Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 24. (1,120.) 17 juni 1903
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 24
gavarande ansökan icke måtte vinna
nådigt bifall.
Uppsala den 21 maj 1903.
J. A. Bergendal. H. E, Herr mansson.
Hvad som vid genomläsningen af
detta skolhistoriska aktstycke gör det
starkaste intrycket är icke den däri
uttalade åsikten, att
småskollärarinnornas rättsliga ställning bör vara
just sådan den nu är, utan framför
allt den anda och ’ton, hvari det är
hållet.
Vi älska icke starka uttryck. Men
så mycket måste vi säga, att
personer, för hvilka denna anda och
ton äro till den grad naturliga, att
de icke ens i ett å ämbetets vägnar
afgifvet yttrande förmå höja sig
däröfver, de kunna icke vänta, .att den
kår, till hvars förmän de äro satta,
skall se upp till dem såsom
föredömen i afseende på sinnelag och
lifsuppfattning. När man läser de
utlåtelser, hvarmed de i en viktig och
allvarlig fråga ansett sig kunna
undfägna konungens befallningshafvande,
behöfver man ingen liflig fantasi för
att göra sig en föreställning om
beskaffenheten af deras
seminariehandledning och deras inspektioner samt
förvånar sig icke längre öfver hvad
man på annan väg därom inhämtat.
Något vederläggande af deras s. k.
utlåtande är inför tänkande
människor icke af nöden. Det vederlägger
nämligen sig själft genom sin
ogenerade löslighet och sina lika
ogene-radt framkastade insinuationer, och
man har ytterst svårt att icke hålla
med »Uppsala Nya Tidning», då den
med anledning häraf yttrar sig på
följande ampra sätt:
»Hvad skall man säga om det
oförsynta talet om »att brödfriare skulle
locka lärarinnorna till äktenskap för att
få dela deras lön ».eller det ännu
skamligare att »några(!) fall förekommit», då
lärarinnor »afskedats på grund af
sedliga förseelser»? Hvad skall man saga
om män, som ha panna att mot förslag
om förbättrad ställning för en
svältaflö-nad kvinnlig lärarepersonal på mellan
8 och 9,000 personer anföra det skälet,
att några blifvit afskedade på grund af
sedliga förseelser? Inom hvilken
lärarekår kan ej detta ske? Och hur kan
man tillåta sig att oförsynt framslunga
sådant i ett offentligt utlåtande
angående hela kårens ställning?
Det har länge förvånat oss, att
flertalet af lärarne vid ett af rikets mest illa
skötta folkskollärareseminarier skulle äfven
ha statens uppdrag att vara
folkskoleinspektörer, men efter detta borde
verkligen vederbörande i regeringen få upp
ögonen för att folkskoleinspektörer, som
utfärda sådana utlåtanden som det
ifrågavarande, icke kunna anses lämpade för
sin uppgift.»
*
Af personer, som äro
folkskoleinspektörer och seminarielärare, har
man rätt att fordra, att de veta hvad
ordinarie anställning och i allmänhet
en tryggad rättslig ställning i själfva
verket innebär. Den innebär
naturligtvis icke - såsom
folkskolestadgans § 32 tydligen utvisar - någon
som helst rättighet för läraren att sitta
kvar på sin plats, ifall han pröfvas
vara »oskicklig till eller försumlig i
förrättandet af sin tjänst eller
ådagalägga sådant uppförande, att han ej
bör såsom lärare längre bibehållas».
Nej, det att en lärare eller lärarinna
är ordinarie hindrar ej afsättning,
såvida det nämligen ådagalägges, att
oskicklighet, försumlighet eller
osedlig vandel verkligen gifva skäl härför.
Hrr Bergendals och Herrmanssons
motvilja mot småskollärarinnornas
ordinarie anställning påminner oss
om ett uttalande i samma ämne af
en annan folkskoleinspektör, hvilket
förekom vid allmänna
folkskolläraremötet i Stockholm 1888, då frågan
om en tryggad rättslig ställning för
småskolepersonalen var på tal. Han
yttrade sig sålunda:
»Skolrådet behöfver för visso den rätt
det nu har att utan vidare kunna
af-skeda en småskollärarinna. Om denna
känner sig fastare på sin plats, skulle
hon nämligen lätt blifva loj och
likgiltig. Jag har funnit många odugliga
folkskollärare men knappast en enda
oduglig småskollärarinna, och jag anser
detta möjligen bero på den senares osäkra
ställning i rättsligt afseende.»
När man lägger märke till att de
personer, som föra dylikt tal, själfva
äro ordinarie tjänsteinnehafvare -
seminarielärare, kyrkoherdar o. s. v.
- kan man endast med svårighet
freda sig för den misstanken, att deras
motvilja mot en tryggad rättslig
ställning icke gäller denna i och för sig,
utan att de skadliga verkningarna af
densamma, enligt deras mening,
inträda först, då ’den beviljas åt en
så underordnad lärarekår som
folkskolans och småskolans. Helt
annorlunda förhåller det sig förstås med
seminariernas lärare, att icke tala
om kyrkans; för dem medför den
rättsliga tryggheten naturligtvis ingen
frestelse att nedsjunka i »lojhet och
likgiltighet»!
Skola vi säga rent ut, hvar skon
klämmer?
En rättsligen mera tryggad kår är
en mera själfständig kår, och inför
en mera själfständig kår har visst
folk svårare att göra sig gällande
endast på grund af yttre auktoritet
utan stöd af inre sådan. Se där hela
historien!
Till våra skolråds historia.
Nere i sockerbetornas land tilldrog
sig i begynnelsen af innevarande
månad följande händelse.
Pappan till ett par skolpojkar i andra
folkskoleklassen infann sig på
lördagen i skolan och underrättade läraren,
att han »kom att ha sina barn hemma
under återstoden af terminen», hvilket
skulle bli hela sju dagar. Då han
med anledning häraf fick det
beskedet, att intet barn ur nedra
afdelningen kunde befrias från skolgången,
upplyste han, att han frågat
»skolråden». Hvad detta var för en
myndighet, fick läraren veta på
måndagsmorgonen. Fyra lärjupgar befunnos
då olofligen frånvarande, enligt hvad
kamraterna meddelade, för att gallra
sockerbetor. Till dem hörde äfven
de båda pojkar, om hvilka pä
lördagen varit tal, och de voro tagna i
bruk af själfva »skolråden», d. v. s.
närmast boende skolrådsledamot, som
tillika var kyrkovärd.
Nu förhåller sig så, att i distriktets
reglemente är angående frånvaro från
skolan följande stadgadt:
Tillåtelse att vara borta från skolan
under pågående lästermin äga lärare och
lärarinnor rättighet att bevilja efter pröfning
af skälets giltighet, dock icke för längre
tid än högst tre dagar å rad. Önskas
ledighet under längre tid, skall tillstånd sökas
hos skolrådets ordförande.
Om ett barn utan anmälan eller tillåtelse
uteblifvit från skolan under två dagar, skall
läraren eller lärarinnan före tredje dagens
slut härom underrätta vederbörande
skolrådsledamot eller tillsyningsman; och är
denne skyldig att utan dröjsmål tillhålla
barnet att inställa sig i skolan så vidt
möjligt är.
Läraren sände ett exemplar af
reglementet till ifrågavarande
skolrådsledamot jämte ett bref, hvari dels
påpekades de anförda
reglementsbestäm-melsérna, dels anhölls, att de
betgall-rande pojkarne skulle af
skolrådsledamoten tillhållas att utan dröjsmål
inställa sig i skolan.
Men det blef andra bullar af. Inom
kort infann sig nämligen i stället
samme skolrådsledamots och kyrkovärds
vuxne och välfödde »hemmapöjke»
och »hälsade ifrån far» samt sporde
med vild uppsyn och högljudd
stämma, hvad det var för oförskämdheter
att skrifva sådana oförskämda bref.
Då läraren bad honom uppföra sig
hyggligt, drog han upp bref och
reglemente ur sin flottiga »sietaska» och
sade några ohöfliga ord, hvilka ej här
lämpligen kunna refereras. Läraren
sökte visserligen klargöra saken för
honom, men det var förgäfves;
skolrådsledamotens representant
förklarade, att »man inte krusade en, som
själf,ej annat är än skolepöjke»,
slängde både bref och reglemente på
för-stugolfvet och gick förgrymmad sina
färde.
Det distrikt, där denna uppbyggliga
händelse timade, är nog tyvärr inte
det enda, där bocken är satt till
trädgårdsmästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1903/0430.html
