tel. 00 00.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrastlO-11, 5-6.
förläggare:
Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag,
Tryckt hos
Idun» Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm.
Lösnummer
i 10 öre säljas å tidningens byrå
samt å allm. tidningskontoret
Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris;
10 öre för en millimeters höjd på enkel
spalt. Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr., dödsannons 2, so kr.
Annons bör vara Inlämnad
senast måndags afton för att
inkomma i veckans nummer.
"Ute blåser sommarvind.’
En folkskoletafla i en läroverkssal.
Under de närmast föregående
veckorna har i Konstnärshuset härstädes
varit utställd en dekorativ
jättemålning i olja af allas vår vän och
stolthet Carl Larsson. Den är beställd
af »Föreningen för skolornas prydande
med konstverk» i Göteborg samt
kommer att hamna i Göteborgs
latinläroverks bönesal.
Taflan, om hvilken här nedan
återgifna lilla bild naturligtvis endast kan
gifva en svag föreställning, utgör den
mognaste frukten af det sträfvande för
»konsten i skolan», som under de
senaste åren arbetat sig fram i vårt land.
I det till julen utkomna
»Konstnärsförbundets årsshäfte 1902» har
konstnären själf i en uppsats med titeln »När
man får beställning af en förening för
skolornas prydande med konstverk»
berättat, huru taflan kommit till. Och
han har gjort det på ett så
oöfverträff-ligt och för konstnärsarten betecknande
sätt, att det nästan är synd att om-
skrifva hans berättelse från första
personen till tredje.
Den nämda föreningens styrelse hade
uppvaktat honom med förfrågningar, hvem
som skulle kunna anses lämplig att måla
en bild för ändamålet. Anvisningar
hade gifvits och försök gjorts, utan att
man tyckte sig ha funnit något, som
riktigt afgjordt kunde slå an på
pojkarna.
Så kom det som en eruption ur dem, att
det hela tiden varit mig-, de ville ha till det.
Efter litet koketterande åtog jag mig
saken. Pontus Furstenberg-, som satt såsom
ordförande, sade: »Har herrn ingen idé?»
Den natten rullade och trillade jag som en
skottspole i en af Hotell Haglunds sängar,
och på morgonsidan flög1 det i mig: Sankt
Göran och draken.
Det var just inte något stötande originellt,
men jag tänkte, att det beror också på huru
man löser uppgiften.
Zorn sade lugnande, att det var mycket
bra, och att det var med detta som med
Madonnan och barnet, att det aldrig blef
gammalt och kunde varieras i oändlighet.
Styrelsen såg1 litet ointresserad ut, när jag
nämde ämnet, men sade sirligt, att den
lämnade mig fullkomligt fria händer att måla
hvad och huru jag ville.
Carl Larsson fann, att detta hedrade
styrelsen, ty har konstnären fått den
gyllene* friheten och besitter något af
ansvarskänsla, så måste verket blifva ett
resultat af alla hans bästa krafter. Han
klämde därför till allt hvad han
förmådde.
Jag flämtade af hänförelse. Draken skulle
vältra fram i förgrunden, en väldig massa,
äcklig och ryslig, liderlig1 och taggig1.
Bredvid honom, ibland blodiga människorester,
ligger den söta och bleka prinsessan på knä,
med hopknäppta händer och Ögonen riktade
mot höjden. Skinande, hvit med svärd i
hand går den unge Örjan rätt mot
vidundret, på stadiga ben med blicken lugnt
sökande drakens »svaga sida». I
bakgrunden synes den hvita hästen fäst vid ett dödt
träd, stegrande sig och skälfvande af skräck.
Genom den giftfyllda luften lyser solen
svaf-velgul på staden, å hvars krenelerade mur
invånarna trängas jämte konung och
drottning samt hela hofvet för att afvakta
stridens utgång*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
