Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10. (1,106.) 11 mars 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 10
bekant aldrig kunnat tillvinna sig det
svenska folkets sympatier.»
Den andra invändningen mot
katekesen gäller den omständigheten, att
framställningen i frågor och svar ledt till ett
allt för omfattande och ofta förhatligt
utanläsningsplugg, en sak, som ej ens k.
cirkulären den 12 maj 1865 och den 11
oktober 1878 kunnat, annat än
undantagsvis, i afsevärd mån inskränka. I ett
utskottsbetänkande af år 1900 läsas
också följande ord:
.. Missnöjet med denna lärobok har i
främsta rummet afsett dess uppställning i frågor
och svar samt den däraf betingade
utan-läsningen, hvilken visserligen skulle kunna
tjäna till uppöfvande af ordsinnet, men å
andra sidan verkar hämmande på
förståndsutvecklingen och den religiösa känslan.
Men en tredje anmärkning eller
invändning mot katekesen har under den
senare tiden allt mera framträdt, och det
är, att i vissa delar är katekesen till
sitt innehåll oriktig. Detta gäller
särskildt en del läror, som framställas i
fjärde och femte hufvud styckena. I
somliga punkter var den Lindblomska
katekeseditionen bättre än den
nuvarande.
.Rörande de tre första hufvudstyckenas
innehåll, så vidt däri ej beröres någon
del af sakramentallärorna, äro de olika
kristna samfunden af föga
meningsskiljaktighet, synnerligast då det gäller lilla
katekesen, men däremot äro
uppfattningarna så mycket mera skiftande, då
det gäller de öfriga delarna af denna
lärobok. Många föräldrar anse
nämligen sakramentallärorna i fjärde och
femte hufvudstyckena vara oskriftenliga,
hvarför de antingen med stor motvilja
låta sina barn deltaga i skolans
kristendomsundervisning eller också vägra att
låta dem deltaga däri.
Ej sällan händer det, att den
kristendom sunder visning, barnet får i skolan,
blir alldeles motsatt den, som det
erhåller i det kristliga hemmet. Och
hvilka svårigheter det måste förorsaka
läraren, då man i hemmet rifver ned
hvad man i skolan söker bygga upp,
eller tvärtom, det kan enhvar lätt förstå.
Äfven ligger den faran i ett sådant
förhållande, att om barnet får den
uppfattningen, att läraren undervisar oriktigt
i ett af skolans ämnen, skall det lätt
komma att hysa misstro äfven till hans
undervisning i andra ämnen.
I somliga fall hafva föräldrar, som ej
fått sina barn befriade från
katekesundervisningen, alldeles vägrat låta dem
gå i folkskolan. De hafva då, så godt
de kunnat, sökt att på annat sätt
bibringa barnen vederbörliga kunskaper.
Ett sådant fall föreligger nu från en
socken i Skåne, där den s j älf skrif ne
skolrådsordföranden icke gillat, vare sig
ätten pensionerad skolmästare undervisat
barnen privat i det ifrågavarande
religiösa lilla bondehemmet eller att barnen
insattes i en privatskola, utan har han
farit fram så hårdhändt med den
förment irrlärige, att det väckt stort upp-
seende och framkallat mycket deltagas
de för såväl barnen som föräldrarna.
Nu anser jag, att något skulle kunna
gÖ-ras för att dels minska det ifrågavarande
utanläsningsplugget och dels undanröja
svårigheter, som i ej få fall uppstå vid
undervisningen rörande
sakramentallärorna, om undervisningen i fjärde och
femte hufvudstyckena borttoges från
läroplanen i skolorna, och jag tänker mig
nu särskildt folkskolorna, och i stället
öfverfördes till vederbörande
konfirmationsskolor. Därigenom hade man i
betydlig grad afkortat den för barnen
under de yngre åren ofta besvärliga
läroboken och sålunda äfven verksamt
inskränkt utanläsningen. Därigenom hade
man också fått bort från den vanliga
skolän de läroämnen, om hvilka det
bland kristna råder olika meningar.
Förbigående af undervisningen i
katekesens fjärde och femte hufvudstycken
bör naturligtvis icke hindra barnen att
få afgångsbetyg i den ordning
folkskolestadgan föreskrifver.
Men, säger man, skall då ungdomen
ej få någon undervisning i
sakramentallärorna?
Härpå må svaras, att för det första
synes man allmänt vara af den
meningen, att undervisningen i dessa ämnen
icke lämpar sig för de yngre barnen,
utan man lämnar den vanligen till
folkskolans fjärde klass för att - såsom
det heter i en »läroplan för folk- och
småskolor», antagen af skolrådet i en
af landets större kommuner - där
undervisa i »första och andra dopstyckena,
läran och konfirmationen samt fjärde
och femte hufvudstyckena i lilla
katekesen».
För det andra skulte denna
undervisning kunna bibringas barnen, då de
hunnit konfirmationsåldern. De, som
sköta om den så kallade
konfirmationsundervisningen, finge då frihet att, hvar
och en på sitt sätt och enligt- sitt
samfunds läromeningar, undervisa i
sakramentallärorna, och de barn, som ej vilja
gå i konfirmationsskolan, finge då som
nu frihet att slippa göra detta.
Till dess att de mera genomgående
reformerna på katekesläsningens område
blifva genomförda, anser jag, att det
förslag, jag nu framställt, bör kunna
vara till något gagn. Jag har intet
emot, att den nuvarande
katekesläsningen helt och hållet utgår från
folkskolans läroplan, men då detta synes
icke ännu kunna ske, får man
naturligtvis äfven i detta fall nöja sig med
partiella reformer.
Såsom exempel på huru ett af de
här ofvan antydda religiösa samfunden
tänker i denna fråga, tillåter jag mig
anföra följande resolution från svenska
baptisternas allmänna konferens i
Stockholm år 1900:
Konferensen beslutar ingå till k. m:t med
underdånig anhållan därom att
religionsundervisningen måtte vid folkskolorna och
elementarläroverken ordnas så, att
katekesunder visningen därifrån borttages, eller om
detta icke kan ske, åtminstone undervis-
ning i katekesens fjärde och femte hufvud
-stycken måtte alldeles utgå från dessa
skolors undervisningspinn.
Vidare vill jag hänvisa till åtskilligt
af hvad professor O. F. Myrberg sagt
rörande antagandet af den nuvarande
katekesen, och till hvad lektor P.
Waldenström yttrat i en särskildt till
statsrådet och chefen för k.
ecklesiastikdepartementet den 2 april 1900 ingifven
skrift angående en genomgripande
reform af kristendomsundervisningen samt
till en del af hvad nu senast
framhållits af lektor H. Petrini i hans skrift
»Katekesen».
På grund af hvad jag nu haft äran
anföra, vågar jag föreslå,
att riksdagen må i skrifvelse till
k. m:t anhålla, det täcktes k. m:t
vidtaga sådana åtgärder rörande
kristendomsundervisningen i folkskolan,
att denna undervisning, i hvad den
afser fjärde och femte hufvudstyckena
i katekesen, måtte utgå från
läroplanen och i stället förläggas till
vederbörlig konflrmationsskola.
Undervisning i skogsvård i
folkskolorna.
Bruksägaren C. P. af Buren och
hans son bruksägaren C. H. P.
Buren hafva sistlidna lördag väckt
följande motion, den förre i första
och den senare i andra kammaren:
Behofvet af en förbättrad skogsvård
inom landet är allmänt kändt och
uttaladt. Genom mer eller mindre stränga
lagstiftningsåtgärder tror jag detta icke
kan uppnås. Bildandet af stats- och
allmänningsskogar är, enligt min
uppfattning, det enda sätt, hvarigenom
skogshushållningen kan komma till någon
afsevärd och varaktig nytta inom vårt
land. Därjämte anser jag, att allt, som
kan göras för att känslan för skogarnas
bibehållande, nödvändighet och
fördelaktighet må verka som en lefvande kraft
hos folket, hvarigenom man kan motse,
att i en framtid den privata
skogshushållningen kan öfvertaga den omtanke
för skogarnas bibehållande, som ett
strängt iakttagande och fasthållande vid
den ordnade skogshushållningens
grundmoment kräfver, nämligen bildandet och
bevarandet af skogskapitalet för uthållig
afkastning, ej bör försummas.
Att väcka intresse för och -hos vår
ungdom inplanta känslan om behofvet
af en god skogsvård, anser jag för den
skull vara af stor vikt. Låt oss därför
i våra skolor införa obligatorisk
undervisning i till skogsvård hörande ämnen;
låt oss anslå vissa dagar att under
läsåret af skolans lärjungar under
sakkunnig ledning på våra kronoparker,
allmänningar och boställsskogar, som
blifvit till ordnad skogshushållning
indelade, samt å enskilda skogar, där
uthålligt skogsbruk är infördt, verkställa sådd
och plantering samt gallringar af slutna
likåldriga skogsbestånd ni. m. Häri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
