Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (1,129.) 19 augusti 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 33
SVENSK LÄRARETIDNING.
615
domen örn den andliga kultur, som
skilda tider skänkt och skänka det
svenska folket, skall säkerligen bidraga att
göra fosterlandet och dess kultur
dyrbara och uppskattade.
Förädlande sysselsättning och
förströelse erbjudas åt dem, som af brist på
bättre utfylla sina lediga stunder ined
sämre nöjen, dryckenskap, spel och
slagsmål, hvilka icke alltid äro tecken på
redan inneboende råhet men säkert
befordra och befästa råhet. Till alstrandet
af en sund och frisk, ja, sprittande
ungdomsglädje söker folkbildningsarbetet
bidraga.
Ungdomens längtan efter
sysselsättning för tanken och stoff för fantasien
skall tillfredsställas genom god litteratur
i stället för att tillgodoses med de
ytterst underhaltiga, ja, i alla afseenden
j usla böcker, som - genom bristen på
konkurrens med bättre - spridas vida
omkring i vårt land.
En af de motsatser, som i hög grad
bidraga att skärpa klasskillnaden,
utgöres af den för olika samhällsklasser så
olika tillgången såväl till
kunskapsför-värf soni till kulturnjutning. Den
olikhet i bildningsgrad, som häraf blir en
följd, försvårar i hög grad samförstånd
och samarbete mellan olika
samhällsklasser. Att mildra dessa motsatser och
olikheter, att inom de olika
samhällslagren - och särskildt hos de högre
–genom social upplysning utbreda ökad
kännedom om förhållandena hos de
bredare lagren och därmed bättre
förståelse för deras sträfvanden, därtill
torde en stigande folkbildning komma
att bidraga.
Emot det allmänna hälsotillståndets
förbättrande resa sig bland andra
hinder: okunnighet och slöhet, fatalism och
vidskepelse. Dessa faktorer bekämpas
bäst genom upplysning. Sålunda är
ökad och spridd kännedom om
alkoholmissbrukets följder, ökad och spridd
kännedom om tuberkulosens och andra
smittosamma sjukdomars art och örn
sättet för deras bekämpande ett af de
bästa vapnen i striden mot desamma.
Såsom en kraftig hjälp till sjukdomars
förekommande torde tjäna en ökad
kännedom om barnavård, bostadshygien,
matlagning o. s. v.
Fördelarna för industri och jordbruk
af ökad teknisk bildning hos hvarje
arbetare torde från intet håll’förnekas,
liksom ej heller, att teoretisk
fackbildning ökar arbetsskickligheten.
Behofvet af mer utbredda och
fördjupade insikter i de ämnen, som
tillhöra det medborgerliga lifvet, torde
böra framhållas särskildt nu, då vi
nalkas genomförandet af den allmänna
rösträtten. Äfven detta behof blir
genom folkbildningens höjande
tillgodo-sedt.
Slutligen hoppas man att genom
folkbildningsarbetet kunna för flera än
hittills göra lifvet till något mer än en
kamp för det dagliga brödet genom att
skänka högre intressen, som Icke blott
adla de lediga stunderna utan äfven
verka höjande och uppmuntrande under
det dagliga, mekaniska och enahanda
arbetet, hvilket mången gång genom
ökadt vetande kan underlättas och göras
mera förståeligt. Detta gäller ingalunda
blott ifråga om de kroppsarbetande
klasserna, utan finner sin tillämpning inom
alla samhällsklasser.
I motsats till de ljusa utsikter, som
jag nu frammanat, vill jag omnämna
några af de invändningar, som från olika
håll göras mot folkbildningsarbetet.
De breda lagrens bildningsbehof
förnekas af många. Upprepade gånger
hafva just dessa förnekare med
förvåning måst erkänna, att öfverallt, där
lämpliga bildningstillfällen erbjudits, ha
de mottagits med största begärlighet
och glädje. Vittnar icke Stockholms
arbetarbibliotek om hvad arbetarklassen
kan uppoffra för att skaffa sig
bildningsmedel och om hvad de organiserade
arbetarne själfva kunna åstadkomma i
den vägen? Där bildningsbehofvet
behöfver väckas, där bör det väckas, och
det skall vakna.
En fara af folkbildningens höjande
ses uti väckandet af nya tankar,
särskildt på det politiska liksom på det
religiösa området. Det vidlåder alla
tankar att anses farliga, så länge de
äro nya. När de blifvit gamla, är
farligheten slut, men då - behöfvas nya
tankar.
Vidare framhålles faran af s. k.
half-bildning. Om detta ords innebörd torde
de flesta lia en synnerligen oredig
föreställning, och de, som mest använda
uttrycket och visa mest rädsla för
half-bildning, besitta den ofta, men då
kallas den - salongsbildning! Och
salongsbildning är ingen rädd för, ty den
innehåller aldrig nya tankar.
Fruktan för att stigande bildning
skulle minska hågen för kroppsarbete
har enligt erfarenheten visat sig vara
ogrundad. Det mest talande beviset
härför finner man i Amerika, där
kroppsarbetet väl hålles i högre ära än i
något annat land, och där samtidigt läses
mer än i något annat land.
En ökad bildning skall säkerligen
tvärtom fördjupa uppfattningen om allt
arbetes ära och allt arbetes glädje.
Detta ifråga om såväl handens som
tankens arbete.
De finnas-, som frukta, att en ökad
kunskap i till hälsovården hörande
ämnen skall medföra höjda fordringar i
fråga örn bostäder, föda, kläder,
hvilo-tid, arbetslokaler o. s. v. Deras
fruktan är välgrundad, ty ökad kännedom
om hvad som fordras för danandet och
bibehållandet af ett sundt och
lifskraf-tigt släkte skall säkert medföra nya och
fullt berättigade kraf på
människovärdi-gare lefnadsförhållanden. Kan
folkbildningsarbetet framtvinga behöfliga
reformer i den vägen; så fyller det en
storartad uppgift.
Sist hör jag den frågan: skall
folkbildningens höjande göra människorna
bättre och lyckligare? Härtill må
svaras: folkbildningssträfvandena gå just ut
på att i sin mån göra människorna
bättre genom att höja dem och göra
dem andligt rikare. Huruvida mera ljus
gör människorna lyckligare, veta vi ej,
men ljus och mera ljus måste vi till
hvarje pris sträfva efter för vårt
framåtskridande och vår utveckling.
Mer och mer synas världshändelserna
anvisa de mindre nationerna uppgiften
att vara kulturbärare. Må vi då tillse,
att hvarje medborgare är och känner sig
såsom delägare i den kultur, som vi
kalla vår!
Ingen vet, om sanningens finnande
skall medföra lycka åt människorna,
men säkert är, att det ärliga sökandet
efter sanningen förädlar och skänker
lycka.
Efter d:r Kjellbergs med starkt bifall
mottagna föredrag uppstod en i flera
afseenden intressant äfverläggning,
hvar-mnder dock alla uppträdande talare voro
i hufvudsak af samma uppfattning som
inledaren.
Fil. d:r Karl Hildebrand i Stockholm
underströk ytterligare dennes uttalande, att
folkbildningsarbetet bland vuxna vore i
väsentlig mån beroende på
folkskollärarekårens medverkan. Han påpekade särskildt,
att denna medverkan måhända lättast kunde
gifvas genom anordnande af enstämmig sång
samt uppläsningar af goda litteratur alster
på vers och prosa. De
populärvetenskapliga föreläsningarna vore förträffliga, men
de kunde i allmänhet ej ensamma utfylla
ett program och stode för öfrigt ej alltid till
buds. Man borde därför rundt om i
orterna söka få till stånd bildande
underhållningar eller s. k. »folkaftnar.». Vägledande
anvisningar för sådana kunde centralbyrån
i Stockholm utarbeta och utsända, men
förverkligandet berodde hufvudsakligen på
folkskollärarne.
Folkskollärarinnan Adéle Wetterlind i
Jönköping instämde i föregående talares
förordande af den enstämmiga sången och
beklagade, att denna på grund af en förkonstlad
smak blifvit undanträngd af den i
uppfost-ringshänseende långt mindre betydelsefulla
kvartettsången och orkestermusiken.
Önskvärdt vore, om centralbyrån i Stockholm
kunde göra något för att utbilda ledare af
enstämmig folklig sång-.
Folkskolläraren A. T. Strömmert i
Törnes-fall ansåg, att de populärvetenskapliga
föreläsningarnas allmännare utbredning1
hindrade af tvänne hufvudorsaker: de vore
ganska dyra, och de vore ej alltid nog
lättfattliga. Båda dessa brister skulle i ej ringa grad
kunna undanröjas, om folkskollärarne mer
än hittills deltoge i folkbildningsarbetet
bland vuxna i egenskap af föreläsare. Många
folkskollärare ha numera äfven i
vetenskapligt hänseende förutsättningarna härför.
Läroverkskollegan Gunnar Norlander i
Oskarshamn hade under en nioårig
folkhög-skoleverksamhet haft en ledsam erfarenhet
om det misstroende, hvarmed
bildningsarbetet ofta mötes, men manade med
anförande af Geijers ord till uthållig sträfvan:
»många törsta; gif dem, om det ock vore
blott en enda droppe af den läskande
drycken!»
Folkskollärarinnan Maria Eriksson i
Risberg, Vendel, redogjorde för de
aftonunderhållningar, hon hvarannan söndag brukat
anordna för ungdomen i sin trakt; den erfaren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
